Courtney Love Podcasts
-
Vi snackar om trenden uglycore, funderar kring om höger-vänster trendpendeln kanske svänger tillbaka åt vänster snart bland unga, hyllar Magdalena Anderssons stilresa, uppmanar till kulturbesök, älskar Courtney Love och hennes nuvarande Tiktok-hajp med mera, med mera!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Vad händer med med litteraturen om vi tillåter oss att se bortom kategorier som sant och falskt och istället låter oss fångas i fiktionen och dess logik? Det frågar sig Lars Hermansson.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
"Det vi betraktar med vämjelse när det uppträder i verkligheten gläder vi oss åt att betrakta på bild", skriver Aristoteles i sin Poetik. Något jag tror de flesta skriver under på. Vem vill läsa om rimliga och allmänt trevliga personer i en skönlitterär text, när man kan få läsa om orimliga och allmänt jobbiga. Men ibland tycks det som Aristoteles devis inte gäller. Efter att poeten Katarina Frostenson 2019 tvingats bort från Svenska Akademien i samband med att hennes make dömts för våldtäkt, skrev hon de skönlitterära böckerna K och F som har sin utgångspunkt i händelserna. Det är två rasande och samtidigt hudlösa skildringar av Frostensons tid efter det stora fallet. Hon har förlorat varje gnutta av den prestige hon en gång hade i en sådant överflöd. Hon gestaltar detta trauma litterärt, och allt en så gott som samstämd svensk kritikerkår ropar, är : det är inte sant. Det vill säga att hennes make, Jean Claude Arnault, skulle vara oskyldig och allting en konspiration orkestrerad av feministerna på Dagens Nyheter – ett av de viktigaste forumen för debatten om vad som inträffat i Svenska Akademien. Nej, det är förstås inte sant. Men hur känns det att uppleva det som sant? Hur hanterar en människa ett tronfall som det Frostenson råkade ut för.
När jag läste hennes böcker kände jag, mer än något annat tror jag, genans. Eftersom jag identifierade mig med berättaren som med vilken romanfigur som helst kände jag mig illa berörd, snarare än arg, när hon vägrar inse att maken nog måste ha begått åtminstone några av de övergrepp och våldtäkter som så många kvinnor vittnat om. Och när hon liknar sitt och makens öde med paret Dreyfus och andra hjältar i kulturhistorien känner jag skammens rodnad spridas över kinderna. Samtidigt blir jag rörd över det grandiosa i berättarens kärlek till den numera brutne maken som i F hasar omkring i fångkläder på en anstalt i västsverige. Hennes okuvlighet i förhållande till den offentlighet som dömt henne är imponerande. Hon är storslagen och pinsam på samma gång, en tragisk hjältinna. Boken skulle inte ha varit hälften så intressant om Frostenson pudlat och bett om att få komma tillbaka in i värmen.
En annan författare som råkat ut för förminskande läsningar med sanningen som tillhygge är J T LeRoy. Fast i fallet LeRoy var det inte verklighetsbeskrivningen som befanns falsk, utan författarens identitet. LeRoy hyllades internationellt av såväl kritiker som läsare, för romanen Sarah och berättelsesamlingen Hjärtat är bedrägligast av allt i början 2000-talet. Bägge böckerna kan kallas autofiktiva, de bygger enligt författaren och marknadsföringsapparaten på självbiografiskt stoff, bearbetat till fiktion. Det handlar om sexuella övergrepp i barndomen, prostitution, droger, fosterhem, misshandel, en helvetisk uppväxt helt enkelt, som LeRoy lyckas göra angelägen litteratur av.
Frågan är om vi skulle ha läst böckerna med samma inlevelse och empati om de varudeklarerats som ren fiktion, och författaren beskrivits som vit medelålders medelklass och hetero. Antagligen inte, för när det kommer fram att den förtjusande och fortfarande tonårige J T LeRoy som frotterar sig med kändisar som Madonna, Tom Waits och Courtney Love, inte har skrivit böckerna, utan att det är hans manager och allt i allo, Laura Albert, som är den verkliga författaren, ja då blir det förstås skandal. Det hjälper inte att Laura Albert bedyrar, och även lyckas bevisa, att det är hon, som alltså har skrivit böckerna, som har haft den där hemska barndomen. Varudeklarationen var falsk och såväl läsare som kritiker vänder sig bort från det gryende författarskapet som aldrig tog fart igen efter avslöjandet.
Litteraturvetaren Kenneth Lindegren menar i sin bok "Litterära fabrikationer" att den sortens reaktioner är rimliga och ofrånkomliga, det går inte att bortse från den så kallade paratexten, och med den avser han inte bara förlagsformalia som baksidestext, genrebeteckning, kolofon etcetera, utan även författarintervjuer, pressutskick, marknadsföring, allt det där som ramar in boken och föreslår möjliga, oftast mer eller mindre biografiska, läsningar.
Ju mer paratext desto mindre litteratur, skulle man kunna säga; ju mer boken som säljbar produkt lyfts fram, vid boksigneringar och i tevesoffor där pikanta detaljer från författarens liv ska skänka autenticitet åt texten, desto mindre utrymme för läsarens egna tolkningar och erfarenheter. Men om man mixtrar med den omkringliggande paratexten i annat syfte än att sälja fler böcker, ja då kan det ruckas lite på den där hierarkin mellan verklighet och text som är så förhärskande i vår tids litterära offentlighet.
En som ägnat sig åt det är den danske författaren och performancekonstnären Claus Beck Nielsen, eller Madame Nielsen som hon numera kallar sig, som ofta uppträtt under olika alias och utmanat det faktiskas gränser genom att iscensätta händelseförlopp ute i verkligheten som hon sedan dokumenterat och återgestaltat på olika sätt, bland annat i romanform. Här är det återgestaltningen – romanen, pjäsen, scenframträdandet – som i bästa fall framstår som sann, i kraft av sin form, sin inre trovärdighet, inte den bakomliggande verkligheten, för den har ju upphovspersonen varit inne och mixtrat med.
Fast mixtrar vi inte hela tiden? Förställer oss, ljuger, iscensätter, sopar undan spår. Föreställningen om en solid verklighet och en sann eller falsk återgivning av den, bygger på en idé om verkligheten som i grunden vetbar och oberoende av våra föreställningar om och mixtranden med den. Men så är det ju inte. Det råder en ständig trafik mellan våra föreställningar om och beskrivningar av verkligheten, och verkligheten själv. Det som har hänt har hänt, visst, men vad var det som hände? När började det hända, när slutade det? Vad är en händelse? Det är nog få som vid närmare eftertanke tror att något sådant som en korrekt verklighetsbeskrivning existerar, annat än när det gäller triviala fakta av typen "Det regnade i Malmö igår" eller "Björn Borg var en svensk tennisspelare som vann Wimbledon fem gånger".
Konst och litteratur måste få befinna sig i det stora ovetbara fältet mellan mät– och vägbara fakta och medvetna lögner i syfte att föra människor bakom ljuset. Det är i den potentialiteten, snarare än fakticiteten, vi kan experimentera med ideologier, identiteter, guds– och verklighetsuppfattningar. Det är i det svävande tillståndet mellan förhastade slutsatser om gott och ont, sant och falskt, vackert och fult, som vi är fria att vara, inte bara de vill vara, utan också de vi inte vill vara, för att prova hur det känns. Ett samhälle utan en sådan frizon kommer i längden bara att bestå av antingen-eller människor, åsiktsmaskiner och normlydig valboskap.
Lars Hermansson, författare
-
Det här är en berättelse om en artist som trots missbruk, dödsfall och hat gång på gång reser sig ur askan och blir en av rockens stora ikoner.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Det står fullt av förväntansfulla fans framför scenen på The Reading Festival i England en sensommardag i augusti 1994. Kvinnan dom väntar på har under de senaste månaderna undvikit offentligheten, samtidigt som hennes ansikte varit med i nästan varenda tidning som finns.
När hon nu kliver ut på scenen i eftermiddagssolen är hon klädd i en kort glänsande guldklänning med puffärm och solglasögon. Håret är som alltid blonderat och rufsigt, och läppstiftet rött. Med en grön elgitarr på magen och en cigg i munnen tittar Courtney ut över folksamlingen, och hon märker direkt att alla inte är där för att stötta henne.
Det har gått drygt fyra månader sen hennes man, sångaren i rockbandet Nirvana, sköt sig själv i huvudet med en hagelbössa. Sedan dess har hon anklagats för allt från att vara okänslig som fortsätter med sin egen musikkarriär, till att det skulle vara hon som fått honom mördad.
I publikhavet ser hon nu att det står ett gäng iklädda Kurt Cobain-t-shirts och häcklar henne. Konserten är startskottet för hennes band Holes världsturné. Courtney släpper sin cigarett på scengolvet, trampar på den och drar igång första låten. För precis som tidigare i sitt liv, tänker hon inte låta något stoppa henne.
P3 musikdokumentär om Courtney Love handlar om en rockstjärna som varje gång hon blivit uträknad gjort comeback, likt en katt med nio liv.
Medverkande: Linnéa Olsson och Agnes Grefberg Braunerhielm
Dokumentären är gjord av Ellen Hammarskiöld år 2022.
Producent Joanna Korbutiak.
Exekutiv producent Hanna Frelin.
Tekniker Fredrik Nilsson.
P3 Musikdokumentär produceras av Tredje Statsmakten Media.Ljudklipp i dokumentären kommer från filmen Sid & Nancy, The late show med David Letterman, Friday night with Jonathan Ross, Barbara Walters’ 10 Most Fascinating People, BBC Radio, AP Archive, Local Wisconsin news, MTV, ABC News, NME, NBC, dokumentärerna The return of Courtney Love och Behind the music med Courtney Love, filmerna Paper moon och Straight to hell, Youtubekontona moonstone, Cobainreed, Alexandra Ramirez, tvgator1, Guesty356 och 70’s 80’s 90’s music.
-
Caroline och Liv har läst varsin bok. ”Halva Malmö består av killar som dumpat mig” av Amanda Romare går mot strömmen med något så ovanligt som ett samtida berättarjag som inte framställer sig själv i särskilt bra dager. ”Isabella” av Rebecka Edgren Aldén och Isabella Löwengrip ger en djupdykning i moderat självskadebeteende och förebilder som kanske inte är förebilder.
-
Vi snackar BTS nya hit med Coldplay som Max Martin givetvis ligger bakom, Courtney Loves fortsatta kamp för Britney Spears (som nu involverar Chers privatjet!), heta kändisparet Megan Fox och Machine Gun Kellys första möte och bjuder även på något så retro som ett frisörsalong-skvaller! Enjoy!
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Martin och Thomas har sett den amerikanska drama filmen ” Man on The Moon”. Filmen handlar om komikern ( sång och varitetsakten ) Andy Kaufmans, kanaliserad av Jim Carrey. I övriga roller märks Danny DeVito, Courtney Love och Paul ”Pigvomit” Giamatti. I avsnittet utreder Martin och Thomas begreppet humor på ett sånt pedagogiskt sätt så att alla kan förstå och hänga med. Vad som är kul och vad som är inte kul, eller bara lite grann ? Ungdomssynder bekänns, och som vanligt fylls vi med gubbvetande och killgissningar. Trubbel och stojhej – Hela vägen. Det blir ett himla halligalli och masssor av kors i taket.
