Episodes

  • Ilska beskrivs ofta som att det svartnar för ögonen, susar i öronen och att ansiktet byter färg. Det är en del av livet, ett sätt att markera sina gränser, speciellt när vi är små. Men när är raseriet ett tecken på något annat än den naturliga utvecklingen? Hur ska vuxenvärlden agera?

    Jag vill jämföra det med en panikattack, du blir lätt illamående, skakig. Det är en känsla som är otroligt jobbig att ha, säger Molly*, 14 år, som tidigare har haft problem med raseriutbrott. Man brukar prata om trotsåldern det vill säga den ålder när barn både testar och sätter gränser, ibland genom att bli arga. Då är barnet ungefär mellan 2 och 4 år, och även om utbrotten kan vara jobbiga, brukar det beteendet betraktas som sunt och övergående. Men för vissa barn går inte ilskan över. Forskare har undersökt sambandet mellan aggressivitet i unga år och kriminalitet i vuxen ålder, och sett kopplingar mellan den lilla procent barn som har ett allvarligt utåtagerande beteende och problem med uppförande, psykisk ohälsa och så småningom kriminalitet när de blir äldre. En av forskarna som undersökt detta är Björn Hofvander, psykolog och docent i rättspsykiatri. Vi vet genom forskningen att vi måste ingripa och ge stöd. Sedan vet vi också att stödet måste riktas till de barn som har störst problem, för där är effekten störst, säger han. Han fortsätter. Det är en liten del i samhället som står för en väldigt stor del av konflikter, våld och bråk. Det som har störst inverkan är om man fokuserar på att förändra beteendet. Inriktar man sig bara på självkänsla eller stöd i familjen, men glömmer beteendet, får man inte lika bra effekt. Gäster i programmet: Björn Hofvander, psykolog och docent i rättspsykologi, Stina Hindström, psykolog och Clara Linnros, psykolog, psykoterapeut och författare till boken De kallar det trots. *Molly heter egentligen något annat. Programledare och producent: Alice Lööf

  • Trettio sekunders ögonkontakt leder antingen till våld eller sex, lyder ett känt citat från den amerikanska utvecklingspsykologen Daniel Stern. Vissa experter menar dock att det inte ens behövs så lång tid för att det ska bli obekvämt utan att det kan räcka med så lite som tre sekunder.

    Oftast är det tre sekunders ögonkontakt, sedan tittar vi bort, tre sekunders ögonkontakt sedan tittar vi bort, i ett vanligt samtal, säger Bo Hejlskov Elvén, psykolog. Men till personer vi har ett närmre förhållande till kan ögonkontakten givetvis vara längre än så, fortsätter han. Då gäller det ofta kärlekssituationer. När man raggar på krogen till exempel. Jag kan nog uppfattas som flirtig mot personer som jag inte menar att vara flirtig mot, just för att jag tittar på folk så mycket generellt, jag kanske råkar titta lite för länge på någon till exempel, säger Malin*, som använder just blicken mycket när hon raggar. Hur gör du när du ser någon som du gillar? Då tittar jag lite mer intensivt på den personen, det blir som ett tyst hej kan man väl säga. Det är inte som att jag vänder bort blicken utan jag håller nog kvar blicken ganska länge, säger hon. Gäster i programmet: Jens Edlund, samtalsforskare vid KTH, som leder projektet Ögonkontakt i samtal, Kim Astor, doktorand i utvecklingspsykologi vid Uppsala universitet och Bo Hejlskov Elvén, psykolog. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.Producent Alice Lööf*Malin heter egentligen något annat.

  • Missing episodes?

    Click here to refresh the feed.

  • Det kan ta emot att lära sig något helt nytt, att släppa det bekväma lunket och kasta sig ut i det okända. Att vara nybörjare kan komma med en rädsla för att göra bort sig. Men vad kan man vinna om man skulle ha modet att testa?

    En nybörjare har massa alternativ, medan en expert bara har två eller tre, säger Per Holmlöv, 81 år gammal och ständig nybörjare nu senast inom måleri. Jag är i slutfasen av mitt liv. Jag kan inte springa längre, jag kan inte klättra längre, jag kan inte vandra i fjällen längre, jag kan inte segla längre. Men då kan jag istället måla hästar, hundar, fjäll och hav och på så sätt återuppleva det, förklarar han. Ofta jämförs inlärning med stigar som blir till motorvägar i hjärnan, ju mer vi gör någonting. Lär du dig nya saker under en längre tid modellerar du om hjärnan på sikt, säger Johan Mårtensson, neuropsykolog och hjärnforskare. Gäster i programmet: Johan Mårtensson, neuropsykolog och hjärnforskare, Ulrica Norberg, journalist och författare som skrivit boken Nyfiken Väck ditt inre geni och Tom Vanderbilt, som skrivit boken Nybörjare: kraften & glädjen i att lära sig nya saker.Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.Producent Alice Lööf

  • Fram till ganska nyligen rådde det fettskräck i väst man skulle äta så lite fett som möjligt. Men så vände vindarna och fettet kom in i värmen. Vad är egentligen fördelarna med fett? Och vad händer när man enligt rådande ideal deffar eller bantar bort alla fettreserver?

    En vanlig kropp ser inte ut på det sättet.För Mikael Rydén är svaret tydligt. Han är professor i klinisk och experimentell fettvävsforskning. Vi är utvecklade för att klara svält, vi måste ha ett lager av fettväv. Sedan är det olika var den sätter sig, till exempel kan kvinnor ha mycket fettväv på stuss och lår, men då är den mindre aktiv och mer godartad, den har inte samma negativa effekt på kroppens insulinkänslighet, säger han. Gäster i programmet: Mikael Rydén, professor i klinisk och experimentell fettvävsforskning på Karolinska institutet, Kirsty Spalding, forskare vid institutionen för cell- och molekylärbiologi på Karolinska institutet, Sarah Sjöström, simmare och Kristina Andersson, näringsfysiolog. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.Producent Alice Lööf.

  • Ibland säger munnen ja även fast hjärnan säger nej, när rädslan för att verka otrevlig och tråkig tar över. Det kan vara svårt att veta var den egna gränsen går på jobbet, i relationer till anhöriga och till och med till försäljare.

    Att jag blir lurad att köpa något som ville ha eller som jag tänkt att köpa. Vi 75-plussare har mycket prylar vi inte behöver, säger Bengt som sitter i solen på Liljeholmstorget i Stockholm. Tonen i rösten är glad, men det han pratar om är egentligen något allvarligt. Det handlar om att kunna säga nej, både för sin egen skull och vissa gånger även för andras. Jag tror man ska ha i åtanke att de allra flesta blir tacksamma om någon börjar säga i från i en obehaglig situation. Till exempel under ett möte på jobbet där alla tänker samma sak, då kan man bli tacksam om någon stiger fram och säger ifrån, säger Åsa Kruse, psykolog och författare till boken Att sätta gränser för sig själv och andra. Hon fortsätter: Men det är klart att det är en balansgång, man kan ju inte alltid sätta gränser i alla sammanhang. I bästa fall kan man göra det i samförstånd med andra.Gäster i programmet: Åsa Kruse, psykolog, David Waskuri, psykolog och Ida Flink, psykolog som forskar om sexuell smärta och har skrivit boken Du, jag och sex. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.Producent Alice LööfProgrammet sänds direkt.

  • En tvångsmässig blinkning med ögat, ofrivilliga harklingar, skratt, skrik och svordomar. Ibland gör kroppen rörelser eller ljud utan att man själv riktigt valt det. Sker ticsen däremot ofta och under långa perioder kan det handla om Tourettes syndrom.

    Under de senaste årens pandemi har läkare runt om i världen märkt en ökning av unga som söker hjälp för sina tics. Konstigt nog är majoriteten av patienterna tonårstjejer och de flesta har en sak gemensamt: sociala medier-plattformen TikTok.Filmer med hashtaggen "tourettes" har över fem miljoner visningar. I filmerna berättar kända influencers om sina tics, och visar även hur de både verbala och fysiska ticsen yttrar sig. Studier visar nu att personer utvecklat ett liknande beteende som det som syns på TikTok. Frågan är då: Kan man bli smittad av tics?Nja, det vore att förenkla. Nanette Mol Debes är överläkare och klinisk lektor på Tourettesmottagningen vid Köpenhamns universitetssjukhus. Det är viktigt att skilja på Tourettes syndrom och det här funktionella ticsliknande beteendet, som vi har bestämt att vi ska kalla det internationellt, därför att både orsaken till symtomen och behandlingen är olika, säger hon.Nidbilden av en person med Tourettes syndrom är en person som okontrollerat svär och säger fula ord vid opassande tillfällen, men Pelle Sandstrak, som själv har Tourettes vill nyansera den bilden. Det är en sådan klyscha. Tourettes behöver inte vara att man säger något eller låter överhuvudtaget, det kan också vara ryck eller tvångsmässiga rörelser, säger han.Gäster i programmet: Pelle Sandstrak, föreläsare och författare, Helene Ringberg, psykolog och Niklas Dahl, överläkare och professor i klinisk genetik vid Uppsala universitet.Programledare: Ulrika Hjalmarson NeidemanProducenter: Olivia Sandell & Alice Lööf

  • Kan man förutse framtiden genom noggrann planering? Vad kan effekterna bli av att överplanera? Hur spelar vår upplevelse av tid in i vår planering?

    Daniel Berg kämpade i många år för att få pengar till sin forskning. När han väl fick det var lyckan total. Han planerade i detalj när och hur han skulle arbeta, men verkligheten blev en annan. Nu sitter han hjälplös med tio färgkodade kalendrar och sliter sitt hår han måste kämpa för att förmå sig att sätta sig vid datorn och faktiskt jobba. Han tror det är fel på hans hjärna och att han behöver medicinering. Men enligt experterna är svaret på hans prokrastinerande mycket enklare än så. Veckans Kropp & Själ handlar om att planera, förutse hur sitt framtida jag kommer att känna och den komplexa upplevelsen av tid.Gäster: Karl Bergström, psykolog, Helena Granström, författare, Alexander Rozental, forskare och psykolog. Programledare: Ninos Chamoun. Producent: Alice Lööf. Programmet är förbandat.

  • En armhävning varje gång man gått på toaletten, femton minuters skärmfri tid direkt efter man vaknat eller ta en kort promenad när middagsdisken är klar. Det här är exempel på det som kallas för mikrovanor alltså små vanor, som kanske inte ger jättestor effekt omedelbart, men har större effekt på lång sikt. Plus är lättare att hålla.

    Detta i en kontrast till de senaste årens mer extrema hälsotrender som å ena sidan kan ge snabba resultat, men innebär vanor som är svåra att hålla i längden. Med de små vanorna menar vissa att man skapar hållbara vanor, utan att anstränga sig särskilt mycket. Den amerikanska samhällsvetaren och författaren BJ Fogg kallar det för mikrovanor. Det finns många människor som berättar att de har negativa tankemönster, att de säger till sig själva att de gör ett dåligt jobb och att de vill sluta med det, och frågar: Kan mikrovanor hjälpa? Och svaret är: Ja!, säger han.Anders Rosengren, läkare och författare till boken Hela livet är inne på samma spår. Med småvanor blir man mer och mer medveten om hälsan. Folk tycker det är stimulerande med stora, mer extrema projekt, och det kan funka för en del, men för många kan det leda till stor besvikelse att man inte lyckas uppnå målen. Problemet är att man då har större fokus på målet än att ändra sin kurs i livet. Och då gäller det att skifta fokus från målen till vilka värden som är viktiga för oss. Det är kombinationen mellan information om hälsa och existentiella frågor som är det centrala, visar vår forskning, säger Anders Rosengren.Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.Producent Alice Lööf.Programmet är en repris från den 14 september 2021.

  • Doften av nystekta pannkakor, sommarens första syrén eller smaken av kokt hummer. Vad väcker barndomsminnen till liv? Och vad betyder barndomsminnena för vårt vuxna jag?

    En som levt mycket i sina barndomsminnen är författaren Karolina Ramqvist, aktuell med boken Bröd och mjölk. Jag har tänkt att jag har haft bra minne, men däremot minns jag inte stora delar av livet som ung vuxen. Kanske är det så att mina starka barndomsminnen konkurrerar med de från vuxenlivet som då kändes mindre viktiga? säger hon.Ibland ställs man inför situationer där man minns samma händelse olika.Enligt psykoterapeuten Maria Yassa är det flera faktorer som spelar in i hur ett visst minne utformas. Till exempel påverkar dagsformen hur man minns någonting, säger hon.Och fortsätter: Inom psykoanalysen pratar man om efterhandsverkan, alltså när man är med om en sak, får en erfarenhet, men förstår den mer och mer varefter tiden går.Gäster i programmet: Karolina Ramqvist, författare, Görel Fred, psykoterapeut, Maria Yassa, psykolog och psykoanalytiker och Pontus Wasling, hjärnforskare.Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.Programmet är en repris från 12 april 2022.

  • Att-göra-listan, inköpslistan, topplistan, listan kan göras lång över listor vi skriver. De kan underlätta vardagen, få stora mål att kännas överkomliga men också skapa ångest, onödig stress eller väcka ilska.

    Kropp & Själ denna vecka handlar om listorna som vi omger oss med, och vilken funktion de fyller i livet. Oskar har slutat skriva listor på fritiden för att särskilja ledig tid från arbetstid då allt noga spaltas upp. Åsa tycker vi kan slänga borde-listorna och fokusera på det som är viktigast och roligast. Fredrik och Kristofer älskar listor och lever på att skriva dem. För Sebastian blev listorna vägen ut ur missbruk och kriminalitet. Han kunde se sitt eget beteende och ta ansvar för det när han spaltade upp det som han tidigare varit irriterad på och rädd för. Medverkande: Oskar Henrikson, organisationspsykolog, Psykologifabriken, Åsa Alberius Munkhammar, neuropsykolog, Akademiska sjukhuset i Uppsala, Fredrik Strage, musikjournalist, Kristofer Andersson, kulturjournalist och Sebastian, som driver stödboende samt är behandlingsansvarig på behandlingshem.Programledare är Stina NäslundProducent Ulrika Hjalmarson Neideman

  • Elitidrottare och världsmästare i tennis när man passerat 80 år - hur går det ihop? Witold Bajera och hans jämnåriga medspelare Roffe, Göran och Börje spelar WM för superseniorer på Mallorca.

    Livet efter 80 kan vara fyllt av ålderskrämpor, vänners begravningar och tankar om att livet börjar lida mot sitt slut.Men skulle det kunna vara precis tvärt om? Skulle man kunna rita om ålderstrappan och istället för att ta steg för steg nedåt fortsätta uppåt och på 90-årssteget byta ut käppen mot en guldmedalj?Stina Näslund följer den 84 år gamla tennistränaren och elitidrottaren Witold Bajera under ett års tid för att ta reda på hemligheten bakom hans framgångar.- Nej, inte tänker jag på döden och på begravningar. Det slutar när det slutar. Ibland tittar jag mig i spegeln och säger fy vad gammal du är. Men jag bara skrattar, jag har inga andra tankar, berättar han.Programledare är Stina Näslund.Producent är Clara Lowden. Programmet är förinspelat.

  • Vissa samtal är en balansgång över en tunn lina spänd över manegen. En enda nyck, ett fel valt ord kan göra att allt stjälper. Det krävs mod och fullständig närvaro.

    Men det finns dem som vågar, som vigt sina liv åt att försöka nå andra människor genom samtal. Hur får man en människa att välja livet framför döden eller att upphöra med ett våldsamt beteende? Vad säger man till någon om orden kommer bli de sista i personens liv? Och hur är det att vänta på ett samtal som aldrig blir av?Psykologen Anna Kåver har under många år bedrivit samtal med med suicidala patienter.- Min uppgift blir då att på olika sätt försöka få patienten in i en ambivalens kring sitt rigida beslut. Jag vill dö, men kanske vill jag också leva, lite. Det fröet vill jag fånga och försöka få att blomma upp, säger hon.Christer Tessman har lång erfarenhet som förhandlare hos polisen, han har pratat gärningsmän ur situationer där de hållit gisslan eller barrikaderat sig.- Man går in i någon slags bubbla med den här personen. De vill ju ha makten, de vill ju ha kontrollen. Det är ju de som vill ställa kraven hela tiden. Men deras krav har ingen annan kanal ut än till mig, berättar han.Jeanette Reiskog jobbar på SOS alarm. Ibland händer det att personen hon pratar med avlider på andra sidan linjen.- Jag kan ju bara hoppas att de kände nån viss tröst i samtalet med mig. Man har till och med fått ett gott skratt ibland ska du veta, berättar hon.Polisen Per, som egentligen heter något annat, stämmer träff med hotaktörer, män som förföljer eller trakasserar kvinnor. Genom samtal får han dem att hitta en egen vinning i att sluta.- Jag måste visa med kroppsspråket att jag inte är något hot. Röst och tonläge måste bjuda in till ett samtal. Vissa individer har ju löst alla sina konflikter med våld, eller verbala hot och kan gå nära en eller ta i en. Då får man inte gå, man måste sitta kvar, berättar Per.Lenas dotter växer upp i ett fosterhem. Kontakten har varit sporadisk genom åren. Men Lena vill inte vänta längre, hon vill berätta för dottern om varför det blev som det blev.- När man inte visste hur man skulle vara som mamma så var det ju inte lätt att vara det. Men jag var det ändå. Jag gjorde så gott jag kunde, säger Lena, som egentligen heter något annat.Gäster i programmet: Anna Kåver, psykolog, Christer Tessman, förhandlare hos polisen, Jeanette Reiskog, SOS Alarm, Per, polis, Lena, privatperson.Programledare är Clara Lowden. Producent Alice Lööf. Programmet är förinspelat.Hit kan du vända dig angående självmord eller om du mår dåligt:· Jourhavande medmänniska 08 702 16 80· Bris Barnens rätt i samhället för dig under 18 år på telefonnummer 116 111 eller chatta på bris.se· Självmordslinjen tillgänglig via chatt och telefon 90 101· Hjälplinjen på telefon 0771-22 00 60· Riksförbundet SPES - SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd, 020-18 18 00 kl 19-22 kvällstid· Vårdguiden 1177, ring telefonnummer 1177 om du behöver hjälp med var du kan söka vårdHär hittar du en lista på flera stödlinjer:https://mind.se/hitta-ratt-kontakt/jourer-och-linjer-om-du-behover-prata/

  • Livet på 2020-talet är sprängfyllt av val, bara att köpa bröd i matbutiken erbjuder en uppsjö av alternativ. Men det finns en sak vi inte kan välja, och det är vår kropp. Kropp & Själ den veckan är en tillbakablick över några reportage vi sänt under det gångna året som handlar just om vår relation till den egna kroppen.

    Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman och Alice LööfProducent är Alice Lööf.Programmet är förinspelat.

  • För 20 år sedan skrattades det åt folk som pratade om ett evigt liv i dag börjar det mer och mer ses som en möjlighet. Om man optimerar, mäter och anpassar så verkar man kunna pusha fram dödsdagen med flera år. Men hur gammal vill du egentligen bli?

    Peter Ottsjö har ett svar på den frågan 123 år. Men egentligen skulle han vilja bli så gammal som möjligt, anledningen till att han svarar 123 år är att det dokumenterat äldsta människan som levt blev 122 år. Det skulle vara roligt att slå det rekordet, säger han. Och fortsätter: Det andra skälet är att det skulle bli jämnt och fint, för jag fyller 123, år 2100, så det känns rätt passande. Äldreforskaren Ingmar Skoog vill även han bli så gammal som det går. Han säger att vi är dåliga på att föreställa oss hur vi kommer känna och må när vi når en viss ålder. Om jag föreställde mig att jag skulle ha den konditionen jag har nu när jag är 68 år gammal när jag var 20, så skulle jag nog tänkt att jag inte skulle vilja leva nu, säger han. Gäster i programmet: Ingmar Skoog, professor och föreståndare för Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet och Bengt Brülde, professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.Producent är Alice Lööf.

  • Förväntar man sig att något ska göra ont, kan det göra ännu ondare. Tror man att man ska få biverkningar av en viss medicin, är det mer sannolikt att man får det. Är det vi som lurar oss själva? Nja, det är snarare kraften i placeboeffekten.

    Hjärnan är en slags maskin som hela tiden försöker förstå sin omvärld, säger hjärnforskaren Predrag Petrovic. Det är inte lätt för våra hjärnor att förstå all information som vi matas med hela tiden, och för att förstå omvärlden på bästa sätt är det optimalt om man vet hur omvärlden såg ut sekunden innan och sekunden efter. Hjärnan skapar förväntan på olika vis, och det behöver inte ske medvetet. Till exempel om du tittar på en blå fåtölj och sedan tittar bort, så förväntar du dig när du tittar på fåtöljen igen att den ska vara blå, förklarar Predrag Petrovic. Det finns en rad områden där man testat placeboeffekten och sett hur kraftfull den kan vara läkemedel, biverkningar från läkemedel och till och med kirurgi. Men placebo funkar inte på alla åkommor. Jag brukar säga att gränsen går vid sjukdomar som inte står under kontroll av det centrala nervsystemet, säger Karin Jensen, forskare som är aktuell med boken Hoppets anatomi. Till exempel regleras inte benbrott av hjärnans processer, inte heller cancer. Och därför finns minimal chans att de ska påverkas. Däremot kan det ha effekt när det handlar om smärta och psykisk sjukdom. Det tycker jag är viktigt att förstå, för det tar död på oron att placebo skulle vara något mystiskt, säger hon. Gäster i programmet är Karin Jensen, smärt- och placeboforskare vid Karolinska Institutet, aktuell med boken Hoppets anatomi, Predrag Petrovic, hjärnforskare vid Karolinska institutet och Suzanne Gieser, leg. psykoterapeut och doktor i idé- och lärdomshistoria. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.Producent Alice Lööf.Programmet sänds direkt.

  • Hämnden har funnits med människan i alla tider och är en grundpelare i många berättelser. Den finns också i vår vardag, både som realitet och i våra fantasier. Hur kommer det sig att vissa personer agerar på sin hämndlystnad och andra inte?

    Planerar du hämnd gräv två gravar är ett ordspråk som förklarar hur destruktiv hämden är. Hämnd tenderar att förgöra den som hämnas och den som blir offer för hämnden. Suzanne Kaplan är psykolog och skrivit boken Hämnd eller uppgörelse. Vissa har lättare att ta till hämnd eller fantisera om det. Dels kan man bära på en sårbarhet från tidigare i livet, att man blivit nedtryckt av föräldrar eller mobbad i skolan. Man bär på en revanschlystnad och då är man beredd att trycka till den som kränkt en på något sätt, säger hon.Hon säger att kärnan i att vi så lätt dras till hämndfantasier är att vi är väldigt känsliga för att inte känna oss i balans med oss själva. Vi reagerar lätt på småsaker utan att tänka. Det kan vara på jobbet och i relationer. Hämnden må vara ljuv i stunden men i det långa loppet löser den ingenting. Det är en kortvarig tillfredställelse, inget permanent som gör att man mår bättre. Det finns den klassiska idén: När man väl hämnas finns det dåliga kvar. Hämnden är inte lösningen på det ursprungliga problemet, säger filosofen Karim Jebari. Han nämner också vikten av att förstå skillnaden mellan straff och hämnd. Det är en viktigt filosofisk poäng. Hämnd är alltid personlig, medan ett straff är opersonligt. I ett rättsystem finns ingen personlig relation mellan domaren och den straffade, säger han. Gäster i programmet: Karim Jebari, filosof, Suzanne Kaplan, psykolog och Amir Rostami, kriminolog. Programledare: Ulrika Hjalmarson Neideman

  • Det rinner utmed ryggen, kladdar ner mobilen och formar LP-skivor under armarna - den varma årstiden är också fylld av svett. Den kroppsliga funktionen som varit avgörande för människan överlevnad, men som i dagens samhälle kan innebära ett stort lidande.

    Jag försökte alltid backa och säga att jag inte gillar att kramas. Och det tror ju många på, att jag inte gillar närhet. Så jag fick köra på det, säger Metha som lider av överdriven svettning, så kallad hyperhidros. Hon är ordförande för patientföreningen för hyperhidros och pratar gärna om skammen många känner för sin egen svett. Man ska inte skämmas. Jag har förstått att det psykiska måendet är katastrof hos väldigt många på grund av att de svettas så mycket. Också hört historier om att folk inte vill gå ut på somrarna, de tycker att värme överhuvudtaget är fruktansvärt. Det blir ju som ett handikapp, säger hon. Gäster i programmet: Alexander Shayesteh, överläkare och biträdande lektor inom dermatologi på Umeå universitet, Niklas Dahl, överläkare och professor i klinisk genetik vid Uppsala universitet och Johan Lundström, luktforskare. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.Producent är Alice Lööf & Ninos Chamoun.

  • När det känns som om marken skakar under fötterna och hela ens värld känns överväldigande och stor är det lätt att en känsla av otrygghet smyger sig på. Men vad kan man göra för att lugna sitt oroliga inre? Vad gör du?

    Jönssonligan och havregrynsgröt, Ringer en vän, Kollar på rederiet och påtar bland mina växter. När vi frågade våra följare på Instagram vad de gör för att känna sig trygga fick vi väldigt många svar. Trygghet är en baskänsla, ett av våra basala behov vi har för att kunna må bra. Inom arbetslivet så pratar man ofta om comfort-zones eller bekvämlighetszoner på svenska. Då ofta i termer om att man ska lämna den, men hur gör man egentligen för att hitta den? Var känner du dig trygg? Med vilka? Med vilka aktiviteter? Vad känns som återhämtning? Efter vilka aktiviteter känner du att du får energi? Vad tar energi?, säger psykologen Oskar Henriksson, och fortsätter: Jag misstänker att trygga aktiviteter och platser är sådana som återkommande varit positiva för en person utan ambivalens. En välbekant serie som Vänner är alltid trevlig. Men en ny tv-serie vet jag inte något om, den kanske har massa jobbiga dippar? Gäster i programmet: Oskar Henriksson, psykolog, Katarina Blom, psykolog och Richard Tellström, måltidsforskare. Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.Producent är Alice Lööf.Programmet sänds direkt.

  • Ny teknik med gentestning har lett till etiska frågor. Vill man veta om man kommer utveckla en sjukdom eller inte? Detta dilemma berör bland annat den ärftliga sjukdomen Huntingtons.

    Någon som stått inför just den här frågan är Roland Brynjestål. Huntingtons sjukdom har funnits i hans släkt länge hans pappa dog i det, hans farmor också. I dag tror man även att hans gammelfarmor hade sjukdomen. Det var ju på 40-50-talet när man inte visste var det var. Så när hon var i fas fyra, som man kallar det, så gömde de mer eller mindre undan henne i någon gammal lada typ. Det låter ju sjukt, säger han.Huntingtons sjukdom är speciell på det sättet att det är en monogenetisk sjukdom. Om man har huntingtongenen så är risken 50 % att den förs vidare till ens barn.Roland har levt hela sitt liv med tron om att han kommer att utveckla sjukdomen. Först ville han inte testa sig. Men när han väl bestämde sig för att ändå göra det kom beskedet som en chock. Det var negativt. Det var en väldigt konstig tom känsla. Mest tror jag att det var för att man levt så länge och sett anhöriga få sjukdomen, varför ska inte jag få den nu då? Det var väldigt jobbigt, också när alla runt omkring var så jublande glada, säger han.Gäster i programmet: Åsa Petersén, professor och överläkare i psykiatri vid Lunds universitet, Edvard Smith, professor i molekylär genetik vid Karolinska institutet och Martin Paucar, läkare och specialist i neurologi vid Karolinska universitetssjukhuset.Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman.Producent är Alice Lööf.Programmet sänds direkt.

  • Vi människor vill gärna kunna förklara varför saker är som de är hur våra kroppar fungerar och vad forskningen kommit fram till genom att undersöka världen. Men det finns fortfarande mycket som som vi inte kan förklara. Hur kan vi göra för att förhålla oss till det vi inte känner till?

    Kropp & Själ är på Vetenskapsfestivalen i Göteborg, som i år har temat Det okända. Ett exempel på en mystisk, okänd sak som vi inte vet allt om än, är vårt medvetande. Det svåraste med medvetandet är hur vi ska få ihop det med vår materialistiska världsbild, menar filosofen Alva Stråge.Pontus Wasling, neurolog och forskare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, medverkar också i diskussionen. Jag tror inte att vi alltid ska tro på vad vi ser och upplever, säger han.Gäster i programmet: Pontus Wasling, neurolog och forskare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, Alva Stråge, doktor i filosofi, Adrian Parker, professor i psykologi, Camilla Brudin Borg, lärare och forskare i litteraturvetenskap och Elias Mellander, lärare och forskare vid Handelshögskolan.Programledare är Ulrika Hjalmarson Neideman. Producent är Alice Lööf.Programmet är förinspelat.