Holland Podcasts
-
En av Europas starkaste litterära röster tystnade 2023. Anneli Dufva tecknar i denna essä från 2015 ett porträtt av Dubravka Ugrei. Hon som lämnade sitt land för att värna sin egen yttrandefrihet.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 27/2 2015 som en del i en serie om yttrandefrihet efter terrordåden i Paris och Köpenhamn.
I sin senaste bok, en essäsamling, betitlad Europe in Sepia skriver Dubravka Ugrešić i essän Manifesto.
"En gång två zoner åtskilda av en rätt stadig mur så har Europa under loppet av 20 år blivit en kaotisk mega-marknad. Nu finns inga murar och inga koordinater heller; ingen vet var väst är, och inte öst heller".
Hon, som själv beskriver sig som "en produkt av en socialistisk barndom, Jugoslaviens sönderfall, inbördeskrig, nya pass och brustna identiteter, exil och ett nytt liv i ett västeuropeiskt land".
”Dessa små på pålitliga fakta. Stämplarna i passet läggs på hög och förvandlas vid något tillfälle till otydbara linjer. Först då börjar de plötsligt rita upp en inre karta. En karta över det imaginära. Och först då beskriver de i detalj den där omätbara upplevelsen av exilen. Ja, exilen är som en mardröm.”
Jag har, i min tur, beskrivit henne som att allt hon skriver är färgat av hennes fria hjärnas tolkning av ett Europa format både av krig och sina filosofer.
För i Dubravka Ugrešić böcker, både romaner och essäer, rör man sig nämligen i Europa, mellan platser. Hon iakttar detaljer på dessa platser- små händelser eller fenomen som tillsammans skapar en lika galghumoristisk som vemodig ton. Hon är pessimist. Kanske bliven med tiden, men hon är det.
I en annan essä i samma bok står hon och röker på en balkong i Bulgariens huvudstad Sofia, i vad hon beskriver som ett typiskt öst-europeiskt hyreshusområde, där hon är på besök hos en bekant. På balkongen intill får hon syn på en märklig ståltråds-grunka. Hon frågar vad det är och vännen svarar att "Det är min påhittige granne, han jagar duvor med den". Hon frågar vad han ska med duvor till, varpå vännen lakoniskt säger: "Du vet, det är många människor som kämpar här..."
Hon skriver sedan att hon själv under de år som gått sedan den händelsen blivit betydligt mer pris- och krismedveten, att hon till och med köpt ett antal burkar med kondenserad mjölk. Holländsk kondenserad mjölk. Burkarna är på alla sätt utom ett identiska med dem som i Sovjet kallades zguschenska.
Skillnaden är att de holländska har ett bäst före-datum
Och jag kan se henne framför mig, där hon bär hem matkassarna till sin lägenhet i Amsterdam. Jag har nämligen varit där två gånger, för att intervjua henne. Hon bor i ett stort vitt 60-talshus med långa, långa loftgångar, på en gata där det finns både en polisstation och en moské.
När inbördeskriget i det forna Jugoslavien bröt ut 1991 tog Dubravka Ugrešić stark ställning emot kriget och emot nationalismen. Hon blev då kallad både för förrädare och häxa. Efter en rad offentliga påhopp lämnade hon Kroatien 1993, eftersom hon inte kunde "anpassa sig till den ständiga terrorn och lögnaktigheten i såväl offentligheten, som politiken, kulturen och vardagslivet".
Livet blev motbjudande när allt var så nedsmutsat av hat och nationalism och sen blev jag utsedd till en allmänhetens fiende, jag blev utfryst av både mina grannar, vänner och kolleger, sade hon när jag träffade henne år 2004.
Dubravka Ugrešić hamnade först, sedan hon lämnat sitt hemland, i Berlin, vilket också är den stad som spelar en sorts huvudroll i hennes roman Den ovillkorliga kapitulationens museum. I den är det är 90-tal, det är exil, det är fragment av liv och närbilder på ting som bärare av både minne och tid.
Något som återkommer även i nästa roman Smärtans ministerium, som däremot utspelar sig i den stad där hon kom att bli kvar, Amsterdam.
Ett Amsterdam dit bokens huvudperson Tanja kommer för att undervisa i serbokroatiska på universitetet.
Serbokroatiska, som sen Jugoslaviens upplösning inte längre finns som ett officiellt språk, eleverna också de en grupp forna jugoslaver som nu ska definiera sig både i förhållande till det gamla landets nya länder och förhålla sig till det för dem främmande land där de råkat hamna.
Och staden Amsterdam, som en plats för glömskan, som Dubravka Ugrešićsäger, där minnena skingras. En skör, drunknande miniatyrstad, byggd på sand - som gjord för att se igenom och för att försvinna i, tänker jag.
Och när jag besöker henne nästa gång, år 2010, då är det vi istället talar mest om hennes nya hemland Nederländerna och den politiska förändring landet befinner sig i. Då har både filmaren Theo van Gogh och professorn Pim Fourteyn mördats och parlamentsledamoten Ayaan Hirsi Ali lämnat landet. De var alla tre islamkritiska, offentliga personer som genom sina öden kom att bli symbolgestalter, vilka i någon mening legitimerade den islamkritiska hållning som vuxit sig allt starkare i det tidigare så öppna Nederländerna.
2010 hade Nederländerna därför istället fått en invandringspolitik som var en av de hårdaste i Europa. Bland annat med svåra både språk- och kulturtester för de invandrade. Och Geert Wilders främlingsfientliga Frihetsparti hade blivit tredje största parti i parlamentet.
Hans teser är enkla, säger hon. Holland ska belöna hårt arbetande människor, stoppa immigrationen, stoppa islam som till skillnad från kristendom är en farlig religion enligt honom. Allt framfört med billig känslomässig retorik, menar Dubravka Ugrešić.
”Jag jämrade mig över något lösryckt fragment, en tillfällig melodi som klingade i mitt öra. Ett ansikte som plötsligt visade sig i mörkret. Ett ljud, en ton, en vers, en slogan, en doft en scen.”
Dubravka Ugrešić talade vidare om den polarisering, den uppdelning i "vi" och "dem", som alltid funnits, som handlade om judarna på 30-talet och som handlade om muslimerna, då 2010. Behovet dock detsamma - att peka ut den andre.
Nu, år 2015, vet vi att läget hårdnat ytterligare. Att muslimerna fortsatt är utsatta som grupp, men att nu även de judiska grupperna står inför en ny våg av antisemitism.
Och i yttrandefrihetens namn - det här är Dubravka Ugrešić - hon som själv flytt sitt land för att värna sin egen yttrandefrihet, hon fortsätter också att tycka att man inte behöver vara politiskt korrekt.
I essän "Code" i Europe in sepia skriver hon "om den politiska korrekthetens regler hindrar oss från att använda etnicitet, nationalitet, ras, kön eller andra typer av skillnader - alla lika opålitliga i vilket fall som helst - men vi ändå vill ha något att falla tillbaka på, så finns alltid koden." Koden, som hon menar är de skrivna eller oskrivna regler som styr vårt beteende inom olika grupper.
Hon tror helt enkelt inte på en uppdelning av människor, på en indelning i grupper - därav hennes kritik av mångkulturtanken. Hon menar att den kan bli omvänt rasistisk genom att den förstärker idéen om "den andre" och snarare hindrar integrationen.
Ja, hon sade det 2010. Hon kanske skulle säga något annat nu - antagligen skulle hon det, eftersom hon är den hon är.
Jag söker på youtube och jag hittar ett föredrag hon höll i Boston hösten 2013, där hon från en person i publiken får frågan hur hon ser på demokratin Europa.
Hon svarar långt och vindlande och hon säger att människor är rädda och tysta och att de inte vet hur de ska positionera sig idag, eftersom postionerna är så låsta. Om du som kroat är emot EU, då hamnar du ofrivilligt på samma sida som nationalister och fascister. Det är så lätt att bli etiketterad och så svårt att hitta alternativ.
Begrepp som demokrati och stat börjar lika malätna flaggor, säger hon, men en typisk drastisk Dubravka Ugrešić-formulering.
För Dubravka Ugrešić utmanar med sina tvära kast mellan högt och lågt, åsikter och fakta. Och mellan litterära och filosofiska referenser finns också läppstiften, den rumänske taxichauffören i London, gamla amerikanska filmer...
Det är det som gör henne så intressant.
Och jag skulle vilja sluta med ett citat. Författaren Steve-Sem Sandberg beskrev Dubravka Ugrešić så här, 2004:
–Det finns ingen författare jag läst de senaste decennierna som så uppriktigt och så känsligt och smärtfyllt och så gripande tagit pulsen på vår egen samtid.
Anneli Dufva
-
I samtalet med Barbro har jag hennes astrologiska karta framför mig. Barbro är "dubbelskytt" vilket innebär att både Solen och Ascendenten befinner sig i samma tecken, men den viktiga Solen (hennes sanna jag) är gömd i tolfte huset och det gör att egot löses upp och kan verka svagare än det annars är.
Men det är en mening med allt - utifrån ett astrologiskt perspektiv ska Barbro utveckla mer andliga egenskaper i detta liv. Det innebär absolut inte att hon är en svag individ men hennes inre liv blir viktigare för henne än att framhäva egot. Barbro har även en konstellation som avslöjar hennes känslomässiga sår. Hon insåg tidigt hur mycket kunskap hon har inom sig men blev inte bekräftad i detta men berättar på ett finstämt sätt om sitt känslomässiga sår och delar med sig av hur detta har påverkat henne och att det har sin rot i mammans barndom, kanske även i generationer bakåt i tiden.
Mamman erbjöd Barbro den magiska världen som tillflyktsort och det hjälpte henne att klara av att leva här på jorden, men på bekostnad av den yttre världen där hennes praktiska förmågor inte utvecklades. Så småningom valde hon dock att utbilda sig i ämnen där hon även kunde verka i den yttre världen. Hon har bland annat en Master of Arts och en folkhögskoleexamen.
I samtalet berättar Barbro om vad bildterapi är och att hon parallellt med sitt yrke som lärare utbildar sig till bildterapeut och är snart certifierad. Det är både hennes och min önskan att detta snart är en etablerad metod inom sjukvården i Sverige, som den är i Danmark, Holland, England, Tyskland, USA m.fl. länder och tycker det vore en dröm att kunna hjälpa traumatiserade barn med hjälp av bildterapi eller alla former av det man kallar för Art Therapy, som ett alternativ till psykofarmaka, som ofta förskrivs även till barn.
Följ med på Barbros spännande resa och ta del av hennes kunskap och visdom!
-
Vi tungmålstalar på temat MOROT, köksträdgårdens brandgula doldis som exakt ALLA utom artisten Markoolio gillar. Kritik framförs mot vilseledande uppdelning i sommarmorötter och höstmorötter, allt du behöver veta för att odla morötter avhandlas, de godaste sorterna utses med kännarmin och sedan utbryter verbal matorgie där samtliga inblandade smäller av, går ner på knä eller förlorar talförmågan ungefär var trettionde sekund. Däremellan morotens kulturhistoria, djupa insikter i morotsflugans doftapparat, pincettens återkomst, morötter i balkonglådan, Hollands kungahus, ett prästerskap som tjejer kastade sina underbyxor på förr i tiden samt en efterlysning avseende morotssorten Long Orange, jämnårig med staden Göteborg. Mycket nöje!
Vill du också säga något? Skriv till Lotta och Tove på jordkommissionen.se
Med Tove Nilsson och Lotta Lundgren
Producent: Johan Dahlberg
-
Den sista pusselbiten
Vi bjuder in författaren, musikern och den gamle dokusåpakändisen Daniel Ekeroth för att prata om samlandet som heltidssyssla, besatthet och förbannelse. Det blir ett samtal om favoritfilmlandet Italien, men också om kamratskap, uppoffringar och tveksamma prioriteringar. Tomas inser att vi - alltså Vargtimmen - måste bli bättre på att bortse från sådant som skådespeleri och manus om vi ska lära oss uppskatta italiensk film lite mer på djupet och Lars frågar sig om vi verkligen måste det. Vi pratar också om: dokusåpan Baren, den lössläppta filmmarknaden i Holland, Grekland och Danmark, loppisarnas loppis Porta Portese i Rom, Star Video, General Video, Cosmo Video, Sylvester Stallones son som eventuellt dammsög Rom på filmposters i slutet av 90-talet, Esselte Video, Blocket, Video Ferox, fanzinet Black, Hemvideo, New York Ripper, Cinecitta, Benito Mussolini, små rackarns bilar, The French Connection, The Night of the Living Dead, Dawn of the Dead, Mad Max, Escape from New York, Che Guevara, Nationalteatern, Blå Tåget, Torkel Rasmusson, Hajen, Abba, Kiss, Destroyer, Svenska Mad, E.T, Ozzy Osbourne, Diary of a Madman, videobutiken Dixie Ljud och Bild i Uppsala, Alien 2: On Earth, Alien Contamination, Studio S, Cannibal Holocaust, Times Square Preachers, Diskonto, Salong Finess, Dellamorte, Entombed, Dia Psalma, Violent Italy, Jesus Pettersson, Video Invest, filmsamlarträffarna i Sala, Orgier i Tredje Riket, Dödskommendantens kvinnoläger, Giallo a Venezia, Thriller, VTC, Video Tape Center, Videomannen, Anders Björler, At the Gates, Stefan Sauk, Swedish Death Metal och King Crimson. Snacket fortsätter bakom Patreon-väggen där Daniel Ekeroth DJ:ar bra och lite mindre bra filmmusik direkt från backarna i sin nyöppnade skiv- och filmbutik Tamara Records i Johanneshov. Fokus: Italien. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys.
-
Idag om Nordkoreas successionsordning, vitt snus i Holland, om det är omoraliskt att kolla på fotbolls-VM och Nalle Puh som skräckfilm.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Kim Jong-Uns dotter Kim Ju-Ae visades upp på statlig tv i samband med en provskjutning av en ny långdistansrobot. Vad berättar det om Nordkoreas successionsordning att ett av Kim Jong-Uns barn nu är offentligt? Vi frågar Asienkännaren Niklas Swahnström.
Sedan går vi till botten med vad vitt snus är och om det är farligt. Detta eftersom holländsk polis nu varnat befolkningen för att lockas ned i fördärvet av de lockande nordiska nikotinprodukterna. Med oss är överläkaren Matz Larsson.
Sedan försöker vi svara på frågan: är det omoraliskt att kolla på fotbolls-VM. Thomas hoppas på ett nej eftersom det är kul med fotboll. Med oss är filosofen Karim Jebari.
Programledare: Thomas Nordegren
Bisittare: Louise Epstein
Producent: Olle Björkman -
Hello Interactors,
I stumbled across a book that picks ten influential economists and teases out elements from each that contribute to ideas circling the circular economy. It turns out bits and pieces of what many consider a ‘new’ idea have existed among notable economists, left and right, for centuries.
The first is a name known to most worldwide, even if they only get their history from Fox News. But had a gun been aimed more accurately, his name nor his global influence would have been a part of history at all.
As interactors, you’re special individuals self-selected to be a part of an evolutionary journey. You’re also members of an attentive community so I welcome your participation.
Please leave your comments below or email me directly.
Now let’s go…
THE DUEL AT SCHOOL
Class boundaries come into focus in college towns as diverse clusters of first-year students descend, mingle, and sort. Such was the case for one young man in Germany. It’s not that he was poor, but to the über he was. Having been born to Jewish parents, he was used to being bullied. Though he thought violence was an absurd remedy for injustice – after all, he went to college to study philosophy and belonged to a poetry club – but he also believed that sometimes one must stand their ground by whatever means.
And so there he stood, 18 years old, with his back to his adversary, about to engage in a duel. As he breathed in, I imagine he could feel the cold pull from the barrel of the pistol pointed to the sky inches from his chin. With each step his pulse must have quickened. He must have felt the gun handle twist in his sweaty palms as he gingerly rested his tremoring finger on the trigger. He knew at any second, he must turn quickly. He must not flinch. And he must not die.
In his final steps I imagine his world must have slowed down. And then, in a blur, he whirled around and fired at his challenger. The blast must have lit his face, punctuated by the sound of a whirring bullet. He felt the skin just above his eyebrow burn. I can see him lifting his shaking hand to his forehead expecting blood. But it was just an abrasion. The bullet had grazed his skull. That bullet was millimeters from ending Marxism before it even started. Had it landed, Karl Marx would have been dead at 18.
My sense is that when most people read the word Marxism, they think Communism. He’s best known for two massive publications, The Communist Manifesto, and Das Kapital – or often simplified and anglified to just Capital. But he eventually distanced himself from the direction Communism and even Marxism had taken. As we shall see, he was a professional journalist for most of his adult life and thus a staunch free press and free speech advocate – two freedoms communist authoritarianism eradicated.
The word, ‘Marxism’, today is often used by some to discredit progressive pro-social political and economic ideas given its connotations to communism. A holdover from American Cold War McCarthyism. It turns the disparaging came long before the 1940s and 50s. It was used the same way in France and other parts of Europe in the late 1800s. So much so that Marx’s collaborator on The Communist Manifesto, Fredrich Engels, once wrote,
“What is called ‘Marxism’ in France is certainly a very special article, to the point that Marx once said to Lafargue [Marx’s son-in-law]: "What is certain is that I am not a Marxist."
Marx’s economic work is less well-known and Das Kapital remains the most accurate and lucid critique of the negative effects of capitalism. Marx was first and foremost a philosopher and his arguments take aim at the moral and ethical implications of capitalistic systems. Which is why circular economic advocates often turn to Marx for their own philosophical underpinnings.
Coincidently, the man credited with capitalism, and whom Marx often took aim, Adam Smith, was also a philosopher. In fact, he mostly wrote about liberal philosophy and relatively little about economics. I wonder if today these two philosophers, who many see representing the left and the right of political economics, would be unsuspecting allies or dueling advisories?
Karl Marx’s first year at university in Bonn, Germany was like many freshmen. He partied a lot. But Bonn was also home to radical politics at the time. Students were heavily surveilled by the police due to semi-organized radical attempts by student organizations to overthrow the local government. It turns out the poetry club he had joined was not about poetry, it was a front for a resurgent radical political movement. Though, having already spent a night in jail for drunken disorderly behavior, Marx may have mostly been interested in the social side of the club.
Paralleling political turmoil was class conflict between the so-called ‘true Prussians and aristocrats’ and ‘plebeians’ like Marx. The near fatal event came about when an aristocrat challenged Marx to a duel. Marx indeed thought dueling was absurd, but evidently, he, like many men in those days, thought it a worthy way to ‘man up’. His dad certainly didn’t think so and accelerated the plan to transfer his son to the University of Berlin to study law.
HEGELIAN REBELLION
While in Berlin, Marx also continued to study philosophy and wrote both fiction and nonfiction on the side. One of his most influential professors was Eduard Gans. Gans had been brought to the university by none other than the influential German philosopher, Georg Wilhelm Friedrich Hegel. Hegel had died just four years before Marx arrived in Berlin, and Marx, like many, was fascinated by his work.
After Hegel’s death, Hegelians (as his disciples were called) became divided between Right Hegelians and Left Hegelians. The right interpreted Christian elements in his philosophy seeking to associate his ideas and popularity with the Christian-led Prussian political establishment. The left embraced aspects of reason and freedom of thought they believed Christianity and the Prussian government limited. Gans’ lectures tended more toward the left and so did Marx who joined a radical group of Young Hegelians seeking revolution.
After graduating, Marx left for Cologne, Germany in 1842 to become a journalist for the Rhineland News. He expanded on Hegel’s ideas around the role of government in providing social benefits for all and not just the privileged class. He openly criticized right leaning European governments and his radical socialist views garnered the attention of government sensors. Marx said,
“Our newspaper has to be presented to the police to be sniffed at, and if the police nose smells anything un-Christian or un-Prussian, the newspaper is not allowed to appear."
He also became interested in political economics and became frustrated with other Young Hegelians who continued to focus the movement on religion.
His critical writing eventually got him kicked out of Germany, so he fled to Paris. There too his writing got him in trouble. The Prussian King warned the French interior minister of Marx’s intentions and was expelled from France. On to Belgium he went where he, again, was kicked out. Marx eventually took exile in London in 1850 where he familiarized himself with the writing of Europe’s leading economists, including Britain’s most famous, Adam Smith.
His research passion project brought in no money. Risking extreme poverty for him and his family, he took a job as European correspondent writing for the New-York Daily Tribune in 1850. After ten years, he quit when the paper refused to publicly denounce slavery at the start of the civil war. During that decade, he continued to research in the reading room of the British Museum amassing 800 pages of notes which became the source material for his first successful 1859 book, A Contribution to the Critique of Political Economy. At the time, he was also witnessing firsthand the deplorable conditions London factory laborers endured at the dawn of the industrial age and the destruction of nature with it.
Marx’s primary critique was summed up in a single German word: Produktionsweise which can be translated as "the distinctive way of producing" or what is commonly called the capitalist mode of production. Marx believed the system of capitalism distinctly exists for the production and accumulation of private capital through private wealth, hinging on two mutual dependent components:
* Wealth accumulation by private parties to build or buy capital, like land, buildings, natural resources, or machines, to produce and sell goods and services
* A wealth asymmetry between those who accumulate the wealth and capital (employers) and the those needed to produce the good or service (laborers) in a way that yields the profits needed to accumulate the wealth (i.e. cheap or free labor)
Capital accumulation existed in markets long before Karl Marx and Adam Smith, but the accumulation was limited, including by nature. For example, let’s say I start a garden next year growing zucchini. Zucchini grown in the Northwest United States can become overwhelmingly productive. I would likely yield more zucchini than my family could consume. I could decide to exchange the remaining zucchini for money at a local farmer’s market. In economic terms, I grew a commodity (C) and would be exchanging them for money (M) thereby turning C into M.
Let’s imagine while at the market I am drawn to another commodity that I’m not willing to make myself, honey. I can now use my money (M) to buy a commodity (C1) grown by someone else. The beekeeper could easily take the money I gave them (M1) and exchange it for a good they’re unwilling to grow or make themselves (C2). This chain of exchange could continue throughout the entire market.
This linear exchange of money through markets was common leading up to the industrial age. Money was the value exchanged but the generation of money only happened at the rate of natural production or extraction of natural commodities or by industrious human hands. Wealth accumulation could indeed occur by saving it or exchanging it for something that may rise in value faster than, say, zucchini, like property or gold.
THOSE DUTCH DO MUCH
With the dawn of the industrial age, Marx observed capitalists showed up to the market with large sums of accumulated wealth at the outset. Wealth often came through inheritance, but also rent of property (sometimes stolen, as occurred during colonization) or profits from an existing or past enterprise. This money (M) is then used to invest in the means necessary to produce, or trade, a good or service (C). The capitalist themselves need not want or need their good or service, they may not be interested in it at all. Their primary concern, according to Marx, is to covert their initial investment (M) into more money (M+) through profit made on the sale of the good. They then take their accumulated money (M+) and use it to invest in the production of, or trade with, another good or service (C+).
Due to the efficiencies gained through the advent, invention, and innovation of energy and machines the rate of production greatly increased in the industrial age. And with it profits. This inspired entrepreneurs to take risks into new ventures thereby diversifying the market while creating additional engines of wealth and capital accumulation. Herein lies the Marxist claim on the primary motivation of capitalism – turn capital into more capital through one or many forms of profiteering.
Again, this concept predates Marx or Smith. In the 1600s the Dutch created a market expressly for the exchange of money for a piece, (also known as a stock or share) in a company. It was another way to accumulate wealth for the purpose of building capital. The first to utilize this market in 1602 was the Dutch India Company leading Marx to comment, “Holland was the head capitalistic nation of the seventeenth century.”
Marx predicted the eventual outcome of unbridled wealth accumulation would be monopolistic behavior. Those who accumulate wealth also generate the power to buy out competitors leading to not only consolidation of wealth, but power. And not just economic power, political power too. We all know too well how wealth and power can sway election results and lobbying strength.
Those sucked into capitalism need not necessarily be greedy. It’s the nature of the pursuit of business in a capitalist system to compete on price. This was particularly apparent in what Marx observed. One way capitalists lowered the price of a good was to flood the market with it. The only way to do that is to increase production. But to earn necessary profits to accumulate necessary capital on a lower priced good meant lowering the amount of money spent on capital (i.e. real estate, raw goods, or machines) and/or labor (i.e. employee wages). This led to increasing wealth disparities and further strengthened the asymmetry Marx claimed was necessary in the capitalist mode of production. It’s not necessary to be greedy to win, but you can’t win without competing on price. And too often it’s the workers who pay the price. This was Marx’s biggest beef with capitalism.
Wealth disparities are now the greatest in history and the number of natural resources needed to create low-cost goods in the competitive global race to bottom barrel prices are nearing earthly limits. Meanwhile, as more people are pulled out of poverty and urban areas grow exponentially, more natural resources are demanded. Including for the necessary energy to make, move, and manage the mess we consumers create. We seem compelled to continually capitulate to creeping capitalism.
It leads many to wonder, do we need capitalism? Marx concludes in Das Kapital that capitalism cannot exist forever within earth’s natural resource limitations. But he may be surprised to find that it has lasted as long as it has. To reject capitalism, or assume, as Marx did, that capitalism is a natural evolution on a path toward some form of communal economically balanced society, does not necessitate rejecting markets. Nor does it necessarily imply going ‘back’ to pre-capitalist times, like 16th century Holland.
But it doesn’t mean we shouldn’t look to the Dutch. They may be onto something yet again. A Dutch company called Bundles has partnered with the German appliance manufacturer Miele to create an in-home laundry service. Instead of, or in addition to, Miele racing to making more and more washing machines, selling to more and more people, at lower and lower prices, they lease the washer and dryer to Bundles who then installs and maintains the appliances in homes for a monthly fee. The consumer pays for a quality machine serviced by a reputable agent, Bundles and Miele get to split the revenue, and Miele is incented to make high quality and long-lasting appliances to earn higher profits. They’ve since expanded this idea to coffee and espresso machines. It’s an attempt at a more circular economy by reducing consumption, energy, and resource extraction, all while utilizing existing markets in a form of capitalism. It’s a start.
But perhaps not enough of a change for Marx. Or maybe so. In 1872, eleven years before his death and twenty-two years before Miele was founded, he gave a speech in Amsterdam. He acknowledged, “there are countries -- such as America, England, and if I were more familiar with your institutions, I would perhaps also add Holland -- where the workers can attain their goal by peaceful means.” As in his youth, it appears he found violence to be an unworthy course of action for injustice. But also consistent with that eventful day in Bonn, 1836, as he was challenged to a duel, he also has his limits. His speech continued, “This being the case, we must also recognize the fact that in most countries on the Continent the lever of our revolution must be force; it is force to which we must some day appeal in order to erect the rule of labor.”
REFERENCES:
Karl Marx: Man and Fighter (RLE Marxism). Boris Nicolaievsky, Otto Maenchen-Helfen. 2015. Published originally in 1936.
Alternative Ideas from 10 (Almost) Forgotten Economists. Irene van Staveren. 2021.
Letter to E. Bernstein. Friedrich Engels. 1882. [“Ce qu’il y a de certain, c’est que moi je ne suis pas marxist” (Friedrich Engels, “Lettre à E. Bernstein,” 2 novembre 1882. MIA: F. Engels - Letter to E. Bernstein (marxists.org).]
La Liberte speech. Karl Marx. The International Working Men's Association.1872.
This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit interplace.io -
Stötta oss och få ETT EXTRA AVSNITT I VECKAN: Underproduktion.se/kollasvensken.
Marcus Rohdén är tillbaka! Truppen! Deppen! Roony! Skållade råttor! En riktigt oväntad nyhet från Holland! VM! -
I veckans avsnitt får vi träffa hoppryttaren Wilma Hellström. Wilma har visat störa framgångar på hoppbanorna och är också med i det svenska landslaget i hoppning.
Wilma har sin bas i Holland och vi pratar om skillnaden med att ha häst där jämfört med i Sverige. Vi pratar också om Cicci, hennes första häst som efter en olycka förlorade ett öga. Wilma berättar om olyckan och vägen tillbaka till dom stora banorna.
Vi pratar också om vardagsridningen och Wilma berättar hur hon tränar sina hästar. När man träffar en så otroligt rutinerad tävlingsryttare måste man ju också gå in på att tävla. Vi börjar med hur Wilma förbereder sig och hästarna veckan inför en tävling och går sedan vidare till hur hon förbereder sig på dagen, gå banan, framridning också vidare.
-
I månadens avsnitt får vi fortsatt förstärkning från Mattias! Vi får börja med att pudla.
(04:00) I avsnittet pratar vi om böckerna: Sistersong av Lucy Holland, Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma, Jade Legacy av Fonda Lee, Girig-Sverige av Andreas Cervenka, The Hen Who Dreamed She Could Fly av Sun-mi Hwang, En förvandlad stad av Per Anders Fogelström, Never let me go av Kazuo ishiguro, Reminders of Him av Colleen Hoover, Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri, A Room of one’s Own av Virginia Woolf, The Years Novel av Annie Ernaux & If You Tell av Gregg Olsen
(58:56) I boktokigas bokklubb så avhandlar vi slutligen Pale Fire av Vladimir Nabokov. Vill ni diskutera boken med oss? Gå då med i vår eftersnacksgrupp på Facebook!
Till nästa månads avsnitt kommer vi läsa Carrie Soto is Back av Taylor Jenkins Reid
Följ oss på Goodreads! Antons profil på Goodreads & Sebastians profil på Goodreads. Våra andra poddar hittar ni i vårt länkträd!
-
Sir väs är fortfarande ute på glid, och det har många av er lyssnare också varit! Ett program om fler rymningar och smitningar...
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Ett nyfiket och underhållande aktualitetsprogram med lyssnaren i fokus.
Högt och lågt när vi bland annat får höra om Sonjas dotters majs orm som åla sig ner i en ryggsäck men slank ur väskan på en gräsmatta. Ett par dagar senare dök ormen upp i tidningen och fanns att återfå på en biltvätt i Linköping. Klas jobbade på Kirseberganstalten när en väldigt filmisk rymning ägde rum, en fånge lyckades gräva sig ur med en gaffel och skickade sedan ett kort från Holland med en märklig förfrågan. Och Rune, han smet från sin svensexa.
I podden pratas det smeknamn, det är poddlines från Örebro och hunden Bror har ännu en gång gjort en dramatisk rymning.
-
Vi pratar i vanlig ordning om vår kära fotbollsutveckling och försöker binda ihop det med Pontus karriär, hur stor är skillnaden mellan Sverige och Holland? Ska man spela med julgransuppställning? Hur tidigt är tidigt på morgonen? Många frågor med många svar. Mycket nöje.
-
Vi pratar i vanlig ordning om vår kära fotbollsutveckling och försöker binda ihop det med Pontus karriär, hur stor är skillnaden mellan Sverige och Holland? Ska man spela med julgransuppställning? Hur tidigt är tidigt på morgonen? Många frågor med många svar. Mycket nöje.
-
Vänta inte på motivationen, den kanske inte kommer säger Malin Hedlund som är breakthrough coach. Det är myrsteg som gäller. Små små steg skapar stora resultat. Malin hjälper företagare att nå sina mål med modellen CREATE som hon har skapat. Den innehåller alla delar du behöver för att komma dit du vill.
Modellen kommer från Malins egna erfarenheter av vad som har hjälpt henne i utmanande situationer. Bland annat flyttade hon till Holland och bestämde sig direkt för att fortsätta driva företag därifrån. I ett nytt land, med en helt annan kultur och utan nätverk. Hör hennes berättelse om att fortsätta jobba utifrån sin vision även när situationen förändras. -
Vad händer med barnen när en förälder har försökt mörda?
I dagens avsnitt möter vi Jessika som just varit med om detta. Jessika blev "tvingad" att bli vuxen över en natt, hur hanterar man det? Vilken hjälp fick Jessika som barn och "anhörig" till ett brottsoffer hennes mamma? Ni kanske förstår att hon inte fick någon hjälp...
Nu brinner Jessika för dessa frågor och arbetar aktivt med att belysa detta ämne och lyfta frågan där den behövs.
I augusti 2020 bestämde sig Jessika att tala offentligt om sitt livs trauma som barn, anhörig och dotter till ett brottsoffer och en frihetsberövad förälder när hennes pappa blev dömd för mordförsök på hennes mamma år 2012.
På mindre än 2 år har Jessika startat upp sitt företag Jessikasstory, medverkat som anhörigexpert på nationella brottsofferveckan, suttit i TV-soffan hos Malou efter tio, gjort sitt första sommarprat i Sveriges Radio Finska och förebyggt kriminalitet, psykisk ohälsa och räddat liv.
Jessika är även nominerad till entrepreneur of the year under kategorin, business for good award 2022 och kommer representera Sverige nere i Holland och tävla tillsammans med 8 andra länder
Missa inte detta innerliga och hjärtliga samtal med Jessika.
Oscar & Fredrik senaste singel! Bärs eller bus
https://open.spotify.com/track/6oLhZegAeeQFtkgda2r1EM?si=MwrpUxZvQJGBQB59lyGO6w&utm_source=copy-...Instagram: @oscar_o_fredrik
Hemsida: www.oscarofredrik.se
Patreon: https://www.patreon.com/Oscar_o_Fredrik
Jessika Sillanpää
Instagram: @jessikasstory
Hemsida: https://jessikasstory.com/ -
I veckans avsnitt gästas vi av kuratorn och rehabkoordinatorn Sandra Jannas, VD på SocMed AB som arbetar med att hjälpa företag att förebygga och förkorta sjukskrivningar. Vi vill såklart veta hur ekonomin påverkas när man är sjukskriven och hur reglerna ser ut för vem som kan få sjukpenning och hur länge. Sandra slår ett slag för tungvrickarordet Arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd och berättar om vad en rehabkoordinator gör. Hur länge betalar arbetsgivare i Sverige egentligen sjuklön och hur ser det ut i Holland? Detta och mycket mer i dagens avsnitt om sjukskrivningar! Har du egna erfarenheter av sjukskrivningar, som anställd eller arbetsgivare, och vill diskutera det i podden, eller missade vi viktiga frågor som du vill ha svar på? Hör av dig till oss!
- Näytä enemmän
