George Podcasts
-
Han var en folkkär skådespelare med mer än 60 år på scen och framför kameran. En skådespelare som med små medel kunde berätta ett livs historia. Kulturredaktionens Björn Jansson minns Ingvar Hirdwall som gick bort under påskhelgen, med avstamp i några av Hirdwalls stora ögonblick som skådespelare...
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Ingvar Hirdwall spelar Sixten i Bo Widerbergs mästerverk från 1963 Kvarteret Korpen, den fotbollsspelande kompisen till Thommy Berggrens Anders, killen med författardrömmar i arbetarkvarterens Malmö.
Han var också med i Widerbergs Mannen på taket, den bästa svenska snutfilmen genom tiderna, där han gjorde just mannen på taket.
Huvudrollerna framför kameran, de som fick honom att bli folkkär, var i Lars Molins TV-dramer. Kejaren av Portugallien, en skröna om fadern som hade mer kärlek än förstånd i sitt bröst, fick många svenskar att fälla en tår i TV-soffan...
Glädje och förtvivlan, kärlek och sorg känslorna trängdes i bröstet på lilla torparen Jan i Skrolycka när dottern försvann till Stockholm och ryktena började florera...
Regissören Lars Molin gled mellan folkdjupets skrönor och den lilla människans vardag och i hans dramer passade Ingvar Hirdwalls skådespel, han var en mästare på att spela mänsklig.
Mycket av tajmingen och närvaron fick Ingvar Hirdwall från teaterscenen, det började i slutet av 50-talet i Göteborg och 1980 flyttade han till Stockholm.
På Stockholms Stadsteater blev Möss och Människor en hyllad långkörare i en uppsättning av Fred Hjelm. Historien om de två kringvandrande lantarbetarna i Californien, där Ingvar Hirdwall spelar George som tar hand om den mindre begåvade Lennie. Oförglömlig för de som var där...
Själv minns jag en uppsättning av I väntan på Godot på Stockholms stadsteater 2009... han lommade in på scen, och med en lätt vinkel på händerna som hängde längs kroppen berättade han med små medel, ett livs historia.
Stora stunder på scen och framför kameran. Han fick två Guldbaggar för roller i Barnens Ö 1980 och i Om jag vänder mig om 2003, lägg till det flera teaterpriser genom åren.
Ändå finns det en roll som de flesta förknippar med Ingvar Hirdwall - en roll han gjort ända sen 1997 och där sista filmen nyligen släpptes. Grannen Valdemar i Beck-filmerna.
Björn Jansson
-
I veckans sista avsnitt av Magiska godnattsagor får ni höra den roliga godnattsagan "Giraffen George och vattenballongerna" som är önskad av Loui, 6 år från Hammarö. Följ med på äventyret med Giraffen George som kastar vattenballonger på torget. Dessutom får ni veta lite kul fakta om tacos.
Aida, poddens AI-assistant ger också barnen ett uppdrag om att måla en bild av hur ni tror hon ser ut. Skicka in bilden till oss via Facebook eller Instagram.
Det går också bra att maila bilden till oss, maila då till [email protected] Sökord: magiska godnattsagor, godnattsaga, barn, läggdags, podcast för barn, barnlitteratur, ai, godnatt -
Är det omöjligt att kombinera dikt och politik? Med författarparet George och Mary Oppen som exempel reflekterar David Zimmerman över relationen mellan liv och konst.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Den 11 juni 1950 passerar det amerikanska författarparet Mary och George Oppen gränsen mot Mexiko. De är oroliga. Sonoraöknen är så här års otroligt het, omkring 50 grader. Inte bara deras dobermann och papegoja ser vissna ut inne i bilen, mest ängslas de för sin tioåriga dotter Linda. De frågar varandra: vad ska ske med oss nu? Hur länge ska vi bo i Mexiko? Kommer FBI att lämna oss ifred?
Väl i Mexiko blir Linda och Mary matförgiftade och familjen tvingas dela på sig. En vecka senare ses de igen i ett hotellrum i Mexico City. Alla somnar omedelbart, Mary och Linda i sängen, George i badkaret. De klarade sig, den här gången.
George och Mary Oppen var beredda att offra ovanligt mycket för sina konstnärliga och politiska övertygelser. Denna typ av heroism har jag själv aldrig varit i närheten av, vilket nog gäller många av oss som grunnar på hur man egentligen bör leva ett liv med skapardrömmar. Av någon anledning hamnar nämligen idén om att ”leva gott eller rättfärdigt” ofta i konflikt med ”att skapa konst”. Så var det också för makarna Oppen, innan de mot slutet av sitt liv faktiskt verkade hitta en lösning. Kanske kan deras historia därför lära oss något om relationen mellan liv och konst.
Under sin exil tänker nog varken George eller Mary Oppen på att skapa. De är 42 år, har övergett konsten för politiken och förklarats vara nationens fiender. Det har gått sexton år sedan George publicerade en kort diktsamling och det ska dröja innan han blir en storfavorit både hos avantgardepoeter och mer traditionella lyriker som Louise Glück. Det dröjer också innan Mary återupptar sitt måleri och skriver den rafflande självbiografin Meaning a Life, som kommer att göra berättelsen om parets liv till en amerikansk legend.
Det är en berättelse som börjar romantiskt. De träffas på college och bestämmer sig som artonåringar för att bryta upp tillsammans. De liftar genom USA och gifter sig hux flux på vägen, för att slippa polisens misstänksamma frågor.
I Michigan skaffar de sig en segelbåt och seglar mot Manhattan. Så fort de hoppat i land rusar de oanmälda in i en spirande litterär sammanslutning kring poeterna Charles Reznikoff och Louis Zukofsky. Gruppen kallar sig för ”objektivister” och upprättar stränga krav på poesins saklighet. De vill att dikten i någon mån ska vara sann mot poetens konkreta erfarenhet av världen. I en källare trycker de böcker, bland annat Georges debutbok Diskret serie. George Oppen förklarar sin strävan på följande sätt: ”Om ingen utmanade mig, skulle jag kalla poesin ett prov på sanning. Om någon ändå gjorde det, skulle jag säga: ett prov på uppriktighet”.
Det är kanske denna empiriska poetik som tvingar makarna Oppen att omvärdera sina liv radikalt i början på 30-talet, när världen hastigt förändras och den konstnärsbubbla som de lever i spricker. Bestörta bevittnar de hur människor omkring dem plötsligt saknar bostad och arbete, och hur fascismen vinner mark. Att ställa konsten i politikens tjänst strider mot deras stränga estetiska krav. De förstår att de skulle behöva ta till retoriska knep och förenklingar för att bli hörda på ett politiskt möte. Är det möjligt att i detta skede i stället ägna sig åt en apolitisk konst? Nej. De lägger ned sina pennor och går med i kommunistpartiet. Nu inleds ett mångårigt socialt arbete, och när kriget kommer tar George värvning och reser till Frankrike. Som jude och kommunist ser han det som sin plikt att slåss mot fascisterna.
Många av oss hade tänkt och gjort annorlunda. Är det verkligen omöjligt att kombinera poesi och politik? Nej, vill jag protestera. Inte minst med tanke på att den poesi George Oppen senare skrev i mångt och mycket kan kallas politisk. Parets drastiska beslut kastar ändå ljus över en fråga som jag i vanliga fall försöker förtränga – är inte konsten ibland blott en undanflykt?
Kort före krigsslutet letar sig en tysk granat in i det rävgryt där George Oppen gömmer sig tillsammans med två kamrater. Han är den enda som klarar sig och återvänder hem, skadad och traumatiserad. Där har den så kallade McCarthy-eran börjat, vilket innebar att FBI vänder på varje sten i jakt på misstänkta kommunistsympatisörer. De knackar på hos makarna Oppen. Ställer frågor. Söker upp grannar och släktingar. Var familjen än går följer agenterna efter, alltmer påträngande, hotfulla. När kamrater fängslas ser familjen ingen annan utväg än att fly landet.
De bor i Mexiko i åtta år, umgås med andra radikaler i exil och brödjobbar. George arbetar exempelvis med att bygga hus. Men snart börjar det krypa i dem, det är något som saknas. En psykiatriker får dem att inse: de behöver konsten! Nu genast. Raskt flyttar de till Brooklyn och George publicerar den ena diktsamlingen efter den andra. Mary målar och tar upp skrivandet. De håller fast vid sitt ideal att konsten ska vara grundad i egna erfarenheter. Och nu har de fått ett rikt register av upplevelser att ösa ur. George Oppens bok Of Being Numerous får Pulitzerpriset 1969. Denna exceptionellt märkliga och känsliga anti-krigsdikt inleds just med orden:
Det finns saker
som omger våra liv, och ”att se dem
är att känna oss själva”.
Förtrogenheten med det praktiska livet är en av styrkorna i såväl Georges poesi som Marys memoar. Sakerna och människorna omkring dem var avgörande byggstenar i konstverken. I en central passage skriver Mary Oppen att ”vi sökte efter en estetik enligt vilken vi kunde leva”. Att leva, oavsett om det är ett konstnärligt eller politiskt liv, är alltså en estetisk fråga.
Kanske kommer sig min egen skuldkänsla av en fixering vid det färdiga konstverket. Jag tänker mig att en konstnär i första hand ska producera något. Men vad som framgår när jag läser makarna Oppens texter är att den konstnärliga slutprodukten aldrig varit deras huvudsakliga mål. Det är det livslånga skapandet av mening som är poängen med ett estetiskt liv. Dessutom har människan ”valt meningen / i att vara talrika”, som George skriver i Of Being Numerous. Det innebär att vi måste förhålla oss till det gemensammas bästa.
Till sist tycks makarna Oppen landa i att liv, politik och konst inte är åtskilda, trots allt. Estetik handlade för dem inte bara om att iaktta världen noggrant, utan också om att våga dra slutsatser av vad de såg. Insikter som flera gånger krävde obekväma uppoffringar. På så vis blir estetiken en fråga som innefattar alla livets aspekter, inte bara dem som utspelar sig vid skrivbordet. Jag tvivlar på att de själva skulle rekommendera alla att leva på exakt samma sätt, men finner ändå något djupt uppfordrande i Oppens livsestetik. Lev genom konsten, inte för den.
David Zimmerman, poet och redaktör för tidskriften Lyrikvännen
-
Idag är det den 24 december. Den här dagen 1945 börjar det brinna i George och Jennie Sodders hem när flera av deras barn är fast i huset. Och snart misstänker man att branden inte var en olycka. Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices
-
Rännstensrullarna har packat väskorna. Vi flyger längs den tjocka röda linjen på världskartan och landar någonstans i vår barndoms djungel. Det här är en plats vi minns med värme, men frågan är om vi kommer känna igen oss? Eller har minnet och tiden, som så ofta, grumlat vårt omdöme? Vi återbesöker barndomsfavoriterna Fantomen (The Phantom, 1996) och Djungel George (George of the Jungle, 1997) och nämner bland mycket annat:
Sam Weisman - D2: Mighty Ducks – Mästarna är tillbaka (D2: Mighty Ducks, 1994)
Brendan Fraser - Mumien (The Mummy, 1999), The Passion of Darkly Noon (1995), Rätt upp i 90-talet! (Blast From the Past, 1999)
Leslie Mann - The 40-Year-Old Virgin (2005), Cable Guy (1996), Big Daddy (1999)
Richard Roundtree - Shaft!
Thomas Haden Church - Sideways (2004), Easy A (2010)
Johnny Clegg – Dela
Simon Wincer - Crocodile Dundee i Los Angeles (Crocodile Dundee in Los Angeles, 2001), Rädda Willy (Free Willy, 1993)
Billy Zane - Titanic (1997), Lugnt Vatten (Dead Calm, 1989), Tombstone (1993)
Kristy Swanson - Buffy Vampyrdödaren (Buffy the Vampire Slayer, 1992)
Treat Williams - Stilla försmäkta (Smooth Talk, 1985)
Följ oss på Instagram och Letterboxd och se vilka filmer vi ska prata om härnäst.
Music:
Andreas – Always Somewhere Else
Andreas – Transitions
-
Aetherius Society grundades i England av Georg King i mitten på 50-talet. George ägnar sig åt yoga, djupa meditationer och har förmågan att sätta sig själv i trans. Han vibrerar på en högre frekvens, gör astrala resor och kan utan problem åka ut på andliga utflykter till både Venus och Mars.Aetherius Society vill undvika jordens undergång. Nyckelbudskapet är att universums invånare tillsammans ansvarar för att mänskligheten på jorden utvecklas i positiv riktning genom yoga, meditation och genom att be in mot ett specialbyggt positivitetsbatteri. George får också visa att han kan tala med utomjordingar i live-tv. Gruppen finns än idag i London och Los Angeles med filialer över hela världen. Gäst i studion: Religionshistorikern Fredrik Gregorius Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices
-
Tillsammans med sin vän skjuts George Chamoun ihjäl i ett dubbelmord. Hör hans bror Simon om sorgen, saknaden och Georges rädsla.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Sommaren 2022 sveper en mordvåg över Örebro. 19-årige George Chamoun och hans 20-årige vän blir två av offren.
Samma kväll som skjutningen jobbar George storebror Simon Chamoun som undersköterska på Örebros sjukhus. Samtalet inne på röntgenavdelningen får honom att springa till akuten.
Flera dödsskjutningar i Örebro 2022Totalt har fyra personer skjutits till döds i Örebro i år, hittills. Ingen sitter frihetsberövad för morden. Hör Per Lundbäck, chef på polisens underrättelseverksamhet i Bergslagen, om den organiserade brottsligheten - och om när det kriminella nätverket Black Cobra flyttade in sitt högkvarter mittemot polisstationen.
Hör också Karin Svärdh som är rektor på Skogsgläntans förskola, om hur de regelbundet har så kallade inrymningsövningar med barnen - där barnen så snabbt som möjligt ska inomhus om något farligt skulle hända.
*Uppdatering, 5 oktober: Strax efter att avsnittet släpptes greps en man misstänkt för att vara inblandad i dubbelmordet i Varberga, där George Chamoun och hans 20-årige vän sköts till döds. Mannen anhölls på sannolika skäl misstänkt för medhjälp till mord och grovt vapenbrott.
Övriga medverkande:
Johanna Sollerman, brottsförebyggande strateg på Örebro kommun, Elisabeth Anestad, länspolismästare i Örebro, Elisabeth Anderson, åklagare, Andreas Ericson, reporter P4 Örebro
Programledare: Linus Lindahl, Fanny Hedenmo
Producent: Filip Bohm
Reporter: Andreas Ericson
Research: Jennifer Ahlbom
Ljudtekniker: Fredrik Nilsson
Kontakt: [email protected]
Tipstelefon & Signal: 0734-61 29 15
-
Han har jobbat med annonser inom det digitala men såg efter ett tag storheten med annonsering på Amazon och har de sista åren helt fokuserat på e-handelsjätten.
Med det blev han en pionjär när det gäller annonsering på Amazon och har varit med om hela resan och utvecklingen från när man bara fick göra automatiska annonser, till videoannonser och DSP (Amazon Demand Side Platform).
Han har sålt för över 10 miljarder kronor med hjälp av annonser på Amazon och då räknar han inte in DSP, som är en avskild modul när det gäller annonsering på Amazon.
I dagens avsnitt av Amazon-podden så får vi höra om George Meressas spännande framgångssaga när det gäller annonsering på Amazon, hur viktiga video-annonser på Amazon är och varför Amazons Demand Side Platform är så viktig, samt vilka resultat du kan få med DSP.
Han går också in på de största utmaningarna med annonsering på Amazon och vad du behöver för att lyckas.
George är en av talarna på amaNordic den 7 oktober och kommer i detalj att visa exakt vad de gör som är så framgångsrikt med Amazon DSP, så att du som deltar på eventet kan lära dig från Georges framgångar och implementera det i din egen Amazon-affär.
Han kommer visa hur du med DSP kan ta fram din kund-avatar, vad dina kunder gillar för typ av produkter och hur du kan tillvara på den informationen för att annonsera mot helt rätt målgrupp i helt rätt tid, för en extremt hög konvertering.
Han kommer också visa hur du faktiskt kan göra DSP genom vanliga annonser på Amazon (Sponsored Ads) och därmed öka dina marginaler med 4%.
George är oerhört generös med den information han delar med sig av och är en väldigt uppskattad talare på de stora Amazon-event han talar på.
Han kommer också visa på hur framtiden inom annonser på Amazon kommer att se ut.
Som du märker finns det otroligt många anledningar att skaffa en biljett till amaNordic, fysisk eller digital.
Och George är bara en av talarna som kommer sprida en enorm kunskap på amaNordic.
Se till att du tar del av den kunskapen genom att säkra din plats på: https://amanordic.com/tickets/ -
George startade Börsdata.se som ett hobbyprojekt för att mäta hur bolag med bra aktieutdelning presterat. Det växte sedan till hans heltidsjobb idag med flera tusen användare.
George bjuder på tipsen kring nyckeltal som gör dig till en bättre investerare. Hur man ska tänka när man kolla Resultaträkning, Balansräkning samt Kassaflödesanalysen. Inte minst ger han en uppdatering kring kommande tjänster i Börsdata.se -
Tåg!
Brittland!
Gentlemän med tophats med experimentella tåg!
Vad kan gå fel? Ungefär allt skulle det visa sig under the Rainhill Trials tävlingen.
Brasklappar angående avsnittets berättelser:
- I berättelsen mellan George och direktören om tågen ska ha lok eller inte, så måste jag erkänna att jag tänjt lite på gränserna. De flesta tåg innan tävlingen hade vajrar, och de skulle ha ett tåg från Liverpool till Manchester. Men det finns inga källor, bäst jag vet, som säger att direktörerna faktiskt propsade på vajrar. Däremot verkar George ha propsat på lokomotiv.
- Den andra berättelsen lyckas ju nämna sina egna brasklappar. -
Högerpopulister och religiösa extremister vill att vi lever i okunskap om att öst och väst är präglat av varandra. Men ibland går de inte ens att skilja åt, säger idéhistorikern Michael Azar.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2019-08-12.
Varje gång jag hälsar på mina släktingar i Libanon får jag höra samma historia.
Förr eller senare kommer någon nämligen att förklara för mig ”att vi, vi libaneser, vi är minsann inte araber utan fenicier!”
Det är tänkt som en komplimang, så när jag ändå väljer att ifrågasätta deras tes så brukar det snabbt bli dålig stämning. Menar ni verkligen, frågar jag, att libaneser och araber är helt två skilda raser? Och hur kommer det i sig så fall att så många libaneser faktiskt identifierar sig som araber?
Deras sedvanliga svar är att det inte i första hand handlar om ras utan om civilisation. För det är egentligen det här som dom är ute efter: att visa att det finns en markant skillnad mellan de riktiga libaneserna – det vill säga arvtagarna till de aktade fenicierna – och de kryptolibaneser som betraktar sig som araber, det vill säga muslimerna. Det förflutna tjänar med andra ord som en existentiell och politisk samtidskompass. ”Vi kristna libaneser”, påstår mina släktingar, ”är i grunden västerlänningar till skillnad från muslimerna som hör till arabvärlden och österlandet.”
Jag låter mig ändå inte övertygas, utan påminner dom nu om att de själva inte bara talar arabiska, utan också dagligen äter arabisk mat, tittar på arabiska filmer, lyssnar på arabisk musik och dessutom i grunden delar samma Gudsuppfattning som muslimerna.
Med viss triumf i rösten tillägger jag att några av de mest tongivande förespråkarna för arabisk enighet har varit just kristna libaneser.
Vid det här laget brukar en av mina äldre kusiner – George – gripa in: ”Du Michael”, säger han, ”du som har bott i Sverige i hela ditt liv, hur skulle du kunna förstå de konflikter som pågår här?” Och sedan markerar han att diskussionen är över. Jag inser omedelbart att det inte är mödan värt att fortsätta debatten. Det hör till saken att George regelbundet visar mig sina vapengömmor för att påminna mig om att frågan om hans identitet inte är en teoretisk fråga utan en fråga om överlevnad.
I själva verket har öst och väst slingrat sig så många gånger runt varandra att det är svårt att urskilja vad som är vad
”Väst är väst och öst är öst, och aldrig mötas de två.”
Rudyard Kiplings devis från 1889 är ett återkommande mantra som fortfarande florerar på många håll, också i ett land som Libanon där väst och öst de facto möter varandra varje dag. Som bekant har självutnämnda företrädare på båda sidor har – åtminstone sedan korstågens tid – gjort allt för att hålla gränsen så intakt som möjligt. Så ofta har de förklarat varandra krig att relationen mellan det så kallade västerlandet och österlandet ännu idag präglas av misstro och hat.
Men det finns naturligtvis också en annan historia – och det är en historia om ömsesidig fascination och förälskelse. I själva verket har öst och väst slingrat sig så många gånger runt varandra att det är svårt att urskilja vad som är vad – och vem som är vem. Till passionsdramernas natur hör ju att de förändrar båda parterna och att de dessutom ofta ger upphov till oäktingar som undergräver alla skarpa gränsdragningar. Få känner nog till att centrala aspekter av vad man idag kallar västerländsk filosofi vilar på betydande insatser från muslimska tänkare. Än färre är nog medvetna om att religionen islam har funnits längre på den europeiska kontinenten än protestantismen – och att kristna stater genom Europas hela historia ingått allians med muslimska stater för att kriga mot andra kristna stater.
Ibland blir okunskapen rent komisk. Jag ljuger inte när jag säger att jag ofta måste påminna vissa européer om att kristendomen inte är en västerländsk uppfinning.
Så mycket för tanken att Orienten är muslimsk och Occidenten kristen.
hur övervinner man den ömsesidiga misstänksamhet som koloniala erövringskrig och helig terror lämnat efter sig?
Med andra ord finner man inte sällan österlandet djupt inbäddat i västerlandet – och vice versa. Denna insikt är viktig att ha med sig i samtiden, eftersom vi behöver ordentligt med intellektuellt självförsvar mot den högerpopulism och religiösa extremism som helst ser att vi lever i okunskap om oss själva och den historia som har format oss.
Men var går i så fall gränsen mellan öst och väst? Hur skiljer man mellan realitet och fiktion i sådana här komplexa frågor? Och hur övervinner man den ömsesidiga misstänksamhet som koloniala erövringskrig och helig terror lämnat efter sig?
Alltsedan Edward Said 1978 publicerade sitt banbrytande verk, ”Orientalism”, har sådana frågor trängt sig allt djupare in i den intellektuella diskussionen. De hemsöker inte bara vetenskaperna och den politiska debatten utan också den samtida litteraturen. Ett spännande exempel från romankonsten finner vi i den franske författaren Mathias Énards ”Boussole”. Denna flerfaldigt prisbelönta roman – titeln kan översättas med ”Kompass” – tar sig an stora delar av den europeiska kulturhistoriens intrikata kärleksförbindelser med Österlandet. Det är med andra ord inte de klassiska protagonisterna som står i centrum – det vill säga, korsfarare och soldater, statsmän och missionärer – utan diktare, konstnärer och kompositörer.
Enard är ute efter att visa hur bilden av Orienten fungerat som en ändlös inspirationskälla för tonsättare som Mozart, Beethoven, Berlioz, Liszt och Schubert, för författare som Goethe, Flaubert, Rimbaud och Eberhardt, och för målare som Ingres, Delacroix, Matisse och Kandinsky. Ja, det är väldigt många namn som figurerar på dessa fem hundra sidor av tättskrivna reflektioner över konstens förmåga att överskrida gränser och utvidga vår existentiella horisont. Konstnärerna hjälper oss, menar författaren, att se de andra i oss själva – och oss själva i de andra. Slutsatsen är både enkel och övertygande: i hjärtat av det som vi kallar västerländsk kultur pulserar melodier, tankar och former från en kultursfär som paradoxalt nog ständigt förtalas och förkastas som om den vore oss helt främmande.
Romanens huvudfigur är en viss österrikisk musikolog och orientalist vid namn Franz Ritter. Under en lång sömnlös natt i hemstaden Wien drar han sig till minnes sina resor i Orientens mytomspunna städer: Istanbul, Teheran, Bagdad, Beirut, Kairo och så vidare.
Han tänker på scener han bevittnat, på konferenser han bevistat, på texter han läst – och droger han prövat. Och över alla minnen svävar ett omtumlande kärleksmöte med en framstående kvinnlig orientalist vid namn Sarah. Ur en litterär synvinkel kan det låta som en banal intrig, men samtidigt är det just genom Ritters flödande medvetandeström som romanen förmår utforska allt vad drömmen om Orienten har gett upphov till inom europeiskt kulturliv.
”Boussole” utgör en hyllning till alla de skapande krafter som vågat sig bortom snäv narcissism och kulturell isolering. När romanens huvudperson uttrycker sin smärta över samtidens katastrofala utveckling – från Syriens sönderfall till fascismens återkomst i Europa – tänker jag igen på mina släktingar i Libanon och deras förtvivlade försök att navigera i en verklighet som formas av krig i gudarnas, nationernas och civilisationernas namn. Dag efter dag måste de vända in och ut på sig själva för att inte förlora sin kompass i en värld av ständigt skiftande gränser, identiteter och allianser.
Men sedan slås jag plötsligt av insikten att deras dystra öde också är mitt eget.
På samma sätt som det faktiskt också är ditt.
Michael Azar, professor i idé- och lärdomshistoria
Litteratur
Mathias Énard: Boussole. Actes Sud, 2015. -
En junimorgon i Dalarna. Två SJ-tåg är på väg rakt emot varandra. Förarna hinner inte bromsa i tid och kraschen är oundviklig. Hur kunde det ske?
Nya avsnitt från P3 Dokumentär hittar du först i Sveriges Radio Play.
På perrongen i Borlänge står 11-åriga Johanna och hennes klasskompisar. De har sparat ihop pengar under hela terminen och ska nu på skolresa till Furuvik i Gävle. När tåget kommer in på stationen springer de före 19-årige George, som är på väg till restaurangskolan i Sandviken. Barnen sätter sig i kupén närmast loket och George får gå bakåt i vagnen för att hitta en ledig plats. Det ska rädda hans liv.
När räddningspersonalen får larm om att något har hänt med tågen mellan Hinsnoret och Ornäs tror de första som åker ut att det kanske är en lättare urspårning. När de kommer till olycksplatsen ser de vagnar som har knölats ihop och klättrat upp på varandra. Brandmannen Rune går fram till en hög av plåt och sträcker in handen. Någon där inne greppar tag i den.
Två tåg frontalkrockar på den enkelspåriga sträckan mellan Hinsnoret och Ornäs en junimorgon år 1980. 11 personer dör och 61 skadas i den värsta järnvägsolyckan i Dalarna någonsin.
Medverkande:
Johanna Palmqvist, resenär på tåget.
George Linnell, resenär på tåget.
Berndt Bergström, dåvarande polis i Borlänge.
Rune Masés, dåvarande brandman i Borlänge.
Kent Blomqvist, dåvarande ambulanssjukvårdare i Falun (nu lokalpolitiskt aktiv i S).
Gunnar Ridderstedt, fotograf.
Henrik Reuterdahl, enhetschef för tågtrafiken vid Järnvägsmuseet.
En dokumentär av: Ellen Algren.
Producent: Jon Jordås.
Publicerad: 2022.
-
Edward har blivit känd i Bulgarien via en yoghurtförpackning. Christian försöker ignorera sitt galna ex Fia som har låst fast sig i cykelstället utanför. Jack tar med sig en äldre tjej till baren, vilket får kompisarna att häpna. Stina flörtar sönder med den snygga bartendern George och Vega försöker muta sig in till Berghs. Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices
-
Mark Levengood och Lotta Olsson gästar Lundströms Bokradio för att bokcirkla om Enid Blytons "Fem på rymmarstråt". Fem-böckerna har varit lika kritiserade som älskade, så hur är det att läsa dem idag?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Varför är det så mycket mat i Fem-böckerna? Ska man tolka ätandet freudianskt som litteraturforskare har gjort, eller handlar det om att de första Fem-böckerna utkom under andra världskrigets ransoneringstid? Är Julian vidrig eller präktig? Är Anne ett våp och kommer George som vuxen verkligen att gifta sig med bilmekaniker? Ja, ska man se barnen i Fem-böckerna som radikala samhällsförnyare och könsöverskridande frihetshjältar, eller bortskämda herrskapsungar fastgjutna i sina klass- och könsroller?
Ja, frågorna är många och läsningarna olika när Mark Levengood och Lotta Olsson gästar Lundströms Bokradio, båda har intensiva minnen från en barndom där Fem-böckernas äventyr satte djupa spår. Bokserien har behandlats brutalt genom åren, med åtskilliga strykningar och ändringar för att passa sin tids barn, och de har ofta setts på med förakt av etablissemanget.
"BBC vägrade att framföra några av Enid Blytons texter för att de ansågs sakna all form av kvalité", säger Mark Levengood i Lundströms Bokradio.
"Det här är ju masslitteratur som tvättades redan i första översättningen då man tog bort sådant som inte passade svenska barn", säger Lotta Olsson och menar att detta är mycket vanligt när det kommer till barnlitteratur.
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Marie Lundström
Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)
-
Nina har haft en intensiv jobbhelg i Kungsbacka och drabbats av post-event-blues. Adrienne brunstar vidare i livet och Vanessa har anmält till tävling. Men vem är egentligen den där George?? Learn more about your ad choices. Visit podcastchoices.com/adchoices
- Mostrar mais
