Sveriges Radios Podcasts
-
Sara Lafolie från Svenska barnboksinstitutet kommer till studion för att berätta om årets Barnboksprovning. Dessutom intervjuar vi Lars Andersson och åker hem till bokcirkeln i Visby.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Bokprovningen, som noggrant går igenom föregående års utgivning av barn- och ungdomsböcker, har gjorts sedan 1993.
LARS ANDERSSON OM VAD MAN KAN GÖRA SOM FÖRFATTARE OCH FÖRÄLDERVad har då litteraturen själv för ansvar för att bli läst? Och författarna? Lars Andersson, som nyligen kommit ut med sin 36:e roman, har en skarp uppmaning. Dessutom berättar han för vår reporter Jenny Teleman om hur det känns när en son med Downs syndrom börjar att läsa.
HEMMA HOS BOKCIRKELN "TRE KVINNOR" I VISBYTre kvinnor från gotländska Visby har sedan två år tillbaka läst och diskuterat böcker, oftast böcker de inte tycker särskilt mycket om och oftast med nån bebis närvarande. Nu är Caroline Svensson, Linnea Wigforss och Sara Kurland med och korar vinnaren av Sveriges Radios romanpris.
TREDJE NOMINERADE POETEN TILL SVERIGES RADIOS LYRIKPRIS
Vår reporter Helene Alm besökte dem.Lyrikpriset är det äldsta av Sveriges Radios priser och har sedan delats ut sedan 1958, då Nelly Sachs blev den första mottagaren. Som uppladdning inför Litteraturveckan i P1, som börjar på måndag, sänder vi den här veckan korta uppläsningar ur varje nominerad poets utgivning. Pristagaren utses av en jury.
"BEEF" – EN AV DE MEST HYLLADE TV-SERIERNA PÅ LÄNGE PÅ NETFLIX
I dag: Christoffer Bergström, som debuterade 2022 med samlingen "Avstånd".I tv-serien Beef på Netflix hamnar två trafikanter i en våldsam trafikincident – som båda vägrar att släppa. Det leder till hämndaktion efter hämndaktion som till slut riskerar att rasera båda deras liv.
Vår filmkritiker Joakim Silverdal gav den en fyra i betyg i Kulturnytt i morse. Vad är det då som är så bra med Beef?, frågar vi honom i ett samtal om konflikt och komik.
ESSÄ: OM RESANDETS VÄLSIGNELSERMänniskan är en resande varelse och efter pandemi har förstås resorna ökat - både i antal och i distans. Kanske funderar du som lyssnar just nu på om och vart du ska färdas i sommar. Då kan det vara värt att bli påmind om varför vi reser, samt vilken sorts resor som får störst betydelse.
Anna Blennow är inte enbart poet och docent i latin, utan en tågresenär av rang som dessutom forskat på guideböcker till Rom. Nu får hon guida oss genom en historia av resor.Programledare: Cecilia Blomberg.
Producent: Mattias Berg. -
Med jämna mellanrum dyker debatten upp. Vad är sant och vad är fiktion? Och får man skriva vad som helst om verkliga personer i skydd av romanen? Victor Malm, kulturchef på Expressen, och Mikaela Zabrodsky, vd på Förläggareföreningen, hjälper oss att reda ut.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Alex Schulmans berättelse om sin mormor och morfar fick fina recensioner och många läsare när den kom 2018. "Bränn alla mina brev" har ordet "roman" på framsidan – samtidigt som Schulman i intervjuer har framhållit att han har velat berätta den sanna historien om sina morföräldrar.
I tidskriften Kvartals granskning häromveckan ifrågasätts hur Schulman använt verkliga personer och händelser i en fiktiv berättelse – som på samma gång vill vara en roman med full konstnärlig frihet, och läsas som en autentisk beskrivning av verkligheten.
Det har lett till en förnyad debatt om vad en roman kan vara. Behöver vi ett nytt kontrakt mellan läsare och författare?
KRITIKSAMTAL: DANIEL SJÖLIN OM TRE AV VÅRENS VIKTIGASTE NYA DIKTSAMLINGARKulturredaktionens kritiker Daniel Sjölin har läst tre av vårens nyutkomna diktsamlingar – Judith Kiros "Det röda är det gränslösa", Ilya Kaminskys "Dansa i Odessa" (övers: Lars Gustaf Andersson) och Lars Håkan Svenssons "Snöns eftermäle". Tre sinsemellan olika diktsamlingar värda att uppmärksamma.
OCH DE NOMINERADE TILL SVERIGES RADIOS LYRIKPRIS ÄR...Fem poeter är nominerade till Sveriges Radios lyrikpris, som tillkännages under nästa veckas Litteraturveckan i P1. Under den här veckan får vi ta del av de nominerade diktsamlingarna, och först ut är Athena Farrokhzads "Åsnans år", i uppläsning av författaren själv, liksom Lennart Sjögrens "Det röda äpplet", i uppläsning av Stina Ekbladh.
MÖT BOKCIRKELN "SIRIS VÄNNER" – EN AV BOKCIRKLARNA I ÅRETS ROMANPRISJURYUtdelningen av Sveriges Radios romanpris är kulmen på Litteraturveckan i P1, och i år utgörs lyssnarjuryn av medlemmar från bokcirklar i Östergötland och på Gotland. Nästa vecka hör vi juryns överläggningar om de nominerade romanerna – men redan nu ska vi få lära känna årets bokcirklar lite mer.
Ett par mil utanför Linköping vid Göta kanal, ligger Bergs slussar och Vreta kloster. Här bor de fem medlemmarna i bokcirkeln "Siris vänner", en bokcirkel som har en given plats i vardagen och där alla har gångavstånd till varandra.
ESSÄ: 1600-TALETS KONSTNÄRER HAR NÅGOT ATT LÄRA OSS OM MÄNNISKANS KAMP MED NATUREN"Återställ våtmarker" har blivit ett slagord bland klimataktivister som kämpar för minskade koldioxidutsläpp. I Sverige försvann många av våra koldioxidbindande våtmarker vid de stora utdikningarna som gjordes under 1800-talet – en landskapsomvandling som Sara Lidman speglar i sitt jernbaneepos. Men också landskapsmålarna i 1600-talets Nederländerna fångade människans kamp med naturen. Det här är konstverk som vi idag kan betrakta i ett nytt ljus. Det menar författaren Erik Lindman Mata i dagens essä från OBS.
Programledare: Eskil Krogh Larsson
Producent: Felicia Frithiof -
Den skandalösa och manschauvinistiska influencern Andrew Tate sitter fortfarande häktad i Rumänien, men hur förklarar man egentligen hans framgångar? Programledare: Parisa Amiri. Bisittare: Jonas Bonnier.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Vi pratar om Andrew Tates digitala framgångar med Sveriges Radios techreporter Sven Carlsson och chefredaktören för Galago Rojin Pertow.
Dessutom får vi reda på allt om Bernard Arnault, ägaren till lyxkonglomeratet Lvmh, som numera är världens rikaste man av ekonomijournalisten Andreas Cervenka.
Och så undrar vi över prissättningen på konsertbiljetter.
Programledare: Parisa Amiri
Bisittare: Jonas Bonnier
Producent: Amanda Rydman -
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Bogotá, onsdag.
Känner ni igen låtar som ”Whenever wherever” eller ”Waka Waka”? Eller rättare sagt, vet ni vem som sjunger dem. Ja, det är Shakira, colombianskan som rör sig som en ormtjusares kobra på scenen.
Shakiras spruckna förhållande med förra fotbollsstjärnan från Barcelona Gerard Pique har varit den stora snackisen i Latinamerika i flera månader. För tre veckor sen blossade storyn upp rejält i medierna. Anledningen är Shakiras nya låt, som är ett ordentligt verbalt angrepp på både sin ex och hans nya flickvän.
Genom enkla ordlekar där både Piqués och flickvännens namn vävs in i texten levererar Shakira en salva av påhopp som har fått feminister, psykologer och musikhistoriker att reagera.
Versen där Shakira sjunger ”du har bytt en rolex mot en casio” och ”en ferrari mot en twingo” – en jämförelse mellan henne själv och den nya flickvännen – har av de utpekade bolagen använts i marknadsföringssyfte.
Sen låten släpptes har psykologer diskuterat offentligt om det är helande eller destruktivt för Shakira själv att göra så här. Att slänga ur sig ilskan är en sak, säger de, men det är en annan nivå att göra det så att hela världen hör.
Om hon mår bra av det, så fine, säger ena delen av kåren. Hon kan väl inte må bra om hon gör så här, säger den andra delen.
Musikhistoriker har skyndat sig att gräva fram andra exempel på artister som sjungit ut sin vrede mot den svikande partnern. De har funnit massa med exempel, men de flesta präglas ändå mest av sorg. Det gör inte Shakiras låt.
Låten har även fått den starka feministiska rörelsen i Latinamerika att reagera, även här är åsikterna tudelade. De som nu hejar på Shakira hänvisar till den vers i låten som säger: Kvinnorna gråter inte längre, de bara skickar fakturan.
Men andra feminister kritiserar Shakira för att hon har gett sig även på den nya flickvännen, en syster som inte kan anklagas för mannens otrohet och svek. Det är han, Piqué, som är skurken, inte hon, säger de.
Hittills har jag inte hört någon säga att Shakira möjligen bara är en duktig affärskvinna. Hennes låt släpptes den 11 januari och slog rekord på Youtube med över 50 miljoner visningar på 24 timmar. Det spekuleras att sångerskan kammade hem nästan en miljon kronor på bara några få timmar.
Ivan Garcia, Bogotá
[email protected] -
Flickor förväntades ta mest ansvar för oönskade graviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar också under den sexuella revolutionen. Trots nya tankar levde gamla normer kvar visar ny forskning.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Den sexuella revolutionen på 70-talet innebar en ny syn på sex och samliv, men gamla tankar levde kvar. Historikern Anna-Karin Larsson har studerat debatterna i dåtidens medicinska tidskrifter och visar hur flickor fortfarande förväntades ta ansvar inte bara för sin egen sexualitet men också för pojkarnas.
Vi undersöker också hur minnet av Mahatma Gandhi lever kvar i Indien, 75 år efter mordet på landsfadern. Sveriges Radios Sydasienkorrespondent Naila Saleem menar att Gandhi inte hade känt igen sig i dagens Indien.
Och så svarar Dick Harrison på en lyssnarfråga om hur det gick till när den långa gränsen mellan Sverige och Norge skulle dras på 1700-talet.
Programledare är Tobias Svanelid.
-
Från och med idag heter programmet Talkshow i P1. Och i dag är det med Katherine Zimmerman som programledare och Kristoffer Ahonen Appelquist som bisittare. Hur är det att reta upp president Erdogan? Bör de som tar droger känna knarkskam? Hur förändras livet efter en 26 sekunder lång paus i SVT?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Hur är det att reta upp president Erdogan?Kristoffer Ahonen Appelquist retade upp Turkiets president Erdogan redan i oktober - men ångrar han sig och får retroaktiva svettningar? Sveriges Radios korrespondent i Turkiet är Johan Mathias Sommarström. Han utger sig nu för att vara norsk för att undvika jobbiga frågor.
Hur är det att vara 26 sekunders mannen?Den moderate politikern Staffan Tjörnhammar berättar om tystnaden som faktiskt förändrade hans liv. 26 sekunder i en intervju om politikernas planerade lönelyft ändrade allt.
Knarkskam - vad handlar det om?Vi har flygskam och köttskam. Nu har Katherine har noterat att ett nytt ord har bubblat upp flera sammanhang: knarkskam. Kulturskribenten Saga Cavallin reder ut vad det handlar om.
Programledare: Katherine Zimmerman
Bisittare: Kristoffer Ahonen Appelquist
Producent: Fabian Asserbäck -
Sveriges Radios veckomagasin om veckan som gått och veckan som kommer med reportage, intervjuer, kommentarer och satir.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Natosamtal i limboFortsatta samtal om Natofrågan med Sverige är meningslösa i det rådande läget, enligt Turkiet. Samtidigt säger svenska Utrikesdepartementet att Sverige befinner sig i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget.
Nya fyndigheter oroar samebyn i Kiruna
Vad säger Sveriges chefsförhandlare, diplomaten och tidigare statssekreteraren Oscar Stenström, om situationen? Och hur ska han lösa knutarna i den allt snårigare förhandlingen, där många intressen vill göra sig hörda?Än en gång står Kirunas befolkning för utmaningar när nu det statligt ägda gruvbolaget LKABs undersöker möjligheterna att öppna ytterligare en gruva.
Men det som vissa ser som en lyckträff och en försäkring om en ljusare framtid, innebär för andra ett hot.
"Stad i ljus" en sång med många betydelser
– Det här skulle kapa samebyn i två delar. Vi kommer inte kunna bedriva traditionell renskötsel, säger Karin Kvarfordt Niia som tillhör Gabna sameby.Den över 30 år gamla låten “Stad i ljus” har fått en speciell mening i samband med pågående handbolls-VM i Sverige.
Låten har nu blivit en slags inofficiell nationalsång när hela publiken stämmer in i allsång inför Sveriges matcher. Genom åren har “Stad i ljus” hittat in i många olika rum och funnit ny mening.
Timme ett:
Konflikten om Natosamtalen
Ilska mot Sverige i Turkiet
Stad i Ljus
Samerna och den nya metallfyndigheten i Kiruna
Krönika Nina Wormbs
Panelen
Timme två:
Lyssnande partiledare
Satir med Public Service
Ukraina i väntan på stridsvagnarna från väst
Så samlas bevis på krigsbrott in
Vikten av att förstå en text
Oron i Mellanöstern
Kåseri Pamela Jaskoviak
Programledare Sara Stenholm
Producent Nina Benner
Tekniker Victor Ubeira -
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
San Francisco, fredag.
Idag kommer andra delen av tv-årets hittills mest utskällda serie. I alla fall inom gayvärlden. För, som någon skrev på Twitter, om det är något som faktiskt kunnat ena den i vanliga fall så spretiga HBTQ-världen i USA, så är det att man avskyr serien The Real Friends of WeHo.
Serien är en sorts bögversion av Hollywoodfruar. Eller kanske snarare den amerikanska förlagan Real Housewives-konceptet.
Eventuellt hade serien kunnat få ett lite mer varmt mottagande om den inte hade inlett första avsnittet med att förklara att platsen där den utspelas, West Hollywood i Los Angeles, är hela gayvärldens epicentrum. Det känns i alla fall som att alla som såg på serien här i San Francisco, genast blev kränkta och stängde av första avsnittet redan där.
Vi får följa en influencer, en stylist, en skådespelare, en artist, en entreprenör och en snubbe som driver en resebyrå tillsammans med sin man som var med i tonårskomedin Mean Girls en gång i tiden. Jag tror jag fick med alla där. För trots att de sysslar med olika saker, så känns de nästan som en och samma person. Som prefabricerade West Hollywood-kloner. Till och med han som säger att han inte tillbringar någon tid i West Hollywood. De är alla fräscha, vältränade... ointressanta.
Under veckan som gått har man kunnat ta del av mängder av mer eller mindre begåvade sågningar av serien. En person på Twitter var till och med irriterad över att en några sekunder lång inklippsbild var filmad 2015 – det kunde man se på annonstavlan med reklam för Askungenfilmen.
Och en video från en gaybar blev viral, där jublar gästerna när någon stänger av tv:n som ska visa The Real Friends of WeHo.
Artisten Todrick Hall som är med i serien, och som redan tidigare fått utstå en hel del hat på nätet, verkar ha tagit mest illa vid sig. Han har publicerat flera sidor långa handskrivna brev på Instagram där han till exempel frågar sig varför han och de andra medverkande kritiseras för att de är rika, vältränade privilegierade – medan folk samtidigt upphetsat följer varenda avsnitt av till exempel serien om den välbärgade Kardashian-familjen.
Själv tänker jag att det här konceptet kanske hade varit spännande för 20 år sen. Andra hyfsat nya dokusåpor med bögmedverkan har adderat någonting till bögarna för att göra det intressant. Styling och livsstilsserien Queer Eye lät sina programledare ge smakråd till personer som bodde i olika sydstater under de första säsongerna. Långt från gayghettona. Precis som We're here där programledarna iscensätter dragshows i olika småstäder.
Att följa livet i en småstad mitt i en storstad där alla är stöpta i samma form, är inte lika spännande. Inte ens om småstaden ligger i Hollywood.
Roger Wilson, San Fransisco
[email protected] -
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Pretoria onsdag.
Bara häromdagen var herr Lavrov på besök här i staden. Jag talar om den ryske utrikesministern Sergej Lavrov som togs emot av sin sydafrikanska kollega Naledi Pandor. Besöket beskrevs som mycket vänskapligt med idel glada miner. Det väckte inga större reaktioner, en liten demonstration med mest ukrainare hölls i stan. Inte mer. Sydafrika, som har vägrat att fördöma Rysslands invasion av Ukraina, har också avstått från att rösta för flera olika resolutioner i FN som går emot Ryssland.
Senare i februari kommer det också hållas en stor marinövning utanför de sydafrikanska vattnen med fartyg från Kina och Ryssland. Möjliga förklaringar som anges är att ANC känner sig positivt inställt till Sovjetunionen, som en gång hjälpte befrielserörelsen, och där ser man Ryssland som en direkt arvtagare, och liksom glömmer att Ukraina också var en del av Sovjet. Andra cyniker pekar på det faktum att en rysk oligark gett ganska mycket pengar till ANC, ett parti i finansiell kris. Men det är inte bara Sydafrika som sticker ut här. Ryssland är populärt på många håll i Afrika.
Särskilt den fransktalande delen. Jag har under mina resor där insett att det alltid funnits aversioner mot den gamla kolonialmakten Frankrike, det har bara varierat över tid. Nu är den skyhög, och en del menar att det beror på en medveten påverkanskampanj från Ryssland, som skickligt spelat på de antikoloniala känslorna. Vid demonstrationer i Burkina Fasos huvudstad mot Frankrike dök det plötsligt upp en mängd ryska flaggor. En del undrade: var kom de ifrån? Ryska flaggor har det inte direkt drällt av där.
Malis militärdiktator Assimi Goita drev ut de franska förband som var där för att bekämpa islamistiska terrorgrupper, och ersatte det med Wagnergruppen. Nu pekar alltmer på att Burkina Faso går samma väg. Men Wagnergruppen har visat sig vara helt hänsynslös i Mali och Centralafrikanska republiken, där den också finns sen flera år. Och i Malis fall har hotet från islamisterna inte blivit mindre, snarare värre. Hur resonerar då den 35-årige Ibrahim Traoré, den unge kaptenen som tog makten i Burkina Faso förra året, har inte sett det här?
Jag tror det finns en genuin vilja att bryta med koloniallandet, visa sitt oberoende, men jag tror också att det finns nåt annat. Den lockande tanken att Wagner är en quick fix. En snabb lösning. Mot ett gruvkontrakt eller nåt liknande, är den beredd att kliva in direkt. Men problemet med snabba lösningar är att det sällan är det, och kanske snarare motverkar sitt eget syfte, särskilt på längre sikt. Men uppenbarligen lockar det. Frågan är vem som står näst på tur att bli Ryssland nya kompis på kontinenten? Elfenbenskusten, Senegal? Vem vet?
Richard Myrenberg Pretoria
[email protected] -
På klädaffärernas herravdelningar dominerar blått, svart och andra mörka färger varför uppmuntras inte män att klä sig roligare? I dagens program berättar vi dessutom om P1:s nya talkshow!
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Många har nog varit nyfikna på vad som kommer att hända i P1 klockan 15.04 från och med nästa vecka. Det kan vi nu äntligen berätta om i dagens avsnitt! Det är Sveriges Radios mångfacetterade och rutinerade programledare Katherine Zimmerman som kommer att ta över programmet tillsammans med Kristoffer Ahonen Appelquist, Jonas Bonnier och Parisa Amiri. Välkomna att hänga med in i den nya eran – Talkshow i P1, samma tid, samma kanal!
Herrmode är tråkigt, tycker Louise. Var är de roliga färgerna och mönstren, och varför är det inte vanligare att killar och män klär sig mer som exempelvis Harry Styles? Vi reder ut detta tillsammans med modeprofessorn Louise Wallenberg.
Dokumentären "Samlarna" skildrar hur det är lida av samlarsyndrom – alltså att samla på sig så mycket saker att det medför problem. Vad gör man om man känner att man börjat utveckla samlartendenser, och hur närmar man sig bäst någon som är oförmögen att göra sig av med saker? Vi pratar med psykologen Sofia Jägholm.
Programledare: Louise Epstein
Bisittare: Thomas Nordegren
Producent: Ulrika Lindqvist -
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm Torsdag,
Förra veckan hände något ovanligt. Svensken fick plötsligt en ny roll på världskartan.
Som korrespondent med fokus på unga rapporterar jag med jämna mellanrum om droger i olika sammanhang. Nästan uteslutande har det handlat om andra länder som mer radikala och liberala: Avkriminalisering här, legalisering där, cannabis, svamp, turistbussar för de som vill röka, plantage och butiker.
Snart ska jag besöka en klinik som för några år sedan fick tillåtelse att skriva ut heroin på recept, som låter patienter injicera och slumra till innan de går vidare med sin dag. Ungefär samtidigt som de startade så länkade dåvarande justitieminister här i Sverige till en satir-artikel om att massa människor dött av marijuana-överdos när det legaliserades i Colorado. Det skrattades åt – även om hennes pressekreterare hävdade att hon hela tiden förstått att det var satir.
Vi får väl rätt sällan vara de där sköna eller galna beroende på hur man ser det, de där bakåt-lutade i världen. Men så förra veckan hände det – rapporter började komma om att unga personer i ett annat land, Frankrike, använder det svenska snuset i allt högre utsträckning. Svenska medier, inklusive undertecknad, hoppade på.
Det har blivit en grej på sociala medier. Under hashtagen ”Le snus” lägger folk i Frankrike upp filmer på Tiktok där de förklarar i instruktionsvideos hur man snusar. ”Ni är många som bett mig förklara hur man gör med snus”, säger en kille in i kameran. ”Man ska gärna ha något att dricka, något sött”, fortsätter han. ”Man tar tag i överläppen och stoppar in den lilla påsen mellan läppen och tandköttet”.
Andra hashtagar Le snus när de testar för första gången. De stoppar in det och ojar sig ”det bränns, det svider”. I en film ligger ett gäng killar i en trapp, utslagna, i va som ser ut att vara en skolkorridor. Kompisarna asgarvar. De är i 20-årsåldern men påminner närmast om 13-åringar i Sverige som testar för första gången och får nikotin-kickar.
I Sverige togs nyheten emot med stort behag. TV4:s vinkel var att fransmännen är för veka – i SVT gick reportern runt med en dosa i Paris och frågade fransmännen om de vet vad prillorna är för något. Det skrattas åt att den lilla dosan som ligger på vart och vartannat skrivbord eller i fickan hos svensken i franska medier beskrivs som något främmande och farligt.
Våran egen folkhälsomyndighet skriver också om hälsoriskerna med snus. Om beroende, cancerrisk, diabetes och så vidare. Men när man i Frankrike reagerade med att börja föreläsa för unga om tobakens och nikotinets risker, då blev det en nyhet här som de flesta ville ta upp. Kanske blev nyheten i Sverige till och med större än i franska medier.
Kanske för att det var lite skönt att framställa oss som klassens cooling för en dag.
Caroline Kernen, korrespondent med fokus på unga.
[email protected] -
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Gandalf har kommit till Mordor.
Och alla ni som är ordentligt inlästa på Sagan om ringen anar kanske att jag inte pratar om den Gandalf och det Mordor - vad jag kan minnas så reste ju den Gandalf aldrig till just Mordor.
Nä, nu pratar vi istället om en plats i Polens huvudstad Warszawa, om det affärsdistrikt som formellt heter Służewiec, men som Warszawaborna helt på egen hand och med ett stråk av svart ironi döpt om till Mordor, vilket är det namn de flesta använder idag.
I bokens värld är Mordor en själadöd plats, monoton, industriell och avgrundsdjupt dyster, där de kuvade invånarna som alla såg lika dana ut, hopplöst trälar på i det destruktivas och hopplösas tjänst.
Jag har varit ett par gånger i Warszawas Mordor, och det är inte alldeles omöjligt att förstå varför Warszawaborna kommit att likna livet i Służewiec med denna glädjelösa plats. Här står de långa raderna av kontorshus själlösa och strama, påfallande lika varandra och byggda någon gång på 90-talet. Tätt, står de och reser sig mot himmelen som mäktiga monument över den boomande polska ekonomin sedan murens fall. I Mordor är trafiken tät och varje morgon marscherar tiotusentals likadant klädda tjänstemän hit, för att streta på som anonyma kuggar i den stora maskinen.
Kanske inbillade jag mig, men visst hade de något tomt i blicken? Det är iallafall tomt på träd och öppna ytor. Här, bland glas och betongfasaderna är det meningen att man ska jobba, inte trivas. Det sägs att Mordor bryter ner människors själar, likt det industriområde som låg här förr i tiden bröt ner deras kroppar. Det lär finnas 100 000 kontorsarbetsplatser i Mordor, en miljon kvadratmeter kontorsyta, stöpt i samma materialistiska monokultur.Men, så plötsligt ett varmt ljus som bjuder dunklet motstånd. En helt ny vägskylt. Gandalfs gata! Gandalf, den gode trollkarlen som i böckernas värld tröstlöst kämpade mot maskinen och hopplösheten, för individen och dess värdighet. Sen några veckor tillbaka finns det en gata i Warszawas Mordor uppkallad efter Gandalf. Anakronistiskt såklart, han var ju som sagt aldrig där. Men lokala myndigheter har lyssnat på ett medborgarförslag om att släppa in goda krafter i kvarteren. Kanske har man bara humor, eller vill man signalera att nya ljusare tider faktiskt väntar här i dödsskuggans dal.
Men sant är att gatan Gandalf finns och kanske faktiskt också bär bud om bättre tider. För stadens plan är att Mordor nu ska bli mänskligare. Få mindre trafik och fler bostäder, förskolor, parker och träd. Det finns stora planer för hur människor ska kunna trivas här - bo, arbeta och ha en meningsfull fritid allt inom 15 minuter. Som ett lyckligt Fylke mitt i Warszawa.Samuel Larsson, Polenkorrespondent
-
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Stockholm, måndag.
Som en liten miniatyrfigur, med ögon lysande av skräck syntes hon sittandes på huk mitt i infernot av betongblock, kullvräkta väggar, utblåsta fönster och bakom henne det enda som var helt, ett vitt badkar. Högst upp på resterna av sin lägenheten på sjunde våningen i ett vanligt nioplans hyreshus i Dnipro, balanserade hon.
Till vänster om Anastasia – en gapade gigantisk avgrund, där två trappuppgångar av niovåningshuset fullständigt pulveriserats av den ryska KH 22-roboten.
En raketformad projektil, som byggs för att slå ut fartyg till havs och avfyras från bombplan.
Den har redan använts flera gånger mot vanliga civila. I semesterbyn Serhivka, sju mil från Odessa, då dödades minst 21 människor i sina lägenheter. I ett shoppingcentrum i Krementjuk minst lika många och så nu i Dnipro där antalet döda kan bli så många som 70. 30-talet döda har hittats, men fortfarande saknas mellan 30 och 40 personer. På sjukhus finns över 70 skadade, många av dem svårt skadade, flera är barn.
Bilderna från nedslagsplatsen är ofattbart grymma. Vem kan med vett och vilja skjuta sönder hus där barn sover i sina sängar och föräldrarna just satt på kaffet. Inte ens om de hörde flyglarmet hade de en chans att ta sig ned i skydd från de högsta våningarna.
Framför rasmassorna en kvinna, som förtvivlat skriker: ni ryssar, som vi alltid behandlat väl, som varit vänner och släktingar, men varför har ni tagit min son ifrån mig, ropar hon ut i tomma intet.
Hon förbannar alla ryssar och lovar dem sju svåra år.
Staden Dnipro har haft mycket ryska relationer, jag har själv träffat många i Moskva, som har släktingar i Dnipro. I Dnipro talas ofta ryska och många där har haft kontakter i Ryssland.
Det har den ryska krigsterrorn effektivt satt punkt för.
I rysk propaganda-tv i går kväll lät alla som blodtörstiga barbarer, när de jublar över de döda i Dnipro och önskar samma totala utplåning av Kiev, Charkiv och andra städer i Ukraina.
Detta är terrorn som talar – det finns inget annat ord – just nu.
Men 24-åriga Anastasia överlevde. En brandman lyckades resa en hög stege och få ned henne från toppen av rashögen. Hon blir en glimt av hopp, precis som den lilla katt, som syntes räddas när den satt fastklamrad på en avsats på en halv fasad.
Ljuspunkter som är nödvändiga för att orka fortsätta leva när den en gång gode grannen förvandlats till en blodtörstigare version än den ökände ryske Ivan den förskräcklige.
Maria Persson Löfgren, Rysslandskorrespondent
-
I försöken att få ner priset på el pågår en ständig jakt efter att producera mer. Men parallellt med det och mer i det tysta försöker forskare att utnyttja kraftledningarna bättre så att mer el kan distribueras i dem samtidigt som mindre el går till spillo.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Sveriges Radios vetenskapskommentator Ulrika Björkstén besöker bland andra forskare vid lärosäten och energibolag i ett program om hur det svenska elnätet till elkonsumenterna behöver och kan moderniseras. Rätt mängd el ska lättare finnas på plats vid rätt tillfälle.
Medverkande:
Lars Nordström, professor i elkraftteknik
Bo Normark, expert på eltransmission, styrelseledamot Svenska Kraftnät
Emad Zand, chef för utvecklingen av batterisystem vid Northvolt
Tomas Kåberger, professor i energisystem vid Chalmers tekniska högskola
Björn Jacobsson, forskningsledare på Hitachi i Ludvika
Linnea Gustafsson, driftsingenjör Ellevio
Yvonne Ruwaida, elkraftsingenjör Vattenfall Eldistribution
Göran Ericsson, forsknings- och utvecklingschef på Svenska kraftnät
Peter Stengård, projektledare för brytarutveckling på Hitachi i Ludvika
Emma Nehrenheim, hållbarhetschef Northvolt
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Niklas Zachrisson
Reporter: Ulrika Björkstén
Producent: Anders Wennersten
-
Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
London, tisdag.
Alla vi som har syskon känner nog igen att det kan gå upp och ner i relationerna. Ett syskon kan vara en bästa vän, en trygg famn, en person att ringa även mitt i natten, men den kan också vara den störigaste personen som finns. Det kan tjafsas runt julbord – och man kan hålla varandra i händerna när det stormar.
För de flesta av oss sker allt det där i hemmet. Inte på framsidorna av världspressen som i fallet med de brittiska prinsbröderna William och Harry. Två pojkar som vuxit upp i mediernas rampljus, i en institution som format dem och där den ena är född att en dag sitta på tronen. Det kanske bäddar för ett visst mått av syskonrivalitet.
Deras mamma prinsessan Diana klädde dem gärna i matchande outfits när de var små. Randiga shorts, röda tröjor, nittiotalets jeans från topp till tå – men kläderna till trots var bröderna var på väg längs olika banor i livet. En arvtagare, och en ”reserv” – som Harry själv kallar sig – titeln på hans självbiografi.
I den skriver Harry till exempel att storebror William inte riktigt ville umgås under skolåren på Eton. Det kanske inte är så konstigt… Min storebror var nog inte heller så sugen på att umgås med mig, på samma sätt som jag inte var så intresserad av mina småsystrars lekar.
När prinsessan Diana dog kablades bilderna från hennes begravning ut över hela världen. Ovanpå hennes kista, framför buketten med vita liljor, stack ett brev upp med den handskrivna texten ”mummy” från sönerna. Bakom gick de, 12 och 15 år gamla, i tysthet längs Londons gator.
Dianas död löper som en röd tråd genom Harrys självbiografi, hans livshistoria. Han berättar hur han inte ville tro att hon var död, utan att hon bara gömt sig någonstans för att komma undan paparazzi-fotografernas blixtar. Han berättar hur båda bröderna, ovetandes om varandra, hade begärt att bli körda genom tunneln där Dianas bil kraschade.
Och medan Williams liv och roll genomsyrats av ett tydligt syfte, ett uppdrag, kände sig Harry rotlös och vilsen. Harry beskriver det som att han alltid behövde anpassa sig efter William. Att de bråkade om allt från vilka välgörenhetsfrågor han fick engagera sig i – till att Harry inte ville raka av sig sitt skägg inför sitt bröllop. I ett av bråken hävdar Harry att William gick till fysisk attack mot honom så att han knuffades omkull och krossade en hundmatskål under sig.
Efter öppna strider och olika anklagelser i pressen, i en dokumentärserie och nu i boken – går bröderna inte vid varandras sida längre. Harry säger i en tv-intervju att de inte ens sms:ar varandra i dag, och beskriver det som att han förlorat sin familj. ”Jag vill ha min bror tillbaka.” Kanske är det naivt, säger han själv.
Stephanie Zakrisson
[email protected] - Mostrar mais
