Kiev Podcasts
-
En stor utställning med kopior av Banksys verk har öppnat på Amiralen i Malmö, men vem äger egentligen rättigheterna? Och hur bra är utställningen? Dessutom har vi gått i Banksys fotspår i krigets Ukraina.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
KRITIKSAMTAL: "THE MYSTERY OF BANKSY: A GENIUS MIND" PÅ AMIRALENVi tar med oss konstkritiker Linda Fagerström och går på den stora utställningen med kopior av Banksyverk i Malmö. Vad ger oss utställningen för nycklar till ett av vår tids största konstnärskap? Och vad tycker besökarna?
REPORTAGE: VEM ÄR BANKSY?Vem som ligger bakom pseudonymen Banksy är ett av konstvärldens största olösta mysterier. Kulturredaktionens Felicia Frithiof sorterar i teorierna, och spårar hur grafittimålaren blev en av de största samtida konststjärnorna vars verk inbringar mångmiljonbelopp på auktion.
VEM ÄGER RÄTTEN ATT STÄLLA UT BANKSY?Utställningen "The Mystery of Banksy: A genius mind" är en vandringsutställning som tidigare satts upp i bland annat Hamburg. Kulturredaktionens reporter Nina Sjöman har pratat med produktionsbolaget bakom utställningen och försökt reda ut vem som egentligen har rätt till Banksys verk, och kanske framför allt, att tjäna pengar på verken.
REPORTAGE: BANKSY I UKRAINAEn röd tråd genom Banksys konstnärskap är hans antikrigsbudskap och engagemang i konflikter runt om i världen. I början av november förra året började det plötsligt dyka upp målningar i Kiev-regionen i det krigshärjade Ukraina. Sju målningar hittades till slut. Vad betyder Banksys målarräder kring Kiev för den krigsprövade befolkningen? Reporter Lennart Berggren reste till Kiev för att följa i spåren Banksy lämnat på väggarna.
ESSÄ: ÄR DET OMÖJLIGT ATT KOMBINERA POESI OCH POLITIK?När världen mörknade på 1930-talet omvärderade det amerikanska författarparet George och Mary Oppen sina liv och bestämde sig för att lämna konsten för att kämpa mot fascismen. I den här essän från OBS grunnar poeten David Zimmerman på hur man lever ett liv med skapardrömmar.
Programledare: Eskil Krogh Larsson
Producent: Felicia Frithiof -
Utrikeskrönika 24 januari 2023.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Kiev, tisdag.
Vi har precis lagt på men så ringer Zoja upp igen. Hon, vars 30-årige son Zjena, dödades under den fullskaliga invasionens första dagar, när de ryska soldaterna intog hennes by strax utanför Kiev.
Framför ögonen på ett av barnbarnen, sexårige Dyma. Han såg allt, sin morbror ligga där livlös, död, med splitter i huvudet.
– Du, jag har en liten obekväm fråga, säger Zoja. Hennes röst är ansträngd.
– Jag skäms lite, men skulle du snälla kunna ta med dig lite choklad eller ett kinderägg, vadsomhelst till Dyma. Han skulle bli så glad.
– För Dyma brukar nämligen fråga varför folk kommer hit, journalister och utredare och jag brukar säga att det är Zjena som skickar hit dem för att hjälpa oss.
När vi ses, hemma hos dem, så säger inte Dyma så mycket. Stoppar in en godisbit och ler brett. På väggen intill hans säng har någon skrivit mama, papa och Zjena med en tuschpenna.
I det lilla huset finns flera porträtt av den döde sonen. Ibland hör Zoja hur barnbarnet pratar för sig själv, står framför porträttet och berättar något för Zjena.
Såret är fortfarande färskt, fast det har snart gått ett år sedan han försvann.
Eller kan människor verkligen försvinna? Dyma träffar ju honom ibland, om nätterna. En gång kom Dyma in till Zojas sovrum, sa att han inte kunde sova.
– Zjena har kört iväg med bilen, vi måste hämta honom, viskade Dyma till mormor.
– Han kommer nog tillbaka, sov nu, svarade Zoja och lät honom somna i hennes säng.
Hur förklarar man för ett barn att det kan bli så när det är krig, att människor dör, dödas, fastän de inte har gjort något fel?
– Dyma förstår allt egentligen, på sitt sätt. Kanske mer än oss. Jag kommer själv på mig ibland när jag dukar för middag, en tallrik till Zjena.
Zoja visar sina broderier, när sorgen är för tung känns det skönt att göra något med händerna, tänka på antal pärlor, antal korsstygn till vänster, till höger. Sorgen är bottenlös, avgrundsdjup för en mor att förlora sin son, för en pojke att förlora sin morbror, för en familj att förlora en medlem.
Dyma kikar in i rummet där vi pratar, jag och Zoja men så springer han iväg ut i sin värld.
När vi ska gå har han byggt något av pinnar och grenar. Det är en fälla, säger han.
– En fälla för vem? frågar mormor.
Han svarar inte, springer iväg, gömmer sig, skrattar.
När vi ska gå kommer han fram till mormor, viskar något i hennes öra.
– Han vill att du ska hälsa honom.
Jag lovar att göra det.
Lubna El-Shanti, Kiev
[email protected] -
En helikopter kraschade i Kiev bland de 14 döda finns inrikesminister Denys Monastyrskyj med inrikesministeriets ledning. Hör om vad vi vet.
Medverkande: Maria Persson Löfgren, Sveriges Radios Rysslandskorrespondent och Jan Hallenberg, Utrikespolitiska institutet.
Reporter: Paulina Monzón
Programledare: Kristin Axinge Jaslin
Samtalet med Maria Persson Löfgren sändes i Ekot i P4 klockan 12, 18 januari 2023
I en tidigare version av publiceringen angav vi att 18 personer dött i olyckan, en siffra som ukrainska myndigheter och nyhetsbyråer rapporterade. Under eftermiddagen justerades siffran till 14 döda.
-
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm, måndag.
Som en liten miniatyrfigur, med ögon lysande av skräck syntes hon sittandes på huk mitt i infernot av betongblock, kullvräkta väggar, utblåsta fönster och bakom henne det enda som var helt, ett vitt badkar. Högst upp på resterna av sin lägenheten på sjunde våningen i ett vanligt nioplans hyreshus i Dnipro, balanserade hon.
Till vänster om Anastasia – en gapade gigantisk avgrund, där två trappuppgångar av niovåningshuset fullständigt pulveriserats av den ryska KH 22-roboten.
En raketformad projektil, som byggs för att slå ut fartyg till havs och avfyras från bombplan.
Den har redan använts flera gånger mot vanliga civila. I semesterbyn Serhivka, sju mil från Odessa, då dödades minst 21 människor i sina lägenheter. I ett shoppingcentrum i Krementjuk minst lika många och så nu i Dnipro där antalet döda kan bli så många som 70. 30-talet döda har hittats, men fortfarande saknas mellan 30 och 40 personer. På sjukhus finns över 70 skadade, många av dem svårt skadade, flera är barn.
Bilderna från nedslagsplatsen är ofattbart grymma. Vem kan med vett och vilja skjuta sönder hus där barn sover i sina sängar och föräldrarna just satt på kaffet. Inte ens om de hörde flyglarmet hade de en chans att ta sig ned i skydd från de högsta våningarna.
Framför rasmassorna en kvinna, som förtvivlat skriker: ni ryssar, som vi alltid behandlat väl, som varit vänner och släktingar, men varför har ni tagit min son ifrån mig, ropar hon ut i tomma intet.
Hon förbannar alla ryssar och lovar dem sju svåra år.
Staden Dnipro har haft mycket ryska relationer, jag har själv träffat många i Moskva, som har släktingar i Dnipro. I Dnipro talas ofta ryska och många där har haft kontakter i Ryssland.
Det har den ryska krigsterrorn effektivt satt punkt för.
I rysk propaganda-tv i går kväll lät alla som blodtörstiga barbarer, när de jublar över de döda i Dnipro och önskar samma totala utplåning av Kiev, Charkiv och andra städer i Ukraina.
Detta är terrorn som talar – det finns inget annat ord – just nu.
Men 24-åriga Anastasia överlevde. En brandman lyckades resa en hög stege och få ned henne från toppen av rashögen. Hon blir en glimt av hopp, precis som den lilla katt, som syntes räddas när den satt fastklamrad på en avsats på en halv fasad.
Ljuspunkter som är nödvändiga för att orka fortsätta leva när den en gång gode grannen förvandlats till en blodtörstigare version än den ökände ryske Ivan den förskräcklige.
Maria Persson Löfgren, Rysslandskorrespondent
-
Den rysk-ortodoxa kyrkan har en lång historia av band till KGB och nyligen delade högsta ledaren ut medalj till en före detta spion. Samtidigt kämpar Ukraina för att stoppa prästernas inflytande.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Den rysk-ortodoxa kyrkan har en lång historia av band till både rysk politik och underrättelsetjänst. Den senaste veckan har den ryska patriarken Kirill i Moskva, gjort flera utspel som gör kyrkan till en ännu mer aktiv part i den ryska invasionen av Ukraina.
Ukraina har under flera år arbetat för att lösgöra sig från den ryskortodoxa kyrkans grepp. För att under den pågående invasionen stoppa det politiska inflytandet från Ryssland, har man både konfiskerat land och fastigheter som tillhör Moskvatrogna präster.
Nyligen kunde man också för första gången höra ukrainska istället för ryska i en kyrka vid det medeltida grottklostret i Kiev, den kanske allra mest betydelsefulla platsen för hela den östortodoxa kristendomen.
Medverkande: Stefan Ingvarsson centrum för Östeuropastudier vid Utrikespolitiska institutet, Johanna Melén tidigare Rysslandskorrespondent, Lubna El-Shanti korrespondent i Ukraina.
Programledare: Fredrik Wadström
Producent: Marina Nilsson Malmström
Tekniker: Alma Segeholm
-
Hör några valda delar ur 2022 års program.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
2022 var året då kriget åter kom till Europa. Roman Horbeck befann sig hos sin familj i närhet Kiev när Ryssland anföll Ukraina: "Den Roman som fanns före den 24:e februari har dött på något sätt."
Hör även om utmaningarna för den ortodoxa fältprästen Sergej Dmitrijev som befann sig vid fronten i Donetsk under krigets första månad.
Vi hör även icke-våldsförespråkaren Yurii Sheliatjenko i Kiev om en kamp i rejäl motvind och om Jonny i Valdemarsvik som precis i början av kriget ville hjälpa till med evakueringen genom att själv köra ner med en buss.
Hör även om ett påbörjat moskébygge i Skärholmen, en nyvald ärkebiskop och om frågan om samkönade par ska få gifta sig i svenska frikyrkor.
programledare: Åsa Furuhagen
producent: Anders Diamant
-
Kung Carl XVI Gustaf håller sitt jultal från prinsessan Sibyllas våning på Stockholms slott.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
H.M. Konungens jultal, 25 december 2022Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige.
Från Stockholms slott till Ukraina är det bara hundra mil fågelvägen.
Även där firar man jul. Men för många som bor där är det mörkt, kallt och svårt. Delar av samhällets infrastruktur är utslagna. Människor har dödats, skadats och utsatts för fruktansvärt lidande.
Första gången jag var i Ukraina var det fortfarande en del av Sovjetunionen. Drottningen och jag besökte då Sofiakatedralen i Kiev, där den svenska prinsessan Ingegerd ligger begravd.
Ingegerd var dotter till sveakungen Olof Skötkonung i Sigtuna. Hon giftes bort med storfursten Jaroslav av Kiev år 1019, och var senare känd som ett helgon, Sankta Anna. Hon blev en historisk person och är än i dag en länk mellan våra länder.
Under ett senare besök till Ukraina, ett statsbesök 2008, reste vi till Gammalsvenskby, ett litet samhälle i södra delen av landet.
Ända sedan 1700-talet har byn varit hem åt svenska ättlingar med rötter från det då svenska Dagö, i nuvarande Estland. Genom seklerna har de utstått svåra prövningar: krig och tvångsförflyttningar. Ändå har de lyckats bevara sina svenska traditioner.
I byns kyrka möttes vi av en kör som sjöng psalmer på ålderdomlig svenska, med texter och melodier som förts vidare från generation till generation. Det är ett starkt minne, som jag har burit med mig ända sedan dess.
Den ryska aggressionen mot Ukraina har slagit hårt mot byn. Vägen jag invigde vid statsbesöket har förstörts. Det är ont om elektricitet, vatten och bränsle.
Det känns tungt att tänka på det här. Därför vill jag i dag sända en särskild hälsning till invånarna i Gammalsvenskby:
Mina och min familjs tankar är hos er – och hos alla era landsmän.
Framför oss ligger nu 2023. Ett särskilt år, på flera sätt.
Vi står som land inför betydande utmaningar. Detta kommer att påverka många, framför allt dem med små marginaler. Och det kommer att ställa krav på oss alla. Som medborgare, och som
medmänniskor.Vid nyår tar Sverige över ordförandeskapet i EU:s ministerråd. En viktig och ansvarsfull uppgift för vårt land.
Nästa år är också ett jubileumsår: Den 6 juni är det 500 år sedan Gustav Vasa valdes till kung. Och i september har jag själv haft förmånen att vara Sveriges statschef i 50 år. Ja, det är en lång tid!
Med anledning av jubileet kommer Drottningen och jag att besöka Sveriges alla län. Efter snart ett halvsekel av resor till olika delar av vårt land så vet jag att varje län har sin egen karaktär, natur och historia. Det är en rik mångfald, där varje del är med och bygger en helhet. Vi ser fram emot dessa besök, och att få möta alla er, unga som gamla, runtom i landet.
Min förhoppning är att ni blir många som deltar. För det här jubileet handlar om Sverige. Om Sverige i tiden.
Ända sedan jag var liten och lekte med modelltåg har jag fascinerats av tekniska uppfinningar och framsteg. Det har alltid varit naturligt för mig att rikta blicken framåt, mot horisonten.
Under de 500 år som gått sedan Gustav Vasa blev kung har vårt land haft en helt enastående utveckling. Och under det halvsekel som jag har varit kung, har jag ofta fyllts av stolthet när jag sett hur svenska idéer och innovationer gör livet bättre för många
människor. Både här i Sverige och ute i världen, där svenska produkter ofta har ett gott renommé.Denna positiva utveckling och dessa framsteg hör till det som vi firar 2023.
Men, ett jubileum kan också vara ett bra tillfälle för eftertanke och tacksamhet.
Åkrarna vi skördar. Skogarna vi bygger våra hus av. Träden vi får våra juläpplen från. I generationer har människor planterat och sått, tagit hand om skog och mark – och lämnat det vidare till oss att förvalta.
På samma sätt kan man se på konsten, språket, arkitekturen. Den tekniska och medicinska utvecklingen. Allt det som vi i dag kan åstadkomma – kanske till och med tar för givet – bygger på en grund som andra har lagt.
I dag, på juldagens morgon, firades julotta i hundratals svenska kyrkor. De psalmer som sjöngs där har sjungits av många före oss. De är en del av vår historia och vårt kulturarv. Av det som binder oss samman och som tillhör alla i Sverige.
Jag väljer därför att avsluta denna julhälsning med några rader ur ”Härlig är jorden” – en psalm som sjöngs vid vårt besök i Gammalsvenskby, och som jag själv tycker mycket om. Den sjungs gärna vid begravningar, men också i juletid, och den har ett tryggt och trösterikt budskap.
”Tidevarv komma,
tidevarv försvinna,
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.”Oavsett hur du firar din jul så hoppas jag att den kan ge dig en stund av lugn och ro och eftertanke. Och att du kan ta fasta på det som ger dig glädje och hopp.
Låt oss alla skänka en tanke till dem som behöver det bäst, och ta hand om varandra – nu i jul och under året som kommer.
Tillsammans med min familj vill jag önska dig en riktigt god jul och ett gott nytt år 2023!
-
Utrikeskrönika 22 december 2022.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm, torsdag.
Mormor, i dag ska jag klä granen. Den ska bli sådär glittrig och fin som du hade önskat dig. Jag har köpt karameller i Ukraina, glansiga julgranskulor, lamettaglitter.
Om du var här skulle du säkert skratta åt alla lådor med julgranspynt, kanske hade du sagt att det är för mycket. Men det måste vara så.
För det här året har varit så konstigt, mormor.
För snart tio månader sedan började Ryssland bomba ukrainska städer, raketer föll ner inte långt från din begravningsplats.
Under det första dygnet gick det rykten om att den ukrainske presidenten hade flytt landet, samtidigt som de ryska styrkorna närmade sig Kiev, ockuperade områden. Världen höll andan.
En del experter, journalister sa i tv att det var början på slutet för Ukraina, att Ukraina inte skulle kunna stå emot Rysslands anfall, att landet skulle falla inom ett par dagar, veckor, kanske månader.
Du skakar säkert på huvudet, var du nu än är. Klart Ukraina inte kommer ge upp så lätt. Du som överlevt hungersnöd, andra världskriget, kuvats i ett sovjetiskt system, sett dess kollaps, du om någon vet att man inte ger upp svårförtjänt frihet, självständighet i första taget.
Under de senaste tio månaderna har jag tänkt mycket på dig. Vad du skulle ha sagt om du levde, vilka råd du skulle ge mig.
Och jag vet inte, jag har inga minnen av dig men på alla fotografier ler du, som om du vill säga att det kommer ordna sig, att en dag kommer allt bli bra.
Det har gått tio månader sedan Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina, miljoner människor har flytt sina hem, städer, byar, har förstörts, människoliv, infrastruktur men landet står kvar. Sårat men mer enat än någonsin.
Och när jag reste hem från Kiev för drygt en vecka sedan hade vissa skyltfönster dekorerats med julstjärnor, kulor, glitter. De jag pratade med sa att de skulle fira jul trots allt, mer lågmält, stillsamt än tidigare men ändå fira. Vi kan inte låta Rysslands president Putin stjäla julen, sa huvudstadens borgmästaren Vitalyj Klytjko.
Och på torget vid Sofiakatedralen i Kiev står en julgran nu, dekorerad med vita fredsduvor av plast och julkulor i blått och gult. En bekant var förbi där när den invigdes, i ett meddelande till mig skrev hon att det kändes hoppfullt att stå där på torget och se den skina upp.
Ett konstigt år mormor, men julgranen måste kläs, bli fin, en konstant i kaoset.
Lubna El-Shanti, Ukrainakorrespondent
[email protected] -
President Putin reser till Belarus för att träffa sin allierade president Lukasjenko. Samtidigt varnar Ukraina för nya ryska planer. Hör överstelöjtnant Joakim Paasikivi om vad resan betyder.
Under morgonen har Kiev åter igen attackerats av ryska drönare.
Medverkade: Joakim Paasikivi, överstelöjtnant och lärare i militärstrategi vid Försvarshögskolan.
Programledare: Pia Fridén.
Sändes i P1-morgon 19 december 2022. -
Dessutom författarsamtal om tiden i litteraturen, om Neda Soltani som tvingades fly från Iran, veckans panel, kåseri och krönika i Godmorgon, världen! är Sveriges Radios veckomagasin om veckan som gått och veckan som kommer.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Ryska raketbeskjutningar fortsätterRyssland fortsätter att raketbeskjuta ukrainska städer. Beskjutninagarn har varit mycket intensiva och i fredags slogs stora delar av Ukrainas infrastruktur och el ut. I veckan sa Kremls talesperson att någon vapenvila eller eldupphör bara för att det är jul, inte är aktuellt, och att ett fredsavtal med Kiev är omöjligt.
Oron för att elen kopplas bort i Skåne växer
I södra Sverige förbereder sig både myndigheter, företag och privatpersoner för nästa möjliga krisåtgärd om effektbristen på el blir större: planerade avstängningar av elen i delar av området under kortare perioder.Det är en krisåtgärd som väcker både frågor och oro bland såväl företagare som privatpersoner. På det elintensiva företaget The Absolut company i Nöbbelöv nordväst om Kristianstad säger driftchef Kerstin Lindström att den största oron är ovissheten, att inte veta hur länge eller hur ofta elen kan komma att stängas av.
Hemvändarnas fester - en jultradition
Med en vecka kvar till jul är det många som i dagarna återvänder till sina hemstäder för att samla familjen, men också för att träffa gamla vänner. Ett fenomen som växt sig allt starkare är "hemvändarkvällarna", en tradition som är särskilt stark i mindre städer, då gamla vänner och skolkamrater återförenas på lokala krogar och nattklubbar på jul- eller annandagen, efter att man i vissa fall inte setts på flera år. En tradition på gott och ont, visar det sig.Första timmen:
Ryssland fortsätter att raketbeskjuta ukrainska städer.
Frånkoppling av el är nu en verklig risk i Skåne
Idag avgörs VM-finalen i Qatar. Argentina möter Frankrike.
Neda Soltani tvingades fly från Iran 2009, när hon förväxlades med en dödad demonstrant.
Veckans krönikör Göran Rosenberg
Veckans panel
Andra timmen:
Omfattande spridning av Covid i Kina
Vad är konstruktiv journalistik ?
Satir med Public Service
Hemvändarträffar i jul.
Författarsamtal om tiden med Anne Swärd och Peter Fröberg Idling
Veckans kåsör Pamela Jaskoviak
Programledare Sara Stenholm
Producenter Nina Benner och Margareta Svensson
Sändningstekniker Victor Ubeira -
Avsnittet börjar med en halvtimmes nyhetssvep där vi pratar om Turkiets angrepp mot Rojava och protester i Kina, och fortsätter sedan med intervju med en distansinterjuv med Volodya Vagner som berättar om hur läget är i Kiev och vad människor där tänker och säger. Vill ni fördjupa er i protesterna i Kina, kan ni läsa […]
-
Wasiirka arrimmaha dibadda Iswiidhen Tobias Billström (M) oo ey weheliyaan wasiirrada dhiggiisa ee waddammada noordiska iyo baltig-ga ayaa booqasho ku tagay Kiev. Xukuumadda dalka Hungeriya ayaa ictiraaftay ka mid noqoshada waddammada Iswiidhen iyo Finland gaashaanbuurta Nato, Johan Pehrson oo hore u ahaa Sii hayihii hoggaanka xisbiga Liberalerna, islamarkaana ah wasiirka isdhexgalka iyo suuqa shaqada ee xukuumadda Sweden, ayaa sabtidii si rasmi ah loogu doortay xilka hoggaanka xisbiga.
-
Sveriges Radios veckomagasin om veckan som gått och veckan som kommer med reportage, intervjuer, kommentarer och satir.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
I miljonstaden Kiev köade invånarna vid vattenpumparna i veckan, sen infrastrukturen tagit stor skada av Rysslands raketattacker i veckan. Nu har vintern kommit med nya utmaningar. Vår korrespondent Lubna El-Shanti rapporterar direkt från Kiev.
Han skapar ett alternativt Fotbolls-VMFotbolls-VM i Qatar har nu pågått i en vecka. Men kritiken mot mästerskapet har lett till att många svenskar väljer att bojkotta matcherna.
Konsten att välja ledare för ett mittenparti
Men hur länge klarar egentligen fotbollsfansen att hålla borta sig från världens största idrottsturnering?
Fotbollsentusiasten Tryggve Pederby i Uppsala erbjuder ett alternativ för VM-vägrarna: en livestream med gamla VM-matcher.I helgen valdes formellt Liberalernas nya partiledare Johan Pehrson på en extrastämma i Stockholm. Samtidigt pågår processen med att välja ny partiledare för Centerpartiet. De tre kandidater som valberedningen föreslagit reser just nu runt om i landet för att presentera sig för centerrörelsen.
Liberlerna och Centerpartiet är ju de riksdagspartier som har haft svårast med att bestämma sig för hur de ska förhålla sig till Sverigedemokraterna. Och de har valt olika strategier.
Så vad är det för ledare som krävs i just dessa partier? Och har det blivit svårare att vara partiledare i mitten?Timme 1:
Kiev svårt sargat efter veckans ryska anfall, vår korrespondent är på plats
Kritiken mot Quatar
Fotbollsfans ordnar alternativt VM
Räntehöjningarna: vilka ekonomiska verktyg kan klara krisen?
Krönika av Katarina Barrling
Panelen om veckans inrikespolitik
Timme 2:
Konsten att välja ledare för ett mittenparti
Satir med Public Service
Höga tonarter utmaning i juletid
Hårdare tag mellan klimataktivister och rättssystemet
Hotellet i Mocambique drabbades av terrorattack - så gick det sen
Kåseri av Emil Jensen
Programledare Pia Fredén
Producenter Nina Benner och Cecilia Tengmark
Tekniker Joachim Persson
-
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm, onsdag.
Då var det dags igen, packa väskan till Ukraina. Vid det här laget har jag lärt mig vad som är viktigt att ta med och vad jag kan hoppa över.
Tidigare när jag reste iväg på längre reportageresor utomlands, innan kriget i Ukraina, har jag alltid slängt ner ett par nudelpaket, nötter, energibars och pulversoppor i packningen, utifall. .
Men nu struntar jag i det. I stället åker ett par tuber smårgåskaviar ner i väskan, knäckebröd och svensk choklad…
För i Ukraina finns det mat, nästan alltid, nästan överallt. Ja, trots att det är krig.
När chauffören Sasha plockar upp mig vid den polska gränsen frågar han mig om resan gått bra, sen kommer den, frågan om jag är hungrig. Nej svarar jag.
Då tar han fram något invirat i servetter ur sin ryggsäck.
Muffins, som hans fru Anja bakat.
De är till dig, säger han. Jag tackar och äter.
Ett par timmar senare kommer frågan igen, hungrig? Nej, inte än. Han sneglar på ryggsäcken, uppenbart besviken.
När vi närmar oss Kiev får han ett samtal, Anja. Du måste åka förbi oss, säger Sasha och jag inser att det inte finns något utrymme för diskussioner.
Vi går in i deras bostadshus i en förort till Kiev. Tar trapporna till tredje våningen utifall strömmen skulle gå, som det numera ofta gör efter Rysslands attacker mot elanläggningar.
Bordet i det lilla köket står redan uppdukat.
Bortj, rödbetssoppa, goluptsy, kåldolmar, pajer, stekt potatis, kyckling, plov, en risrätt och så syrade grönsaker, tomater, gurkor. Jag måste äta, smaka. Det bara är så.
Vi pratar om kriget, om mat, om elavbrott, om relationer och så frågar Anja om det finns ett kylskåp på mitt hotellrum, om det finns en vattenkokare. Jag anar vart hon är på väg men det är meningslöst att säga emot.
Hon har redan börjat packa, virar pajen i en servett, plockar ner burkar med saltade gurkor från en hylla, stoppar ner allt i en kasse.
Tanken slår mig, att det är just det här som gör att ukrainare förmodligen aldrig kommer dö av svält.
Dels för traditionen att konservera mat, allt från vitkål, till svamp, till lök men också för att det är kutym att dela med sig. Och det behöver inte vara något alldeles speciellt, det behöver inte vara köpt eller sterilt, eller fint förpackat, har du lagt in sill, gjort äppelmos, kokat sylt, är det helt rimligt att ta med sig det när du blir bortbjuden på middag hos vänner eller ge bort när någon besöker ditt hem.
Till exempel så är det precis så flera av soppköken i Kiev fungerar, folk kommer dit med sina burkar, lådor, påsar med mat, lämnar det där och det fördelas sedan vidare till de som behöver.
Tidigare kunde sådana situationer göra mig obekväm, jag skämdes över att jag som kommer från ett land i fred och överflöd blev bjuden på mat i ett hem i ett land i krig. Men nu försöker jag ta det med ro och blir inte lika handfallen.
När jag går räcker Anja mig kassen, jag tackar och försöker låta så spontan jag bara kan. Juste jag glömde ju nästan, jag har med mig något till er. Jag tar fram påsen med kaviar, knäckebröd och choklad från Sverige. Hon skiner upp, åh vad roligt, det ska vi smaka på imorgon.
Lubna El-Shanti, på väg till Kiev
-
I dagsläget är ryssarna på defensiven i Ukrainakriget, men de mänskliga lidandena når oss via sociala medier och tv. Med förfäran kan vi konstatera att kriget i Ukraina slår hårt mot civilbefolkningen. Brott mot krigets lagar och massmord på civila är ett faktum.
Den svaga ryska insatsen går att förklara med den bristande logistiken. Ett modernt krig med pansarfordon kräver en ständig tillförsel av drivmedel och ammunition. De långa stillastående ryska fordonskolonnerna norr om Kiev tyder på ett sammanbrott i underhållet. Soldaterna behöver dessutom förnödenheter och möjlighet till vila.
I detta avsnitt av Militärhistoriepodden fångar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved upp sitt första avsnitt om kriget i Ukraina. Utgångspunkten är att försöka förstå vad som pågår trots den knapphändiga informationen och det sofistikerade propagandakrig som utkämpas mellan Ukraina och Ryssland. Tendensen är att kriget håller på att vända till ukrainarnas fördel, men är det verkligen så?
Den 24 februari 2022 inledde Ryssland ett anfallskrig utan krigsförklaring mot sitt grannland Ukraina. Få vågade tro att ukrainarna skulle kunna stå emot. Mirakulöst hejdades de ryska anfallskolonnerna. Vi har nu i september upplevt hur ukrainarna dessutom återtagit en del av de områden ryssarna ockuperade de inledande veckorna av kriget. Kriget förefaller ha kostat ryssarna minst 15 000 i stupade.
Inget av detta verkar ryssarna ha kunnat lösa tillfredsställande. En nyckelfaktor i krigets inledning var att Antonov-flygplatsen utanför Kiev aldrig riktigt kunde användas för införsel av underhåll och förstärkningar. Ryssarna tog visserligen flygplatsen så småningom, men efter hårda strider och den kom aldrig att fylla den funktion som ryssarna hade planerat.
En annan faktor är den ryska ledningens brister och de ryska soldaternas bristande stridsmoral. Inga krig kan vinnas med dålig ledning, initiativlöshet och dåligt motiverade soldater. Putins försök att genom delmobilisering tillföra armén nya soldater kan mycket väl baktända. Protesterna kan öka och missnöjet växa hos en befolkning som hittills likgiltigt har accepterat regimens propaganda även om man sannolikt inte tror på det som basuneras ut av de ryska regimkontrollerade medierna.
Kärnvapenhoten från ryska sida kastar sin skugga över konflikten. Kan Putin verkligen vara så galen att han sätter in taktiska kärnvapen? Och hur reagerar västvärlden på det om det blir verklighet? Mycket står skrivet i framtiden.
Bild: Ryska vapen som förstördes i det andra slaget vid Sviatohirsk den 1 oktober 2022, Ukrainas inrikesministerium, Wiki Media Commons.
Lyssna också på Ukrainakriget 2022 – när historien vänder.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
- Mostrar mais
