Jair Bolsonaro Podcasts
-
Riskerna för ett våldsamt kuppförsök i Brasilien, likt det vi såg i USA för två år sedan, har varit överhängande och uppmärksammade sedan Jair Bolsonaro förlorade makten i höstens val.
I slutet av oktober varnade till exempel forskaren Yuko Sato vid Göteborgs universitet i Expo för risken för ett brasilianskt 6 januari om den då sittande presidenten skulle förlora.
Så i söndags, drygt en vecka efter att vänsterkandidaten Lula Da Silva svurits in som Brasiliens nya president, intog bolsonaroanhängare Kongressen, Högsta domstolen och presidentbyggnaden i huvudstaden Brasilia.
Under flera år har vi sett ytterhögerns partier och idéer vinna mark internationellt – är det här vad som sker när de backar? Är det ytterhögern som kommer ut som politikens sämsta förlorare?
Hur kunde detta ske i Brasilien trots att så många varnat för exakt den här utvecklingen?
Programledare: Anna Fröjd
Gäst i studion: Daniel Poohl, VD på Expo
Ansvarig utgivare: Daniel Poohl
---
Studio Expo ger dig som lyssnar fördjupningar om våra avslöjanden, mer om våra granskningar och analyser av högextrema tendenser. Varje vecka i din poddspelare!
Expo är en religiöst och partipolitiskt obunden stiftelse. Vi har granskat och bevakat extremhögern sedan 1995 – för en levande demokrati där rasistiska idéer och organisationer saknar inflytande.
-
Anhängare till Brasiliens tidigare president Jaír Bolsonaro stormade kongressen och regeringspalatset i huvudstaden Brasilia med krav på en militärkupp. Hör tidigare Latinamerikakorrespondent Lotten Collin.
Med ljud från CNN och Reuters.
Medverkande: Lotten Collin, Sveriges Radios tidigare Latinamerikakorrespondent
Programledare: Pablo Dalence
Producent: Susanna Hållbus
-
Utrikeskrönika 1 december 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Bogotá, torsdag.
Till skillnad från Sverige kan politiken i Latinamerika vara så nära liv och död att känslorna lätt tar över.
Därför blir sport och politik här ofta en härlig blandning i vardagssamtalen, särskilt nu när herrarnas VM-fest i fotboll pågår i Qatar.
I Argentina kan man inte undvika frågan vem som är bäst, Messi eller Maradona. Meningarna bland argentinarna är delade och inte sällan dyker argument upp som handlar om saker som inte har med själva fotbollen att göra.
Att Maradona öppet tog ställning för vänstern, blev kompis med Fidel Castro och Hugo Chavez ses av en del argentinare som en del av hans storhet, av andra ses det snarare som naivitet.
Messi har aldrig uttalat sig om politik. Han har heller inte haft problem med droger, brukar fansen påminna.
Då kontrar Maradona-fansen: Nej, Messi talar inte politik, men han GÖR politik, reaktionär politik, säger de –- och pekar på att Lionel Messi får betalt från monarkin Saudiarabiens turistbyrå för att marknadsföra landet.
I grannlandet Brasilien, lika fotbollstokigt och genompolitiserat som Argentina, blir också fotboll politik.
Den högerkonservative Jair Bolsonaros anhängare har gjort landslagströjan och den gröngula flaggan till sina symboler, vänstern – som vann presidentvalet för en månad sen – försöker återerövra flaggan och tröjan. den tillhör oss alla, säger de.
På sistone har striden gällt de två landslagsspelarna Neymar och Richarlison.
Megastjärnan Neymar kampanjade öppet för Jair Bolsonaro inför valet. Han, och flera andra i landslaget samt tidigare brasse-stjärnor så som Romario, Ronaldinho och Kaká.
Halva Brasilien, de som röstade bort Bolsonaro i valet, vill inte att Neymar gör mål i VM … än mindre efter det att fotbollsstjärnan sagt att hans första mål i Qatar kommer han att tillägna just Bolsonaro.
För denna halva i Brasilien blev det en stor lättnad att den som gjorde målen i öppningsmatchen mot Serbien blev en annan spelare – och inte vilken annan spelare som helst.
Det var Richarlison … som är den ende spelaren i landslaget som har stått upp mot Bolsonaro.
Richarlison, som startade en kampanj för inköp av covid-vaccin när presidenten vägrade köpa och hans landsmän höll på att dö som flugor under corona-pandemin …
Richarlison, som stått upp för Amazonas och hbtq-personers rättigheter som han ansåg var under attack under fyra år med Bolsonaro.
En brasiliansk skribent skrev i spanska tidningen El Pais efter öppningsmatchen: Att det var Richarlison och inte Neymar som gjorde målen är kanske ett hoppfullt tecken för framtiden i vårt land.
Ja, fotboll kan vara på blodigt allvar här i Latinamerika, där politiken ofta är på liv och död.
Ivan Garcia, Bogotá
[email protected] -
För att förstår hur Brasiliens president Jair Bolsonaro förändrat landet ger sig Konflikt ut på en resa. Hör om hotet mot demokratin, rädslan kopplat till nya vapenlagar och skövlingen i Amazonas.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Anklagelser om valfusk och hotet mot demokratin
På söndag hålls den andra och avgörande omgången i presidentvalet i Brasilien, då Jair Bolsonaro ställs mot den tidigare presidenten, vänsterpolitikern Lula da Silva. I opinionsmätningarna är det jämt. Men liksom Donald Trump i USA så har Bolsonaro spridit rykten om att motståndarsidan kommer att försöka fuska och han har antytt att han inte tänker acceptera valresultatet ifall han förlorar. Konflikt träffar hans anhängare i huvudstaden Brasilia. Hör också Sylvia Costa, chefredaktör för politiktidningen Congresso Em Foco, som bevakat Bolsonaro ända sen han gjorde entré i politiken på 80-talet, och Oswaldo Eustaquilo, som brukar kallas Bolsonaros främste bloggare.
Rädslan och Bolsonaros nya vapenlagar
Sedan Bolsonaro blev president för fyra år sedan har det blivit mycket enklare att skaffa ett vapen. I vapenaffären Mil Armas i förorten Nova Iguacu utanför Rio de Janeiro, träffar Konflikt en grupp nya vapenägare, som gick den korta kurs som krävs för att få en vapenlicens nu.
Skövlingen av Amazonas
Rondonia i Amazonas är en delstat i Brasilien där Bolsonaro har väldigt starkt stöd. Men det är också en plats där den mest påtagliga fysiska förändringen av Brasilien under Bolsonaro tagit fart – det är här frontlinjen i skövlingen av regnskogen nu går.
Reporter och producent: Lotten Collin
[email protected]Tekniker: Susanne Martinsson och Joar Jonsson
Programledare: Robin Olin
[email protected] -
Babs Drougge och Matilda Rånge på P3 Nyheter förklarar morgonens stora nyheter, alltid tillsammans med programledarna för Morgonpasset i P3: David Druid och Margret Atladottir.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I Norge har man för första gången gripit en misstänkt illegalist, det vill säga en spion som lägger flera år på att bygga upp en falsk civil identitet för att sedan börja spionera för Ryssland. Mannen har utgett sig för att vara en brasiliansk gästforskare, men id-handlingarna ifrågasätts av norska säkerhetspolisen. Mannen nekar till anklagelserna.
Sen pratar vi om en allt smutsigare kampanj inför det brasilianska presidentvalet på söndag. I kampen om den viktiga kristna väljargruppen anklagar konservativa Jair Bolsonaro och vänsterutmanaren Lula Da Silva varandra för satanism, pedofili och kannibalism.
-
I Godmorgon världen dessutom om det försämrade säkerhetsläget efter annektering och mobilisering, krönika av Katarina Barrling och kåseri av Emil Jensen. Och på Public Service och Panelen som vanligt.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Så blev kriget i Ukraina ännu farligareKriget i Ukraina är nu ett farligare krig än vad det redan var.
Ryssland och president Vladimir Putin annekterade på fredagen i all olaglighet delar av östra Ukraina.
Sett med putinska glasögon så är det nu att betraktas som Rysslands eget territorium, som om det attackeras, vilket det görs, kommer att försvaras som om det var Rysslands självt.
Hör Gudrun Persson forskningsledare på FOI och Jan Hallenberg, senior forskningsrådgivare på om situationen just nu.
Godmorgon världen på plats när gränsen stängdesNatten till i fredags stängde Finland gränsen för alla ryssar som reser med turistvisum.
Det här är ett beslut som har stöd hos den finländska befolkningen - men innebär att det blir svårare för ryssar som vill komma undan att tjänstgöra i den ryska armén och det blir svårare för oppositionella ryssar att fly.
Godmorgon världens Nina Benner var på gränsen mellan Finland och Ryssland natten till i fredags, då dom sista ryssarna med turistvisum släpptes igenom.
De kristna kan rädda kvar Bolsonaro vid makten i BrasilienIdag väljer världens femte största nation, Brasilien, ny president, efter fyra år med den extremt konservative Jair Bolsonaro.
Han ställer upp till omval, men opinionsmätningarna pekar mot en seger för hans huvudmotståndare, vänsterledaren och förre presidenten Lula da Silva.
En ny politiskt mäktig grupp har vuxit sig allt starkare i det jättelika landet i Sydamerika: De konservativt kristna samfunden.
Deras medlemmar är Bolsonaros viktigaste väljargrupp idag – och de skulle kunna rädda honom kvar vid makten.
Timme 1:
Säkerhetsläget efter annekteringen och Nordstream-sprängningen med Jan Hallengren och Gudrun Persson
På plats vid finsk-ryska gränsen när den stängdes natten till fredag
Intresset för Putin-böcker ökar
Vad händer nu i Iran?
Krönika av Katarina Barrling
Panelen
Timme 2:
SD får ordförandeposter i tunga utskott - vilken är posternas reella makt?
Billig el främjar företagen i norr - men i söder riskerar företagen att slås ut av den dyra elen
Public Service
Val i Brasilien - hur går det?
Wolf Bierman på besök - en tysk vissångare i ständig kamp med sina motståndare
Kåseri Emil Jensen
Programledare: Jesper Lindau
Producent: Katarina von Arndt
Tekniker: Behzad Mehrnoosh
-
Vår tid kräver ett religiöst språk hävdas det. Sven Anders Johansson ser en månghundraårig syn på ondska och natur gå under i klimatkrisens tid.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Den här essän sändes första gången 2019.
Den 1 november 1755 drabbades Lissabon av en fruktansvärd jordbävning. Staden – vid den här tiden Europas fjärde största – ödelades och en stor del av dess befolkning dog. Att händelsen är intressant än idag beror på att den troligen bidrog till att förändra det västerländska tänkandet i allmänhet, och synen på naturen och det onda i synnerhet.
Det här var en tid då Gud fortfarande antogs vaka över allt som hände. Världen var ordnad, allt hade sin bestämda plats i Guds skapelse. Så hur kunde Gud låta en katastrof som denna äga rum? Frågan, en variant av det klassiska teodicéproblemet, hade naturligtvis ställts långt tidigare, men nu, vid 1700-talets mitt, får den en ny laddning.
Den amerikanska idéhistorikern Susan Neiman beskriver utförligt denna övergång i sin bok Evil in Modern Thought. Från och med nu blir naturen något neutralt, och ondskan upphör att vara ett filosofiskt problem. För ”ondskans problem förutsätter ett systematiskt samband mellan […] naturlig och moralisk ondska. Men världen tycks inte uppvisa några sådana samband alls” skriver Neiman. Några menade förstås att jordbävningen berodde på portugisernas syndiga leverne, men den sortens argument hade inte framtiden för sig.
Istället kommer naturen och moralen fortsättningsvis att skiljas åt. Immanuel Kants formulering från 1786 fångar separationen: ”Naturens historia börjar alltså med det goda, ty den är Guds verk; frihetens historia med det onda, ty den är ett människoverk.” Den myndiga, upplysta mänskligheten skiljs från naturen, som hädanefter blir ett objekt för mänskligt vetande och brukande. Ondska har följaktligen ingenting med jordbävningar att göra – den förpassas till den mänskliga sfären.
Under de århundraden som följer får beteckningen ondska följaktligen allt mindre relevans. Den moderna sociologin, psykologin och på senare tid även genetiken spelar viktiga roller i den utvecklingen. Insikten om att också de mest bestialiska handlingar har sociala, psykologiska och genetiska orsaker leder kort sagt till att begreppet ”ondska” får ett minskat förklaringsvärde.
Men om denna långsamma förändring följer av Kants synsätt, så är det också något i den fortsatta utvecklingen som vederlägger hans hoppfulla ideal. För om onda handlingar i själva verket är symptom på fattigdom eller trauman i barndomen så innebär det ju också att friheten är mindre än vi trodde. Och Kants filosofi gick ju ut på att vi skulle göra oss fria genom att tänka själva. Men blev vi verkligen fria? Eller fanns det ett förbiseende, rent av ett inslag av blind hybris, i denna förnuftstro?
Om Lissabon-katastrofen ledde till en förändrad syn på naturen och det onda – man skulle rent av kunna säga att den innebar ondskans försvinnande och naturens uppkomst – så tror jag att vi just nu befinner oss i ett snarlikt, fast motsatt skifte. Jag tänker förstås på den globala uppvärmningen och dess konsekvenser.
Är det så enkelt att naturen återigen har blivit ”ond”? Ja, för de vars liv slås sönder av orkaner på Haiti, torka i Sudan eller skogbränder i Kalifornien är den känslan förmodligen inte så avlägsen. Men poängen är nog snarare att vår relation till naturen, som en följd av klimatförändringarna, återigen betraktas i moraliska termer. Syndamedvetandet, skammen, domedagsscenarierna, avlatsbreven (i form av klimatkompenserande), predikanterna, hopplösheten och hoppfullheten – allt finns där, i vardagen, politiken och framförallt i massmedierna.
DN:s kulturchef Björn Wiman är en av dem som har introducerat ondskebegreppet i klimatdiskussionen: ”Vi behöver prata om godhet och ondska, helvete och paradis” förklarar Wiman. ”Vi behöver det religiösa språket”. Ja, uppenbart finns det ett sådant behov, för Wiman är inte ensam. Men varför behöver vi det? Och vad leder det språkbruket till? Tendensen kan delvis förklaras med att det är så jargongen ser ut: när något är riktigt förkastligt kallar vid det gärna för ondska för att understryka situationens allvar. Men framförallt, tror jag, handlar det om att skapa en moralisk gemenskap genom att markera avstånd till det man uppfattar som motståndarsidan.
Ett skäl till det är att skillnaden mellan de som kallas klimatförnekare och de som är klimataktivister rent filosofiskt inte nödvändigtvis är så stor. För figurer som Jair Bolsonaro och Donald Trump är naturen mest en råvarukälla med vars hjälp vi kulturvarelser kan skapa mer välstånd, mer tillväxt. För klimataktivisterna i den andra ändan av spektrumet är naturen det som vi kulturvarelser måste rädda innan det är för sent. Krass ekonomism och vinningslystnad står alltså mot moralism och omsorg.
Även om det är inbjudande att ansluta sig till den moraliserande sidan så kan man invända att det inte gör så stor skillnad. Också för dem är naturen det andra, det vill säga ett yttre objekt för vårt agerande, något vi kan använda eller rädda tack vare vårt förnuft. Rör det sig inte så sett om samma naturbehärskning, samma antropocentriska hybris? (Det tydligaste uttrycket för denna antropocentriska objektifiering är kanske den underliga frasen om att ”rädda klimatet”, som om det vore själva klimatet som sådant som var på väg att gå under, snarare än framstegstanken.) I bägge fallen upprätthålls den gräns som Kant beskrev: på ena sidan naturen; på andra sidan friheten, förnuftet och handlingskraften.
Problemet för oss idag är att det är svårt att, på Kants vis, se naturen som Guds sfär. Gud är ute ur ekvationen, det religiösa språket till trots. Naturen är herrelös, och samtidigt allt annat än passiv. Det är en svårsmält insikt för en upplyst mänsklighet. Att naturen slutade framstå som ond berodde ju på att naturbehärskningen effektiviserades. Husen blev jordbävningssäkra, obotliga sjukdomar blev möjliga att bota – de tidigare hoten reducerades till ”bara natur”. Idag vet vi att denna ”natur” i hög grad är en produkt av framsteget, av naturbehärskningen, kulturen, moralen. Naturen är inte något ”där borta” – den är tvärtom vår egen skapelse, vårt eget monster. Men det måste i så fall också sägas att hela mänskligheten, all vår moral, all vår girighet och all vår frihet, också är en del av det vi kallar natur, ett oöverskådligt system som ingen kontrollerar.
Om naturen uppstod genom Lissabon-jordbävningen, kan man säga att denna natur, det vill säga detta naturbegrepp, nu håller på att gå under. Om det är goda eller dåliga nyheter beror på vad man är och var i biosfären man befinner sig. Frågan är ju också vad som uppstår istället. Möjligen kan man hoppas på det som ekoteoretikern Timothy Morton kallat ecognosis, det vill säga en ny form av samexistens som inbegriper en insikt om att gränserna mellan det mänskliga och det icke-mänskliga, historien och naturen, tänkandet och världen är oklara, porösa, föränderliga, om de alls existerar.
En sak är i alla fall tydlig redan nu: det religiösa språket, den uppblåsta sagoboksretoriken om gott och ont, är ingen lösning, snarare ett symptom på människans maktlöshet. I det avseendet bär den kanske trots allt på en sanning.
Sven Anders Johansson, professor i litteraturvetenskap vid Mittuniversitetet
Litteratur
Susan Neiman, Evil in Modern Thought: An Alternative History of Philosophy, Princeton: Princeton Universty Press, 2002
Immanuel Kant, ”Mutmasslicher Anfang der Menschengeschichte”, i Kants gesammelte Schriften avd. 1, bd 8, red. Königlich Preussischen Akademie der Wissenschaften, Berlin: Georg Reimer, 1912
Malina Abrahamsson, ”Björn Wiman: ’I klimatkrisen behöver vi det religiösa språket’”, Dagen, 2018-11-23
Timothy Morton, Dark Ecology: For a Logic of Future Coexistence, New York: Columbia University Press, 2016
