Kalla kriget Podcasts
-
Många har velat skapa ett språk som förbrödrar världen, men inget kom längre än esperanto. Dan Jönsson reflekterar över tungomålet som blev USA:s låtsasfiende och ett offer för Stalintidens paranoia.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Sändes först 2023-01-26.
Året var 1947, Tyskland var besegrat, kalla kriget hade knappt börjat och den amerikanska armén insåg att det nu behövdes en ny fiende att öva mot om man skulle hålla ångan uppe. Pentagons strateger uppfann då en ondskefull militärmakt med namnet Aggressor, som hade som sin plan att ”assimilera” amerikanska medborgare in i sin egen frihetshatande och människofientliga kultur. Denna lätt förklädda kommunistiska fiende talade såklart också ett vilt främmande tungomål. Ryska, tänker ni – men nej, faktiskt inte. Alltså kinesiska? Nej, inte det heller. Aggressorerna från Aggressor pratade – håll i er nu – esperanto. Logiken var klar och redig: helt i enlighet med Aggressors lumpna assimileringsplaner fungerade ju esperanto just genom att ”assimilera” ord från en mängd olika språk. Symbolen för Aggressors så kallade ”Circle Trigon Party” var en grön triangel som påminde om esperantorörelsens gröna stjärna, och USA:s försvarsdepartement gick rentav så långt att man 1959 gav ut en lärobok med titeln ”Esperanto: The Aggressor Language”. Inte förrän i slutet av sextiotalet gjorde Vietnamkrigets barska realiteter slut på fantasierna.
Hur i all världen var nu detta möjligt? frågar man sig. Esperanto, som ju ända från början både konstruerades och spreds som ett fredens och förbrödringens språk? Ska man inte vara bra paranoid för att se det som ett hot? Svaret är att jo, det ska man nog, men det är det alltså en och annan som är och US Army var långtifrån de första.
Så låt oss ta historien från början. När den judiske, rysktalande läkaren Ludovik Zamenhof från Bialystok i nuvarande Polen 1887 lade fram grunderna för det han då kallade lingvo internacia så var det långtifrån första gången någon hade försökt konstruera ett nytt världsspråk för att göra slut på mänsklig fiendskap. Hade man läst sin bibel visste man att det var först med den babyloniska språkförbistringen som människornas tungomål söndrades och blev sinsemellan obegripliga. I Första Mosebok låter ju Gud Adam ge namn åt alla levande varelser, och tanken på att hitta tillbaka till detta ursprungliga, ”adamitiska” språk var något som kittlade både fantasin och äregirigheten.
Ett tidigt försök att rekonstruera något liknande var medeltidsmystikern Hildegard von Bingens ”lingua ignota” – men riktigt på allvar vaknade intresset först på sextonhundratalet. Skälet var att latinet då sakta men säkert började förlora sin ställning som den lärda världens gemensamma så kallade lingua franca. Vetenskapsmän som Galileo, Descartes och Newton publicerade sig både på latin och sina respektive modersmål. Samtidigt frågade man sig om det trots allt inte behövdes ett språk som alla kunde förstå – och som i tidens anda då tänktes utgå helt från rationella begrepp: matematiskt exakt och rensat från alla avvikelser och möjliga missförstånd. Flera av tidens stora forskare och filosofer utarbetade sina olika förslag till hur ett sådant språk skulle kunna se ut och fungera. Alla strandade de till slut på att de blev på tok för oöverskådliga och komplicerade, men idén levde vidare och fick på sitt sätt ny energi i nittonhundratalets analytiska språklogik.
När Zamenhof lanserade lingvo internacia var det återigen i en språkligt förbistrad värld. Tyska, franska och engelska konkurrerade om herraväldet och det var lätt att se behovet av ett neutralt, mellanfolkligt hjälpspråk. Tio år tidigare hade den bayerske prästen Johann Schleyer introducerat sitt volapük, ”världsspråket”, och på kort tid lyckats engagera många entusiaster i framför allt Tyskland och Frankrike, länder som just hade varit indragna i ett förödande krig. Men förbrödringen kom av sig, av flera skäl. Volapüks system av affix var svårt och krångligt, och Schleyer visade sig vara en smått diktatorisk figur som hårdnackat motsatte sig alla tankar på reformer. Dessutom kom de gränsöverskridande visionerna på kollisionskurs med de nationalistiska stämningarna i både Bismarcks Tyskland och det efter kriget stukade Frankrike, där volapükisterna blev fritt villebråd för tidningsspalternas satiriker. Zamenhofs ”esperanto” – hoppets språk, som det snart kom att kallas – var tillräckligt likt, men också tillräckligt olikt för att kunna fånga upp den ideologiska budkaveln. Med sin rysk-judiska bas kunde det för det första knappast utmålas som en fiendelist, för det andra var det också lättare att lära sig, och Zamenhof var för det tredje ett helt annat slags ledare än Schleyer – hans inställning var kort och gott att språket ägdes av dem som talade det. Det viktiga var inte att grammatiken förblev intakt utan att man höll fast vid det han kallade för esperantos ”interna ideo”, den inre idé som handlade om att med språket som grund bygga en fredlig, global gemenskap.
Det var sådana på en gång demokratiska och visionära principer som gjorde att esperanto dels snabbt fick fäste och kunde växa till en världsomspännande rörelse; dels också lyckades avvärja konkurrensen från de olika ”förbättrade” världsspråk – ido, patolglob, idiom neutral och allt vad de hette – som runt förra sekelskiftet dök upp som svampar ur jorden. Esperanto attraherade drömmare och aktivister från vitt skilda håll: pacifister och feminister, ockultister och revolutionärer men också regionala språkprotektionister som i esperanto såg ett värn mot utbredningen av de koloniala världsspråken. Rörelsen nådde sin kulmen efter första världskriget, och aldrig var den så nära en avgörande seger som när Nationernas Förbund 1922 tog upp frågan om att göra esperanto till det rekommenderade andraspråket i världens skolor. Men förslaget föll efter hårt nationalistiskt motstånd, återigen från franskt håll, och de följande åren stod hoppet istället framför allt till Sovjetunionen, som 1926 stod värd för världskongressen i Leningrad. Kanske kunde esperanto bli språket som fick världens proletärer att förena sig? Komintern hade saken på sin dagordning, men med stalintidens alltmer paranoida och isolationistiska politik krossades till slut även den sovjetiska esperantorörelsen.
Och därmed kanske den utopiska drömmen om ett fredens världsspråk. Esperanto lever visserligen vidare; språket har idag mellan 50 000 och en miljon talare, beroende på hur man räknar, även om de som växer upp med esperanto som modersmål är försvinnande få. Men de finns. Och trots att ingen inbillar sig att esperanto idag kan utmana engelskans ställning som globalt lingua franca, så vem vet, tiderna förändras, förr än vi anar står vi på nytt inför ett språkligt maktvakuum, och vägen ligger åter öppen för det som kallas ”fina venko”, slutsegern för rörelsens interna ideo. Eller också inte. Tago post tago, som man säger på esperanto: man får ta en dag i sänder. Tiel la mondo iras.
Dan Jönsson
författare och essäistLitteratur
Roberto Garvía: Esperanto and its Rivals. University of Pennsylvania Press, 2015.
Esther Schor.: Bridge of Words. Metropolitan books, 2016.
Brigid O'Keeffe: Esperanto and Languages of Internationalism in Revolutionary Russia. Bloomsbury publishing, 2022.
-
Den 27 oktober 1981 gick den sovjetiska ubåten U 137 på grund i Gåsefjärden utanför Karlskrona. De styrande i Moskva skyllde på felnavigering men denna förklaring avvisades med kraft av den svenska militären.
Den sovjetiska ubåten stod långt inne i ett militärt skyddsområde och hade dessutom följt en hemlig krigsfarled. För svenskarna rådde det inga tvivel om att kränkningen av svenskt territorium varit avsiktlig. När Sovjetunionen krävde att få gå in med en bärgningsstyrka och dra loss ubåten sa den svenska regeringen nej. Gränsen skulle försvaras med våld om så krävdes. Situationen förvärrades ytterligare då det visade sig att ubåten med största sannolikhet hade kärnvapen ombord. Bilder av den grundstötta sovjetiska ubåten kablades ut över världen och för en svensk publik har de kommit att bli själva sinnebilden av Sverige under det kalla kriget.
I efterdyningarna av incidenten med U137 följde en lång rad ubåtsjakter som fick stor massmedial uppmärksamhet. Trots omfattande vapeninsatser lyckades den svenska marinen aldrig tvinga upp någon främmande undervattensfarkost till ytan.
I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om den sovjetiska ubåten 137 och 1980-talets ubåtsjakter. Hur nära var det att bli en väpnad konflikt mellan Sverige och Sovjetunionen 1981? Vilka motiv kan tänkas ha legat bakom ubåtskränkningarna? Vad var det egentligen den svenska marinen jagade och var undervattensfarkosterna verkligen sovjetiska?
Bild: U 137, senare även känd som S-363, som gick på grund på skäret Torhamnaskär (vid ön Torumskär) vid inloppet till Gåsefjärden, i militärt skyddsområde utanför Karlskrona, Blekinge den 27 oktober 1981, Marinmuseum, CC BY 4.0
Klippare: Emanuel Lehtonen
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Kina viftar med fredsplaner och fördömer västvärldens Kalla kriget-mentalitet. Så hur vill Kina egentligen att världen ska se ut?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Kina är på utrikespolitisk offensiv. Xi Jinping nöjde sig inte med att lansera en fredsplan för Ukraina – samma vecka kom också ett globalt säkerhetsinitiativ med världsfred som yttersta målsättning. Vi ska titta närmare på de här utspelen för att försöka förstå hur Kina ser på världen, och vad som är fel med den.
Medverkande: Björn Djurberg, Kinakorrespondent. Hanna Sahlberg, Kinakommentator.
Programledare: Axel Kronholm
Producent: Lena Bejerot
Tekniker: Adam Alvin -
Historia Nu Dok är podden som går på djupet i historien. I den här dokumentärserien i tre delar undersöks Sveriges roll i det kalla kriget, om kriget någonsin var nära och hur beredda Sverige var i fall kriget blev oundvikligt. Programledare är Urban Lindstedt.
Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Sveriges överbefälhavare berättar i P4 Extra gästen om kriget i Ukraina, frågan om att placera kärnvapen i Sverige och sin omskrivna relation med polischefen Lina Staaf.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
-
Kossor som skulle fösas från Skåne till Småland, konstgödsel, kaffe i kubik och tiotusentals ton lagrat fett som ett krigsviktigt företag producerade margarin av. Det var några av de ingredienser som kunde nära Sveriges totalförsvar när det kalla kriget var som kyligast.
Skärpt läges historikexpert, Samuel Palmblad, berättar i det här avsnittet om hur Sveriges beredskap när det gällde mat och dricksvatten byggdes upp från andra världskriget och ända in på 1990-talet.
Lyssna även gärna på avsnittet Här är din krislåda om du vill veta mer om hur Sveriges livsmedelsberedskap nu stärks upp på nytt.
Skärpt läge produceras av Max Landergård på Storstad medieproduktion. I redaktionen ingår Erik Olsson, Länsstyrelsen Stockholm.
-
Mikael Nilsson är historiker och docent i historia sedan 2017. Han forskade under många år om bland annat svenskt militärtekniskt samarbete med USA, samt amerikansk propagandaverksamhet i Sverige under kalla kriget. Sedan 2015 har Mikael kommit att specialisera sig på Hitler och nazismen. Han har forskat och undervisat på bl.a. KTH och Försvarshögskolan, skrivit flertalet böcker och gjort en dokumentär om CIA:s hemliga propagandakrig i Sverige.
Mikael är aktuell med boken Historiemissbrukarna som syftar till att göra upp med felaktigheter inom populärvetenskapliga litteraturen om Sveriges roll, skuld och politik under andra världskriget. Bokens idé kom efter ett Twitterbråk med Aron Flam, författare av Det Här Är en Svensk Tiger.
Var Sverige neutralt? Tog Sverige emot stulet guld? Vad säger andra historiker? Och varför är det så viktigt att bemöta, enligt Mikael? Han besvarar alla frågor men stannar inte där. Mikael ger även mig en (inte så liten) känga.
P3 Dokumentär: CIA:s hemliga propagandakrig i Sverige
Tingstendebatten i Studio Ett
http://tingstendebatten.se/
Aron Flams besök i LoungePodden 2020
Gillar du LoungePodden?
Stötta gärna på Patreon:
https://www.patreon.com/taimaz
Swish: 0761 401 401
❤️ Tack för ditt stöd! ❤️
Mer info på https://www.loungepodden.se
Följ Taimaz på
Instagram
Twitter
Linkedin
Youtube
-
Berlinmurens fall på kvällen den 9 november 1989 kom som en fullständig överraskning för alla. Tidigare samma år hade den östtyske ledaren Erich Honecker stolt förkunnat att muren som delade staden skulle stå i ytterligare 50 eller 100 år om det visade sig nödvändigt.
I nästan tre decennier hade Berlinmuren hindrat DDR-medborgare att fly till väst och i slutet av 1980-talet var det många som uppfattade den som en historisk konstant. Men hösten 1989 blåste förändringens vindar kraftiga i östra Europa och en efter en tvingades kommunistregimerna ge efter för trycket från folket och lämna ifrån sig makten.
Även Östtyskland påverkades av denna utveckling. Motvilligt tvingades den östtyska kommunistregeringen till eftergifter men så långt som till att öppna Berlinmuren var man inte villig att sträcka sig. Berlinmuren föll inte heller som ett resultat av medvetna politiska beslut utan var ett resultat av en rad misstag och ett omfattande slarv. För de styrande i DDR skulle Berlinmurens fall kunna beskrivas som ett fatalt olycksfall i arbetet.
I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om Berlinmurens uppgång och fall. Varför uppstod två tyska stater efter andra världskriget? Vad var syftet med att bygga en mur som delade Berlin och vilka händelser var det som ledde fram till Berlinmurens fall en sen kväll i november 1989?
Men Berlinmuren var inte bara en mur. Den var en symbol för det kalla krigets delade värld. När muren föll var en ny världsordning som höll på att ta form. Det kalla kriget gick mot sitt slut.
Lyssna också på Sovjetunionens sammanbrott.
Bild: Berlinmurens fall 1989, Wikipedia.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
I vårt mest spårbundna avsnitt hittills går vi – på vår patreon Kjhenkans begäran – igenom det finaste som krigsmakten gett oss: SJ:s driftvärn.
Per håller i taktpinnen den här gången och beskriver de päronformade krigare som under kalla kriget hade lägre prioritering för materiel än hemvärnet. Med njutning i rösten avhandlar han den bisarra lilla organisation som med hjälp av Ettan lös, blåställ, Kpist m/45 och jävlar anamma skulle freda Sveriges järnvägar från de sovjetiska stridsvagnsarméerna. Mattis uttrycker ren glädje över att denna organisation ö.h.t. existerat och stor sorg över att den upphört.
Stort tack till Kjhenkan! Detta är hans personliga expressavsnitt.
Vill du också ha ett personligt expressavsnitt? Bli då vår patreon på tier Gustav II Adolfs livvaktsstyrka genom att klicka på länken nedan.
Avsnittet börjar: 02:58
Get bonus content on PatreonHosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Sovjetunionens invasion av Afghanistan den 24 december 1979 inledde ett tio år långt blodigt krig och en ny konfrontation mellan väst och öst i kalla kriget. Borta var samförståndet efter Kubakrisen 1962. USA rustade för att knäcka Sovjet.
Kriget i Afghanistan bidrog på många sätt till att undergräva den sovjetiska regimen och Sovjetstatens slutliga kollaps. Men innan dess hade 14 500 sovjetiska soldater stupat och någonstans mellan 75 000 och 90 000 mujaheddin-gerilla-soldater. Till detta kan läggas en formidabel humanitär katastrof med mer än 5 miljoner människor på flykt utanför landet och 2 miljoner inom landet. Beräkningar menar att åtminstone 1 miljoner civila miste livet i konflikten.
I detta avsnitt av Militärhistoriepodden tar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved sin an ett krig som är mer aktuellt än någonsin med tanke på Ukrainakriget. Högst aktuellt är de beordrade utskrivningarna av reservister i Ryssland till kriget i Ukraina. Förlusterna och utskrivningarna under kriget i Afghanistan på 1980-talet ledde till några av de första riktigt öppna protestera mot sovjetregimen. I samband med utskrivningar och inte minst begravningar av stupade samlades anhöriga och andra och protesterade på ett sätt som inte tidigare hade varit möjligt.
Kriget inleddes av den sovjetiska armén efter en kommunistisk kupp i Kabul med vilken Amin hade tagit makten. Sovjetledarna ville byta ut Amin med en mer sovjetlydigregim. Samtidigt ville man krossa den gerilla som bekämpade centralregimen i Kabul. Det handlade om att få kontroll över ett viktigt gränsområde och undvika en regim man inte litade på. När invasionen inleddes av något av det första som skedde en omedelbar likvidering av Amin och skapandet av en ny marionettregering.
Trots insatser över krigsåren av mer än 100 000 sovjetiska soldater och överlägsen militärteknik gick det inte att ta fullständig kontroll över landet. I de avlägsna bergstrakterna, omkring 80 procent av landets yta, utanför den sovjetiska krigsmaktens kontroll kunde olika mujaheddin-grupper sakta bygga upp sin styrka och så småningom samordna sin kamp mot inkräktarna. I skyddade baser i inte minst Pakistan skedde utbildning. Frivilliga strömmade till och vapen kom från inte minst USA som såg sin chans att undergräva Sovjets krigföring.
De vägbundna sovjetstyrkorna var hopplöst utelämnade åt plötsliga eldöverfall. De sovjetiska soldaterna var övad för blixtkrigföring på de mellaneuropeiska slätterna med pansarunderstöd, artilleri och flyg. Deras utrustning var inte ändamålsenlig. I bergen stod de sovjetiska soldaterna sig slätt mot gerillasoldaterna. De urusla vägarna försvårade snabba förflyttningar för att komma åt en motståndare som slog till snabbt och försvann. Stridsmoralen bland de sovjetiska soldaterna sjönk och alkohol och droger tog över.
Under mitten av 1980-talet började den sovjetiska armén trots allt att få en viss kontroll på striderna mycket tack vare nya attackhelikoptrar. Mujaheddin fick som svar på detta nya hot från 1986 den amerikanska STINGER-robotar som tämligen enklast kunde lyftas in av enskilda soldater och var mycket effektiva mot de sovjetiska HIND-helikoptrarna. Kriget ebbade ut som ett resultat av sovjetstatens succesiva nedmontering. Det slutliga sovjetiska uttåget skedde i februari 1989. Afghanistan kastades snart in i ett inbördeskrig.
Lyssna också på Sovjetunionens sammanbrott.
Bild: Sovjetiska styrkor efter att ha erövrat några Mujahideen 1985. Wikipedia, Public Domain.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Översiktsserien fortsätter. Det kommer att handla om hur Eisenhower hanterar kalla kriget, massiv vedergällning, John Foster Dulles, avsluta Koreakriget, första stegen mot Vietnamkriget, Alaska och Hawaii blir delstater, Suezkrisen, chocken av sputnik och Lajka, hemliga CIA operationer och U2 krisen.
Glöm inte att prenumerera på podcasten! Ge den gärna betyg på iTunes!
Följ podden på Facebook (facebook.com/stjarnbaneret), twitter (@stjarnbaneret) eller Instagram (@stjarnbaneret)
Kontakt: [email protected]
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Efter den sedvanliga uppdateringen om vad som pågår på forskningsfronten för Tony och Magnus tar vi oss denna gång an frågan om de svenska Stay Behind-enheterna på 50-talet. Diskussionen inkluderar nyckelpersonerna utifrån ett nätverksperspektiv, vilken roll föregångaren till Säkerhetspolisen spelade i det hela, och vilka olika grupperingar som fanns.
Agrell, Wilhelm, 2002. Svenska förintelsevapen. Lund: Historiska MediaCarlgren, Anders, 2013. "William Colby – Här är mannen bakom Stay Behind i Sverige." NewsVoice.se. https://newsvoice.se/2013/01/william-colby-har-ar-mannen-bakom-stay-behind-i-sverige/. Kontrollerad: 2022-09-28Deland, Mats, 2007. "‘allo ‘allo eller varulvar? Nazisterna runt Sveriges (inte särskilt) hemliga armé" i Deland, Mats, Westin, Charles (red.) Brunt! Nationalistisk & nazistisk mobilisering i vår närmaste omvärld under efterkrigstiden. Atlas, tillgänglig: https://www2.historia.su.se/swenaz/publ/allo-allo.pdf, kontrollerad: 2022-09-28Erlander, Tage, 2001. Tage Erlanders dagböcker, Sven Erlander (red.). Hedemora: GidlundGilbert, James L., Finnegan, John P., Bray, Ann, 2005. In the Shadow of the Sphinx: A History of Army Counterintelligence. Fort Belvoir: History Office, Office of Strategic Management and Information, US Army Intelligence and Security CommandGyllenhaal, Lars & Westberg, Lennart, 2004. Svenskar i krig 1914-1945. Stockholm. Intervju med källan genomförd 4/10 2003Holmström, Mikael, 2011. Den dolda alliansen: Sveriges hemliga Natoförbindelser. Stockholm: Atlantis Leopoldo Nuti, 2007. “The Italian ‘Stay-Behind’ network – The origins of operation ‘Gladio’”, Journal of Strategic Studies, 30:6, 955-980Lodenius, Anna-Lena & Larsson, Stieg, 1994. Extremhögern. Stockholm: Tidens förlagP 6338, SÄPO-arkivet, 45, RAP 5184, SÄPO-arkivet, 2, RAP 5184, SÄPO-arkivet, 2, PM 20/9 1950, RA.P 5184, SÄPO-arkivet, 3, PM 28/10 1950, RA.P 5184, SÄPO-arkivet, 4, PM 9/12 1950, RA.P 5184, SÄPO-arkivet, 7, PM 18/9 1950, RA.Stiftelseurkund Samfundet Manhem, 1934. Tillgänglig i avskrift ifrån Tobias Hübinette, http://www.tobiashubinette.se/sm.pdf, kontrollerad: 2022-09-28Tamir, Sinai, 2021. ”Eyes on target: ‘Stay-behind’ forces during the Cold War”, i War in History, Vol. 28(3) 681–700Trevor-Roper, Hugh, 1995. The Last Days of Hitler. London: Pan BooksZetterberg, Kent, 2021. "Stay Behind i Sverige" i Frankson, Anders (red.) Sverige under kalla kriget, myter och legender. Stockholm: Lind & Co
Tonys nypublicerade artikel om sovjetiska flygplan och industrispionage hittar ni här: https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/08850607.2022.2109081?scroll=top&needAccess=true
Källor: -
Överstelöjtnant Stanislaw Petrov satt framför en övervakningsskärm i de sovjetiska kärnvapenstyrkornas högkvarter utanför Moskva natten mellan den 25 och 26 september 1983. Plötsligt började en siren tjuta och en textremsa på skärmen meddelade att kärnvapen avfyrats från amerikanskt territorium.
Petrov visste vilka hans order var men trots detta tvekade han att trycka på den knapp som skulle sätta i gång den beslutskedja som skulle leda till en sovjetisk vedergällningsattack. Det var något som inte stämde. Hans tvekan räddade världen undan en katastrof.
I dagens avsnitt av En oväntad historia samtalar historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund om det farliga 1983. Varför blev detta år så farligt? Vilka händelser var det som orsakade de starka spänningarna mellan supermakterna och vad var det egentligen som hände natten mellan den 25 och 26 september? Läs gärna mer i Olle Larssons bok Det dramatiska 1980-talet.
1983 var ett mycket farligt år, kanske ett av det farligaste under hela kalla kriget. Efter en mer än tjugo år lång avspänningsperiod tog det kalla kriget fart på nytt i slutet av 1970-talet. Det tidiga 1980-talet präglades av kapprustning och en hård retorik från de styrande i Moskva och Washington och den ömsesidiga misstron var monumental mellan Jurij Andropov i Kreml och Ronald Reagan i Vita huset. 1983 inträffade en rad händelser som mycket väl kunde ha kastat in världen i ett globalt kärnvapenkrig. Vid ett tillfälle var den nukleära mardrömmen bara en knapptryckning bort.
Lyssna också på Able Archer – när världen var minuter från kärnvapen-utplåning
Bild: Ett svampmoln från det första sovjetiska testet av en luftsläppt atombomb från 1951. Wikipadia, Public domain.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Sovjetunionens siste ledare Michail Gorbatjov har avlidit vid 91 års ålder. Hör hur Gorbatjov bidrog till slutet på kalla kriget mellan öst och väst, nedmonteringen av järnridån och Berlinmurens fall.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Michail Gorbatjov ledde Sovjetunionen mellan 1985 till 1991. Som ledare myntade han begreppen ”glasnost” (öppenhet) och ”perestrojka” (ombyggnad) i syfte att reformera kommunismen. Han undvek att ingripa militärt då till exempel Tjeckoslovakien, DDR och Ungern ville göra sig fria från östblocket. Den 9 november 1989 öppnades Berlinmuren vilket blev början på järnridåns fall. År 1990 tilldelades Michail Gorbatjov Nobels fredspris – enligt Nobelkommittén för att han bidrog till att avsluta det kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen.
Därför förändrade Michail Gorbatjov RysslandMichail Gorbatjov började ett reformarbete som väckte förhoppningar om ett öppnare och mer demokratiskt Ryssland. Men dagens Ryssland under Vladimir Putin har gått i en allt mer auktoritär riktning. Vad ansåg Gorbatjov om Putin och vad var det som gjorde att Ryssland missade den ”demokratiska chans” som började med Gorbatjovs reformer? Hör hur Michail Gorbatjov format historien, hur han förändrade Ryssland och hur han kommer att bli ihågkommen.
Medverkande: Johanna Melén, tidigare Rysslandskorrespondent, Per Enerud, Myndigheten för psykologiskt försvar, Martin Kragh, forskare vid Utrikespolitiska institutet
Programledare: Fredrik Wadström
Producent: Katja Magnusson
Tekniker: Jacob Gustavsson
-
Översiktsserien fortsätter. Det kommer att handla om arvet efter FDR, oro om en ny depression, splittrade demokrater, Trumans överraskande omval 1948, statens lojalitetsprogram, fallen Alger Hiss och Rosenbergs och McCarthyism.
Glöm inte att prenumerera på podcasten! Ge den gärna betyg på iTunes!
Följ podden på Facebook (facebook.com/stjarnbaneret), twitter (@stjarnbaneret) eller Instagram (@stjarnbaneret)
Kontakt: [email protected]
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Mostrar mais
