Episodi

  • This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

    I dagens podd pratar jag med Hanif Bali, som knappast behöver en närmare introduktion. Han har just avslutat sin föräldraledighet och inledde med en intervju i Göteborgs-Posten där han pratade om att vi behöver ett nytt sätt att prata om kulturskillnader i Sverige. Tidigare har debatten handlat om invandring och fråg…

  • This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

    I en uppmärksammad ledare i Svenska Dagbladet beskriver Paulina Neuding hur utbrett hatet mot svenskar är i Sverige. Trots upprepade fall där det är uppenbart att gärningsmännen riktat in sig på svenskar tycks varken BRÅ, kriminologer eller medier vilja ta reda på omfattningen. Och domstolar “glömmer” registrera det, kanske för…

  • Episodi mancanti?

    Fai clic qui per aggiornare il feed.

  • Emelie Köhler levde fyra år som trans, men påbörjade sedan resan tillbaka. Från könstransition till detransition. Hon har medverkat i “Tranståget” som gjordes av SVT Uppdrag Granskning. Och nyligen deltog hon i Sverige Möts i debatt om samma ämne. Hon har på kort tid blivit ansiktet utåt för den växande rörelsen av transpersoner som ångrat sig. För den som vill veta mer har hon ett instagramkonto som heter Detrans Dissident och driver en hemsida som heter detransinfo.se.

    Det svåra med transfrågan är att hitta balansen mellan att kritisera delar av ideologin bakom, och samtidigt värna de unga sårbara människor som dragits med. På sin instagramsida skriver Emelie att hon ömmar för transpersoner men är kritisk till idéerna bakom. Det ligger såklart delvis i betraktarens öga om man lyckas med den balansgången, men jag tror det är ett viktigt medskick för alla oss som pratar om transfrågan.

    Jag är glad att Emeilie Köhler är med i podden och berättar sin historia. Även om det är en sliten klyscha så är det bra att prata med människor och inte bara om dem.

    Länkar till sånt vi nämner i avsnittet

    * Min intervju med Aleksa Lundberg länk.

    * Min intervju med Abigail Shrier länk.

    * Svenska kyrkans öppna brev till transpersoner och min text om det länk.

    * Emelie Köhler i Sverige Möts länk.

    * Tranståget i Uppdrag Granskning länk.

    * Studie på 100 detransitionerade länk.

    * En annan studie om detransitionerade länk. (Denna visar bland annat att man får mer stöd under transitionen än under detransitionen.)

    * Svensk långtidsstudie om hur de som genomgått könskorrigering mår länk.

    * En lite äldre internationell uppföljningsstudie på transpersoners mående efter könskorrigering länk.

    Rak höger med Ivar Arpi förlitar sig helt på bidrag från läsare och lyssnare. Man kan bli gratisprenumerant eller betalande prenumerant. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

    Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)



    This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe
  • On today’s episode I’m speaking with Yascha Mounk, who is a senior fellow at the Council on Foreign Relations and an international affairs professor at Johns Hopkins University. He also hosts his own podcast called The Good Fight (check out his Substack at ) , where I first found out about him. He’s written a bunch of books, and his latest – The identity trap: a story of ideas and power in our time (Penguin press) – just came out. It’s about diversity, equity and inclusion abbreviated as DEI, the woke ideology and identity politics. All of these terms are often used interchangeably. But instead of using these politically contested concepts Mounk opts to use the term “the identity synthesis” instead.

    He traces the ideas back to the works of scholars like Derrick Bell, Michel Foucault, and Kimberlé Crenshaw, highlighting how their ideas have been simplified, misinterpreted, twisted and/or radicalized in popular discourse and institutional policies. Mounk argues that while these theories have provided valuable insights into the complexities of identity and oppression, their current application often undermines social cohesion, free speech, and the pursuit of equality by promoting division, silencing dissent, and prioritizing identity over shared humanity. He also argues that the left’s long march through institutions, that’s often referred to, actually was much shorter than believed. The takeover was swift, he claims, and therefore we should perhaps not focus so much on the counterculture of the 1960s.

    He’s also concerned with the backlash from the right, and recently had an interesting debate with Chris Rufo on Bari Weiss’ podcast Honestly. While they agree on a lot of the issues, they differ a lot on the strategy of how to counter “the identity synthesis”. Rufo, Mounk says, if fighting fire with fire, and that will, well, backfire. Laws and regulations won’t increase freedom, Mounk argues, and it won’t stop ideas from spreading. So how should one do it? Listen and find out.

    Rak höger expanderar

    I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

    Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

    Swishnummer: 123-027 60 89

    Plusgiro: 198 08 62-5

    Bankgiro: 5808-1837

    Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)



    This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe
  • Kan Sverige verkligen lita på att Nato kommer till vår undsättning? Det var rubriken på en kulturdebattartikel i DN häromdagen. Den som skrev den var Johan Wennström som är författare, statsvetare och gästforskare vid Försvarshögskolan. Han menar att Sverige, som idealistiska vana trogen, är på väg att glömma att försvaret av vårt land först och främst betyder försvaret av vårt territorium.

    Glömma igen, kanske man ska säga.

    Vi vaknade upp ungefär när Ryssland invaderade Ukraina 2022, eller egentligen var det med annekteringen av Krim 2014 men det verkade få vilja förstå. Sedan har vi gått med i Nato och våra företrädare har börjat prata som att vi är Nato och Nato är vi. Men som Johan Wennström skriver: “liksom vi trots EU-medlemskapet har valt att behålla den svenska kronan och en nationell räntepolitik, måste vi även efter Natoanslutningen behålla en militär förmåga att försvara oss själva vid vår egen territoriella gräns.”

    Om detta handlar dagens podd.

    Tidigare avsnitt med Johan Wennström

    Rak höger expanderar

    I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

    Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

    Swishnummer: 123-027 60 89

    Plusgiro: 198 08 62-5

    Bankgiro: 5808-1837

    Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)



    This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe
  • This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

    2019 headhuntades Jessica Stegrud av Sverigedemokraterna för att bli en av deras representanter i Europaparlamentet. 2022 flyttade hon hem till Sverige igen för att bli riksdagsledamot för samma parti. I dag är hon en av partiets mest framträdande politiker.

    Vi pratar bland annat om kritiken från bland annat Alice Teodorescu, om att hon inte har några …

  • En augustinatt smiter tolvåriga Adriana ut med några kompisar för att köpa hamburgare. Nästa morgon vaknar ett helt land upp till det ofattbara: gängen har skjutit ihjäl ett oskyldigt barn. Händelsen visar sig ha rötter i en blodig konflikt som startade mellan två unga män för över ett decennium sedan. En konflikt som passerat gräns efter gräns tills allt kulminerar under några kokande sommarmånader.

    Så börjar Den sista sommaren (Mondial) av journalisten Karl Enn. Det är en bok som är svår att lägga ned, inte bara för att den är berättad så att tragedin inträffar ungefär halvvägs in. Utan också för att det är svårt att ta in att 12-åriga flickor skjuts ihjäl i Sverige.

    Den sista sommaren är både en skildring av denna tragedi, och om hur gängens hänsynslösa krig har förändrat Sverige. Man kommer nära, både gärningsmännen, anhöriga och oskyldigt drabbade. Om detta handlar dagens podd.

    Rak höger expanderar

    "Rak höger med Ivar Arpi" började som ett soloprojekt, men såhär tre år in har publikationen vuxit rejält. Nästan 21 000 prenumeranter har visat att det finns en efterfrågan på vad vi gör, vilket är otroligt roligt.

    Sedan ungefär ett år tillbaka harSusanna Birgerssonoch Anna-Karin Wyndhamnvarit återkommande skribenter, vars texter och granskningar har fått stort genomslag både hos er läsare och i andra sammanhang.

    I takt med att fler har blivit betalande prenumeranter kan Rak höger fortsätta att bygga ut sin verksamhet. I veckan lanseradesPer LindgrenochJohan Lundberg, och fler blir det. Utöver det viktigaste, att det ger mer läsning till prenumeranterna, tycker jag personligen att det är kul att få kollegor. Rak höger är inte längre ett soloprojekt, utan en större publikation som samlar allt fler.

    Jag vill också passa på att påminna vad som gör oss annorlunda. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

    Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)



    This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe
  • (This is a rebroadcast of a paid podcast episode from March 19th last year, which I now have made accessible to all. Hope you’ll enjoy!)

    When Douglas Murrays book The Strange Death of Europe came out in 2017 I started recommending it to basically everyone I knew. Some of them, quite a lot of them actually, came back to me and said that they now saw the world in a different light. But they were also so disconcerted that they sometimes asked me to present a solution, since I was guilty of leading them down this path. What is to be done, Ivar?

    So today I’m putting that question to the author himself. He’s one of the foremost thinkers and writers of our time, and that’s not an exaggeration. He followed up The Strange Death of Europe with The Madness of Crowds two years later, which focused less on migration and islam, and more on the cultural issues afflicting us, centered around identity politics.

    And last year he came out with The War on the West which is what we focus on in today’s conversation. Why is the west waging a war on the west? Why are we so preoccupied with feeling guilty over things that we fail to notice our achievements? How did antiracism become so racist? When did much needed self-criticism morph into abject self-flagellation?

    Below you can read the transcript of interview with Douglas Murray, for those of you who prefer that over listening to podcasts.

    Welcome, Douglas Murray, to Rak höger!

    – Very good to be with you!

    It's an honor to have you on! One of the reasons I've been very keen on having you on is because your books really are some books I recommend as I said before in the monologue. The latest one is called The War on the West and it came out a year ago and it really ties into the book you wrote before which was The Madness of Crowds and it sort takes it a step further. What is the War on the West and why did you chose choose that title?

    – Well, in in a number of recent books, as you say, I've been sort of groping towards what's going on in our time. In The strange Death of Europe I addressed the question of immigration and integration in the West, in particular in Europe. And this is obviously a subject which Swedes know very well, the challenges around. One of the things that I recognized that comes from mass migration and the great changing of a society is the identity of society changes. You might like the direction of change, or you might dislike it but it's pretty hard to argue against the simple proposition that if the people in the society changes, the society changes. One of the ways in which our societies have changed has been that we've had to change our guiding ethos and in my last book The Madness of Crowds, I looked at one of the things that is a changing ethos which is the way in which the public religion of our time has come to do with identity and what has become known as identity politics, obsessions with LGBTQIA+ issues, obsessions with women and the place of women in society and obsession with race and other identity related issues. These have become the dominant issue in our in our societies.

    – I addressed that as I say in The Madness of Crowds but there was an element of it that I had not addressed and which I wanted to address and did in in my most recent book in The War on the West,

    which is that in order for this to happen, it appears you also have to wage war on what we had in our societies. So to wage war on everything in our past to effectively presume that everything that happened in the past was bad and must be lambasted and criticized. In America, and we're all downstream these days, like it or not from American culture, in America this focuses on the idea that America has an original sin which is the sin of slavery. I don't deny the evils of slavery but it's a very s trange way to talk about it because of course, if America has original sin, is it the only country that does? Do other countries have original sins? What's the original sin of Uganda for instance? We in Britain and in Europe have ended up imbibing our own version of this and it comes in the form of anti-colonialism. The idea that for instance colonization is the original sin of Europe. In an obsession with slavery and any benefits that our society has had from that and in a third thing as well which is racism. Look at our societies and look at them through the prism solely of racism. Again, racism is a part of our past but it isn't the sole lens to look at it through and yet that has become the case.

    – I say that this has become a form of western anti-westernism and that's really what I write about in The War on the West. There are different types of anti-westernism, there is arab anti-westernism, there is Chinese anti-westernism and these are very interesting and important subjects themselves but the most important and the most dominant form of anti-westernism in our time is I believe Western anti-westernism and that's really what I write about in this book. The West's hate for its own past.

    When you read your book, it seems like there is a profound lack of curiosity about the actual inheritance and history and the people whose ideas have dominated or influenced our cultures for such a long time, to understand them and put them in their in their proper historical context, to understand where we come from.

    – That’s right.

    I've been talking a lot about Christianity in this podcast lately I've interviewed Tom Holland, Paul Kingsnorth, Per Ewert and David Thurfjell on the subject and so much of that knowledge about the Christian heritage for example, you can just brush it over. Now in school, it's just one religion out of many and why should we learn more about that than others the other great world religions? I'm not sure if you share the sentiment? My own perspective is that if you're going to criticize something you better learn a lot about it and then you take it apart.

    – Well, but why would you have to learn and anything if you thought you already knew everything? Um I mean that's what's really happening. If you believe that everything that's gone wrong in the world is our fault in the West, you don't need to educate yourself about the rest of the world and you don't really have to educate yourself about your own past because you've already got this monomaniacal view of it, this single lens through which you need to look at everything, believing that everything was bad and that's all you need to know. Whereas to be informed, you would need to at least know the pros and the cons, the upsides and the downsides, the virtues and the vices. For instance, if you were to be interested in the historic subject of slavery, you would need to know both the ways in which it was done, the people involved, including the African nations involved and you would also have to know that it was the West that actually abolished slavery and how that came about including the Christian religious impulse, the Christian campaigners who brought it to an end.

    Perhaps my listeners know about that part, but it's not well known. That's one of the things that people are not so curious about, why did the West abolish slavery and Britain in particular?

    – Yes, it's a very interesting subject. Slavery has been a consistent throughout human history, almost every civilization we know of engaged in some form of it, it was the norm. First of all, principally, I hate that it makes me sound jingoistic, but when the British abolished slavery in the Nineteenth century, it was largely done through a moral argument whose moral force became impossible to resist, and the moral forces came from a Christian idea of the sanctity of the individual and that this sanctity applied to everyone, that everyone was equal in the eyes of God and that man did not have the right to enslave his fellow man. The moral force of this argument made by people like Wilberforce and others, as I say became impossible to resist and became so impossible to resist that actually slavery fell apart within a number of decades. It didn't fall apart simply through natural causes or from the force of that argument. It also stopped because the British navy patrolled the high seas and forcibly stopped vessels transporting slaves, for instance to Brazil which tried to continue slaving until the 1880s. So it was not simply through a force of moral argument but the initial impetus to ban slavery, to ban it not just in the British empire as it then was but around the world, undoubtedly had a Christian fuel behind it. That's a very important thing to recognize. There’s another one that perhaps is more complicated morally, which is the Christian realization that was at the root of a form of colonialism, certainly in the age of the explorers existed, when Columbus and others set out, Columbus in particular and accidentally discovered the new world. One of the interesting questions that arises is what the natives in these places were and if the West had approached them in the way that many people think, among other things no missionary would have set out. It was the inside of European explorers, that said these people are like us. That's obvious to us today but it wasn't obvious at the time. Many other civilizations would have taken a contrary view. But the moment that people realize these were people like us, people with immortal souls, to use the language of the time, then of course the missionaries set out. And the missionaries would not have set out if these were not recognized to be, as it were, equals.

    While Britain was fighting Napoleon, the British parliament passed the act of the abolition of the slave trade in 1807. The argument is that it was the “white savior complex” and all that, and that's part of it maybe, but it was also the case that it was at a great cost that the British Empire did it. They fought a lot of wars to abolish the slave trade.

    A friend of mine who has roots from Africa was talking about slavery and colonialism on a panel a few years back. He said “most of you guys who are here are white, so you have sort of inherited a sense of guilt for the slave trade but my family actually owned and sold slaves for centuries and we only stopped because the Britons abolished the slave trade. That's the reason we stopped, so I have an actual inherited guilt from my family. But since I am black, I have the upper hand towards you, even though most of you were potato farmers until recently”.

    But that kind of argument is too complex. It's interesting that you're actually not interested in how these quakers, other Christians and British politicians like Wilberforce argued – that there souls were worth the same – they were part of the common humanity.

    But like you say, there seems to be a western war against the West and it's hard to understand why.

    – I’d say that the why is partly because it's so simple. It's so straightforward. It's such a simple narrative. The reality is complex the reality for the real story you have to know more? It would be absurd to for instance, look at the history of Africa and look at it solely through the lens of racism and slavery. You could do that but if you did, I think people would recognize you had a certain animus against the peoples of that continent. I think it's the same with the anti-westernism. I think there's an animus against the West that is revealed in this, that you're obsessed with this aspect of our past suggests that you have a problem with the West as a whole, because you want to focus only on the bad. If you did that with anyone, I think people would question your motives they would say why? Why can't you understand us in the round? Another example of that animus is something you mentioned in passing there. Phrases like “white savior complex”. This is a lose-lose situation that's been deliberately set up by people who I believe are simply antagonistic towards the West and its history. The lose-lose situation is if you've done something bad, you're blamed and if you do something good, you're said to be for instance, a white savior. What way out is there in this? The answer is none, it's a trap – don't fall into it. Anyone talking in that kind of language is inviting you to fail.

    One hundred years ago, if you look demographics a much larger portion of the world's population was living in Europe, and what we define as the West was much more powerful in all measures. If the great powers of Europe decided something, the rest of the world had to obey or fight and probably lose. Now we're in a situation where that's not the case anymore, I would argue. The West has declined to a large degree. China is a rising power and we have challenges to western power throughout the world. Is this guilt felt by the West a backhanded way to keep our self-image as powerful? That everything is our fault?

    – That’s part of it. I would argue that one of the virtues of what has become known as the West, is self-criticism. I think is a vital part of the West's success economic, military, social and much more, is the desire to improve, the desire to hear arguments against yourself in the hope of getting better. That's not by any means a universal virtue, there are many societies around the world who have not engaged in that kind of self-criticism. I think that has an effect on the society itself. However, the problem of self-criticism is that it itself can get into overreach. And it gets into overreach and moves from being a virtue into being a vice, when it moves from self-criticism to self-laceration and then to self-loathing.

    – Some of the questions that has occasionally come up since The War on the West came out, has been people who said to me “How can you tell when a society moves from self-criticism to self-laceration to self-destruction?” I said well, it's in the same way that we all can tell it in our own lives. We've all developed an ability to distinguish between critics who wish us well and critics who wish us ill. I think everyone listening has had the experience in their own lives of hearing from people who criticize them in order to help them and people who criticize people they dislike. If someone who I knew loved me gave me advice, I would listen. If it was somebody who I knew loathed me, I think I'd be less likely to. How can I tell the difference? It's not hard and I don't think it's that hard in a society either. If somebody starts talking about original sins of your society, of guilt that is ineradicable and solely yours, who speaks in terms of “white savior complexes” and much more, you're dealing with somebody who doesn't want to improve you. You're dealing with somebody who wants to end you, who loathes you, loathes your society. That is not a hard thing to identify. It's there in all the language that is being used and in the campaigns that are being fought.

    One of the most concerning things about especially the English-speaking countries is the woke takeover of institutions, such as universities, the media and elementary schools and even the business world. You talk about this in your book, the critical race theory and what it says. The most popular books on the subject are bestsellers and they're being recommended in bookstores even here in Sweden. Of course more widespread in the United States and probably in in the United Kingdom as well.

    How can theories that are so counter to what we who are a little bit older, grew up to believe was anti-racism – namely colorblindness – and now it’s the opposite. And not just the opposite – there is no good way to be white for an author as Robin DiAngelo and Ibram X. Kendi goes even further than she does. How has these extreme theories gotten such a hold of our societies?

    – One explanation is that we're living an age of over-correction and this is the most benevolent and interpretation that I can give. Over-correction is something I addressed in The Madness of Crowds in relation to social issues. Nobody can deny that historically women had fewer opportunities than men. That's something that almost everybody in our societies today wishes to rectify. But there is a group of people who do not want to settle on equality between the sexes but want to as it were make up for lost time by over-correcting and socking it to the men for a while. To say, well, women were prejudiced against in the past so let's be prejudiced against men for a time. Over-corrections like that seem to be pretty common in our societies in this century. Trying to make up for historic wrongs, perceived or actual, by overcorrecting in the present. The most striking version of this is the one that you just referred to. Again, nobody can deny that historically and to some extent today, that racism exists. It's one of I think a number of human evils which we should all be aware of and as I say try to resist. The settlement we had broadly come to, as you say when some of us were growing up was colorblindness as an aspiration, which is to get to the point as my friend Sam Harris has put it, that skin color would be as unimportant as hair color for instance.

    – Again, there seem to be people who wish to go through an over-correction. They wish to say because in white majority societies as ours in Europe, there has been prejudice against black people in the past, we must rectify that in the present not by equality but by socking it to the white people for a bit by being unpleasant to the white people for a time. This is I believe a completely suicidal route to go down for many reasons. One of which is that you are warring against the majority in your population, and I don't think that's ever a recipe for success. But nevertheless, it's the vengeful period that we are in, in which things are said about white people that wouldn’t be tolerated if they were said about other people. You quoted the appalling Robin DiAngelo, she says as you say that there's no good way to be white. Just flip that around and imagine how abhorrent it would be and how appalled we would all be if Miss DiAngelo or anyone else said there's no good way of being black, or there's no good way of being Asian. It would be appalling. This would be identified quite rightly as racism. Well, it is and should be identified as racism in this case too. It's quite appalling the tone in which people like Kendi and DiAngelo and others are allowed to talk about whole races of people. I'm amazed they've got away with it but they certainly have so far and I want them not to. There's a book by a professor in America called Colorblind Racism that asserts that the very principle of colorblindness is itself racist. That again gets you into this lose-lose situation.

    I think that's brilliant, even trying to stop seeing race – that's also racism. There’s no escape.

    – No escape. They've barred all of the exits while setting the house on fire. That's what these people have done and it's one of the things that I'm calling them out for in The War on the West, and what I want to identify for readers as a major challenge that we have to address.

    We have people like me who perhaps have an ideal of colorblindness and integration and then you look at what’s going in the Swedish institutions. Here race is not as prevalent, but gender and sex and trans issues are. The mix is the same but it's just…

    – You have slightly different emphases.

    Yes, exactly. But then you start to think that “hm, if we are the only ones upholding the liberal principles of equal treatment, meritocracy, non-discrimination, and the other side are fighting tooth and nail to have their candidates on the board or their policies enacted, then we’re going to lose.” I myself remember the first time I really reflected on me being white because for me, it was like an American phenomenon that you could see on television, and it was it was not that long ago. I think I was reading in the sociology class and somebody said it and I was like “Okay, so I’m not just an ethnic Swede, I'm white. Of course there's a biological core to some of these concepts but they are also socially constructed and then you start to identify with them and then they become a reality for people. That’s something that has happened quite late in Sweden. I know Eric Kaufmann has written about this in Whiteshift and I've had him on. He said “If other groups are waging identity politics, the majority has a right to do it themselves”. What's your take on that?

    – My own view is that this way lies hell but it might be unavoidable if people keep going the way they're going. I don't want to identify by my skin color and I don't. If you were to say “Douglas, how do you think about yourself?” I would first of all say “I don't, very much. I don't sit around pondering.”

    That's refreshing!

    – I know, I don't sit around pondering myself. But if you say “Who are you?” or “How do you identify yourself?” I'd have an awful lot of things to say probably, starting with “I'm a writer”. But I don't think that at any point, or at least it would be quite a long way down the list, would I say “I'm white”. I don't think it would actually be in my list particularly. I just don't like to think of myself in that way and I think most liberal minded people, for want of a better term, people in the West, also don't want to think in those terms. They don't want to be made to be white. It's reductive, it's got all sorts of implications. But if you push people endlessly, that might well be one of the places that they will go to. Eric Kaufman says it's a sort of legitimate understandable endpoint in this. I agree with the provision that I think that it's a very undesirable endpoint. I don't think the re-racialization of society is a desirable thing but it's certainly something that is going on. I don't want people to be pushed into identifying in this way. But I say at the end of The War on the West, I give an example of the options that are available and anyone who reads the conclusion to the book will see that. Rather stark way in which I lay this out.

    One of the things that's at the core of your three latest books that we’re mainly talking about, is what is the West and why is it worth defending? The Strange Death of Europe is a very somber book in a lot of ways. It’s in the title, that Europe is killing itself in a lot of ways. One of the main arguments that you have in the book is that Europe itself has lost faith in its beliefs, traditions, and legitimacy. That's also what you explore in The War on the West, how Europe is not even legitimate in many people’s eyes. Why is it worth defending then?

    – My own belief is that it remains worth defending because it's still, by long way, the best of all available options. If you look at the alternative dominant systems in the twenty first century, I think all of them are infinitely less desirable than the systems that exist in what has become to be known as the West. I don't believe that for instance, the Chinese communist party's vision of the future is a desirable one, it's certainly not one I would want to live under. But it is an alternative scenario in which a degree of financial opportunity exists. a very minimal but a degree of it, and in which personal freedom is not regarded as being of any particular, significance. The things that we take for granted, like personal liberty, like human rights, and again, some people think this is a shocking thing to say but nevertheless it remains true: These are Western concepts, the Western constructs. And they are things that came from the West. People might wish to argue that or resile from even asserting that, but nevertheless it remains true. Anyone who actually cares about some of the subjects we've been discussing ought to reflect very seriously on whether or not they are in their critiques of our societies, not engaging in that fallacy. Immanuel Kant famously gives in the example of the dove that flies in free air that may mistake the resistance of the wind and think that in the absence of this wind, it would be able to fly faster when in actual fact, the wind is what keeps it up.

    – Another analogy would be the fish that believes it would swim faster if it weren't for the water. Perhaps there are a lot of people in our societies who are making this fundamental category error of thinking that if it weren't for the system that is around them. They would be going so much further and faster, and I think this is a delusion. There are certainly things that we can improve in our societies in the West, but the idea that the whole system itself needs replacing is a very serious mistake to make, because as I say the alternatives are highly undesirable.

    I know you were in a panel with Tom Holland and you spoke about the role of Christianity. And you were a friend of Christopher Hitchens and you've described yourself as a reformed Anglican turned atheist and but in that debate, you didn't sound triumphant so to speak. I know Tom Holland himself says that he sort of wished he could go the whole yard, but he recognizes the role Christianity has played in the West and I think this is a more and more common recognition by public intellectuals such as yourself, that maybe we've emphasized enlightenment, philosophy, liberalism and that part of our tradition too much and paid too little attention and given too little credit to Christianity. Now that our societies are more and more secular, or at least the majority populations are, then the question is: Is there a core missing here? Of what it means to be a Westerner?

    – Yes, I think there is and it's something we've seen in the last twenty years in particular. I think one of the results of 9/11 was a form of strident atheism that that found for instance, and I was a part of this, but found that one of the ways to criticize growing dominance of Islam in our societies, was to criticize religion as a whole. I think that's one of the things that went on in the 2000. Although in the case of Islam that remained difficult to do, in the case of Christianity, the atheists were pushing at a pretty open door. It was already fragile. I think that, without in any way speaking for my late friend, I think that one of the things that's happened in the last ten years, has been a greater reflection which you can see in the work of Tom Holland and others, a greater reflection on what you just laid out. Yes, part of our inheritance is enlightenment, part of it is reason, rationalism and the inheritance of ancient Greece and much more. But it is also the inheritance of Christianity. Twenty years ago, that seemed to be a slightly harder thing to assert than it is now. I think that the work of for instance Larry Siedentop, distinguished political philosopher who wrote a book some years ago called Inventing the Individual, without in any way being a dogmatic Christian himself, Larry Siedentop proves that concepts that we take for granted as the water we swim in, are to a great extent of Christian inheritance. People might like that or dislike it but it's the case whether you like it or not and we need to have a truthful understanding of ourselves and not one based on falsehoods that we just happen to enjoy.

    One argument that's been made is that what we call woke, which is a broad term but it's an umbrella term and it incorporates many of the things that we've been talking about, CRT, LGBTQ-issues, trans rights, diversity – it's also a view on power, who are the powerful, who are the powerless. But that is the god-shaped hole that's left behind by Christianity and woke moves in there and it gives you structure to the world, to your place in it. And it also has some of the concepts, like guilt, original. You could see these scenes from after George Floyd was killed by that policeman, you could see the scenes of white people washing the feet of black people. It was sort of a Christian tradition, but it also was not.

    – Well, here's the thing that's not. I agree with the observation, I regard a lot of these modern social movements as being forms of spilt Christianity or residue Christianity which the people engaging in it don't recognize and would be quite annoyed by if told this. Nevertheless, as you say very visible, recognizable aspects of Christianity are interwoven in this. But here's the difference and here's the fatally important difference: What is being offered at the moment is a form of secularized Christianity, without any ethic of redemption and that is dangerous. Very, very dangerous. The great brilliance of Christianity is the concept of redemption. The possibility of successfully atoning for sins. Take away the possibility of successful atonement, and all you have is a perpetual cycle of guilt and I believe that is what underlies a lot of the unhappiness in our societies today. Ok I'm told I'm evil, evil from birth. I'm told I'm guilty from Birth and I'm told that my very existence is some kind of insult or assault on the planet, that's part of the green movement, how my very being here is part of the problem and there's no way out other than to live a life of complete innocuousness or harmlessness. That was something that Jordan Peterson and I have discussed in the past and indeed I raised with Roger Scruton in what was sadly his last public appearance. Roger and I discussed this as well, this idea that harmlessness had become the great modern virtue that you were meant to slip into this world and slip out of it without having made any mark, certainly done no harm. This is a highly demoralizing stage of affairs to be in, but it is a dominant one that is being pushed on people. I don't like it at all, I want people to be extraordinary and successful and innovative and much more and I don't want us to live lives of thwartedness, of repression, of guilt without redemption. I think it's a hideous system.

    Sometimes there has been this criticism against Christianity, that it’s too easy…

    – Well, they haven't tried it hard then.

    No, exactly and that you just go to confession in a Catholic…(this is my Swedish Lutheran upbringing here) You just go to confession…

    – Yeah, I was going to say that's recognizably protestant critique of Catholicism. But real forgiveness in the Christian sense is an awesome thing to behold when you really meet it. A few years ago, to cite a pertinent example, here was a white American youth who went into a black church and shot at congregants and killed a lot of them and it was a hideous crime of a kind that is uncommon, but happens.

    And his motive was to kill black people.

    – Yes. And some of the families of the people who were murdered said that they did not hate the killer, they forgave him. That's almost beyond my comprehension. I'm overwhelmed with admiration for anyone who could even aspire to such a state of grace actually took for want of a better term, perhaps there isn't a better term. So actual forgiveness, in the Christian sense, is an awesome thing to behold when it when it is actually exercised and should not be taken lightly.

    In this new woke religion, this is totally lacking. There is no way out so to speak. Your mere presence, if you have certain characteristics, being white or having a certain sexual orientation, destroys the fun for everyone.

    – That’s also part of the victim hierarchy, the aspiration to victimhood which again I have very little sympathy with because I believe that our lives can be much better than simply trying to be victims. hat. It is one of the anomalies of the last generation, that we have moved the public ethic from an admiration for heroism into an admiration for suffering and what it means is a scramble to suffer or to claim suffering. Nobody actually wants to suffer but they want to claim to have suffered, and because to do so is to have the right to hold the microphone. But yes, what you describe correctly is a situation which we find ourselves in in Western societies, is what a chess playing friend of mine tells me in chess is known as “Zugzwang” which is when you have to move but every move will make your position worse. That's the position we find ourselves in and it's one I want to break and I'm very explicit about that. I believe that this system that we're describing, the anti-westernism and the wokeness and much more, it is a system that we should aspire to break in order that people can move on with their lives and move on to better things.

    I think that the conversations you've had with Jordan Peterson and Roger Scruton about being harmless, is certainly true about boys and men in our culture and you're very scared about masculinity and you're scared of men, and you have to keep them down. I would like to hear your thoughts about that and if there is a way out of it? And also, we’re having a small MeToo-moment here where a politician has been accused by a member of his party for touching her thigh and not respecting her nine years ago. I suspect that he will be gone from the public eye and there's no way back for him. There’s been a criminal charge now but I don't think it will pass the court law. So the first question is, is there a way out of pathologizing men and the second is what is the legacy of MeToo?

    – I address the overreach of MeToo, which I think was an overreach, an overcorrection. I address that in The Madness of Crowds. I believe you should not make all the interactions between men and women a sort of minefield that we've made them. Men can do terrible things to women, but they don't do it all the time and not everything is terrible. It should be possible for a man to make an advance from a woman and be rejected and for that to be the end of the matter. Again, there has to be a way to have a bad date for instance, men should not be in a society set up in such a position as they have the opportunity to make one move once on a woman and it has to be 100% successful and they have to hit the bull's-eye on the first throw, and this has to be the person they marry and so on. I'm afraid that everyone who knows the dating game knows that that's highly unlikely to happen. Mistakes are going to happen, and you have to have a reasonable view towards that, which includes forgiveness and moving on and much more That's quite different from when somebody behaves genuinely badly, but I believe all of this has been wrapped up in this into being the same thing and it's very dangerous because it makes relations between the sexes all but impossible and somebody who would like our species to continue I think that men and women have to be able to find a way to get on.

    I did the mistake of trying to ask two questions in one, but this ties into the first question I tried to ask. We also have a quiet new consent law in Sweden so you have to prove that you had consent instead of proving that you said no if there's a situation with an accusation of rape or something. You have to take a step back now as a man out of precautions, and as a young man because they are of course looking for a partner. What can be done about the situation for men right now because I think we have put them in quite of a bad situation and there are a lot of debates in Sweden about how first you ridicule men because they're too soft, I've certainly sometimes been guilty of that, and then you ridicule them or are angry with them when they try to be tougher and you ridicule men who are sensitive and vulnerable because they take too much space and attention from people who deserve it more, women. And then if they're too hard and don't show any feelings then they're toxic. So how can you solve this?

    – Exactly, it’s not a good time to be young and heterosexual. I believe this this all has to be addressed and solved because otherwise…all of the stats, all the data shows that an increasing number of young men in particular are basically stepping out of the whole system. The evidence on the number of people who've had sex in the past year and so on, shows an increasing tendency towards young men basically stepping out of the system, thinking it's just all too difficult, too toxic and giving women a very wide berth. Again, I think this is a creation of a form of feminism which those people who created it will live to regret or the least the people who come after them will live to regret. It has to be solved.

    I just visited Åland which is an island between Sweden and Finland, thirty thousand people live there. I was giving a lecture with my college Anna-Karin Wyndhamn and we spoke about these issues. The same day we were there, they were debating to vote through a law that will have gender neutral pregnancies. So… why? Why is a tiny island in the north where many of the questions concern practical issues, dealing with this? All of a sudden, the most woke things are being debated in their parliament.

    – That’s the story of our era and it has happened everywhere, and I don't care for the people who underestimate it, it seems to me that they haven't left the house very much in recent years. It's everywhere and it's a great waste of time and energy. My goodness, there are so many other things that are more important to be getting on with, so many bigger challenges that are literally on our doorsteps.

    Do you feel like you're wasting your time then, because you've written brilliant books, but they are about stupid people?

    – My hope is that I help to clear them out of the way, one of my self-appointed asks is to clear these people out of the way help my readers clear these people out of the way in order that people can get on to doing what they should be doing with their lives. And that's really what I want to do and if I have any success in my life, It'll be in in helping people to do that.

    Thank you Douglas Murray for being a part of Rak höger.

    – It’s a great pleasure. Thank you.

    Inför varje podd…

    Tack för alla inspel inför den här podden. Som ni hör i avsnittet så är det till stor hjälp för mig att ta del av era tankar och frågor. Fortsätt gärna att skicka frågor och tankar till mig!

    Inför varje avsnitt av podden diskuterar jag ämnet med er och tar med era frågor till samtalet. Det ni behöver göra för att delta i samtalet är att ladda ned Substackappen och vara med i Rak högers chatt. Många är redan med, men jag hoppas givetvis på fler.

    För att gå med i chatten behöver du ladda ner Substackappen, som nu finns tillgänglig för både iOS och Android. Chattar skickas via appen, inte e-post, så slå på push-notiser så att du inte missar konversationen när den händer.

    Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)



    This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe
  • This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

    I dagens podd pratar jag med Sten Widmalm som är professor i statskunskap vid Uppsala universitet. Han är aktuell med rapporten “Talande tystnad? En ESO-rapport om självcensur i Sverige” som han har skrivit ihop med statsvetarkollegorna Thomas Pers…

  • Carl-Oskar Bohlin är minister för civilt försvar, som även har ansvar för civilförsvar. Ja, det är två olika saker och om ni lyssnar på avsnittet så kommer ni få höra ministern själv förklara skillnaden. Han är förmodligen mer känd än försvarsministern, som ansvarar för det militära försvaret, även båda huserar på Försvarsdepartementet. Där spelades även intervjun in, och i mötesrummet hängde dolkar på väggen, vilket kändes oerhört passande.

    Carl-Oskar Bohlin höll ett mycket uppmärksammat tal på Folk och försvar i Sälen tidigare i år som fick många att reagera. Han sade bland annat att: “Det kan bli krig i Sverige”.

    Som en direkt konsekvens av talet ökade antalet ansökningar till de frivilliga försvarsorganisationerna, varav Hemvärnet är den mest kända. Andra ansåg att talet var alarmistiskt, att Bohlin skrämde barn och försämrade säkerhetsläget.

    Jag ska inte säga vad jag tycker om det senare resonemanget, utan låter ministern själv svara på den kritiken i intervjun.

    PS. DS.

    Jag råkade klippa mig precis innan jag skulle göra intervjun, och insåg efteråt att det skulle se ut som att jag härmat Carl-Oskar Bohlin. Det är så seriös jag är som journalist, att jag är beredd att ändra mitt eget utseende för att invagga mina intervjuoffer i falsk trygghet. Eller så är jag så jagsvag att jag inte kan boka in en intervju med en makthavare utan att börja härmas. Vem vet? I alla fall är det därför vi båda är med på bilden.

    Avsnitt på liknande tema

    Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)



    This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe
  • Plötsligt, mitt i en intervju med DN:s Lina Lund, började Magdalena Andersson prata om Henrik Jönsson. “Vem finansierar honom?” undrade hon. “Han sprider hatpropaganda,” sufflerade hennes pressekretare Mirjam Kontio. Efteråt påstod de att det var Lina Lund som hade fört Henrik Jönsson på tal, när det i själva verket var Magdalena Andersson själv som gjort det i ett samtal om påverksansoperationer och säkerhet. Den som själv lyssnar på DN:s inspelning hör hur att det inte alls är journalisten som tar upp Jönsson. Ändå har partisekreteraren Tobias Baudin tagit rygg på Magdalena Andersson, vilket även Annika Strandhäll och Peter Hultqvist gjort.

    Samtidigt förnekar de att de ens tagit del av vad Henrik Jönsson faktiskt gör. Hur i hela världen tänker de då? Någon de inte har sett eller hört är ändå ett så allvarligt säkerhetshot att de självmant tar upp honom i samtal? Det hänger inte ihop. Det hade varit bättre om Magdalena Andersson och hennes anhang bad ursäkt i stället. Erkände att det man sade inte var genomtänkt. Men sånt händer inte i svensk politik, åtminstone inte i maktpartiet.

    I dagens podd pratar jag med folkefienden i egen hög person. Henrik Jönsson är samhällsdebattör, entreprenör och författare. Om ni av någon anledning undgått det så gå gärna in på hans youtube-kanal där han varje vecka levererar en ny video. Börja förslagsvis med hans senaste:

    Henrik Jönssons hemsida: https://henrikjonsson.com/

    Han går även att följa här på Substack:

    Välkomna, alla nya prenumeranter!

    Hemskt roligt att så många nya prenumeranter har hittat hit. Ni är varmt välkomna! Detta är vad ni kan förvänta er:

    * Varje tisdag släpps ett nytt avsnitt Rak höger

    * Varje torsdag släpps ett nytt avsnitt av Under all kritik.

    * Varje vecka publiceras en text av mig, Susanna Birgersson, Anna-Karin Wyndhamn eller någon annan (fler skribenter kommer snart).

    Om andra texter och poddar tillkommer, så får det ses som en bonus.

    Om du tycker att det du tar del av här är värdefullt, så överväg gärna att bli en betalande prenumerant. Det är tack vare dig som jag och de andra på Rak höger, där Under all kritik alltså ingår, kan fortsätta vara självständiga röster. Låt februari ge dig en rak höger!

    Just nu är det 20 procents rabatt på årsprenumerationer.

    Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)



    This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe
  • Med dokumentären Tranståget och tonårsflickorna ändrade journalisterna Carolina Jemsby och Karin Mattisson hela samtalet om transvården och om unga med könsdysfori. Programmet var en ögonöppnare för väldigt många, även inom rikspolitiken. När de fick Guldspaden 2022 för sin granskning av transvården var vi många som tyckte att det var välförtjänt. Då hade de även gjort Tranståget: del 2 och Transbarnen. Det är inte alltid man kan peka på någon omedelbar händelse som förändrar, men dessa tre dokumentärer har lyckats öppna samtalet även för röster som tidigare tystades ned.

    Nu har deras bok kommit – Ånger: ett reportage inifrån transvården (Mondial) – och den tar vid där dokumentärerna slutade. I den visar Jemsby och Mattisson på både vårdbrister och i vissa fall rena lögner från läkare. Barn och unga som mår dåligt, föräldrar som står handfallna och en vård som inte tar det ansvar man förväntar sig. Detta handlar dagens podd om.

    Karin Mattisson är grävande reporter, redaktör och tidigare programledare på SVT:s Uppdrag granskning. Carolina Jemsby har gjort flera uppmärksammade reportage för bland annat SVT och Sveriges Radio, och arbetar numera på TV4 och Kalla fakta.

    Över 20 000 prenumeranter!

    Många blir just nu prenumeranter på Rak höger! Passerade 20 000 för ett par dagar sedan! Hemskt roligt. Jag tar därför chansen att säga att Rak höger inte mottar något presstöd eller annat extern finansiering. Det är endast tack vare er prenumeranter som jag kan fortsätta vara en helt självständig röst.

    Två tidigare poddavsnitt på temat

    Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)



    This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe
  • This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

    Hur länge klarar jag mig utan samhällets skydd? Hur länge klarar sig mitt närområde? Hur länge klarar sig Sverige när leveranskedjor bryts, när system slås ut? Vad innebär det att ha motståndskraft, som individ men också som samhälle?

    Dagens gäst har bra koll på svaren på de frågorna. Niklas Kämpargård är författare, fotograf och föreläsare. Han har skrivit flera böcker om självhushållning, odling och krisberedskap, bland annat Krishandboken (Norstedts 2018). Nu är han aktuell med boken Urbant kaos – så klarar du kriser i det moderna samhället (LB förlag 2023), som fokuserar mer på hur vi som samhälle kan hantera olika kriser.

    Det var ett inspirerande samtal och jag både tankade bilen och köpte lite extra mat på vägen hem från det.

  • Sverige är det land i världen som har flest adopterade i förhållande till sin befolkning. Länge har berättelserna om adoption enbart handlat om att ge kärlek och en bättre framtid till ett utsatt barn. Men när fler av de adopterade har blivit vuxna samtidigt som internationella skandaler kring adoptioner avslöjas börjar debatten ta en annan riktning.

    I en ny bok – De kritiska: berättelser om internationell adoption (Verbal) – har journalisten Agnes Arpi intervjuat elva adopterade svenskar. De berättar om sina personliga erfarenheter och analyserar fenomenet.

    Ett tidigare avsnitt med Agnes Arpi

    Intervju med Patrik Lundberg om adoptioner

    Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)



    This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe
  • Näst efter Danmark och Luxemburg är svenskarna de mest skuldsatta i hela EU. Samtidigt är vår statsskuld mycket låg. Staten är rik, men folket är belånat upp över öronen. Dessutom är vår kreditmarknad relativt oreglerad – så gott som allt ansvar ligger låntagaren, samtidigt som långivarna kan tälja guld på räntorna. Den som inte kan betala kan man bussa Kronofogden på, även när skulderna inte har med staten att göra.

    Överskuldsättningen handlar i regel inte om lyxkonsumtion, utan om plötslig sjukdom, arbetslöshet eller skilsmässa. S**t happens, helt enkelt. Och då kommer Kronofogden på besök, om man har otur. Över en kvarts miljon svenskar har befunnit sig oavbrutet hos Kronofogden i fem år eller mer. Av de överskuldsatta gör en av fem självmordsförsök. Ändå är vår skuldsättning inte ens i närheten av den politiska dagordningen. Kanske för att den som är skuldsatt skäms, och vi andra moraliserar utan att veta orsaken.

    Det behöver inte vara så, skriver journalisten Lena Pettersson i den nyutgivna boken Skuldsatt – om hur obetalda lån blev en lysande affärsidé (Norstedts). Om detta handlar dagens podd. Dessutom om vad en sumerisk kung har med Leonard Cohen att göra.

    Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)



    This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe
  • I dagens podd pratar jag med Per Gudmundson. Om någon mot förmodan inte vet vem det är så var han länge ledarskribent på Svenska Dagbladet, där vi också var kollegor. Sedan lämnade han oss för att bli presschef hos Kristdemokraterna, och därefter ledarskribent på Bulletin, där vi återigen blev kollegor. Om än bara för ett kort ögonblick. Och sedan ett år tillbaka är han kommunikatör och politisk strateg hos Lidingömoderaterna.

    Samtalet handlar mycket om migrationsfrågan, om skillnaden mellan vad Socialdemokraterna påstår att de står för och vad de faktiskt står för. Exempelvis höll socialdemokraten Ylva Johansson, EU-kommissionär med ansvar för migrationsfrågan, nyligen tal i Grekland där hon ansåg att Europa behövde en miljon ytterligare migranter per år. Hur rimmar det med Magdalena Anderssons retorik om en stram migrationspolitik?

    Dessutom pratar vi om åsiktskorridorer och om opinionsbildning åstadkommer något annat än man föreställer sig.

    Om detta och mycket annat handlar dagens podd.

    Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)



    This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe
  • I dagens podd pratar jag med Peter Benson. Vi var någon form av kollegor under en period på Svenska Dagbladet, där han ledde analystjänsten Börsplus, och jag jobbade på ledarredaktionen. Jag hörde av mig vid något tillfälle för att ge beröm för att han hade analyserat frågan om medborgarlön på vad jag tyckte var ett förutsättningslöst sätt, utan de ideologiska låsningar som fanns och finns i opinionsvärlden jag oftare rör mig i. Sedan har vi haft sporadisk kontakt i olika frågor sedan dess.

    I början av 2020 blev Börsplus en del av Affärsvärlden, eller rättare sagt, Börsplus AB tog över Affärsvärlden och Peter Benson är sedan dess tidningens chefredaktör och ansvarige utgivare. Tidningen växer så det knakar, och är dessutom lönsam, vilket visar att journalistik inte alltid måste vara en förlusthistoria. Om det finns en efterfrågan på det man producerar, vill säga.

    Se där, en oerhört passande inledning på ett avsnitt där vi pratar om marknadsekonomins fördelar gentemot olika sorters planekonomi. Vi pratar också om vad ett aktieindex är för något och varför det är så svårt för investerare och sparare att slå det över tid.

    Dessutom pratar vi om min senaste krönika i Affärsvärlden – en fråga som Peter Benson skrivit mycket om – nämligen ESG som står för Environmental, social, and corporate governance, vilket kan översättas till ungefär “miljö, socialt ansvar och bolagsstyrning”. ESG har blivit allt viktigare i näringslivet, samt även bland fondjättar och banker. Detta i synnerhet sedan EU-kommissionen gått ut med direktiv om att alla måste redovisa hållbarhet, och regeringen hakat på. Varför är Peter Benson kritisk till allt detta goda hållbara? Om detta och mycket annat handlar dagens podd.

    Länkar till dagens avsnitt

    Peter Benson: “Hur ska vi prioritera mellan vinst och hållbarhet?” (Affärsvärlden 6/11 –21)

    Tobias Samuelsson: “Afv-portföljen utklassar index: ‘Undviker ofta de stora förlorarna’” (Affärsvärlden 5/1)

    Ivar Arpi: “Ska JAS Gripens missiler tillverkas av återvunna papperssugrör?” (Affärsvärlden 8/1)

    Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)



    This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe
  • I vilken berättelse, i vilket drama, spelar jag en roll? Det är en grundläggande fråga för alla människor, skulle jag våga påstå. Tanken på att vara slumpmässigt utkastad i en meningslös tomhet är inte särskilt tilltalande. Vissa tror ändå att tanken om intigheten är sann, även om de kanske värjer sig mot den snarare än att omfamna den. Men är den sann?

    I dagens podd pratar jag med John Sjögren som förutom att vara kulturskribent och författare, även är redaktör på det katolska magasinet Signum. Han ser definitivt inte på världen på det sättet. I en ny bok – Jordens sång: essäer om Tolkiens tankevärld (Fri tanke) – får man bekanta sig med JRR Tolkiens livsåskådning. För honom, såväl som för andra katolska tänkare, är ondskan en frånvaro, ett gapande tomrum. Såhär skriver John Sjögren:

    Historien har en riktning och ett mål. Även för Tolkien är friheten viktig, men den ska nyttjas i syftet att finna den väg som redan ligger utstakad inför ens fötter [...]. Det handlar om att finna den roll som det är ens bestämmelse att spela. Sporren hos Tolkien är äventyrskänslan och upptäckarglädjen; att det finns en livsuppgift som väntar på en. En uppgift och en mening som inte behöver uppfinnas, utan upptäckas.

    Om detta och mycket annat handlar dagens podd.

    Nytt år, gamla strider

    Det har varit lite lägre aktivitet på Rak höger under julhelgen fram till nyåret. Det mesta av min tid har gått åt till att vara med mina barn, ta emot besök och besöka andra. Det kanske inte bäst beskrivs som vilsamt, men det har varit vederkvickande (för att låna ett ord från Tolkiens vokabulär). Att smälla av fyrverkerier är kanske inte det mest ekonomiskt intelligenta jag gjort det senaste året, men det var värt varenda krona för att få se barnens miner.

    Hoppas ni också har haft en god jul och en explosiv nyårsafton! Nu roterar i alla fall jag till fronlinjen här på Rak höger. Vi ses i spalterna och hörs i etern!

    Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)



    This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe
  • I dagens podd pratar jag med skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren. I alla fall är det inom skolområdet som han framför allt har utmärkt sig. Han är verksam som forskare vid London School of Economics, där han även disputerade 2019. Han är också verksam vid Institutet för näringslivsforskning (IFN). I dagens avsnitt pratar vi om Pisa-resultaten, och andra internationella prov, vilket han har forskat mycket om. Varför gissa när man kan fråga en faktisk expert, tänkte jag.

    För ett år sedan, innan de senaste Pisa-resultaten hade kommit, skrev han en en intressant artikel där han helt enkelt gick igenom vad datan faktiskt visade. Slutsatsen var att svensk skola inte hade tappat så mycket, vilket tidningsrubriker och debattörer annars påstått. Datan visade att den svenska skolan inte är dålig alls, inte om man jämför lika med lika, alltså samma grupper mellan länder.

    Mycket av det svenska tappet har helt enkelt att göra med invandringens effekter, kunde Gabriel Heller Sahlgren visa. Vi pratar om det, men också om de nya Pisa-resultaten och hur man kan tolka dem.

    Några länkar

    Gabriel Heller Sahlgren – “Kunskapsskolans återkomst” (Timbro, 2022)

    Gabriel Heller Sahlgren – ”Den svenska grundskolan är bland de bästa i världen” (DN Debatt 5/7 –22) (Debattartikeln utgår från rapporten i länken ovanför)

    Gabriel Heller Sahlgren – ”Sveriges skola bland de mest likvärdiga i OECD” (SvD Debatt, 29/6 –23)

    Gabriel Heller Sahlgren – “Skolforskare om nya PISA-resultaten: Därför tappar Sverige” (Kvartal, 5/12 –23)

    Min egen senaste text på liknande tema:

    Julstämning på Rak höger

    Den nuvarande julens ande uppfyller just nu dessa spalter med sin närvaro. Därför är det nu 30 procents rabatt på en årsprenumeration på Rak höger! Unna dig själv eller ge bort till någon du vill göra glad! Eller varför inte en rak höger till någon du vill förarga?

    Passa på så länge lagret räcker!

    Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)



    This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe
  • This is a free preview of a paid episode. To hear more, visit www.enrakhoger.se

    Dagens avsnitt av Rak höger är lite annorlunda än vanligt. I går var första gången som jag spelade in podden inför publik, men det var något som verkligen gav mersmak. Jag vill tacka alla er som kom till Uppsala i går kväll för att vara med när jag intervjuade Joakim Lamotte som hade åkt hela vägen från Göteborg för att prata med oss om sin sprillans nya bok Där stormen är – en swishhoras betraktelser som ges ut på det nya och spännande förlaget No polar publishing, som även ger ut svenska översättningar av bland andra Douglas Murray och Andrew Doyle.

    Joakim Lamotte behöver knappast någon introduktion, men om någon nu missat det så är han journalist sedan två decennier. Han har jobbat på SVT, bland annat på Uppdrag Granskning, men blev rikskänd när han som fristående journalist började livesända från runtom i landet på platser där det hänt saker. Just detta med att prata med vanligt folk om brännande frågor ansågs då, och fortfarande, som ett särskilt farligt grepp. Om man livesänder kan man ju inte redigera bort det man inte vill höra, eller det man inte vill att andra ska få höra. Hur ska man då veta att folk tycker rätt och uttrycker sig värdegrundscertifierat? Så kan vi inte ha det!

    Att Joakim Lamotte dessutom har fått sin lön från frivilliga donationer, genom bland annat Swish, av hans lyssnare och tittare har inte gett honom någon status, utan tvärtom har hånats för det. Epitetet swishhora, som även är med i bokens undertitel, går alltså ut på att det är finare att få sin lön från skattesedeln via presstöd och den numera obligatoriska public service-avgiften, än att få den av folk som betalar frivilligt för något de uppskattar. Eftersom folk inte vet sitt eget bästa, enligt belackarna, är tvång fint och frivilligt fult.

    Dagens samtal handlar om bland annat detta, men också om hur det är att leva med konstanta dödshot, om vilka frågor som är värda att bevaka, men även om risken att börja anpassa sitt innehåll till sin publik. I slutet tar vi in publikfrågor.

    Som sagt, tack alla som kom i går! Jag tror att jag kommer att göra om det här i framtiden.

    PS. Nu kan man även läsa podden, om man föredrar det. Men det är en autogenererad transkribering av Substacks egen AI, och därför finns en del fel i texten. Så ha överseende! DS.

    Julstämning på Rak höger

    Den nuvarande julens ande uppfyller just nu dessa spalter med sin närvaro. Därför är det nu 30 procents rabatt på en årsprenumeration på Rak höger! Unna dig själv eller ge bort till någon du vill göra glad! Eller varför inte en rak höger till någon du vill förarga?

    Passa på så länge lagret räcker!

    Ge bort en hård julklapp

    Som betalande prenumerant på Rak höger får man rabatt på Där stormen är, även om man inte kunde komma till liveeventet. Se nedan för mer information: