Katarina Wikars Podcasts
-
Vem älskar granen då det inte är jul? Barnen tindrar framför den en kväll, sedan åter ut i kylan, barrlös bli avskräde som ingen orkar köra till tippen. Katarina Wikars står upp för en flockvarelse.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Först publicerad i december 2017.
Veckan före jul är granens storhetsvansinnes-vecka. Den huggs ner, fraktas från skogen, ställs upp på stadens torg, säljs för dyra pengar, pyntas och dansas runt, älskas ett par veckor om den har grenar på alla sidor vill säga. Barnen tindrar intill den, julstämning råder, den fullkomligt skimrar under allt glitter och silvrigt pynt.
I min familj knuffade ett barn det andra barnet in i granen redan före jul ett år vilket fick till följd att granen välte och glaskulorna gick sönder och jag skrek: Det här var sista året vi hade julgran! Men det var det ju inte. Aningen kantstött restes den upp, och den återstående resten julstämning sopades raskt ihop.
Men som alla vet börjar den hur som helst barra redan i mellandagarna om man inte lagt en sockerbit i vattnet i julgransfoten, som dessutom i de flesta fall är alldeles för liten numera, och snart är den åter ute i kylan, ligger där barrlös och bortslängd i diket eller utanför porten, blir avskräde som ingen orkar köra till tippen.
Man kan säga att ordningen är återställd. För 51 veckor om året älskar nästan ingen granen. Jag vet för jag kämpade helt ensam för att rädda en handfull gigantiska granar som ingen annan såg något som helst värde i, skogsbolaget ville fälla dem och göra massaved, naturvårdarna jag ringde för att få lite stöd tyckte bara att de skymde sikten i gläntorna. Inte ska du väl ha granarna kvar, det blir ju så mörkt, sa de. Sönerna klättrade upp i den allra största och kapade gren efter gren innan jag slutligen lät arboristerna fälla den med millimeterprecision mellan ladan och lekstugan. Nu är där bara stubben kvar med förvånansvärt få årsringar.
De brukar bli stressade när de får för mycket ljus, och när de blir ensamma.
Hela förra vintern vaknade jag om nätterna och tänka på min barndoms granar som stod där alldeles för nära gården. Och som snart skulle fällas fast de inte visste om det. Som under årens lopp omärkligt växt sig skyhöga och kommit allt närmare husen. Så där som det brukar se ut i avfolkningsbygderna norröver, så fort man inte är uppmärksam och håller efter, så kommer de, granarna, alltid i flock, som de marscherande träden, enterna, i "Sagan om ringen", alldeles för nära. De växer så fort på gammal åkermark i träda.
Jag fick sparat åt mig två risiga granar i fonden, mannen från Skogsbolaget knöt naturvårdsband runt dem, få se om de klarar sig, sa han, de brukar bli stressade när de får för mycket ljus, och när de blir ensamma. För granen är ett av de där flockträden, som hjälper varandra, om en liten stackare är klen så transporterar de andra över extra näring, delar med sig, och som man kan läsa om i bestsellern "Trädens hemliga liv" även om just granen inte får speciellt mycket uppmärksamhet där heller.
Om man går bort sig i skogen så kan man svepa in sig i granens ris, man kan vila mot stammen av en gran, låta sig omslutas av grangrenarna som når ända till marken, en tall kan aldrig trösta en, den strävar bara uppåt, försöker bli en utmärkande enslig siluett i fonden.
Världens äldsta träd i Fulufjällets nationalpark är en tre meter hög sned gran som fastställts vara 9 950 år gammal - Old Tjikko. Den har förökat sig genom nya kloner men är ändå samma urgran, kan man läsa. Man skulle vilja fråga vad den har sett och upplevt, säger Leif Kullman, som är professor i naturgeografi vid Umeå universitet. Old Tjikko har faktiskt väldigt klent med grenar en och en halv meter upp på stammen inga alls nästan. Tur att Old Tjikko inte är en julgran. Den skulle bli utsedd till den allra fulaste.
När jag var ung brukade jag använda ordet Norra barrskogsbältet som en som sorts positionsbestämning om någon undrade var jag kom ifrån. Och trettio års totalurbanisering till trots kan jag fortfarande komma på mig att sakna de där blånade bergen i mer platta landskap. Men nu är bergen ofta liksom renrakade men redan Linné såg som han skrev ”ymnigt nerhuggna tallar” på sin Dalaresa på 1700-talet, på den tiden som låg avbarkade och ruttnade. Det har alltid varit en dragkamp om skogen men i mitt lilla hörn dröjde storskiftet till sena 1900-talet, innan dess ägde alla bara smala remsor som skogsbolagens maskiner inte kunde tugga i sig.
Är granen då den sanna julmartyren?
Detta handlar inte om skogen som råvara eller rekreation utan om granen. Ensam, huggen och fraktad, såld och hemburen, står den där, klädd som det heter och strålande av jul jul jul. Zacharias Topelius skrev en dikt om julgranen i jag-form, ett hopp rakt in i handlingen, jaget är uppvuxen på öde mon med trastar i kronan men har redan fallit för andras fröjd och förts in i herrgården på julekvällen till den ystra barnaskaran.
Nu står jag glömd och utan vän,
när julens dagar ända.
Till skogen, till min rot igen
kan jag ej återvända.
Jag vissnat i min ungdoms vår,
och intet öga skall en tår
den torra granen sända.Fast om slutet ska fram så tycker ändå Topelius julgran att det var värt det, att bli torr och nerhuggen för den skänkte ju ändå lite lycka: ”ty ingen glädje finns som den att glatt sig själv försaka, att offra allt för andra, men få intet själv tillbaka.”
Är granen då den sanna julmartyren? Eller är tio dagar ensam i rampljuset bättre än ett helt undanskymt långt flockliv i skogen? Fast där hotar ju slutet som massaved i förtid i alla fall. Få granar blir sextio meter höga.
Då du tjurig dammsuger, tänk att granens barr skyddar oss mot bakterier fast kanske inte om de är torra. Och själva granskotten då som blir allt dyrare i saluhallarna? De ljusgröna där längst ut på kvisten kan man göra sirap, olja eller salva av. Och om man sköter sin julgran rätt, tittar till den varje dag, och viskar sina hemligheter mot stammen så kan den faktiskt börja skjuta skott inomhus framåt våren. Och vem vet, om den inte har något att berätta på sitt långsamma språk.
”De döda står inne i träden med blommors ögon och betraktar oss”, som det står i en dikt av Elisabeth Rynell. Tänk om man blir en gran till slut.
Katarina Wikars
[email protected] -
Sonja Åkesson kallades folkhemmets skaldinna och diskbänksrealist medan hon klippte sönder språket, var på uppläsningsturnéer i blommiga bussar och uppträdde på nattliga soaréer.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
1966 kom hennes åttonde bok, "Jag bor i Sverige". Hon hade debuterat nio år tidigare som poet, då var hon strax över trettio, men den här var en sorts blandbok med scentexter tänkta att sjungas. På omslaget en nerklottrad pressbyråkiosk, högar av prylar som ligger och skräpar i de desperat pyntade vardagsrummen, mammorna som fått nog, de ensamma barnen, de urvattnade orden, en språklig pessimism. Och här finns flera av de dikter som levt kvar som Självbiografi, Åkej, Öron och den konkretistiska Neeeeijjjj.
Sonja Åkesson föddes i Buttle på Gotland 1926, och hennes första diktsamlingar hade gotländska landsbygden som motiv, porträtt av människor hon mindes från sin barndom: Post-Agnes med säckpuckeln på ryggen, den ogifta dottern som åldras mellan föräldrarna i utdragssoffan, Anselm på glasverandan som fått båda benen avknipsade av slåttermaskinen, drastiskt men med ömhet.
2010 kom skivan Sonja Åkesson tolkad – och det av bland andra Kajsa Grytt, Annika Norlin och Frida Hyvönen.
En Klassiker av Katarina Wikars.
-
I Ami-Ro Skölds nya film slåss samtidsmänniskan om mat och minuter. Men friheten hägrar bland de hemlösa.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Efter skildringen av ärftligt våld i "Granny's Dancing on the Table" (2015) är Ami-Ro Sköld tillbaka med "Butiken" – en mörk samtidsskildring baserad på regissörens egna erfarenheter av både hemlöshet och löneslaveri. Våldet är minst lika närvarande den här gången, och precis som i förra filmen gestaltas delar av historien med leranimationer. Som vore verkligheten alltför brutal för att återges utan filter? Hör Ami-Ro Skölds egna tankar om samhället och filmkonsten i P1 Kultur.
ÖVERSÄTTAREN SOM OMÄRKLIGT GICK UR TIDEN"Sveriges bäste översättare död, ingen märkte det." Så löd rubriken i Norrbottenskuriren den 27 december 2022. Ingvar Björkeson hade översatt allt ifrån Homeros till Baudelaire, och det bättre än de flesta enligt många. Ändå skulle det dröja över ett halvår innan omgivningen, utanför den närmaste familjen, noterade hans frånvaro. Författaren och kritikern Lars Hermansson tecknar ett minnesporträtt över en betydande men skygg kulturpersonlighet.
VERKET SOM VÄRKER: "DREAMS" AV FLEETWOOD MACKI Verket som värker är det lyssnarna som bestämmer vilket verk vi ska lyfta fram. För Lena Hirvonen i Göteborg är det Stevie Nicks låt Dreams från 1977 som värker, och hon förklarar inte bara varför - utan bjuder också på ett eget framförande. Reporter: Jenny Teleman.
ESSÄ: ATT VARA DEN SISTA SOM MINNSLänge blir våra minnen fler, med tiden. Men någonstans vänder det och minnena blir istället färre men mer dyrbara. Vad är det egentligen vi minns? Och varför? Kulturredaktionens Katarina Wikars genomför en privatarkeologisk utgrävning av de inre arkiven i dagens essä.
Programledare: Lisa Bergström
Producent: Mårten Arndtzén -
Sju diktsamlingar hann hon med, den amerikanska poeten Anne Sexton. Hon kallades för bekännelsepoet och sa själv att hon var den enda bekännelsepoeten. Katarina Wikars träffar Jenny Tunedal, en av översättarna till samlingsvolymen "Sanningen de döda vet". (Sändes första gången 31 oktober 2015)
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Radioproducenten Katarina Wikars ögon glöder när hon talar om sin nyförälskelse i den amerikanska poeten Anne Sexton. Född 1928 i Newton, Massachussets, död 1974.
Välkommen att återhöra eller lära känna Anne Sextons omisskännliga röst, i hennes texter och i hennes egna uppläsningar.
En människa som i hela sitt liv brottades med psykisk sjukdom, och fick rådet av sin terapeut att pröva skriva poesi.
En poet som ogenerat och gärna skrev om otrohet, droger, mens, abort, incest och onani, men som också hämtade inspiration hos Bröderna Grimm eller Bibeln.
Hör hennes svenska översättare Jenny Tunedal, poeten Helena Eriksson och lyrikoraklet Göran Sommardal. Uppläsare är Anne-Li Norberg.
Skriv till oss! [email protected]
-
Sandgjutna båtar i glas har blivit hans signum, men han har också ritat 100-tals servisglas genom åren. Följ med på en resa från hettan till isen, från det spröda till det svarta ogenomträngliga.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Bertil Vallien har i snart 60 år varit verksam på Boda, Åfors och nu Kosta glasbruk. Han är internationellt uppmärksammad och hans konstverk har blivit samlarobjekt. Han är både konstnär och formgivare, byter bara färg på baskern ibland, säger han.
Katarina Wikars träffar honom i ateljén och tittar närmare på den nya serien "Landskap", och hans svarta båtar, som kom till efter en feldosering av kobolt. Ett misstag kan också bli en väg framåt.
"Jag tycker inte om glaset" säger han, "det förföriskt vackra. Man måste skita ner ytan".
I höst kommer en bok om hans bruksglas, "Har jag gjort allt det här". Han har alltid tyckt det varit viktigt att rita serviser som har en potential att sälja, som gör att bruket kan överleva.
Tekniker: Gardar Hansen.
-
P1 Kultur Special med två reportage: Hör Augustprisbelönade Nina van den Brink om Maja Ekelöf-biografin "Jag har torkat nog många golv". Och möt arkitekten Kjell Forshed.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
MAJA EKELÖF HADE "TORKAT NOG MÅNGA GOLV"52-åriga städerskan Maja Ekelöfs "Rapport från en skurhink" skakade om Sverige och satte fokus på de lågavlönades situation i början på 70-talet. "En klordoftande käftsmäll i folkhemmet", säger journalisten Nina van den Brink som vann Augustpriset för Bästa fackbok med sin biografi om Maja Ekelöf. Ett reportage av Katarina Wikars.
KJELL FORSHED ÄR BESATT AV VARDAGSARKITEKTURArkitekten Kjell Forshed har ägnat stora delar av sitt yrkesliv åt att skapa trivsamma vardagsmiljöer för vanliga människor. Nu sammanfattar han sina erfarenheter i boken "Att vara sin formel trogen". Vår reporter Nina Asarnoj fick följa med honom på en arkitekturvandring, och de började i ett av de områden Kjell Forshed var med och skapade i början av 2000-talet: Tullinge trädgårdsstad i Botkyrka utanför Stockholm.
-
Prins Harry och skådespelerskan Megan Markle blev kära, gifte sig och lämnade det brittiska kungahuset. Nu vill de berätta sin historia. Vad handlar det om? Hör hovreporter Jenny Alexandersson.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
2022 BLEV ETT SKITÅR FÖR MARILYN MONROEDet menar Scott Fortner, samlare av Hollywoodikonen Marilyn Monroe-relaterade föremål: kläder, anteckningsböcker, skrivbordlampor... Scott Fortner ser sig själv som en väktare av det amerikanska kulturarvet, och det var förstås ett hårt slag för honom när Kim Kardashian förstörde Marilyns klänning, den hon bar när hon sjöng "Happy birthday" till president John F Kennedy. Lisa Bergström och Roger Wilson besökte Scott i hans hem i Palm Springs, hemma i "Marilyn-land".
ANNIE ERNAUX MÖTER SVENSKA STUDENTERUnder förmiddagen var nobelpristagaren i litteratur, Annie Ernaux, på besök på Stockholms universitet för att möta studenter, svara på frågor och ha samtal. Vår reporter Anna Tullberg var där och tjuvlyssnade.
JOURNALISTIK I FLYKTEN - DEN RYSKE REPORTERNS MÖTE MED UKRAINARE SOM MÅSTE LÄMNA SITT LANDDen ryske journalisten Valerij Panjusjkin har mött ukrainska flyktingar, hjälparbetare och volontärer, och skrivit reportageboken "Vargtimmen". Fredrik Wadström har läst boken.
DÖDA KRITIKERS SAMTAL OM KONSTNÄREN ÅKE GÖRANSSONI dagens Klassiker har vår reporter Katarina Wikars gått till SR:s arkiv, och låter kritiker som Mats Arvidsson och Willy Grankvist tillsammans med tecknaren Arne Stibelius "samtala" om Åke Göranssons konstnärsskap, hans livsöde, och om målningen "Självporträtt med katt". Åke Göransson levde på kaffe och cigarretter sägs det. Målningen "Självporträtt med katt" från 1930-33 har konstnären Jan Håfström i en essä beskrivit så här: "Katten sitter i fönstret. Målarens ansikte är fördrivet, ger nästan intrycket av att vara sminkat: Ögonen glasartade, hållningen krampaktig."
Programledare: Lisa Bergström
Producent: Ulph Nyström
-
Åke Göransson räknas till Göteborgskoloristerna. Han målade mamman, katten, krukväxterna, skänken och utdragssoffan i den lilla ettan i Landala, husfasaderna på gatan, skimrande alltmer uppluckrade.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Åke Göransson levde på kaffe och cigarretter sägs det. Målningen "Självporträtt med katt" från 1930-33 har konstnären Jan Håfström i en essä beskrivit så här: "Katten sitter i fönstret. Målarens ansikte är fördrivet, ger nästan intrycket av att vara sminkat: Ögonen glasartade, hållningen krampaktig. Till höger tornar möbler upp sig, till vänster skymtar ett ljus. Hans brant sluttande axel och huvudets hållning går igen hos katten i fönstret. Som ett eko. Som om han i det ögonblicket ville vara en katt och försvinna."
Åke Göransson identifierade sig alltmer med själva färgen, målade över sina egna äldre målningar, och blev i slutet av 1930-talet intagen på Lillhagens sjukhus i Göteborg.
Ur radioarkivet hör vi också kulturredaktionens konstkritiker Mats Arvidsson, poeten Willy Granqvist och konstnären och vännen Arne Stubelius, som var den som fann Åke Göranssons målningar i hans mammas kökssoffa.
En Klassiker av Katarina Wikars.
-
Vi har sett arkivfilmen "Harvest Time" om Neil Young och skapandet av albumet "Harvest" 1971. Men också lyssnat på Neil Youngs nya album "World Record" som släpptes förra veckan.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Vad säger filmen och albumet om Neil Young som artist – då och nu? Kulturredaktionens Anna Tullberg och Joakim Silverdal besöker programmet för att nysta i det.
RECENSION: "ILLUMINERADE DETALJER 2" AV PÉTER NÁDASTidigare i höstas besökte den ungerske författaren Péter Nádas Stockholm, för att lagom till sin 80-årsdag ta emot det nyinstiftade Berman-priset som verkar i den judiska traditionens anda. I början av året kom den första delen av hans barndomsskildring från ett efterkrigs-Budapest ut på svenska, "Illuminerade detaljer 1". Nu är det dags för den andra och avslutande delen – där han återvänder både till den infekterade familjehistorien och till de stora skeendena. Recension av kulturredaktionens Katarina Wikars.
VAD BETYDER DET ATT DEBUTERA?Vad händer när man blir "författare" – när man går från att skriva för sig själv, till att läsas av andra? En osynlig gräns har passerats. Vad händer där, på den knivskarpa gränsen mellan att vara outgiven och att se sitt namn på ett omslag? Reportage av Lars Hermanson, som träffat några personer som passerat just den gränsen.
ESSÄ: OM FAMILJEN VI BÄR RUNT PÅ I VÅRT INREDe flesta som föds hamnar omedelbart i någon form av familjekonstellation. Hos en människa eller grupp med människor med och mot vilka världen tar form och börjar förstås. Kanske präglar det oss på ett sätt vi har svårt att förstå. Över hur det kan te sig reflekterar Johan Eriksson, psykoanalytiker och docent i teoretisk filosofi, i dagens OBS-essä.
Programledare: Lisa Wall
Producent: Felicia Frithiof -
Förra veckan hade Dostojevskijs "Brott och straff" premiär på Dramaten. Men under Rysslands krig mot Ukraina har röster höjts för att omvärdera de ryska klassikerna. Hur sätter man upp "Brott och straff" i dag?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Teaterkritiker Maria Edström och Fredrik Wadström, medarbetare på kulturredaktionen och tidigare Rysslandskorrespondent, har båda sett pjäsen och samtalar om hur vi ska förhålla oss till rysk litteratur mitt under brinnande krig i Europa. Intervju också med Dramatenchefen Mattias Andersson, om hur nationalscenen resonerat kring uppsättningen.
AUGUSTPRISVINNAREN NINA VAN DEN BRINK OM MAJA EKELÖFMaja Ekelöfs bok "Rapport från en skurhink" riktigt skakade om Sverige då den vann första pris i Rabén och Sjögrens romanpristävling som Bästa politiska roman 1970. Maja Ekelöf blev rikskändis över en natt och boken en modern klassiker. Nina van den Brink har arbetat på sin biografi i fyra år. Reportage av Katarina Wikars.
REPORTAGE: STAND UP I KAIROI Egypten växer den mycket unga stand up-scenen. Komedi, satir och skämtkultur är djupt förankrad i den arabiska och egyptiska världen. Men 2022 års Egypten styrs av en militärdiktatur, där yttrandefriheten är kraftigt begränsad. Vad får man egentligen skämta om i dagens Egypten? Reportage av Edgar Mannheimer.
ESSÄ: OM FARAN MED BEKVÄMLIGHETBekvämlighet är ett ord med stark positiv värdeladdning för de flesta av oss. Men kanske är det just vårt behov av och krav på komfort, som håller på att försätta oss i en situation som är allt annat är behaglig. Över detta funderar journalisten och författaren Eva-Lotta Hultén i dagens OBS-essä.
Programledare: Lisa Wall
Producent: Felicia Frithiof -
Vi har sett den nya filmen "Emily" och varit hemma hos den brittiska enboksförfattaren och 1800-talsikonen. Hur svindlande känns hennes höjder i dag?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Våra litteraturkritiker Lina Kalmteg och Anna Tullberg diskuterar hur Emily Brontë framstår nu när tiden har gått sedan hennes glansdagar – och det snart är ett halvt sekel även sedan hon inspirerade Kate Bush till att skriva hitlåten "Wuthering Heights".
Dessutom intervjuar vår reporter Björn Jansson skådespelaren Frances O'Connor, som gör sin regidebut med filmen "Emily".
VI TRÄFFAR EN AUGUSTNOMINERAD FÖRFATTARE HEMMA I ALBYP1 Kulturs reporter Nina Asarnoj träffar författaren och läraren Nora Khalil, som med sin debut- och ungdomsroman "Yani" blev nominerad till August-priset som delas ut på måndag. Den kretsar kring en grupp ungdomar i en förort utanför Stockholm och deras väg in i samhället.
MER INFÖR AUGUST: JOHANNES ANYURUS BLICK PÅ UTANFÖR- OCH INNANFÖRSKAPVår litteraturredaktör Lina Kalmteg träffade tidigare i höstas författaren Johannes Anyury, en av favoriterna till att ta hem det skönlitterära August-priset i vuxenklassen för romanen "Ixelles" - som bland mycket annat också kretsar kring ungdomar på glid hit och dit. Inför måndagens gala sänder vi en nedkortad version av intervjun.
Lina Kalmteg kommer även tillbaka in i studion för att fundera lite kring vem eller vilka som kan få det skönlitterära priset i vuxenklassen.
VECKANS KLASSIKER: "INDIA SONG" AV MARGUERITE DURASFranska Marguerite Duras är en av 1900-talets stora författare, som också blev filmregissör sent i livet. Nu ligger hennes film "India Song" ute på SVT Play. Kulturredaktionens Katarina Wikars har sett och sett om filmen och diskuterar den i detta mycket personliga program. Det sändes första gången 2015.
Programledare: Måns Hirschfeldt.
Producent: Mattias Berg. -
Den franska författaren Marguerite Duras har förändrat romanen men vad gjorde hon med filmen? Trött på att få sina filmmanus förvanskade av regissörerna bestämde hon sig för att göra dem själv.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Katarina Wikars tar sig en titt på hennes film "India Song" från 1975.
De som talar är aldrig i bild. Kameran rör sig lika långsamt som en zenbuddistisk munk. De som är i bild gör ingenting. Bara väntar. Allt har redan hänt. Händer hela tiden. Fast det syns inte på utsidan mer. Vad gör de på dagarna? De har hur mycket tid som helst att vara fångar i sina vaga känslor. Duras urholkar sina karaktärer, sa någon. Nära nollpunkten. De vet ingenting.
Dansade de? De dansar. Vicekonsuln gråter. Varje natt.
Morgonen därpå finner den egentliga filmen sin form i minnet, sa Duras. Somligt har då redan försvunnit helt. Annat har förändrats på ett avgörande sätt under natten.
Ur radioarkivet: Carl-Johan Malmberg, Anita Björk och Anders Ahlbom.
-
Bedrar vi oss när vi tror att vi förstår djuren? frågar Aase Berg i sin nya bok "Spöket olyckligt kär i djur." Kan kärlek existera utan bekräftelse?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Det handlar bland annat om människans olyckliga ensidiga kärlek till djuren. Om storlommarnas ointresse. Om bävern som simmar som om den är på väg till jobbet. Om att vara vän med en hund och sedan tvingas svika dess tillit. Om ett uppstoppat murmeldjurs blick.
Men det handlar också om balans, drömmen om kentauren. Om när tama Öbritt förvildades. Och "mitgehen" som ett ideal både i relationen till djur och människor, att stå ut med varandra kanske räcker.
– Mitt ideal för mänsklig samvaro är rymdkrogen i Star Wars, säger Aase Berg.
Katarina Wikars åkte hem till henne och träffade undulaterna Dragan och Sergej, specialister på problemlösning men sig själva nog. Frågan kvarstår: vem är bakom gallret?
-
Katarina Wikars om Selma Lagerlöfs debutroman från 1891. Den tål många omläsningar och har blivit både stumfilm med Greta Garbo och tv-serie på 80-talet.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Gösta Berlings saga har en av den svenska litteraturens mest välkända inledningsmeningar: "Äntligen stod prästen i predikstolen."
Sagan om den försupne avsatte prästen och kavaljererna på Ekeby är skriven i dialog med läsaren av en författare som sitter uppe på natten, skriver ner skrönorna från långliga tider, och då och då utropar: "O forna tiders kvinnor!".
Man kan inte säga att hon slog igenom med buller och bång, den då 33-åriga lärarinnan Selma Lagerlöf. Kritikerkåren var ljum och ansåg verket överlastat men Selma var full av mod och ville bli en diktare för folket. Och 1909 fick hon så Nobelpriset i litteratur.
-
Sandgjutna båtar i glas har blivit hans signum, men han har också ritat 100-tals servisglas genom åren. Följ med på en resa från hettan till isen, från det spröda till det svarta ogenomträngliga.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Bertil Vallien har i snart 60 år varit verksam på Boda, Åfors och nu Kosta glasbruk. Han är internationellt uppmärksammad och hans konstverk har blivit samlarobjekt. Han är både konstnär och formgivare, byter bara färg på baskern ibland, säger han.
Katarina Wikars träffar honom i ateljén och tittar närmare på den nya serien "Landskap", och hans svarta båtar, som kom till efter en feldosering av kobolt. Ett misstag kan också bli en väg framåt.
"Jag tycker inte om glaset" säger han, "det förföriskt vackra. Man måste skita ner ytan".
I höst kommer en bok om hans bruksglas, "Har jag gjort allt det här". Han har alltid tyckt det varit viktigt att rita serviser som har en potential att sälja, som gör att bruket kan överleva.
Tekniker: Gardar Hansen.
- Mostrar mais
