Tomas Nygren Podcasts
-
Magnus fortsätter idag andra delen av samtalet med teologen Tomas Nygren om att lära sig att både skilja på och hålla ihop olika teologiska perspektiv. Samtalet handlar om en holistisk teologi som rymmer livets alla sidor, som gör det lättare både att se Gud i livets komplexiteter och att förstå sig själv.
-
Podden gästas av teologen Tomas Nygren från Johannelunds Teologiska Högskola. I två delar samtalar Magnus och Tomas om paradoxerna i teologin, där två olika perspektiv gäller samtidigt om en och samma sak. Istället för att hleda till förvirring och osäkerhet, blir det till en befriande bekräftelse som rymmer både vår mänskliga erfarenhet och en gudomlig verklighet. Inte antingen eller utan både och - samtidigt.
-
Lyssna till söndagens predikan av Tomas Nygren.
Dagens texter:
Psaltaren 119:129-135
Romarbrevet 10:13-17
Johannesevangeliet 7:40-52 -
Luthers pestskrift och vår tids epidemi
TOMAS NYGREN
2020-04-20
Förvånansvärt mycket av Luthers pestskrift är tillämpligt för oss i vår tids epidemi, skriver Tomas Nygren.
Den 2 augusti 1527 drabbades Wittenberg av böldpest. Inkubationstiden var bara några dagar. Dödligheten låg mellan 30 och 90 %. Fursten Fredrik den ståndaktige som styrde beordrade den 10 augusti Martin Luther och de övriga professorerna samt studenterna vid universitet i Wittenberg att lämna staden och söka sig till säkerhet. Den 15 augusti skulle flyttlassen gå. Luther hade haft ett tungt år för sin egen del. Han hade just hämtat sig från svår sjukdom som hade drabbat både honom själv och hans familj. Dessutom var hans hustru Käthe gravid. De väntade sitt andra barn. I stället för att lämna Wittenberg med de övriga vid universitetet beslöt Luther och Käthe att stanna i Wittenberg.
Illustration: Benjamin Kruse
De öppnade sitt hem och omvandlade det till ett sjukhus där de tog hand om sjuka som inte hade någon som tog hand om dem. En av Luthers kollegor, Bugenhagen – som just hade blivit änkling på grund av pesten – stannade också kvar och hjälpte till. Mitt under denna hektiska period fick Luther ett brev från prästerna i en annan stad, Breslau, som också var på väg att drabbas, med frågan om man borde stanna eller fly pesten. Luther fick inte tid att svara förrän epidemin i Wittenberg var över i november samma år. Svaret kom i form av en liten skrift som hette just »Huruvida man må fly från en dödlig pest«. I denna skrift låter Luther som en blandning mellan statsepidemiolog Anders Tegnell – med balanserade förnuftsmässiga och allvarliga råd som har med minimering av smittspridning, vård av sjuka och upprätthållande av samhällsfunktioner att göra – och en reflekterande teolog som inte ger några förenklade svar, men som samtidigt lyfter fram det mest centrala i den kristna tron. Denna skrift fick snabbt stor spridning och översattes till svenska första gången redan 1588 när en pestepidemi drabbade Sverige. Den har sedan getts ut i många upplagor både på svenska och på andra språk.
Bakom skriften ligger några grundläggande antaganden:
1) Gud har allt i sin hand. Inget händer som Gud inte har tillåtit eller inte har makt över ytterst sett. Detta är en grundtanke som hos Luther inte skapar osäkerhet och otrygghet i gudsrelationen utan precis motsatsen, därför att han känner Gud genom Kristus. Det är också därför vi kan vara trygga och ha förtroende för Gud. Hela skapelsen är under Guds kontroll till sist.
2) Vi är sköra och kan inte ta våra liv för givna (se till exempel Ps 103:15–16; Ps 90:12). Troende kristna är lika alla andra människor i att vi kan drabbas och att vi inte har kontroll över tillvaron ytterst sett. Också en kristen människa brottas därför med smärta när hon själv drabbas av något och delar med andra smärtan när de drabbas. Med andra ord innebär Guds beskydd inte något slags osårbarhet.
3) När det svåra kommer kallas vi att söka oss till Kristus i tro och bön och inte låta rädslan ta över. Vi blir påminda om vad som är viktigast i livet.
4) Gud har kallat människor till olika uppgifter i kyrka och samhälle. Dessa kallelser gäller även i kristider. Gud vill inte kaos. Uppgifterna i kyrka och samhälle möts i att en tjänst för medmänniskan är en tjänst för Gud.
5) Gud har skapat både vårt intellekt och medicinen. Vi ska därför vara förnuftiga och både dela ut och själva ta de mediciner som behövs. Vi ska inte vara dumdristiga så vi utsätter oss själva eller andra för smitta i onödan. Att inte följa dessa råd är att fresta Gud.
6) Vårt hopp är Jesus Kristus. Vad som än händer har vi en framtid. Han är uppståndelsen och livet (Joh 11:25–26).
Hur ska en kristen då konkret hantera frågan om att stanna kvar eller fly?
Efter en inledande fras om att beslut om att stanna eller fly är något som den enskilde själv måste fatta, ger Luther rådet att de som arbetar i kyrkan bör stanna kvar och finnas till hands för sjuka och döende. De utsatta behöver den tröst och det stöd som Ordet och sakramenten kan ge dem. Om det är fler präster på plats än vad situationen kräver, ska de som inte behövs skickas iväg så de inte utsätts för onödig risk. De som har officiella uppdrag i samhället ska också vara kvar för att ordningen ska bevaras och hindra att till exempel plundring sker. De som har den typen av uppgifter kan bara fly om de ordnat fungerande ersättare. Anställda får inte heller fly om de inte får tillstånd från sina arbetsgivare. Inte heller får de som är herrar fly och lämna sina underordnade i sticket, om de inte ordnat för dem på ett bra sätt. Samma sak gäller föräldrar och barn som också är ansvariga för varandra.
Sammanfattningsvis kan en kristen fly om det finns tillräckligt många kvar som fullgör de uppgifter som behöver göras. Det är en naturlig reflex som Gud har gett oss att vi vill rädda våra liv, och detta är inte heller något som är förbjudet, skriver Luther vidare. Han tillägger dock att det inte ska ske på ett sätt som är emot Gud eller min nästa. Den onde vill att vi i sådana här hotfulla situationer ska misstro Guds vilja att hjälpa oss samt fly ansvaret för våra medmänniskor och bara tänka på oss själva. Luther påpekar i sin lilla skrift att den som bara hjälper sin nästa när det inte kostar honom något aldrig kommer att hjälpa någon. Som motgift mot detta lyfter han fram att Gud själv är läkaren! Gud är den som ger beskydd (Ps 91:11–13). Därför uppmanar han oss att inte bli så desperata att vi glömmer att tjäna vår nästa. Det vi gör för våra minsta det gör vi för Gud (Matt 25:40).
Frågan om den betoning Luther ger åt att Gud har all makt inte ytterst leder till passivitet inför det som sker, besvarar han med några exempel. Om det börjar brinna i huset försöker man givetvis släcka. Faller man i djupt vatten försöker man simma för att rädda sitt liv. Om vi ser allt som Guds ofrånkomliga straff som vi inte ska kämpa emot, innebär det att vi i praktiken inte längre ber med i Vår Fader när vi kommer till bönen »utan rädda oss från det onda«. Nej, vi behöver be om beskydd och vara på vår vakt mot det onda på bästa sätt och handla i enlighet med hur vi förstår vad det innebär att följa Gud.
I en sammanfattning mot slutet av skriften säger Luther att den kristne med fördel ska tänka så här:
»Okej, genom att Gud gett sin tillåtelse har fienden sänt oss gift och avskräde [Luthers omskrivning för pesten]. Därför ska jag be Gud att i sin nåd beskydda oss. Därför ska jag desinficera, hjälpa till att rena luften, dela ut medicin och ta medicin. Jag ska undvika platser och personer som inte behöver min närvaro för att inte bli smittad och på det sättet sprida smittan vidare till andra och förorsaka deras död på grund av min försummelse. Om Gud vill ta hem mig kommer han att göra det och då har jag gjort vad han förväntar sig av mig, och jag blir varken ansvarig för min egen död eller andras. Men om min granne behöver mig, ska jag inte undfly vare sig platser eller personer utan frivilligt gå. Detta är en sund gudsfruktan som varken är övermodig eller dumdristig och som inte frestar Gud.« (Min översättning.)
Vad i Luthers pestskrift är tillämpligt för oss i vår tids epidemi? Förvånansvärt mycket. Jag sammanfattar med följande tre punkter:
• Var trygg eftersom Gud ytterst har kontrollen.
• Se situationen som en kallelse att söka Kristus och att tjäna medmänniskan.
• Var klok och använd ditt gudagivna förstånd för att minska smittspridning och lidande.
-
Påskens budskap – en »shame walk«?
TOMAS NYGREN
2020-03-25
För varje kristen finns en kallelse som är viktigare än alla andra: att för sig själv och för andra berätta om den nåd som vunnits genom den »shame walk« som Jesus Kristus gick, skriver Tomas Nygren.
Tidigt på morgonen den dag Jesus korsfästes, troligen den 3 april år 33, förnekade lärjungen Petrus honom tre gånger. När den uppståndne Jesus sedan bygger sin kyrka, vad gör han? Han låter den fege svikaren Petrus få förlåtelse och en ny chans. Petrus blir en av de centrala ledarna i den unga kyrkan.
Den romerske kejsaren Teodosius beordrade år 390 en grym massaker i Thessaloniki, eftersom folket där motsatte sig hans välde. Väl tillbaka i sin hemförsamling i Italien gick kejsaren till gudstjänst för att få ta emot nattvarden, men prästen vägrade ge honom den för att han hade beordrat en massaker. Prästen, Ambrosius, kunde här ha firat sin sista gudstjänst. Att stå upp mot kejsaren var livsfarligt, vilket händelserna i Thessaloniki hade illustrerat. Det märkliga inträffade dock att kejsaren insåg att han hade handlat fel och lät göra den bot som avkrävdes honom. Han upptogs därefter åter i kyrkans gemenskap.
Det här är ett par exempel på något som hade varit närmast otänkbart i forntidens skamkulturer: att den som gjort ett grovt fel vågade erkänna det och sedan kunde få förlåtelse och förnyat förtroende.
En skamkultur kännetecknas av att den som gjort fel är ute i kylan – och att det egentligen inte finns någon väg tillbaka. Den felande har dragit skam över sig och sina närmaste och måste därför offras. Skamkulturen har ingen nåd eller upprättelse. Det finns ingen skillnad mellan sak och person; de sitter ihop. Den som ertappas med att ha gjort något fel är fel. I en skamkultur kan det heller i praktiken inte finnas någon yttrandefrihet. Om man inte kan skilja på sak och person blir all kritik att beteckna som ett personangrepp, och det klarar nästan ingen att hantera.
Vad var det då som mer eller mindre gjorde slut på forntidens skamkultur? Några absolut grundläggande delar i brytningen med detta sätt att fungera kom med Bibelns – den jude-kristna trons – berättelser.
För det första beskrevs människan som en individ i ett kollektiv, med personligt ansvar för sitt handlande, och inte enbart som en del av ett kollektiv. I förlängningen öppnade det för förlåtelsens möjlighet för individen.
För det andra beskrevs alla människor som syndare, vilket innebar att ingen egentligen kunde se ner på andra som mindre lyckade; alla befann sig på samma plan.
För det tredje beskrevs hur Jesus betalade priset för alla syndares synder när han dog på ett kors. Syndens skuld reglerades och förlåtelsen gjordes tillgänglig.
Sammantaget gjorde detta att syndens skuld skiljdes från syndaren. Försoningen öppnade möjligheten till »come back« för den som hade gjort fel. Det blev möjligt att bygga en nådens gemenskap bestående av ofullkomliga människor. Värden som öppenhet och ärlighet fick helt enkelt en större chans att få genomslag, eftersom det med nåden i ryggen var möjligt att skilja på sak och person på ett nytt sätt. Kulturellt blev det i församlingen möjligt att gå från skam till skuld i hanteringen av människans tillkortakommanden.
Kristi kyrka har inte alltid förvaltat detta på ett optimalt sätt, men det har hela tiden funnits som en tillgång i hennes budskap. Kyrkan är en gemenskap av förlåtna syndare, av upprättade svekfulla människor.
Genom århundraden har den kristna berättelsen om synd och förlåtelse kommit att prägla hela samhällen. Man såg att alla, såväl härskare som underlydande, stod under samma Guds lag. Lagöverträdelser skulle visserligen straffas, men de kunde till sist ändå hanteras genom förlåtelse och nya chanser för överträdaren. Saker som yttrandefrihet och tryckfrihet är sena frukter av den förmåga att skilja på sak och person som försoningsbudskapet öppnat för. Det är möjligt att odla en kultur där ordet kan vara fritt när människor inser att de inte behöver bli kränkta för att deras uppfattningar kritiseras.
Vad händer då i vår sekulära tid när de grundläggande kristna berättelserna om synd och förlåtelse allt mer försvinner? Alternativen till en kultur som har berättelsen om skuld, försoning och förlåtelse i sin grund är helt enkelt kulturer som saknar berättelsen om försoningens möjlighet. Det som återstår är olika versioner av skammens kulturer, där den som handlat på ett oacceptabelt sätt blir utfrusen. Han eller hon får själv bära hela kostnaden genom att gå en »shame walk« – en skammens vandring – ungefär som Cersei i Game of Thrones. Men en »skampromenad« eller ett »gatlopp« försonar inte; det skandaliserar bara ytterligare.
Det är inte svårt att i vår samtid hitta tecken i nyhetsflödet på att vi inte längre förmår skilja på sak och person. Det enda som återstår för den som utpekats som felande är en »shame walk« utan nåd – ofta genom sociala medier, ibland även genom traditionella sådana. Detta gäller både i samhället i stort och i den kyrkliga sfären.
I en samtid utan nåd finns för varje kristen en kallelse som är viktigare än alla andra: att för sig själv och för andra berätta om den nåd som vunnits genom den »shame walk« som Jesus Kristus gick. Skuld hanteras inte genom skam; den är redan hanterad genom Jesu försoningsverk. Därför finns alltid möjlighet till »come back«, både för oss själva och för andra, både efter små och efter stora felsteg.
-
En kristen identitet
TOMAS NYGREN
2020-01-07
Tänk vilken frihet det ger att leva i den identitet som Jesus Kristus ger oss.
Det finns fantastiska resurser i den bibliska(!) och lutherska läran om att en kristen människa är samtidigt syndare och rättfärdig, om vi bara praktiserar den. Frågan är vad det betyder.
Illustrationer: Benjamin Kruse
Låt oss först se på alternativen. Filosofen och sociologen Charles Taylor är en av de stora experterna i frågan om hur formandet av våra identiteter – det som är lika hos oss, det som är identiskt oavsett situation – har sett ut i olika tider. Han beskriver hur en så kallad traditionell identitet historiskt har varit dominerade. Som namnet antyder formas en sådan identitet av familjens, släktens, klanens och kanske nationens förväntningar. Den traditionella identiteteten är fortfarande dominerande i stora delar av världen – förutom just i västvärlden. Denna typ av identitet formas utifrån och in. Min plikt är utifrån en traditionell identitet att svara upp mot familjens krav, och om jag inte gör det drar jag skam över familjen. Jag får ära och berömmelse när jag offrar mig för kollektivet. Om det blir en konflikt mellan mina egna drömmar och familjens krav är det givna att jag anpassar mig. Plikten framför allt, som det stod på de gamla svenska enkronorna!
Det är inte svårt att se problemen med en kultur som har en sådan typ av identitetsdaning. Tanken på mänskliga rättigheter för individen har till exempel svårt att få ordentligt genomslag i ett sådant sammanhang.
Kollektivets behov går alltid före, vilket
bäddar för hederskulturens sätt att fungera.
Det kan även vara svårt att få till en utveckling – av vilket slag det än är – eftersom övervakande makthierarkier håller människorna på plats. Utveckling kräver i allmänhet en social rörlighet som inte är möjlig. Detta drabbar särskilt kvinnor.Den moderna identiteten, som är den dominerade i västvärlden i dag, kan beskrivas som raka motsatsen mot den traditionella. Här definieras inte identiteten utifrån, i lyssnandet på andras krav, utan inifrån, i lyssnandet till individens egna drömmar och ambitioner. Tanken är att varje individ bär på en unik uppsättning drömmar och ambitioner. Det gäller bara att upptäcka och förverkliga dem. Ingen annan ska säga till mig vad jag ska göra eller tänka. Min egen frihet har det högsta värdet. Om det blir en konflikt mellan individens drömmar och omgivningens krav är rekommendationen samtiden oftast ger: »Följ din dröm.« Omgivningen ska anpassa sig till mig, och inte tvärt om.
I jämförelse med den traditionella identiteten är det lätt att finna styrkor i det moderna synsättet. Människovärdet och att individens önskningar spelar roll, som båda ligger inbakade i den moderna identitetsdaningen, är inte svåra att bejaka. Den sociala rörlighet som hänger ihop med den moderna identiteten bejakar vi också som något gott.
Den moderna identiteten har dock även stora svagheter. För det första är den obarmhärtigt krävande: jag måste själv finna mitt mål och uppnå det. Om jag lyckas lurar högmod om hörnet; om jag misslyckas lurar den totala självdissningen på mig. För det andra kommer den att vara fragmentiserande, eftersom det är den enskildes mål och drömmar som ska förverkligas. De kollektiva strukturer som bär upp samhällen och gemenskaper blir ointressanta. Det blir enbart rättigheterna och inte plikterna som blir viktiga. För det tredje är det en illusion att en människa har sammanhängande drömmar och mål i sitt inre. Ett dilemma vi ofta har är att det som vi längtar efter i vårt inre är självmotsägande. Till exempel kan vi på samma gång både vilja hålla vikten och äta gott och mycket.
Ser vi så till Bibeln framgår där att en kristens identitet varken sammanfaller med den traditionella eller den moderna identiteten. Paulus skriver i Första Korinthierbrevet 4:3–4:
Men mig är det likgiltigt om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Inte heller dömer jag mig själv. Mitt samvete är rent, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer mig är Herren.Och i Första Johannesbrevet 3:19–21 skriver Johannes:
Då förstår vi att vi är sanningens barn, och om vårt hjärta dömer oss kan vi inför honom övertyga det om att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt. Mina kära, om hjärtat inte dömer oss kan vi stå frimodiga inför Gud.Av dessa bibelord framgår att en kristens identitet inte definieras av vad andra säger utifrån, som i den traditionella identiteten, eller vad jag själv ger mig för omdöme, vilket är fallet i den moderna identiteten. Gemensamt för både andras omdömen utifrån och mina egna inre omdömen om mig själv är att de bygger på hur väl jag lyckats prestera.
Både Paulus och Johannes har helt lämnat den spelplanen. De låter självbilden, identiteten, definieras av något de fått – Guds frikännande dom – inte av något de själva jobbat ihop, förvärvat. Det handlar om den förlåtelse Gud skänker i Kristus, den rättfärdighet den kristne fått som gåva – oberoende av alla egna prestationer.
Därför blir det heller inte hotande för Paulus att säga om sig själv att han är syndare (1 Tim 1:15), eller för Johannes att säga att den kristne syndar (1 Joh 1:8, 10). Det blir lätt att säga sanningen också om det jobbiga – att den kristne faktiskt gör det som är fel och destruktivt – om hon vet att det inte är den enda sanningen om hennes identitet. Simul iustus et peccator – samtidigt rättfärdig och syndare – innebär, om jag praktiserar följderna av det, ödmjukhet: jag kommer inte att se ner på andra för jag vet att också i mig finns synden som lockar och bedrar. Även i mötet med den mest förhärdade brottsling inser den kristne att »det kunde ha varit jag«. Det innebär även en stolthet som gör att jag inte kommer att låta andras eller mina egna domar över mig själv få sista ordet: jag vet att jag är älskad och förlåten av den högste i hela universum, den ende vars dom kommer att gälla ända in i evigheten.
Dessutom, tänk vilken frihet det ger att leva i den identitet som Jesus Kristus ger oss. Vi slipper spela spelen som de förvärvade identiteterna – när de får dominera oss – tvingar oss till!
-
Gud sände i kärlek Jesus för att rädda världen.
Det är samma kärlek som sänder ut alla kristna
att vara missionärer, skriver Tomas Nygren.
-
Champions League-final! Det är precis vad avsnittet handlar om och Liverpool är huvudattraktionen. Tomas Nygren och Per Qvist avhandlar tillsammans med Carlos Santis, som följt varje match med favoritlaget Real Madrid de senaste tio åren, Liverpools möjligheter att återigen kunna titulera sig Europas bästa klubblag.
-
Säsongen närmar sig sitt slut. Men först ska en semifinal i Champions league mot Roma spelas och de sista tre ligamatcherna. Det blir såklart mycket Champions league det här avsnittet, men även en transferprofil där Per kan ha hittat en lösning på den av podden så eftertraktade defensive mittfältaren. Medverkar gör i vanlig ordning Tomas Nygren och Per Qvist från Totaal Liverpool med Andreas Hjerpe som programledare.
-
Ett transferfönster har stängts, en månad har avslutats och dagarna innan inspelningen spelades en kontroversiell match som fick Tomas att koka. Liverpool är tillbaka i finrummet som kallas Champions league och ställs i åttondelsfinalen mot portugisiska Porto (därav titeln). Det blir en topp 5 lista och en “Var är han nu” där Per och Tomas har letat upp en av alla dessa stackare som jämfördes med Steven Gerrard. Det är några av de saker som Per Qvist och Tomas Nygren från Totaal Liverpool avhandlar i det andra avsnittet för året. Programledare är som vanligt Andreas Hjerpe.
-
Första avsnittet 2018 kommer gå i transferfönstrets tecken. Två långa transfersåpor är över, Virgil van Dijk säger “Hello” och Philippe Coutinho säger “goodbye”. Båda dessa herrar pratas det flitigt om. Hur ersätter man en spelare som Coutinho, eller gör man bäst i att inte göra det? Vi gör även ett stickprov hur det går för de utlånade spelarna samt en uppdatering från slovenska ligan i “var är han nu”. Medverkar gör Per Qvist och Tomas Nygren tillsammans med Andreas Hjerpe.
-
Specialavsnitt. Som titeln avslöjar kretsar avsnittet runt derbyt mellan Liverpool och Everton. Men det handlar mer än bara om matchen. Avsnittet lovar även en historialektion där vi pratar om relationen mellan de båda klubbarna och vad som gör derbymatcherna mellan Liverpool och Everton världsunika. De ständiga bisittarna Per Qvist och Tomas Nygren från Totaalliverpool.com får sällskap av Per Malmqvist-Stolt från Swedish Toffees, som utöver sänder en egen podcast, som heter Old school football, nyligen släppte boken Tipsextra: klubbarna, matcherna, spelarna.
Programledare: Andreas Hjerpe.
-
Specialavsnitt. På lördag spelar Liverpool mot Chelsea på Anfield, och det är vad programmet handlar om. Tillsammans med Tomas Nygren och Per Qvist från Totaalliverpool.com medverkar även Fredrik Temmes från Chelsea supporters Sweden som ger sin syn på vad Liverpool ska göra för att besegra förra säsongens ligamästare. Det blir även prat om de spelare som hoppat mellan de båda klubbarna.
Programledare är Andreas Hjerpe.
-
Stärkta av att ha tippat rätt på inspelade poäng tar sig Tomas och Per an den kommande månadens matcher, samt blickar tillbaka på de som varit. En turbulent månad som präglats av ojämnhet och frustration. Vad är problemet och hur ska de lösas?
”Var är han nu” handlar om en före detta spelare som haft ambitioner att sitta i Europaparlamentet. I Talangprofilen snackar vi om en anfallare som gjort succé i landslaget och avslutningsvis Topp 5-listan där lyckade talanger räknas ner, tyvärr lyckades de efter de lämnade Liverpool.
Medverkande är som vanligt Per Qvist och Tomas Nygren från Totaalliverpool.com, programledare är Andreas Hjerpe.
-
Efter det senaste landslagsuppehållet har det gått knackigt för Liverpool. I det sjunde avsnittet avhandlas vari problemet ligger. Det bjuds även på talangprofil samt en “var är han nu”. Den här gången är en tidigare slocknad stortalang som återigen fått chansen i sitt landslag nu som en berest veteran. Jürgen Klopp har nu basat över Liverpool två år, hur har han skött sig?
Det och mer tar sig Per Qvist och Tomas Nygren an i det sjunde avsnittet av Totaal Liverpools podcast. Programledare är i vanlig ordning Andreas Hjerpe.
- Daha fazla göster
