The Guardian Podcasts
-
Hur kan vi inte ha gjort mer för att minska utsläppen? Trots över 30 år av kunskapspåfyllnad om människans påverkan på jordens temperatur fortsätter klimatutsläppen att öka globalt.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
1988 bildades FN:s klimatpanel IPCC och två år senare kom forskarna med första utvärderingsrapporten - en sammanställning av klimatforskningen. 1992 var året då klimatkonventionen kom till, ett ramverk för åtgärder för att begränsa klimatförändringarna; Parisavtalet 2015 är en del av konventionen. FN:s första klimatmöte var 1995 i Berlin, följt av årliga "Conferences Of the Parties", konferenser mellan parterna, ”COP:ar" i olika värdländer. 90-talet startade med uppkavlade klimatärmar men vad hände sen?
Mycket snack och lite verkstad medan utsläppen ökat och klimatförsenarna fått råda.1988 samlades forskare som svensken och klimatpionjären Bert Bolin och politiker som norska statsministern, tidigare miljöministern Gro Harlem Brundtland till möte i Toronto. Mötet slutade i en rekommendation att minska växthusgasutsläppen med 20 procent till 2005. Klotets reporter försöker hitta uppföljande journalistik om det missade målet 2005. Men hittar inget om att utsläppen istället hade ö k a t med över 25 procent till 2005. Vad gjorde makthavarna under de här åren av möten och missade utsläppsminskningsmål?
Medverkande:
Henning Rodhe, professor emeritus i kemisk meteorologi vid Stockholms universitet.
Björn-Ola Linnér, professor vid Tema Klimatförändring, Linköpings universitet.
George Monbiot, journalist, aktivist, kolumnist i The Guardian.
Martin Hultman, docent i teknik-, vetenskaps- och miljöstudier vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg.
Mathias Fridahl, docent och klimatpolitikforskare vid Linköpings universitet.Litteratur som nämns i programmet:
Sex grader - vår framtid på en varmare jord, av Mark Lynas, översatt av Stefan Lindgren
Climate obstruction How denial, delay and inaction are heating the planet av Kristoffer Ekberg, Bernhard Forchtner, Martin Hultman, Kirsti M. JylhäSkriv till oss! [email protected]
Reporter: Anna-Karin Ivarsson
Programledare: Niklas Zachrisson
Producent: Anders Wennersten
-
Utropstecknet kan både signalera ilska och glädje. Kulturskribenten Kristina Lindquist berättar utifrån egna erfarenheter om hur det också kan representera något mycket större än så.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad den 14 maj 2019.
det väller liksom fram
en flod av grönska,
av blad barr
och fågelsång!
Se där en talande rad ur Eva-Stina Byggmästars diktsamling ”Barrskogarnas barn” från 2014. I Byggmästars skogar finns inga skuggor, bara en yster och naivistisk naturlyrik från första till sista sidan – och just det: en massa utropstecken. ”Får poesi verkligen se ut såhär? Så uppsluppen!” skrev Svenska dagbladets kritiker Therese Eriksson i sin recension. För utropstecknet är ganska sällsynt i den kulturella offentligheten, och något av ett svart får i skriftspråket överhuvudtaget. Ända sedan 1800-talet har det enligt språkforskaren Siv Strömquist varnats för detta stöddiga skiljetecken, som inte sällan beskrivs som skrikigt och vulgärt. Jag minns hur en bekant som arbetade med att besvara allmänhetens brev på Rosenbad fick instruktionen att ersätta det alldeles korrekta utropstecknet i hälsningsfraserna med ett komma – utropstecknet var helt enkelt för ”familjärt” för statsförvaltningen. Och i TT-språkets skrivregler konstateras bara helt kort att utropstecknet bör användas ”sparsamt”.
utropstecknets explicita tydlighet ställs mot ett rådande stilideal som upphöjer det vaga och outtalade.
För tio år sedan skrev den brittiska journalisten Stuart Jeffries i The Guardian om en renässans för utropstecknet i den digitala tidsålderns kommunikation, där detta skiljetecken kan innebära den stora skillnaden mellan det avmätta och det förtjusta. ”Vi ses på konferensen [utropstecken]” förmedlar något helt annat än ”Vi ses på konferensen [punkt]”. Forskning visar också att kvinnor använder utropstecken i högre utsträckning än män, vilket språkforskaren Carol Waseleski förklarar med att utropstecknet kan utstråla vänlighet – vilket alltså anses utmärkande för kvinnors sätt att kommunicera.
Men utropstecknets status som det mest förtalade bland skiljetecken rubbas nog inte så lätt. Det är en flåsig gaphals vi talar om – som gjord för det militära eller för samtidens råbarkade debatter i kommentarsfält och på Twitter. Jeffries tar i sin artikel upp kriminalförfattaren Elmore Leonard, som sagt att två eller tre utropstecken per hundratusen ord prosa möjligen kan passera, vilket innebär ungefär ett per medellång roman. Fantasyförfattaren Terry Pratchett låter en av sina romanfigurer säga att fler än ett i följd av detta skiljetecken är ett uttryck för en ”sjuk hjärna”, medan F. Scott Fitzgerald ansåg att den som överhuvudtaget använder det lika gärna kan skratta åt sina egna skämt. Herrarna har nog en poäng, och samtidigt kan utropstecknet som fenomen bevisligen ligga till grund både för litterär intrig och tidlös komedi.
I den klassiska komediserien ”Seinfeld” kraschar förhållandet mellan Elaine och hennes författarkille för att han inte använder utropstecken i ett nedskrivet telefonmeddelande om en nyfödd bebis i bekantskapskretsen. Hon tycker att han struntar i hennes vänner, han tycker att hon är lite väl slampig med sina skiljetecken. I ett avsnitt av Sex and the city förvandlas ett utlovat utropstecken till ett frågetecken på omslaget till New York Magazine, som pryds av en osmickrande bild av huvudpersonen Carrie. Tidningsrubriken ”Singel och fantastisk?” formulerat som en fråga snarare än med utropstecknets sköna självsäkerhet får Carrie att ifrågasätta hela sin sorglösa livsstil.
Utropstecknet är alltså ett tecken som både väcker och uttrycker känslor, och känslor får väl generellt sägas ha ganska låg status i vårt samhälle. Men kanske handlar frågan också om att utropstecknets explicita tydlighet ställs mot ett rådande stilideal som upphöjer det vaga och outtalade. I en illustrativ passage i romanen ”Argonauterna” fastnar författaren Maggie Nelson vid de tomma hakparenteser som den inflytelserika författaren Anne Carson gett som skriftliga intervjusvar i en tidning – och som signalerar ett slags tyst och sofistikerad återhållsamhet. Nelson skriver: ”Åsynen av Carsons hakparenteser fick mig genast att skämmas för min tvångsmässiga drift att lägga korten mer bestämt på bordet. Men ju mer jag tänkte på hakparenteserna, desto mer störde de mig. De tycktes göra en fetisch av det osagda”. Utropstecknet lägger verkligen korten bestämt på bordet, och tvingar fram ställningstaganden i en tid när det värsta man kan vara är tvärsäker – alldeles oavsett vad man är tvärsäker på. På senare tid har så kallad samtalsaktivism blivit på modet, det vill säga tekniken att genom diskussion och möten försöka motverka polarisering i samhället. Här tycks förmågan att förflytta sig vara viktigare än att syna innehållet i de – inte sällan extrema – åsikter som genom denna typ av samtal erbjuds en plattform. Rörligheten i ståndpunkter blir närmast ett bevis för ett rörligt intellekt, och då finns inte plats för några rigida utropstecken.
All förundran är borta med honom, liksom den kraft som utropstecknet för med sig till det skrivna språket mellan människorna.
Men låt oss återvända till känslorna. I den tidiga novellen ”Utropstecknet” skildrar Anton Tjechov en statstjänsteman som vid juletid konfronteras med att han under 40 yrkesår aldrig har använt ett utropstecken: ”Fördömt! När använder man egentligen utropstecken?” Den grammatiskt skolade hustrun får hjälpa till: Vid hälsningar och utrop och vid uttryck för jubel, indignation och ilska, upplyser hon. Den osalige tjänstemannen jagas av sina utropstecken, och ser hur människor omkring honom förvandlas till långa streck med en punkt under. För tänk om han på 40 år inte har upplevt en enda känsla som förtjänat ett utropstecken – vad säger det om hans liv?
Jag tror – eller rättare sagt: jag vet – att det också kan gå åt andra hållet, så att de starkaste av känslor kan kortsluta användningen av detta känslotecken. Den grönländska poeten Naja Marie Aidt beskriver i den prosalyriska romanen ”Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka” om hur sorgen efter hennes vuxna son slog sönder all syntax och begriplighet i hennes formuleringar. ”inget språk möjligt språk dog med mitt barn”, skriver hon i en lång ordmassa helt utan skiljetecken. När mitt eget barn dog hände det något med mina utropstecken, och specifikt med dem. Utropstecknen försvann ur all skriven kommunikation, och har ännu inte återvänt. Det handlar inte bara om brist på glädje och entusiasm, utan om något som kanske står att finna i utropstecknets historiska rötter. I vår äldsta bevarade handledning i användandet av skiljetecken talas det om ”förundringstecken”, eller punctus admirativus. Utropstecknet hör i sitt ursprung alltså hemma inför skapelsens och varats mirakel. Och för den som sett all sådan skönhet i sin nyfödda sons knubbiga ansikte finns ingen förundran kvar på jorden, inte sedan han skickats iväg för gravsättning i en mönstrad pyjamas. All förundran är borta med honom, liksom den kraft som utropstecknet för med sig till det skrivna språket mellan människorna.
Annat är det i nattens ordlösa klagan, där utropstecknen kastas mot en tom himmel utan svar. Jag läser Jobs bok i Gamla testamentet, och dess berättelse om mannen som inte bara förlorar sina barn och allt han äger utan också drabbas av svåra sjukdomar. Här finns naturligt nog en hel del förtvivlade utropstecken: ”Ropa bara! Finns det någon som svarar?”, som det står i femte kapitlet. Och lite längre fram:
Om jag tänker: 'Det lättar när jag lagt mig,
sömnen skall lindra min sorg',
då skrämmer du mig med drömmar,
förfärar mig med syner,
så att jag hellre vill kvävas.
Hellre döden än denna plåga!
För utropstecknet må vara en flåsig gaphals som skrattar åt sina egna skämt i den politiska polariseringens tid. Men det kan också – både i sin närvaro och i sin frånvaro – bära på ett möjligt språk för det mänskliga livets yttersta gränser.
Kristina Lindquist, kulturskribent
Litteratur
Naja Marie Aidt: ”Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka” (Wahlström & Widstrand, 2018)
Bibeln. Job 5:1, 7:13-15 (2000)
Eva-Stina Byggmästar: ”Barrskogarnas barn” (Wahlström & Widstrand, 2014)
Stuart Jeffries: ”The joy of exclamation marks!” (The Guardian, 29/4 2009)
Maggie Nelson: ”Argonauterna” (Modernista, 2016)
Siv Strömquist: ”Skiljeteckensboken” (Morfem, 2013)
Anton Tjechov: ”The exclamation mark” (Hesperus classics, 2008)
-
Utrikeskrönikan 2 januari 2023.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm, måndag.
Första vardagen på det nya året. Är det kanske i dag du bryter ditt nyårslöfte?
Om inte, är det sannolikt att du gör det rätt snart. I alla fall inom de närmaste fem, sex veckorna. Kanske inte helt vetenskapliga, men ändå hyfsat ambitiösa undersökningar har kommit fram till att andra fredagen i januari är dagen då flest lägger ner sina nyårslöften. Dagen har till och med fått ett namn: quitters day.
En annan undersökning ger vid handen att när vi kommit in i andra veckan i februari har 80 procent kastat in handduken.
Varför blir det så här? Vi blir tydligen lite väl ivriga när vi står där vid fyrverkerierna. Vi tänker stort och lovar storslaget. Uthålligheten visar sig vara – ja, inte lika storslagen.
Det finns förstås en mängd tips att ta till. Tusentals böcker och artiklar vill ge oss sina råd om hur vi ska formulera realistiska nyårslöften, förbättra våra vanor, bli friskare, lyckligare och vackrare.
Där har jag inget att tillföra. Jag tänkte istället stjäla ur en text jag läste i brittiska The Guardian förra nyåret. Som ett alternativ till de storslagna löftena hade tidningen en lista med hundra tips om hur man kan förbättra sitt liv utan att anstränga sig.
Tipsen är, kan man säga, av olika slag. Och de är alltså hundra till antalet, så det är bara att välja och vraka. Varför inte:
Börja lördagsmorgnar med klassisk musik
Skratta åt dina egna skämt utan att skämmas
Laga en ny maträtt
Sjung mer!
Ta trapporna
Tror du att ditt liv blir bättre med mindre skärmtid?
Då finns ett flertal tips för dig:
Ta en promenad utan din telefon
Gå och lägg dig tidigare - utan din telefon
Deleta twitterappen och jobbmailappen
Muta eller lämna en whatsappgrupp
Ett flertal tips handlar om omtanke med vår omgivning:
Var artig mot en okänd person
Släpp din hangup på hur disken ska ställas i diskmaskinen
Var generös med komplimanger
Tillbaka till nyårslöftena. Kanske är du en av dem som i detta nu kämpar med att komma ut på den där joggingturen före frukost. Den nyss nämnda statistiken kan ju kännas lite nedslående, vårt track record som grupp ger inte särskilt stort hopp. Går det inte vägen kan kanske några av de hundra tipsen istället göra 2023 lite roligare.
Klarar du dig in i mars med ditt nyårslöfte intakt kan du betrakta dig som en internationell nyårslöfteselit.
Sara Heyman, korrespondent för global hälsa
[email protected] -
Jacob och Pontus från Gigwatch går på djupet kring techbubblan, finansmarknaden och gigbolagen. Varför lägger investerare miljarder på olönsamma företag, och hur hänger det ihop med låga räntor? Vilka är de mest korkade sakerna som fötts ur bubblan? Och kommer gigekonomin leva kvar även om dagens gigbolag går under?
Bonuscontent: Slide-gitarr (vi tappade bort vårt vanliga mellan-segment-ljud)
Grejer vi pratar om:
Pontus andra podd Värdet av pengar
Svärm: Narrativ och plattformar (2022)
Nick Srnicek: Platform Capitalism (2017)
The Atlantic: The Millennial Urban Lifestyle Is About to Get More Expensive (2019)
The Guardian: Farewell to the servant economy (2022)
Gigwatch: Är gigekonomin döende? (2022)
hur du skapar tre nya apor med hjälp av slurp-juice (2022)
-
Hör om mutorna, kontrakten och korruptionsanklagelserna som ledde till att lilla Qatar fick fotbolls-VM.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
När Qatar år 2010 utsågs till värdland för fotbolls-VM 2022 blev många förvånade eftersom landet var en nästan okänd fotbollsnation. Men bakom beslutet låg en väl utförd kampanj från kungadömet där stenrika Qatar gjorde enorma och strategiska investeringar i bland annat Frankrike. I stort sett alla de personer inom internationella fotbollsförbundet FIFA som fattade beslutet blev senare misstänkta för korruption och några har i efterhand sagt att de ångrar att Qatar får anordna VM. Flera personer i FIFAs ledning fick avgå i spåren av skandalen.
Döda arbetare vid bygget av arenor till fotbolls-VMInför fotbolls-VM har Qatar byggt ett antal extraordinära arenor och ett nytt tunnelbanesystem. Arbetare har dött vid bygget av arenor. Människorättsorganisationer kritiserar bristen på rättigheter för utländska arbetare i det så kallade kafala-systemet som ses som en form av modernt slaveri i Gulfstaterna. Myndigheterna i Qatar hävdar däremot att arbetsvillkoren förbättrats.
Lilla Qatar är diplomatisk stormaktTrots att Qatar är ett litet land så har kungadömet stor makt. Qatar har lett förhandlingar med talibanerna i Afghanistan, med Hamas i Gaza och har samtidigt goda relationer till både USA och Iran. Genom tv-kanalen al-Jazeera som ägs av Qatar har landet ytterligare stärkt sitt inflytande världen över. Under den förre ledaren Hamad bin Khalifa al-Thanis styre blev Qatar det rikaste landet i världen i förhållande till folkmängden. Qatar har enorma fyndigheter av naturgas och olja vilket lagt grunden till landets rikedomar. Landet har exklusiva shoppingvanor, till exempel har Qatar via sin investeringsfond köpt varuhuset Harrods i London samt världens då dyraste konstverk, Kortspelarna av Cézanne.
Medverkande: Cecilia Uddén och Johan Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondenter, Richard Henriksson, fotbollsexpert Radiosporten. Sen podden spelades in har Richard Henriksson slutat på Sveriges Radio.
Programledare: Johar Bendjelloul
Producent: Katja Magnusson
Tekniker: Sandra Pettersson
Avsnittet publicerades första gången i januari 2022.
-
Det senaste decenniet har det polska regeringspartiet Lag och rättvisa gång på gång skärpt abortlagarna. Många har protesterat och en av dom är aborträttsaktivisten Justyna Wydrzynska, som hamnat mitt i en historisk rättegång.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Dokumentären gjordes i oktober 2022 och uppdaterades i mars 2023 av Irma Eneroth och producent Dennis Jörnmark. Ljuden i dokumentären är hämtade från Sveriges Radios arkiv, SVT, Aftonbladet, The Guardian, Vice, NPR, Tagesschau och Twitter.
-
Kvällen den 8 januari 1997 inkommer det ett samtal till polisen i italienska regionen Lombardiet. Den anonyme uppringaren kräver ett möte med polisen och säger “Jag tänker säga bara ett namn: Gucci.” Sen lägger uppringaren på. Två år tidigare, mars 1995 har Maurizio Gucci mördats av en okänd skytt i Milano. Vem var det som ringde? Kanske han personen information om mordet.
Källor:
The Guardian
The Independent
SvD
Forbes
ABC News
Town and country magazine
Allas -
I början av november 2021 publicerar tennisstjärnan Peng Shuai ett inlägg på sociala medier där hon anklagar Kinas tidigare vice premiärminister Zhang Gaoli för sexuella övergrepp. Ett inlägg som snabbt raderas men som får omvärlden att reagera. Var är Peng Shuai?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Ett program av Cecilia Paulsson, 2022.
Slutmix: Elvira Björnfot.Medverkande:
Björn Djurberg, Sveriges Radios korrespondent i Peking.
Maria Strandlund Tomsvik, tenniskommentator på Eurosport.Arkivljud: Sveriges Radio, AP, BBC, AFP, Roland Garros, Australien Open TV, CNN, The Guardian, New York Times, IOC Media och Lianhe Zaobao.
-
London 2014. Det är julaftonskväll och en mäktig chefredaktör får för sig att skriva mejl till sina anställda på The Guardian. Alan Rusbridger har ett halvår kvar som ledare för dagstidningen och vill att alla på tidningen ska mobilisera, alla ska göra journalistik om klimatförändringarna. Klotet åker till England och kollar vad som hände och vad det blev sen när halvåret gått.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Varför var det så svårt att göra nyheter av klimatet? Åren har gått medan utsläppen ökat och uppvärmningen ökat. Tidernas största nyhetsstory, den om klimatförändringen, hur kunde den inte vara på alla förstasidor? Klotet möter journalister och forskare med frågan om journalistiken kunnat nyhetsvärdera klimatfrågan högre?
"Climate denial has morfed into delay" Klimatförnekarna är färre och klimatförsenarna istället en växande skara.Klimatförnekarna har ersatts av fördröjare, "vuxna i rummet" som vill prioritera annat först, berättar Cambridgeprofessorn John Naughton och journalisten Terry Macalister.
Medverkande: Alan Rusbridger, The Guardians chefredaktör 1995-2015 och numera chefredaktör för månadsmagasinet Prospect. Terry Macalister, frilansjournalist med fokus på energifrågor, författare och sedan några månader tillbaka "aktivist". John Naughton, professor i Cambridge, Leo Hickman, chefredaktör för Carbon Brief, Phillip Inman, ekonomiredaktör på The Observer och kolumnist i The Guardian. Bengt Johansson, professor i journalistik, JMG. Marie-Louise Kristola, klimatkorrespondent, Sveriges Radio.
Skriv till oss! [email protected]
Reporter: Anna-Karin Ivarsson
Programledare: Niklas Zachrisson
Producent: Anders Wennersten
-
Sommaren 2022 börjar stora mängder död fisk flyta upp längs floden Oders stränder i centrala Europa. Under veckorna som följer fiskas hundratals ton död fisk upp ur vattnen och myndigheterna börjar misstänkta att massdöden orsakats av ett utsläpp. Miljökatastrofen leder till diplomatisk konflikt mellan Polen och Tyskland och forskare oroar sig för att det kommer att ta åratal för ekosystemen att hämta sig.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Dokumentären gjordes i Augusti 2022 av Love Ahlstrand. Ljud har hämtats från Euronews, Sky News, The Guardian, BBC, Al Jazeera, DW News.
-
Fotbollsmatchen i England slutar i katastrof. Nästan hundra Liverpoolfans dör på arenan. Och polisen lägger skulden på offren.
Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play.
Den 15 april 1989 samlas tusentals fotbollssupportrar på Hillsboroughstadion i England för att se semifinalen i FA-cupen. Misstänksamheten mellan fans och poliser är stor redan på förhand. När trängseln blir livsfarlig väljer poliserna länge att hålla nödutgångarna låsta.
Medverkande:
Tim Knowles, Liverpoolsupporter och matchbesökare.
Richie Greaves, Liverpoolsupporter och matchbesökare.
Steve Kelley, bror till Mike som dog på stadion.
Evelyn Jones, journalist på Dagens Nyheter.
Glenn Hysén, fotbollsspelare i Liverpool FC.
David Conn, journalist på The Guardian.Phil Scraton, kriminolog och författare.
En dokumentär av: Patricia Higson.
Producent: Jon Jordås.
Publicerad: 2022. -
Journalisten om män, manlighet och vikten av att hålla i hatten.
Alla Sommarprat finns att lyssna på i Sveriges Radio Play.
Katrine Marçal är journalist och författare bosatt i Storbritannien. Hon skriver för Dagens Nyheter om ekonomi och politik.
Hennes bok ”Vem lagade Adam Smiths middag?” som handlar om kvinnor och ekonomi är översatt till mer än 20 språk. Den nominerades till Augustpriset och utsågs av The Guardian till en av årets böcker.
Hennes senaste bok, ”Att uppfinna världen”, berättar om hur kvinnors uppfinningar utesluts ur innovationshistorien. Boken är översatt till ett flertal språk och den amerikanska utgåvan nominerades till ”The Andrew Carnegie Medal for Excellence in Nonfiction”.
Katrine Marçal om sitt Sommarprat:– Jag pratar om män, manlighet och vikten av att hålla i hatten.
Producent: Eric Schüldt
Vill du få poddar, nyheter och direktsänd radio på ett ställe, ladda ner appen Sveriges Radio Play via https://sverigesradio.se/artikel/sveriges-radio-play
-
I slutet av 2021 och början av 2022 haglar avslöjandena om att det ska ha festats på 10 Downing Street, Storbritanniens premiärminister Boris Johnsons adress, mitt under rådande pandemi. Baksmällan blir tung för BoJo; hela hans karriär står på spel. I juli 2022 blossar en ny skandal upp som till slut blir droppen.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Arkivljuden är hämtade från Sveriges Radio, CNN, BBC, The Guardian, GB News, TikTok-kontot sugarcoatedsisters och YouTube-kontot jaackmaate. Dokumentären gjordes i slutet av januari 2022 av Sara Sundberg och Julia Fredriksson, med hjälp av Matilda Rånge.
Dokumentären är uppdaterad i juli 2022 när Boris Johnson avgick. -
Räddningstjänst kallas till en bostad I England. En 17 årig tjej verkar ha drunknat i ett badkar. Men när polis kommer till platsen kan man snart konstatera att rör sig om långt mer än en drunkningsolycka. Den 17 åriga tjejen saknar sina två ögon, och den livlösa kroppen vittnar om en brutal tortyr. Det här är historien om 17-åriga Kelly-Anne Bates.
Källor:
Daily Mirror
The Guardian
Irish Times
Independent
Daily Telegraph - Näytä enemmän
