Naila Saleem Podcasts
-
Flickor förväntades ta mest ansvar för oönskade graviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar också under den sexuella revolutionen. Trots nya tankar levde gamla normer kvar visar ny forskning.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Den sexuella revolutionen på 70-talet innebar en ny syn på sex och samliv, men gamla tankar levde kvar. Historikern Anna-Karin Larsson har studerat debatterna i dåtidens medicinska tidskrifter och visar hur flickor fortfarande förväntades ta ansvar inte bara för sin egen sexualitet men också för pojkarnas.
Vi undersöker också hur minnet av Mahatma Gandhi lever kvar i Indien, 75 år efter mordet på landsfadern. Sveriges Radios Sydasienkorrespondent Naila Saleem menar att Gandhi inte hade känt igen sig i dagens Indien.
Och så svarar Dick Harrison på en lyssnarfråga om hur det gick till när den långa gränsen mellan Sverige och Norge skulle dras på 1700-talet.
Programledare är Tobias Svanelid.
-
Naila Saleem, Sveriges Radios Sydasienkorrespondent, har flera gånger rest i och rapporterat från konflikternas Afghanistan. Nu har hon läst en annan resenär i området, den norska författaren Åsne Seierstad, och hennes sätt att skildra människor där inifrån.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
INTERVJU MED SIGRID SANDSTRÖM OM LANDSKAP, YTOR OCH DJUPKonstnären Sigrid Sandström ställer ut väldiga abstrakta målningar - ett slags kapslar som, likt naturen, lagrar olika tidsplan. Vi besöker utställningen "Under Tiden" på konsthallen Vandalorum i Värnamo - och samtalar med konstnären om hur hon arbetar och varför.
Sigrid Sandström är idag professor i måleri på Bildkonstakademien i Helsingfors. Hon har hela sitt yrkesverksamma liv växlat mellan att undervisa och arbeta i sin egen ateljé. I runt tjugo år bodde hon i USA: Först som elev på amerikanska konstskolor, Cooper Union i New York och prestigefyllda Yale. Sedan blev hon kvar. Hon återvände till Sverige 2010 som professor på Konsthögskolan i Stockholm.
- Om jag inte blivit konstnär, hade jag velat bli geolog eller glaciolog, säger hon i inslaget.
EN TEATERFÖRESTÄLLNING SOM VARKEN SKÅDESPELARE ELLER PUBLIK VET ETT DYFT OMRiksteatern ger just nu en pjäs som bygger på ett hemligt manus. En skådespelare, olika för varje gång på mängder av större och mindre orter över hela landet, öppnar en kartong och börjar sedan spela det i stunden.
ESSÄ: OM TONÅRINGEN SOM DJURART
Vår reporter Maria Askefjord Sundeby har sett pjäsen som hon inte får berätta om. Och träffat den iranske manusförfattaren Nassim Soleimanpour - liksom Eva Röse, skådespelaren som ställdes inför den här utmaningen på pressvisningen. Och som inte heller kan säga något om vad hon ska spela, eller har spelat.Att bli vuxen är inte lätt. Det handlar i de flesta fall om att testa gränser, att pendla mellan ansvar och frihet och utforska världen i grupp. Något som de flesta människor går igenom helt enkelt. Men inte bara människor. För det verkar vara ett beteende som finns överallt i djurriket, menar kulturjournalisten Malin Krutmeijer i denna essä som sändes första gången 2020.
KRÖNIKA: OM DEN VISUELLA KRAFTEN I PROTESTERNA MOT ERDOGANS TURKIETAvslutningsvis funderar Cecilia Blomberg, konstkritiker på Sveriges Radio i snart 30 år, över genomslaget för den hängande dockan och andra kontroversiella manifestationer genom åren.
Programledare: Cecilia Blomberg
Producent: Mattias Berg -
När väst lämnat Afghanistan har Kina stannat kvar. Hör om det aktuella oljeavtalet med talibanerna, hotet från terrorister och om de kinesiska entreprenörerna som reser till Kabul med affärsdrömmar.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
December 2022. Mörkgrå rök stiger upp mot himmelen och skottlossning hörs från ett hotell i Kabul. Terrorsekten IS tar på sig dådet och bland de skadade finns fem kineser. För Kina blir attacken en tydlig påminnelse om säkerhetsrisken det innebär att engagera sig i regionen. Men i Afghanistan ser såväl kommunistpartiet som enskilda kinesiska entreprenörer en spelplan som lämnats öppen och riskerna till trots har Kina stannat kvar.
Naturtillgångarna som Kina vill åtHäromveckan stod det klart att talibanregimens första avtal om råvaruutvinning med en utländsk aktör efter maktövertagandet har tecknats med ett kinesiskt bolag. Kina ska enligt avtalet investera hundratals miljoner dollar årligen i 25 år och får borra efter olja i den del av Amu Daryafloddeltat som tillhör Afghanistan. Men stannar Kinas intressen i landet vid oljan? Vad vill Kina på längre sikt? Hör även om Kinas plötsliga erkännande av att tiotusentals dött i covid sedan december.
Medverkande: Naila Saleem, Sydasienkorrespondent. Björn Djurberg, Kinakorrespondent. Hanna Sahlberg, Kinakommentator.
Programledare: Axel Kronholm
Producent: Therese Rosenvinge
Tekniker: Joachim Persson -
Utrikeskrönikan 17 januari.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm tisdag
Jag brukar försöka argumentera för att det är i mina bevakningsländer i Sydasien som framtiden finns, alltså i Pakistan, Indien, Nepal, Bangladesh och Sri Lanka. Ja ni hörde rätt; min del av världen där katastroferna har en tendens att avlösa varandra - det är här som tillväxt och utveckling kommer att bli ledande medan den stannar av i den så kallat gamla världen, det vill säga där vi är nu. Jag har inte kommit på det här själv. Det finns en rad kloka tänkare som skrivit sida upp och ner om the Asian Century, Asiens århundrade.
Asiens stora tillgång är en ung välutbildad befolkning som bokstavligen hungrar efter att kliva uppför samhällhierarkins statustrappa. De unga är oftast bra på engelska och kan allt om it- och e-lösningar. De är kreativa som sören och har kanske en mindre strikt syn på vikten av att efterleva alla regler jämfört med här hemma så man kan lättare testa sig fram.
Men inte ens en optimist som jag kan bortse från att utmaningarna emellanåt känns Mount Everststora. Som bristen på arbete och boende för nämnda unga befolkning. Frustrationen över att ständigt få nej tar sig ibland våldsamma uttryck till exempel i sammandrabbningar med företrädare för staten.
Just boendefrågan har varit särskilt aktuell i Indien de senaste veckorna. I delstaten Uttarakhand i Indiens del av Himalaya ligger staden Joshimath. För ett drygt år sedan blev sprickor i husen synliga. Strax efter nyår blev situationen akut, över en natt vidgades sprickorna och många människor fick lämna sina hem hals över huvud. Myndigheterna har blivit tvungna att riva några fastigheter för att de utgör en säkerhetsrisk men först fick man utlova kompensation.
Joshimath ligger på en bergssluttning i ett jordskredsområde som skapats efter en jordbävning för länge sedan. Experter har länge varnat för att marken skulle kunna sjunka. Men exploateringen av staden har fortsatt eftersom den är populär bland många pilgrimer som besöker hinduiska och sikhiska helgedomar i trakten. Ortsborna skyller också på vattenkraftsprojekt i området något som tillbakavisas av det statliga bolag som sköter verksamheten.
Det finns också exempel på motsatsen där Indiens myndigheter satsar på så kallade smarta städer som ska vara hållbara för både folk och natur. Då sneglar man gärna på svenska lösningar. Och emellanåt river man byggnader som konstruerats olagligt. Men på det stora hela så har stadsplanering inte hållit jämna steg med de behov som den snabba befolkningsökningen för med sig. Lite senare i år väntas Indien gå om Kina och bli världens folkrikaste land så utmaningarna kommer inte att minska i första taget.
Naila Saleem Sydasienkorrespondent. -
Utrikeskrönikan 19 december 2022
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
På resa genom Sunderbans floddelta
Dhaka måndag
Ryggen och benen är fortfarande stela efter allt bil- och båtåkande. Det har varit ännu en resa där långa avstånd avverkats i jakten på de berättelser som ni lyssnare snart ska få ta del av.
Kroppen är fysiskt i Dhaka men hjärtat är kvar i södra Bangladesh, längs den kust där människors levnadsvillkor helt avgörs av klimatets och havets nycker. Där floder byter riktning och sveper med sig allt i dess väg. Förfädernas hem och barndomsminnena utraderade.
Utmaningarna finns där som ett raster över allt jag ser och hör. Men också något annat. En uthållighet och vilja att testa smarta lösningar för att göra vardagen drägligare. Som projekten med att prova nya saltanpassade frön när man sår.
Jordarna i Bagherhatdistriktet är salta, havsvattnet har trängt in i grundvattnet och när det är varmt och torrt syns de beigefärgade saltkristallerna. Så nu kör en del bönder med nya frön och provtar sin jord innan de sår. Rödbetor klarar sältan bättre än kålrabbi till exempel. I ett land där befolkningen närmar sig 170 miljoner människor är varje centimeter odlingsyta livsviktig.
Resans mäktigaste är turen till mangroveträsken i floddeltat Sundarbans, den stora turistattraktionen här. Det är redan sen eftermiddag när vi kommer iväg. Dieselmotorn har ingen ljuddämpare och puttrar högljutt iväg ut i floddeltat. I mangroveträsken finns den utrotningshotade bengaliska tigern, krokodiler, apor och fåglar. En snitslad bana har skapats åt besökare så att man ska kunna uppleva naturens skönhet i säkerhet. Och framför allt lämna resten av nationalparken i fred. Skräniga tonåringar knäpper selfies i mängder men en stund sänker sig tystnaden och naturens ljud sköljer genom kroppen.
När vi puttrar tillbaka åker vi förbi en oändlig mängd med fraktfartyg. De ligger på rad i floden i väntan på att få lasta av. Mongla hamn är Bangladesh näst största hamn. Det är mer trafik än vanligt för lite längre fram ligger det nyinvigda kolkraftverket Rampal. Miljöexperter har vida kritiserat regeringens beslut att låta bygga ett kraftverk så nära Sundarbans känsliga ekologi.
Bangladesh är ju i allra högsta grad offer för den globala uppvärmning som de fossila bränslena bidragit till. Men landet är samtidigt mitt i steget att lämna gruppen av minst utvecklade länder i världen – och behöver mer energi för att industrin som driver tillväxten ska kunna fortsätta växa. Det är inte en helt enkel ekvation att få ihop.
Naila Saleem Sydasienkorrespondent.
-
Storbritannien har fått sin tredje premiärminister på kort tid. Den yngsta på flera hundra år och den första med föräldrar från en tidigare koloni. Det talas om ett brittiskt ''Obamaögonblick'', men stämmer det verkligen?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Det är inte mycket som är sig likt i Storbritannien nu för tiden. Det bor en kung i Buckingham Palace och på 10 Downing street finns nu landets yngste premiärminister på över två hundra år. Han är landets första indiskättade premiärminister, och den första premiärministern som är hindu. Rishi Sunak, är namnet på mannen som ska ska styra upp den politiska röran i Storbritannien.
Vem är Rishi Sunak?För ett par år sedan betraktades han som ett politiskt stjärnskott. Idag är han premiärminister. Sveriges Radios Londonkorrespondent Stephanie Zakrisson berättar om Rishi Sunaks framfart efter det konservativa partiets före detta partiledare Boris Johnsons, och Liz Truss fall. De senaste månaderna beskrivs som politiskt kaos samtidigt som pundet sjunker och elpriserna stiger. Frågan är hur Rishi Sunak kommer att hantera svårigheterna.
''Obama moment''Av de som stödjer Rishi Sunak så beskrivs valet av honom som Storbritanniens Obama-ögonblick. Han är den första indiskättade premiärministern, och även den första premiärministern som praktiserar hinduism. Hans bakgrund ses som en milstolpe och gör att vissa drar paralleller mellan honom och USA:s före detta president Barack Obama, som var den första svarta presidenten. Naila Saleem, Sveriges Radios Asienkorrespondent ger oss en bild av hur man i Indien ser på att Rishi Sunak flyttat in i 10 Downing Street, och om det ligger något i att detta är Storbritanniens Obama-ögonblick.
BrexitNär Storbritanniens nye premiärminister Rishi Sunak tillträdde hamnade en stor politisk knut i hans knä, frågan om Brexit och det så kallade Nordirlandsprotokollet. Ett handelsavtal som slöts i samband med Brexit som som nu är ifrågasatt återigen. Andreas Liljeheden, Sveriges Radios Brysselkorrespondent reder ut det senaste i Brexitfrågan.
Hör även svensken Jonas Aurell, som under många år har bott i London. Han driver ett företag som säljer svenska matvaror i Storbritannien. Han beskriver den senaste tiden som ett totalt kaos som hanterats illa av inkompetenta politiker. Frågan är om han har större förtroende för den nytillträdde Rishi Sunak.
Programledare: Kajsa Boglind
Producent: Catarina Spåre Gustafsson
Tekniker: Josef Reynold
-
P4 Världen och radiokorrespondenterna om extremväder som en konsekvens av klimatkrisen. Dessutom om läget i Afghanistan efter ett år med talibanstyre, starka minnen från Ukrainakriget och så om Putin och Erdogans bromance.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Säsongens första P4 Världen är ett specialprogram med höjdpunkter från Sveriges Radios korrespondentdag på Kulturhuset/Stadsteatern i Stockholm den 16 augusti 2022.
P4 Världen med Kajsa Boglind och radiokorrespondenternaDu hör utsnitt från dessa poddar i programmet:
Extremväder – det nya normala?
Med Marie-Louise Kristola (klimat), Naila Saleem (Sydasien) och Samuel Larsson (Danmark). Programledare: Claes Aronsson.Afghanistan – ett år med talibanerna
Med Naila Saleem (Sydasien), Peder Gustafsson (Bangkok) och Massood Qiam (reporter). Programledare: Jesper LindauMitt liv som korre: I krigets Ukraina
Med Lubna El-Shanti (Östersjön), Johan Mathias Sommarström (Mellanönstern) Maria Persson Löfgren (Ryssland), Caroline Kernen, (ungkorre), Richard Myrenberg, (Afrika). Programledare: Fredrik WadströmDärför behöver Putin och Erdogan varandra
Cecilia Uddén och Johan Mathias Sommarström (Mellanöstern), Besir Kavak (reporter) på Ekot. Programledare: Jesper LindauProgramledare för P4 Världen: Kajsa Boglind
Klippning: Anna Flygel -
Björn Djurberg (Peking), Peder Gustafsson (Bangkok), Naila Saleem (Sydasien) och kinakommentatorn Hanna Sahlberg om de viktigaste händelserna i Kina i höst.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Den här avsnittet av Kinapodden i P1 spelades in direkt på Kulturhuset i Stockholm under evenemanget ”Förstå världen – möt Radiokorrespondenterna”.
Programledare: HELENE BENNO.
-
Korrespondenterna Naila Saleem (Sydasien), Peder Gustafsson (Bangkok) och reportern Massood Qiam om situationen i Afghanistan idag.
Den här podden spelades in direkt på Kulturhuset i Stockholm under evenemanget ”Förstå världen – möt Radiokorrespondenterna”.
Programledare: JESPER LINDAU
-
Korrespondenterna Marie-Louise Kristola (Klimat), Naila Saleem (Sydasien) och Samuel Larsson (Danmark) pratar om synbara konsekvenser och möjliga lösningar.
Den här podden spelades in direkt på Kulturhuset i Stockholm under evenemanget ”Förstå världen – möt Radiokorrespondenterna”.
-
Utrikeskrönikan 4 juli 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm måndag
I går kom jag hem från det jordbävningsdrabbade Afghanistan. Dammet från de många timmarna på skumpiga sandvägar sitter kvar i både sinne och kropp. Sydöstra Afghanistan är majestätiskt vackert med sina okrafärgade berg och aprikosodlingar i dalarna.
Naturkatastrofer ger upphov till en alldeles särskild situation där nödhjälp och människor som strömmar till platsen också behöver tas om hand om. En afghansk välgörenhetsorganisation står bakom det basläger som byggts upp i Giyan, det jordbävningsdrabbade området i Paktikaprovinsen, där både FN, regeringen och välgörenhetsorganisationer är samlade. Precis intill har ett tältläger skapats för hjälparbetare, talibaner och journalister.
Jag och mina följeslagare, som består av fyra män, får två blå tält. Rätt snabbt börjar det grymtas när talibanerna inser att jag kommer dela det ena tältet med en manlig kollega. Män och kvinnor som inte är gifta med varandra får ju inte ha så nära kontakt. Vi löser det genom att sätta upp våra medhavda tält inne i tältet. Det innebär att vi får ett extra skydd mot ormar och skorpioner som finns i området.
Tältet i tältet har också den fördelen att jag kan byta om, tvätta av mig med en våtservett, och vid behov använda min rese-potta. Afghanistan och sanitet är nämligen två ord som kan liknas vid olja och vatten. I den här regionen saknar många hem toalett och traditionen är att göra sina behov ute i det fria. Samma regel gäller för tältlägret. Men att dra ner byxorna inför ett stort antal män, varav många beväpnade, är jag inte bekväm med. Så jag tackar dig som uppfann rese-pottan.
Tältet i tältet-lösningen är talibanerna ändå inte helt nöjd med. Då och då sliter de upp tältduken för att se vad som försiggår där bakom. Det kan tyckas lite märkligt när hela idén är att de ska slippa se mig – det har nämligen framförts önskemål om att jag helst ska hålla mig i mitt tält – något som ju är svårt om man som journalist ska intervjua människor.
I rättvisans namn måste jag här säga att de som klagar är talibaner lägre ner i hierarkin. Ministrar och höga tjänstemän på plats har en helt annan välkomnande attityd, liksom hjälparbetare och de drabbade jag möter. Gång på gång tackar de för att jag rest enda hit för att berätta om deras öde.
Och de som nästan inget har kvar insisterar på att få bjuda på både te och middag, för sådan är seden. Det blir ofta en uppsluppen ordväxling i tre takter innan jag går vinnande ur striden – inte ska jag och mitt följe äta deras mat när de så väl behöver den själva. ”Nästa gång kräver jag att du inte bara stannar på middag utan även bor i vårt gästhus”, säger mannen skrattande. Han har nyss förlorat sitt hem, men tack och lov ingen nära anhörig.
En liten pojke som fyllt sin skjortflärp med aprikoser vill att jag ska ta några med mig hem. En åker ner i handväskan.
Naila Saleem, Sydasienkorrespondent
[email protected] -
Utrikeskrönikan 8 juni 2022
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm onsdag,
Det här med kropp och knopp är inte alltid så enkelt när man är ute och reser på jobbets vägnar. För några veckor sedan var jag i Afghanistan och då hände det som man inte vill råka ut för – tandvärk. Det hela började med en bit sockerkaka. Mjuk var den, torr och rätt smaklös. Den och en liten påse chips utgjorde dagens lunch (pinsamt att medge) men det var en sådan där galen dag där de sista intervjuerna skulle hinnas med innan flyget till Kabul skulle gå.
Halvvägs in i kakan krasade det till i visdomstanden. Det gjorde ont och kändes obehagligt. Först trodde jag att en flisa gått av, men nej tanden var intakt. Varför kändes det då så konstigt? Jag hade ju nyligen kollat tänderna och allt såg bra ut.
Väl på planet upptogs tankarna istället av passageraren som klev på sist – Anas Haqqani. Han är en av ledarna i Haqqaninätverket som är en viktig gren inom talibanrörelsen. Hans närvaro väckte uppståndelse och ett selfie-behov hos mina medpassagerare.
Senare på kvällen, och framför allt dagen därpå, blev tandens existens alltmer kännbar. Att gå till tandläkaren i Kabul kändes dock inte så lockande. Jag skulle ju trots allt hem snart så kanske kunde det vänta.
Men det är ju inte så lätt att få tid inom vården här hemma heller, så hur det nu var hamnade jag på en tandläkarmottagning i Kabul. ”Döm inte stället efter kvarteret vi befinner oss i”, sa min följeslagare. ”Hela min familj och även utländska vänner går hit” försäkrade han.Det var rent och fint i lokalen och tandläkaren var mycket trevlig. Efter en snabb titt in i munhålan misstänkte han karies i visdomstanden men ville dubbelkolla med en röntgenbild. Utrustningen var densamma som på folktandvården med skillnaden att man inte skulle bita ihop om röntgenbrickan – vilket jag tyvärr gjorde ändå. Det gjorde ont i tandläkarens fingrar som höll utrustningen på plats i munnen. Bilderna visade mycket riktigt att misstanken stämde: ett hål i tanden. ”Den sitter så att det är omöjligt att laga så nu drar vi ut den”, sa tandläkaren glatt.
Det gör vi inte sa jag och skyllde på att jag behövde kunna prata in ett reportage senare på kvällen. Det godtogs, ”men ta åtminstone paracetamol och antibiotika” sa tandläkaren och vägrade sedan ta betalt för undersökningen. ”Du är gäst i mitt land” sa han när jag protesterade och påtalade att han använt både tid och dyrbart material. Nog sjuttsingen skulle han ha betalt?! Han gav sig inte, den afghanska gästfriheten är ju känd för att vara i en alldeles egen kategori. Det stämmer kan jag intyga efter mina möten med afghaner.
Tanden då? Jo jag hade tur och fick en tid när jag kom hem, nya röntgenbilder gav samma diagnos som i Kabul. Visdomstanden måste bort. Den finns inte längre. Hålet i plånboken är däremot garanterat större än den varit efter ett betalt ingrepp i Kabul.
Naila Saleem, Sydasienkorrespondent
[email protected] -
Den brittiska drottningen firar 70 år på tronen. Men under åren har världen förändrats runtomkring henne. Hör om dubbla känslor i samväldesländer och om vad britterna älskar med sin drottning.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Skandaler och familjekonflikter har skakat om det brittiska kungahuset under de de senaste åren. Men denna helg riktas fullt fokus mot Storbritanniens drottning Elizabeth II och hennes 70 år på tronen. Britterna firar sin drottning med en fyra dagars långhelg. Londonkorrespondent Stephanie Zakrisson berättar om festligheterna, men också om det motstånd som riktas mot de stora summor som spenderas på kalaset samtidigt som många britter har svårt att få vardagen att gå ihop ekonomiskt.
Hör Sydasienkorrespondent Naila Saleem om en svunnen brittisk storhetstid och om samväldets medlemmars svala inställning till drottningen idag. Vissa länder har ju valt att skilja sig från drottningen och samväldet och USA-korrespondent Roger Wilson ger sin bild av samväldets framtid.
P4 Världen tar upp frågan om de stulna kronjuvelerna och framtiden för familjen vars överhuvud är världens längst sittande monark.
Programledare: Kajsa Boglind
Producent: Catarina Spåre Gustafsson
Tekniker: Elvira Björnfot
-
Utrikeskrönika 13 maj 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Afghanistan fredag.
Det är hett och torrt, dammet yr och strupen längtar ständigt efter dryck. Medan vi kör från en stad till en annan ber min afghanske följeslagare att jag ska sätta på lite musik, ”sån man lyssnar på hemma i Sverige”, säger han. Jag får upp Lalehs Some die young i mobilen och vi kör vidare under tystnad.
Regionen är en av alla dem som sett intensiva strider genom åren, så sent som i somras stred talibaner och den nationella armén mot varandra här med civila offer som följd. Här och där ser man sönderskjutna byggnader och varningar för minor.
Det har gått nästan på dagen nio månader sedan Kabul föll och talibanerna tog makten över hela landet. Larmrapporterna om akut hunger och ekonomisk nöd har varit många. Dessa är så klart en del av sanningen men bilden har fler nyanser än så. Vardagslivet rullar på, för en del i en betydligt dystrare färgskala, för andra är den gyllene tiden äntligen här. Jag har träffat företrädare för bägge lägren under mina dagar i Afghanistan.
Kvinnor som är minst sagt förbannade över talibanernas dekret om att de måste täcka sina ansikten, inte får arbeta och inte heller resa utan en manlig släkting.
”Kunde du resa in i landet utan en mahram?” är det första kvinnan jag ska intervjua frågar mig. ”Ja, regeln om att ha en manlig släkting som följeslagare gäller inte oss utlänningar”, säger jag.
Hon suckar och berättar att hon senast samma morgon blev stoppad på väg till arbetet.
De andra då, de som är mer nöjda – vad säger de? De lyfter fram freden, att det går att röra sig utan att hamna mitt i striderna. Och så klagar de på korruptionen inom den förra administrationen och säger att det är bättre nu.
Talibanerna är upptagna med att axla regerandets mantel i stort som i smått. Nyligen lät de befolkningen i några av Kabuls stadsdelar rösta fram sina lokala företrädare enligt en procedur som har likheter med demokrati. Det är oklart vilken betydelse man kan fästa vid det.
Talibanerna har också förmått många av de manliga statstjänstemännen som arbetade för den förra regimen att återvända i tjänst. Så nu patrullerar före detta regeringssoldater tillsammans med talibanerna i Kabul – man känner igen dem på de korta skäggen.
En fråga som väcker mycket känslor både i och utanför Afghanistans gränser är den om flickors rätt till utbildning.
Att frågan är känslig blev tydligt häromkvällen när jag intervjuade folk på stan. Då kom en taliban fram och undrade varför jag ställde just de här frågorna; om jag egentligen är intresserad av att veta vad som händer i Afghanistan eller om jag redan hade min uppfattning om den nya regimen klar? En berättigad fråga sett ur perspektivet att det nu äntligen är fred i Afghanistan och att det enligt samma synvinkel är talibanernas förtjänst. Varför ska vi i väst då hänga upp oss på hijabtvång och stängda skolor? På den frågan finns förstås många bra svar, men hans kritik tål ändå att tänkas på.
Naila Saleem, Afghanistan
[email protected] -
Kinapodden reder ut varför världens två folkrikaste länder sympatiserar med Ryssland.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Två månader in i Ukrainakriget försöker omvärlden sätta press på stormakterna Indien och Kina för att förmå dem att i sin tur påverka Ryssland att stoppa kriget. Men ingen av dem verkar vilja klippa banden till Ryssland. De har dock delvis helt olika skäl.
Hör Naila Saleem, Sydostasienkorrespondent och Björn Djurberg, Kinakorrespondent förklara samband och signaler i det trassliga triangeldramat.
Programledare: Helene Benno
Producent: Kajsa Boglind
Tekniker: Ludvig Widman
- Показать больше
