Nelly Podcasts
-
En plats som ligger både i Majorna och Kungsladugård, vars historia går tillbaka till Älvsborgs slott vid Klippan och med byggnader från hela 1900-talet. Vi pratar givetvis om Jaegerdorffsplatsen (eller Jaegersdorffsplatsen som Mattias envisas med att uttala det).
Länk till info om stadsvandring
Litteratur:
Majorna : en resa genom fem sekel - Gösta Carlson
Göteborgs gatunamn 1621 - 2000 av Greta Baum
"Vem var Nelly?"
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Frasse Levinsson tipsar om böcker som ingen läst än, medelhavsmat gör män gladare, Johannes lajvade Nelly i skolan med durag och plåster på kinden, Drake KAN vara i Sverige, influencern "Zache" cyklar till Kroatien, spektakulära fötter, samt Camilla får svar på den eviga frågan om humlor bränns eller sticks!
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Programledare: Johannes Cakar och Camilla Fågelborg
-
I dagens avsnitt pratar mina barn, min svärdotter och jag bla om hemester och sommarlovsminnen.
Om Fomo över alla lyckade, vältränade, solbrända människors båtbilder. Om lyckliga familjer, som i matchande kläder grillar i solnedgången eller som "äntligen kommit iväg till Spanien igen".....
Men måste man resa eller göra dyra aktiviteter för att skapa fina barndomsminnen? Vad gör man om man inte har råd?
Vi svara även på frågan om vad man kan se och uppleva mer än faluröda hus och dalahästar i Dalarna? Och på varför Nelly drog just till Zorn, på sin allra första egna tripp, när hon precis tagit körkort......
Trevlig lyssning!
-
En av populärkulturens återkommande kvinnogestalter är Manic Pixie Dream Girls på samma gång rebellisk och hjälplös. Linda Skugge funderar på en kvinnoroll hon själv aldrig levt upp till.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Nelly tror att världen inte längre finns om hon blundar tillräckligt hårt.”
Ja, ni minns rätt! Mauro Scoccos rökare Nelly från 1992.
När jag i min ungdom i början av nittiotalet var olyckligt kär i en äldre kille brukade han med hjärtan i blicken berätta om tjejen han var ihop med. Hon sa saker som lät misstänkt likt Nelly i den där låten. Saker som att ”om vi kommer till himlen när vi dör ska vi sitta på ett moln som änglarna gör och vi ska visa oss för barn om kvällen och tända alla ljusen i karusellen”.
Jag konstaterade sorgset att så där outgrundlig och enigmatisk och härlig blir jag aldrig. Nej, tänkte jag dystert, ingen kille vill ha en tjej som är helt normal och inte det minsta knasig eller virrig och som dessutom sparar alla kuponger i mataffärens veckoblad och sedan går dit och lämnar in dem och viker ihop plastpåsarna i små lådor. Jag funderar aldrig på rymden. Jag känner mig aldrig existentiell. Jag tänker aldrig på luftballonger eller ”finns jag? vad är ett liv?”
Helt förkrossad brukade jag tänka på killen som jag var så kär i och likt Mauro tänka ”om du var min, du skulle aldrig sakna någonting, du skulle få precis vad du vill”. Vilket inte kan vara sannare när det kommer till mig. Hos mig får man inte bara ett eget betalkort, utan fria tider, noll regler eller gnäll. Allt är bara så himla fritt och jättehärligt och maten står på bordet samma tid varje dag. Disken? Den tar jag.
Men innerst inne visste jag att ingen man vill ha en sådan tjej och jag skulle aldrig kunna förändra mig: jag skulle aldrig kunna sluta gå upp i ottan, sluta utföra mina måsten, för att sedan lägga mig tidigt för att börja om nästa dag. Jag drog slutsatsen att det var kört. Det var bara manic pixie dream girls som killar drömde och sjöng låtar om.
Speciella, lite sköra tjejer. Sådana som var dåliga på att ta hand om sig själv. De där nästan genomskinliga tjejerna med långt, trassligt hår. Stora ögon. Osminkade. Barfota. Kanske någon slokhatt som de hittat på loppis och sedan tappat bort. Sådana som tänker mycket. Analyserar. Som vill rymma. Som går i vinterskor på hösten.
Sådana tjejer som männen kan få ta hand om. Som om de vore ett litet barn.
Jag har aldrig varit speciell. Jag skulle aldrig sitta och nynna i en trappa så där som Nelly gör. Jag skulle aldrig säga att solen och vinden och regnet är mina enda vänner.
Att någon skulle få för sig att ta fram gitarren och plita ner en låttext om en tjej som var en fena på att leva sparsamt och som inte bara klippte ut matkupongerna utan dessutom använde dem …
Hon tvättar våra lakan klockan sex varje lördagsmorgon
Hon är så himla underbar
Hennes kyl är aldrig tom
Hon tänker alltid på att det är en dag i morgon också
Nä, visst kan man inte se det framför sig?
Men … så upptäckte jag att Mauro – trettio år senare – har skrivit en ny låt om Nelly. Det har – föga förvånande – inte gått så bra för Nelly. "Är du lycklig", frågar han henne i låten med samma namn. Hon har tydligen missat en massa chanser som aldrig kommer tillbaka. Och han undrar om bor kvar i det där huvudet, där allt kunde bli så mörkt.
Lite skadeglatt får jag lust att ringa Mauro och berätta varför han haft sådana uppenbara problem med kvinnor som föranlett episka låttexter som ”det finns en sång för alla dom som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med”. För att inte tala om den där Sarah som aldrig kommer ut. Hur mycket han än ropar. Det kan vara så, Mauro, att du riktat in dig på fel sorts kvinna: en manic pixie dream girl som inte kan erbjuda dig någonting.
En manic pixie dream girl är alla de där ljuva och på samma gång lite ”konstiga” tjejerna på film och i romaner som alla killar faller som käglor för. Och vars uppgift är att förändra killens liv. Och likt samtliga huvudpersoner i ungdomsförfattaren John Greens böcker är de allt på en gång: gåtfulla och äventyrliga och jättesmarta, och naturligtvis har de jättespeciella namn som Alaska, Margo och Hazel.
En perfekt och foträt Linda har med andra ord inte en chans.
Men – som en gammal dö kärring på femtio jordsnurr är jag inte längre bitter eller avundsjuk på Mauros alla manic pixie dream girls. Däremot blir jag sur när pixiebrudarna försöker profitera på kvinnor som inte är det minsta vare sig pixie eller manic. Som min älskade själsfrände Sylvia Plath.
”I’ve been tearing around in my fucking nightgown / 24/7 Sylvia Plath”, sjunger Lana Del Rey i Hope is a dangerous thing for a woman like me to have.
Ursäkta mig, men så gjorde aldrig Sylvia. Saken är den att när ni andra behagar vakna hade hon redan läst, skrivit, bakat och tagit hand om den enorma trädgården. Förmodligen skurat bort lite av det där vidriga brittiska flottet också. Och kanske målat en vägg. Teds manus renskrev hon kvällen innan och såg till att de gick iväg med dagens post. Men myten är seglivad. Hur många filmer har ni inte sett där den suicidala pixie-tjejen sitter och läser "Glaskupan"?
Sylvia var åtta år när hon fick sin första dikt publicerad. När hon fick ett B bland alla A gjorde det henne fysiskt sjuk. Hon var bäst på allt hon tog sig för, inklusive bedriften att vara matglad men trots det ha en slank kropp. Sylvia stod inte ut med att inte vara perfekt. Hon var extremt ambitiös, målmedveten och disciplinerad.
Jag tror dock inte att Sylvia vänder sig i sin grav på grund av sin felaktiga image. Sylvia visste något. Att den som är perfekt alltid vinner i slutändan. Alla Mauros vill ändå till sist ha en varm välstädad lägenhet att rumla hem till där lakanen är så där krispigt nytvättade och kylen är full av hans favoritkäk. Där räkningarna aldrig sparkas in under någon byrå utan faktiskt betalas i tid. Och där han inte heller behöver utföra någon jävla manssyssla som att byta bildäck eller klippa gräs. Det finns appar för sådant. Fiffigt va!
Alla pixiebrudar kan sitta och ruttna i sina opiumhålor. De har inte en chans mot perfekta kvinnor som Sylvia! Inte en chans. För de vet inte vem de tävlar mot. För Sylviorna är beredda att gå i döden för sin sak. Att vara perfekt. Och dö var ju något som bekant något Sylvia – ”the girl who wanted be god” – gjorde mycket bra. Hade hon levt hade hon fått Nobelpriset.
Sex dagar innan Sylvia dog skrev hon Edge.
The woman is perfected
Her dead
Body wears the smile of accomplishment
Linda Skugge, författare
-
I dagens avsnitt är det dax för 11-kaffe med mina barn Ellen, Noah och Nelly, igen.
Bla pre-firar vi en 25-åring med årets lögnaktigaste överraskning- tack till Reform Furniture som ljög så bra med mig!
Noah går igenom en djup (?) förändring, Nelly ger bra, kreativa filmtips och Ellen berättar om sin neurologiska utredning. Så försöker vi såklart pumpa fotografen på snaskigheter efter veckorna "over there" på bla Coachella.
Högt och lågt som alltid.....
Trevlig lyssning!
-
I dagens avsnitt ligger Jossan hemma med feberfrossa och halsont efter helgens pang-fyllor så Nick hoppar in och startar podden med Elin istället! Sen kommer Jossan in och vi pratar om Biancas event med Nelly som slutade i att Jossan drack för att tappa känseln i sina fötter och Elin avslutade kvällen med att stå i hennes spya. Livepodden närmar sig med stormsteg och den är bara 3 veckor bort och Elin skakar så fort hon börjar tänka på det. Glöm inte köpa era biljetter!! Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices
-
Välkommen att sitta ned till ett 11-kaffe fullt av skratt och valpstök tillsammans med mina barn och svärdotter!
Vi minns tillbaka på musik-video-inspelningen, med en av Sveriges största artister, där familjen var statister och Noah råkade radera det viktigaste minneskortet.....
Hur lång tid tar det att cykla mellan NY och LA, har Nelly verkligen klickat hem en soffa för 650.000 och är en smäll på käften en vettig kärleksförklaring?
Vi pratar även om drömboendet, inspirerande dokumentärer och föl-miraklet på Ellens jobb. Andreas Martin Löf Arkitekter är Idas nya arbetsgivare, och Noah drar till LA för jobb med Swedisch House Mafia på Coachella.
Trevlig lyssning!
-
I detta avsnitt träffar vi Kristina Lukes från företaget Nelly.com. Kristina blev headhuntad till VD-rollen för snart 2 år sedan. Sedan dess har covid-19 och restriktioner präglat samhället vilket självklart påverkat deras grundaffär där festmode historiskt varit en stor produktgrupp.
För 2021 landade omsättningen på nästan 1,5 miljarder kronor med ett negativt resultat på cirka 47 miljoner. Orsaken till resultatet sägs vara då de bland annat gjort en lagerflytt där verksamheten centraliserats till Borås samt p.g.a. ökade marknadsföringskostnader.
Under de senaste åren har det hänt mycket under huven och de har nyligen även re-lanserat sitt varumärke. Under flytten och förändringen har 150 medarbetare lämnat bolaget och 100 nya medarbetare har samtidigt börjat på bolaget.
När det kommer till marknadsföring så strävar Nelly efter att finnas där kunder finns. Då målgruppen är ung så gäller det därför alltid att ligga i framkant och ständigt testa det som är nytt.
Just nu har bolaget fokus på att testa kanalerna TikTok och Live shopping där de ständigt lär sig nya saker och utvecklas. De har även anammat konceptet gamification för att öka både lojaliteten och engagemanget hos kunderna.
Medverkande: Kristina Lukes
Podcastvärd: Jonny Rosengren
Producent: E-commerce Recruit - rekrytering inom e-handel -
Åttaåriga Nelly leker i skogarna kring hennes mormors hus när hon en dag träffar en ny vän. Hon är lika gammal som Nelly och heter Marion, precis som Nellys mamma.
I det tjugotredje avsnittet av Fyrisbiografens podcast Eftertext pratar Moa, Sonya, och Olle om tidsresor, barndomens magi och Céline Sciammas senaste film. Lilla mamma har premiär på Fyrisbiografen den 17 december.
-
I dagens avsnitt:
Riktade emissions- och förvärvsvågen Tesla och Nelly Rapportperioden FED Inflation Volvo Cars SPACs Krypto... samt intervju med Stefan Willebrand och Erik Hagelin från noteringsaktuella BrickNode i slutet! Missa inte den!
Tack Vontobel och Bookbeat!
Kika in Trade of the Week
https://vonto.be/fillorkill_w43
Ha koll på vår hemsida! www.fillorkill.se
-
Idag blir det 11-kaffe med ungarna!
Noah kliver direkt upp på högsta hästen, som svar på en lyssnarfråga om hållbar livsstil, eftersom han precis hängt med Greta på klimatkonferens.
Vad tycker vi om Halloween, vad är bra/dåligt med att restriktionerna har släppt och skulle mamman ha bitit ifrån på second-hand-affären? Med livet som insats.....
Som svar på en annan lyssnarfråga, visar det sig att Ellen och Noah har helt olika uppfattningar, om hur det var att växa upp med en lillasyster som låg mycket på sjukhus.
Nelly gör chockerande bekännelser och vi är rörande oense, över om man får skämta om vad som helst eller inte....
Välkommen att hänga en stund, med mig och mina, som en följare uttryckte det-"coola kids"!
-
”Är ni två syskon!?”undrade genetikern konfunderad. Vi tittade generat på varandra och utgick ifrån att han skämtade.Frågan fick min man M och jag under utredningen av vårt tredje barn Nelly.Dagens 11-kaffe dricker jag tillsammans med henne och vi pratar om ett 24-årigt liv, som inkluderat en väldigt ovanlig sjukdom.Hur har det varit att spendera en stor del av sin barndom på sjukhus?Måste sjukdomen definiera en som människa och kan någon ta tag i sjukhusmaten. Please.Vi pratar även om apan Gunnel, grönkål och så ger Nelly ett (skarpt och viktigt) råd till föräldrar till sjuka barn.Trevlig lyssning!
