England Podcasts

  • Händelserik helg i England där flera storklubbar tappade poäng.

    Vi diskuterar hur tunn is Pep egentligen är ute på samtidigt som den makalösa Harry Kane hyllas efter sitt nya målrekord.

    Oväntad förlust för Arsenal på Goodison och vi försöker ännu en gång analysera vad som egentligen går fel i Liverpool utan att egentligen komma någonstans.

  • I humlepodden avsnitt 6 säsong 2 pratar vi om utvecklingen av bryggerier under industriella revolutionen. Hur såg bryggerierna ut? Hur kyldes ölen? Vilka var det som bryggde? Och vad är egentligen en nödraket?

    Topics discussed:

    1. Nödraket

    2. Bryggutrustningens och bryggeriernas utveckling

    3. Utvecklingen av råvarorr

    4. Utvecklingen av bryggmästaryrket och kvinnornas roll i bryggeriet

    Links mentioned in this episode:

    * Oliver, Gerrett. 2011. The Oxford companion to beer. Oxford: Oxford University Press.

    * Bennett, Judith M., Ale, Beer, and Brewsters in England: Women's Work in a Changing World, 1300-1600 (1996, Oxford University Press Inc.)

    * Jakobsson, Louise, Bryggerskor och ölförsäljerskor: Kvinnors arbete inom bryggerinäringen i Stockholm 1460–1525: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1518433/FULLTEXT01.pdf (hämtad 2023-01-11)

    * Wikipedia, Beerhouse Act 1830: https://en.wikipedia.org/wiki/Beerhouse_Act_1830 (hämtad 2023-01-11)

    * Brewery History Society; Pearson, Lynn, The Brewing Industry: https://historicengland.org.uk/images-books/publications/brewing-industry/bhs-brewing-ind-shier/ (hämtad 2023-01-11)

    * Sveriges bryggerier, Ölets historia: https://web.archive.org/web/20070928070027/http://www.sverigesbryggerier.se/drycker/ol-historia.html (hämtad 2023-01-11)

    * Kvinnans Plats, Bryggerskorna organiserar sig på Münchenbryggeriet, 1901 (publicerat januari 2020)

    * Weyermann® Specialty Malting, About Weyermann 1879: https://www.weyermann.de/wp-content/uploads/2021/04/1879_Erste_Produktionsstaette_Laurenziplatz_Weyermann_1879_weiche-Auswahlkante.jpg (hämtad 2023-02-02)

  • Kaffet betraktas av många som en mirakeldryck, men pekas ut som en en klimatbov och har även historiskt haft sina högljudda kritiker. Hanna Eklund funderar över en varm dryck som väcker heta känslor.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Ursprungligen publiceras 9/9 2020. När jag började jobba som reporter blev kollegorna förvånade över mina preferenser vad gällde varma drycker. Du kommer inte att bli långvarig i den här branschen var standardkommentaren till mitt ständiga tryckande på knappen varm choklad vid kaffeautomaten. I tio år framhärdade jag, sedan blev det för jobbigt och jag lärde mig att ta en kopp eller fika (som det också kallas). Inte långt därefter fick jag min första fasta anställning.Och jag är inte den enda genom historien, som har dragit nytta av de svarta dropparna. Kaffe fick tidigt rykte om sig att göra den som dricker kvicktänkt, sällskaplig, lycklig och förnuftig. Filosofen James Mackintosh gick så långt att han i slutet av 1700-talet hävdade att en människas förståndsförmågor står i direkt proportion till mängden kaffe hon dricker. Kanske är det inget konstigt att Voltaire sägs ha druckit minst fyrtio koppar om dagen. Han hade egentligen lika gärna kunnat dricka choklad, som påstods ha samma goda effekter, om det inte vore för risken det ansågs medföra. Bisarra och depraverade böjelser kunde nämligen vara en möjlig biverkning av varm choklad - Marquis de Sades favoritdryck.Den påstådda kopplingen mellan kaffe och förnuft har fått mig att fundera på i vilken mån koffeinhaltiga drycker kan ha haft betydelse för vår samhällsutveckling. Bönornas intåg i Europa och Sverige råkar nämligen, som av en tillfällighet, sammanfalla med upplysningen.Första gången en svensk berättar om kaffe är 1658. Clas Rålamb är på resa som kungligt sändebud i Turkiet när han blir bjuden på något helt nytt och sjudande hett, tillverkat av ett slags ärter från Egypten, skriver han, som förnäma turkar sörplar in mellan läpparna istället för brännvin, i tron att det ska motverka inflammationer och uppstigande dunster från magen.Som så många gånger genom historien visade sig den nya medicinen vara lite beroendeframkallande, och Karl XII:s besök i Turkiet slutade med att han tog bönorna med sig hem och gjorde kaffet populärt i Sverige. Men det var inte förrän under industrialiseringen som fikat blev vardagligt och billigt och kanske ett måste för att orka med de nya fabrikstiderna.Innan kaffet slog igenom var öl den vanliga drycken i Sverige och stora delar av Europa, bland såväl kvinnor som män, även om det inte alltid låter så i den samtida litteraturen. Carl von Linné, som tyckte att kaffe enbart kunde bidra till slapp mage och en utmärglad kropp skriver: Karl-öl, måste vara beskt. Kvinnfolk och käringar, lägger han till, skola hava sött dricka. Den här idén återfinns också hos Bellman, som tycker att vi ska ge våra små mamseller, vin och sviskon och karameller. Tanken på separatistiska dryckesvanor ska vi återkomma till, men tills vidare räcker det att konstatera att de allra flesta struntade i vad Carl von Linné ansåg. Och under hans levnad hade kaffehusen sedan länge börjat ta över andra delar av kontinenten.Tronskiftet från den bedövade alkoholen till den koffeinstinna varma drycken var en revolution som enligt historikern Daniel Berg skapade ett irritabelt upplysningssinne, kritiskt till allt! Utom kanske till det förtryck som möjliggjorde europeernas nya mörka vanor, även om vissa av kaffekolonialismens tidiga kritiker faktiskt kom inifrån industrin. Men i Europa blev kaffehusen en plats för affärer och intellektuell verksamhet. Här växte kapitalismen och den borgerliga offentligheten fram, klasserna blandades och ett friare samtal var möjligt. I England kallades de Penny Universities, eftersom det gick att lyssna på tidens stora intellektuella, till priset av en kopp java. Men om storleken på plånboken inte var så betydelsefull för att komma in på kaffehusen var könet desto viktigare. För kvinnor var dörren oftast stängd.Så möttes också Londons invånare 1674 av Womens petition against coffee som hävdade att kaffe gör män impotenta, lika fruktsamma som öknarna de försmädliga bönorna kommer från.Och när 1600-talets franska överklasskvinnor samlades i salonger för att kritisera äktenskapets slaveri det som de i princip bara kunde lämna om maken var impotent - då valde de en annan koffeinhaltig dryck. Preciositeten har kallats en av historiens äldsta feministiska rörelser och gjorde motstånd genom att förlöjliga klassisk bildning och ägna sig åt förfining istället för manligt barbari. Med andra ord drack de te. Och långt senare skulle den svenska författaren Thekla Knös beskriva teet som salongskulturens essens, det som förverkligar dess pedagogiska idéer och förfinar smak och sinnen.Så verkar alltså te i någon mån ha blivit kvinnokampens dryck, medan kaffet blev den offentliga manlighetens brygd, besk och förnuftig och tillräckligt begärlig för att de törstande skulle strunta fullständigt i Carl von Linnés varningar.Begäret parodieras i Johann Sebastian Bachs kaffekantat från 1730-talet, den unga Liesgen måste ha sitt livselixir ljuvligare än tusen kyssar minst tre gånger om dagen och förargar sin far: Först när pappan hotar med att inte låta Liesgen gifta sig går hon med på att sluta med kaffet, men bara tillfälligt, eftersom hon i hemlighet smyger in en rad i äktenskapsförordet om att den blivande maken aldrig får hindra henne från den högsta njutningen, att koka kaffe precis när hon vill.Samtidigt skriver politikern Carl Gyllenborg den första svenska komedin, en pjäs om den löjliga Sprätthöken, representant för unga snobbiga adelsmän med oförblommerad fäbless för det franska. Han gör allt a la mode, rör sig vant på Stockholms kaffehus och skrattar åt lantisar som bränner sig på det svarta ölet. Med facit i hand var oron för franska influenser inte helt obefogad. Upplysningen ägde rum på kaffehus och i tesalonger och vem vet om inte gnistan faktiskt låg i själva drycken. När journalisten Camille Desmoulin uppmanade massan att ta till vapen, 1789, lär han i alla fall ha stått uppflugen på en stol, eller om det var ett bord, tillhörande Café de Foy i Paris. Förmodligen hade han redan hunnit ta en kopp, eller två.Det är klart att kaffet blev ett ljus i mörkret också för nordborna och hade det inte varit för det nya koffeinberoendet, skulle kaffehusen kanske inte blivit sociala rum för hattar och mössor, författare och upprorsmakare.I våra dagar är det inte många som skryter med fyrtio koppar kaffe om dagen. Att dricka riktigt mycket kaffe anses inte helt sunt och nordbor hånas ibland för sitt enorma koffeinintag. Samtidigt rankas nordens länder som några av de bästa att bo i. Finland började för några år sedan inta en särställning, genom att ha världens bästa skola, världens bästa rättsväsende, världens ärligaste befolkning, världens lyckligaste invandrare och som av en ren slump världens absolut största kaffekonsumtion.Hanna Eklund, journalist

  • Efter lite vinterdvala är vi tillbaka med ett rykande hett avsnitt av Cirkus Speedway. Svenska ligorna, Australien, USA, England och SGP4 är en del av samtalsämnena i detta poddavsnitt.Avsnittet presenteras av F Moto. De har de mesta inom speedway, isracing och motocross. Tack även till våra samarbetspartners MAX500 - Mediaproduktion, Fotograf Erik Kruse samt Speedwayfans.se.Vill du stötta podden?Swish: 123 010 72 92.Lyssna på Cirkus Speedway här:http://kite.link/cirkus-speedwayhttp://cirkusspeedway.seHörs snart igen!/Cirkus Speedway

  • I kvällens program handlar det om Syriska simmare, en överbeskyddande docka och en hämnande Engelska.Vi har sett filmen som Tomas Törnros snackade upp i nyårskrönikan. I THE SWIMMERS följer vi systrarna som flyr krigets Syrien år 2014 och den yngre systern drömmer om att simma i de Olympiska Spelen i Rio 2016. För att ta sig dit måste systrarna först fly på olagligt sätt genom Turkiet, ut på öppet hav till de grekiska ön Lesbos och vidare mot Tyskland. The Swimmers är en riktigt käftsmäll som rörde till det för oss.Chucky och Anna-Bell får stå vid sidan av när det finns en ny illavarslande docka i stan. M3GAN skördar stora framgångar på bio världen över. Och vi har varit iväg på bio och sett den för att se om den är värd allt ståhej.Vi har äntligen kommit i mål med vårt gemensamma uppdrag att se Amazon Prime/BBC western-serien THE ENGLISH. Emily Blunt kommer från England till USA under den Vilda Västern för att söka upp den man som orsakat hennes sons död. Tillsammans med Pawnee-indianen Eli Whipp slår de ihop sina påsar för att nå deras mål. Det blir en brutal framfart i detta 6-delars hämd-epos.Dessutom ventilerar Thomas om THE LAST OF US-premiären på HBO Max och berättar ifall hans skyhöga förväntningar besannats.

    Tomas bjuder på ett serietips med Amazon-Prime serien THE RIG. Välkommen till ett synnerligt belamrat avsnitt av TT FILMPODCAST. Välkomna. Det blir kul, vi lovar!!!

  • Eilert är tonåring när han upplever att Elvis Presleys ande tar över honom. Efter år av elchocker och tung medicinering bestämmer han sig för att driva ut anden. Genom att ställa sig på scenen.

    Eilert Dahlberg blir Elvis från HusumNär Eilert Dahlberg är barn lyssnar han helst på frälsningssoldaten Lapp-Lisa och rockkungen Elvis Presley. Som 39-åring spelar han på eget bevåg in några kassettband med Elvis-covers och sedan tar det inte lång tid förrän inspelningarna hamnar hos radiojournalisten Tomas Tengby i Morgonpasset på P3. Radiolyssnarna älskar snabbt "Husums Elvis" och hans säregna sätt att sjunga. Inte alltid rent men alltid med känsla och kärlek till Elvis. 2001 är han Sveriges mest bokade artist och blir även känd i England och USA. En av våra mest märkliga framgångssagor.Eilert Pilarm får elchockerMen bakom framgångarna döljer sig en lång period av mörker då Eilert blir behandlad med både elchocker och tung medicinering. Han själv upplever det som om Elvis Presleys ande har tagit över hans kropp. Det enda sättet för honom att bli fri från anden är att ställa sig på scenen och sjunga Presley-låtar.Alexander Arvidsson har mött Eilert idag 2023 och här talar Eilert ut om den mörka drivkraften bakom hans beslut att ställa sig på scenen som Elvis trots att många skrattat åt honom.Dokumentären är gjord 2023. Reporter: Alexander Arvidsson Producenter: Ola Hemström och Sofia Kottorp

  • Karin berättar om Mary Ann Robson/Cotton, en av Englands första och värsta seriemördare – med en lång rad av makar, barn, anhöriga och älskare som avlidit i svåra magsmärtor bakom sig. Anna berättar om Lynnette Quast, som gifte sig med sin high school sweetheart Thomas Craft, flyttade till en annan stad och försvann när hon försökte lämna sin man.

    Lyssna på Mord Mot Mord redan på onsdagar i Podplay-appen eller på podplay.se. Mord Mot Mord är en vanlig snackig podd, fast om mord. Det är lättsamt prat i ett försök att hantera världens värsta ämne.

  • Jaros nya tränare Stephen Ward gästar Fotbollspodden. Det blev ett långt snack om hans fotbollsbakgrund i England, hans första, lite märkliga intryck av Jakobstad på 80-talet och vägen som ledde fram till tränaryrket. Och förstås om årets Jaro vad det gäller processen, lagbygget, förstärkningar och målsättningar.

  • Jalkemo rankar Europas just nu 5 bästa lag i veckans Power Ranking League. Kommer Fabbes spådom om att Bosse Andersson landar sportchefsjobbet i Tottenham slå in efter domen mot Juventus och Paratici? Är Memphis Depay världens oklaraste fotbollsspelare? Betygsättning på Trossard till Arsenal och både Hjalmar Ekdal och Yasin Ayari byter Sverige mot England.

  • Världen hade aldrig tidigare sett en sådan stor flotta som när den spanska armadan år 1588 seglade från Spanien mot England för att göra upp med randstaten som kapade Spaniens skepp lastade med silver och hjälpte upproret mot Spanien i Nederländerna.


    Men hela operationen var för komplicerad för att lyckas och engelsmännen hade både turen och kompetensen på sin sida. Och mot vädrets makter spelar storleken på flottan ingen roll.


    I den nymixade reprisen av avsnitt 105 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Hugo Nordland som aktuell med boken Militära misstag om den spanska armadan. 


    Den spanska armadan tillhör en av historiens mest omtalande militära misslyckande. När randstaten England lyckades besegra det mäktiga Spaniens flotta. Den spanska armadan är en sorglustig historia som ger en föraning om Storbritanniens framtida dominans på havet.


    Den spanska kungen Filip II hade tröttnat på engelska kapare som gav sig på spanska skepp lastade med silver från den nya världen. Dessutom hjälpte engelsmännen upprorsmännen i det spanska Nederländerna. Det fanns också en stark vilja att återinföra katolicismen i England. Därför satte han samman den största flottan världen hade skådat.


    Till befälhavare utsåg Filip II hertigen av Medina Sidonia, en av Spaniens förnämsta adelsmän och en skicklig administratör, men han saknade helt erfarenhet av krig till sjöss. Han ville själv inte ha uppdraget.


    Medina Sidonia avstod från möjligheten att krossa den brittiska flottan när de låg fast i hamnen pga tidvattnet. En missad chans som senare fick ödesdigra konsekvenser när den till antal mindre engelska flottan lyckades skapa kaos hos spanjorerna med krigslist och en stor portion tur.


    Bild: Den spanska armadan lämnar Ferrol i Spanien.


    Musik: Antonio de Cabezon - Diferencias sobre "La Dama Le Demanda" av Ray M. Blanchard är licensierad under en Creative Commons-licens.

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Hans var ute och köpte julklapp i sista sekund, en julklapp som inte blev så uppskattad. Vad är det för konstigt ljud som låter i fotbollsstudion i England? Detta och mycket mer får du i dagens avsnitt av Morronrock Daily!

  • Ett trauma sätter inte spår bara hos den som upplevt det, utan kan prägla flera generationer. Nazanin Raissi reflekterar över fenomenet som kallas postmemory, eller postminne på svenska.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Fotoalbumets pärmar vilar mot bordet. Jag lösgör det svartvita familjefotografiet bakom det skyddande höljet och vänder på det. Baksidan täcks av text som strukits över med täta cirklar och streck av blå kulspetspenna. Jag lutar ögat mot Agfa-luppen som förflyttar mig närmare. Långsamt drar jag luppen över det blå klottret, som likt tusenåriga svårtydda inskriptioner på pergament, får mig att skymta det förflutna genom nuet. Jag visar fotografiet för min far. Berättar att jag vänder på varje fotografi. Minnen är alltid i kris, säger han. Texten förblir omöjlig att dechiffrera. Jag placerar tillbaka fotografiet i albumet. Människorna här är borta men deras spår kvarstår. Postmemory, eller postminne, beskriver en senare generations förhållande till det personliga, kollektiva eller kulturella trauma som en tidigare generation upplevt. Vi talar här om upplevelser som denna senare generation minns endast genom berättelser, bilder och handlingar. Upplevelser som överförts så djupt och monumentalt att de tycks utgöra minnen i sig själva enligt Marianne Hirsch, professor i litteratur vid Columbia University som formulerat begreppet. Förledet post ska inte tolkas som att vi i den senare generationen lever bortom minnet och att vi upplever det som historia. Nej, tvärtom reflekterar post här att minnet fritt förflyttar sig mellan generationer och människors medvetanden och på så vis blir ett slags gemensamt upplevd biografi. Hirsch utgår från Förintelsen i sin analys men menar att postminne kan uppstå i många olika sammanhang där traumatisk överföring sker. Ofta förs minnena vidare inom en familj, men familjeband är inte nödvändigt för att postminne ska uppstå. Vad som är av betydelse är att kunna identifiera sig med den som erfarit traumat. Identifikationen gör det möjligt för traumat att fortplanta sig, att bli ett minne i en yngre generation, också bortom släktskap. Förutsättningen är att där finns en länk till ett kulturellt eller nationellt trauma som skapar känslan av att det kunde ha varit jag. Till skillnad från minnen relaterade till posttraumatisk stress rör det sig således inte om lagrade och faktiska minnen, utan om ett slags icke-minnen överförda genom kroppens språk. Alltså minnen som saknar en konkret relation till det förflutna och som skapats av tystnad snarare än tal och av det osynliga snarare än det synliga. Postminne är att ärva ett stumt och okänt förflutet. Det kan liknas vid Sigmund Freuds beskrivning av traumat som att ha en främmande kropp i psyket som begär att få bli förstådd. Att växa upp med överväldigande postminnen gör att de egna erfarenheterna riskerar att trängas undan och därmed kan en person indirekt formas av traumatiska händelser tidigare generationer upplevt. Med Hirschs ord händelserna inträffade i det förflutna men deras effekter fortsätter in i nuet. Eller som poeten Solmaz Sharif skriver: Enligt de flesta / definitioner har jag aldrig / varit i krig. // Enligt mina / har merparten av mitt liv / tillbringats där. Postminne är att minnas sina föräldrars minnen som vore de ens egna erfarenheter. Att minnas deras sår. Förefaller det dunkelt? Det är för att det är det. Det mänskliga minnet är ett landskap som till stora delar fortfarande är dolt och fyllt av hemligheter.Muntliga och skriftliga berättelser lämnar spår men fotografier gör något mer. Fotografiet är en miniatyr av verkligheten säger författaren Susan Sontag. Filosofen och kritikern Roland Barthes menar att fotografiet ständigt bär med sig sitt motiv. Det är ett närvarobevis och ger därmed ett löfte om tillträde till det avbildade ögonblicket. Barthes skriver: En sorts navelsträng, som förbinder det fotograferade tingets kropp med min blick: även om jag inte kan ta på det blir ljuset här ett köttsligt element, en hud som jag delar med den som har fotograferats. För Hirsch är fotografiet postminnets främsta medium. Fotografier som överlever trauman, som överlever personerna på bilden, besitter en sällsam förmåga att verka som spöken som hemsöker nuet menar Hirsch. De visar oss att gränsen mellan de döda och de levande i själva verket är mycket tunn. Vi tittar på personerna och de tittar tillbaka. Vi förmår inte lämna varandra i fred.Varje fotografi behöver tid för att existera. Varje fotografi representerar ett bestämt ögonblick. Fotografiet säger det var. Det var en gång ett krig. Det var en gång en familj. Det var en gång en far som i en hastig flykt valde att ta med ett fotoalbum. Fotografier gör mer än att visa scener och erfarenheter från det förflutna, de frigör sig från sin, till synes, tvådimensionella, stumma, fyrkantiga form och blir till fysiska berättelser menar konsthistorikern Jill Bennett. Vittnesmål som går under huden, berör och skakar om betraktaren. Antonio Damasio, professor i neurologi, beskriver våra synupplevelser som något fysiskt det vi känner i våra kroppar när vi ser någonting. När vi tittar på fotografier söker vi mer än information. Vi tittar för att bli träffade, sårade och chockade. Vi tittar för att vi knyter an till döda objekt som aldrig svarar och vi genomsyrar dem med liv. Fotografiet får även en symbolisk roll. Det refererar till betydelser bortom det som faktiskt avbildas. Till familj, hem, tillhörighet, trygghet och till den kontinuitet som brutits och som blöder från en generation till en annan. Därför finns en länk mellan fotografi och kropp som möjligen förklarar fotografiets kraft att överbrygga gapet mellan dem som kom före och dem som kom efter. Konst som har sin utgångspunkt i den tidigare generationens trauma utgör fundamentet för Marianne Hirschs teori. När postminnen ges ny form och placeras i nya sammanhang kan de arbetas igenom för att åter tala med Freud. Inget kan såsom konsten uttrycka sammanblandningen av närvaro och frånvaro, nu och då, liv och död, ambivalens och begär. Allt det stoff som postminnen består av. Kanske kan, genom konsten, postminnen bearbetas. Jag trär på mig de vita tunna handskarna, tar fram fotografiet och lägger det varsamt med baksidan mot skannerns glas. I bildredigeringsprogrammet ökar jag bildens kontrast. Jag förändrar brännvidden och kommer sakta närmare. Bakom kulspetspennans cirklar och streck anar jag bokstäver och ett årtal men informationen förblir kodad. Jag kommer nära men jag kommer inte fram. Från originalfotografiet skapar jag en ny papperskopia. Med en kulspetspenna ritar jag egna cirklar av blått bläck över de redan existerande. Med en sax rispar jag bort de sista synliga spåren av ord. Minnen är alltid i kris.Nazanin Raissi, psykolog och konstnärLitteratur:Barthes, Roland. (1986). Det ljusa rummet. Översättning: Mats Löfgren. Alfabeta. Stockholm, Sverige. Bennet, Jill. (2005). Empathic vision: Affect, trauma, and contemporary art. Stanford University Press. Stanford, California. Cozolino, Louis. (2006). The neuroscience of human relationships. W.W. Norton & Company. New York City, New York.Damasio, Antonio R. (2003) Descartes Misstag. Översättning: Per Rundgren. Natur och Kultur. Stockholm, Sverige.Hirsch, Marianne. (1997). Family frames: Photography narrative and postmemory. Harvard University Press. London, England.Hirsch, Marianne. (2012). The generation of postmemory: Writing and visual culture after the holocaust. Columbia University Press. New York City, New York.Sharif, Solmaz. (2017). Look. Översättning: Ida Börjel och Jennifer Hayashida. Rámus Förlag. Malmö, Sverige.Sontag, Susan. (1977). On photography. Penguin Books. London, England.

  • HÄLSNINGAR FRÅN YNYSCEDWYN! Vår trio är nyligen hemkomna från England och Wales och måste prata av sig om det. Jeroen blev av med destilleri-oskulden och berättar om sin upplevelse från Penderyn Distillery. Vi hann också med en vertikalprovning av tolv Laphroaig, veckans ord är pagoda och veckans destilleri är Tomdachoille. Men godast är ju ändå Skrewball.ETW var på Penderyn! https://www.penderyn.wales/Här beskriver en brand ambassador skillnaden mellan deras traditionella kopparpannor och Faradaypannorna på pedagogiskt sätt:https://www.youtube.com/watch?v=sML0r1BPz9YSe också här:https://pourandsip.com/blogs/pour-and-sip-digest/what-s-the-deal-with-the-stills-at-penderynOch här:https://www.penderyn.wales/our-process/Davids mycket kritiska smaknoter från buteljeringarna han köpte 2015:https://tjederswhisky.se/fyra-penderyn/North of Scotland 50 YO och en 25 YO Craigellachie som vi bjöd paret i baren på var dessa två:https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/217070/north-of-scotland-1970-udhttps://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/74393/craigellachie-1990-smws-4467North of Scotland-buteljeringen finns det faktiskt en enda flaska kvar av, i Örnsköldsvik: https://www.systembolaget.se/produkt/sprit/north-of-scotland-4120201/Vertikalprovningen med tolv Laphroaig…Övergripande vinnare får lov att sägas vara en trettonårig undisclosed Laphroaig (Bessie Williamson på etiketten är mer än en liten ledtråd) från Thompson Bros.: https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/116859/single-islay-malt-2005-pstAndra som vann flighter för enskilda personer var NAS-en An Cuan Mór:https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/160894/laphroaig-an-cuan-mrEn helt oansenlig ung bourbonlagrad åttaåring buteljerad för whiskybutiken SCOMA vann både Jeroens och Davids hjärta i första flighten, men vi lyckas inte hitta den i whiskybase.Laphroaig 32 som Lars tyckte var bäst i andra flighten, men som både Mathias och David var ordentligt icke-imponerade av i sammanhanget: https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/71807/laphroaig-32-year-oldDen extremt äggiga svavliga och gummikatiga sherrylagringen som definitivt aldrig borde ha buteljerats var från Liquid Sun. Att en människa satt 89 poäng på denna undermåliga buteljering är chockerande:https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/24419/laphroaig-1998-lsVad var det i glaset?Mathias körde Penderyn Madeira, deras standardbuteljering, här en av många batcher i whiskybase:https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/217528/penderyn-aur-cymruDavid körde Penderyn Hiraeth: vidrigt ful flaska men god whisky: https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/199789/penderyn-hiraethJeroen körde med en Cotswolds Odyssey barley 2014, batch 01/2019 – en flaska som inte existerar i whiskybase minsann. Snälla någon importera Skrewball, en sanslöst god peanut butter bourbon!!!https://www.skrewballwhiskey.com/Veckans ord: pagodaCharles Doigs mellannamn var tydligen det märkliga Chree. Här lite om honom och om pagodor:https://scotchwhisky.com/magazine/whisky-heroes/7007/whisky-heroes-charles-doig/https://whiskymag.com/story/spirit-of-the-architectJämför också…https://www.entreawhisky.se/52Veckans destilleri: Tomdachoille En video från när Ian Buxton ägde huset, där han presenterar destilleriet och dess historia:https://www.youtube.com/watch?v=zeRgjQ8EAjkSe också: http://lostdistillery.com/10highlands-central/tomdachoill.htmlhttp://www.whisky-distillery.net/www.whisky-distilleries.net/Highland/Seiten/Tomdachoille.htmlSkrewball peanutbutter bourbonhttps://www.skrewballwhiskey.com/Här når du oss:En trea whisky på Facebook (https://www.facebook.com/entreawhisky)Maila till oss på [email protected] blogg tjederswhisky.se (https://www.tjederswhisky.se)Följ oss på Instagram: https://www.instagram.com/entreawhiskyBli medlem! https://entreawhisky.memberful.com/checkout?plan=74960

  • Vad gjorde den hemlösa mannen på parkbänken som fick lärarna att ringa polisen? Vilket opassande skämt drog Snapchat om att Chris Brown misshandlade Rihanna? Har Chris Brown en tatuering av Rihannas ansikte på halsen? Vad gjorde lärarna för opassande saker? Vem har tappat bort 850 miljarder kronor? Vem är det som är gift med grundaren av Scientologkyrkan och har varit försvunnen sedan 2007? Har svenska Scientologkyrkan en bra hemsida? Sitter R Kelly i fängelse idag? Har Hyundai barnarbetare på sina fabriker i USA? Varför trodde Egyptien att en stork spionerade på dom? Finns det politiker i England som borde sitta i fängelse för barnvåldtäkt? Bor Edward Snowden i Ryssland idag?

    --- Send in a voice message: https://anchor.fm/veckansreddit/message
  • Registret står inte särskilt högt i kurs i Sverige, men i England finns ett eget skrå för indexmakare. Fredrik Sjöberg gör några nedslag i bokregistrets fascinerande historia.

    ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.Den amerikanske författaren Norman Mailer sägs ha varit både fåfäng och självupptagen. Alla som känner någon författare vet att egenskaperna i fråga inte var unika för just honom, men möjligen var han ändå värre än andra. Så berättas till exempel att han brukade börja läsningen av nya böcker med att leta i registret efter sitt eget namn, vilket för yngre lyssnare kan jämföras med att googla sig själv, alltså en vederbörligen skambelagd form av självbefläckelse.Detta visste Mailers kollega William Buckley, så när han en gång på 1960-talet skickade en av sina många böcker till Mailer, skrev han ingen dedikation på försättsbladet, sådär som man brukar göra. Istället slog han upp sidan 339, tog fram sin röda kulspetspenna och plitade dit ett hurtfriskt Hi there!, intill registerordet Mailer, Norman. Hur denne uppfattade tilltaget är inte känt, men eftersom han behöll boken livet ut får man anta att han tog det med fattning.Själv skriver jag dedikationer med blyerts, helt enkelt av hänsyn till mottagarna. Alla äger ett suddgummi och ibland är dedicerade böcker bara ett kvitto på att ingen brydde sig om att köpa dem, varför upphovsmannen tvingades ge bort dem. Zoologen Olof Ryberg, även kallad Lopp-Olle, är ett bra exempel. Hans avhandling om de svenska fladdermössens parasitfauna är väldigt svår att få tag på utan dedikation; ibland är det flera stycken, för när böckerna kom ut på andrahandsmarknaden köpte han dem själv och gav bort dem igen.Men vi kommer bort från ämnet, som inte är dedikationer, utan själva registret, vars utveckling från medeltiden och framåt visar sig vara en intressant historia. Den som en vacker dag gör sig omaket att röja upp i mitt efterlämnade bibliotek ska upptäcka att nästan allt är fackböcker i vitt skilda ämnen, men med en sak gemensam: i alla finns register. Sådana böcker brukar jag nämligen spara. De utan register brukar jag kasta bort eller dumpa på närmsta antikvariat. Att läsa dem kan vara nog så nöjsamt, men sen är de oanvändbara.Ämnet belyses i boken Index, A History of the, av engelsmannen Dennis Duncan. Registrets historia, alltså. Lite begränsat kan tyckas, men faktum är att också de som med diagnosmanualmässig hetta verkligen älskar förteckningar i alfabetisk ordning har mycket nytt att lära. Oväntade saker, som att Erasmus av Rotterdam på 1500-talet skrev en hel bok där han strök texten och endast gav ut registret. Folk läser ändå inget annat, sa han surt.Till pjäsen hör även att boktryckare, åtminstone i England, förr kunde komponera fientliga register för att på den vägen kritisera böckernas innehåll. Många politiska strider utspelade sig i registren, och även rent litterära debatter, varav det bästa exemplet är en 1700-talsroman som hette The Man of Feeling och som senare, under den viktorianska eran, ansågs beskriva en man av alltför klent virke, så när en litteraturprofessor gav ut den där romanen igen försåg han den med ett Index of tears, ett register som förtecknar alla de ställen där huvudpersonen gråter. Den sträve professorn ville därmed visa sitt förakt för bokens, som det hette, emotionella inkontinens. Det blev ett långt register, och då var han ändå tydlig med att han bara förtecknade tårar, inte suckar och snyftningar.Här bör inflikas att vi i Sverige har lite andra traditioner, liksom enklare. Skönlitteratur har över huvud taget sällan register och fackböcker avslutas oftast bara med ett personregister som görs i all hast av redaktören eller korrekturläsaren. Den brittiska litteraturens mer avancerade sakregister har sin grund i att man där håller sig med professionella registermakare som är organiserade i Society of Indexers, en intresseorganisation som säkert har egna julfester också, då man samlas och sänker en bägare på någon avsides pub och gratulerar varandra till särskilt lyckade uppslagsord.Även fransmännen är av tradition påfallande noga, låt vara att ingen ännu har lyckats upprepa den bragd som vid mitten av 1800-talet utfördes av den katolske teologen Jacques Paul Migne. Han kom på den briljanta idén att låta trycka samtliga kyrkofäder i ett enda bokverk. Sagt och gjort. Verket Patrologia Latina gavs ut i 217 volymer, vilket oss emellan låter som ett sömnpiller för elefanter; hur som helst var det slutligen dags att skriva registret. Detta kom att omfatta fyra tjocka böcker och var så detaljerat att man till sist fann sig tvungen att även göra ett register till registret. Enligt legenden ska den fromme prästen ha hyrt in femtio registermakare som arbetade oavbrutet i tio år.Från början, före Gutenberg och boktryckarkonsten, var det naturligt nog mest kyrkans män som höll på med register och innehållsförteckningar, allt för att underlätta spridningen av Bibelns djupsinnigheter, men det hela komplicerades av att böckerna då skrevs för hand av kopister, och inte ens Bibeln var indelad i kapitel och verser på den tiden, så det var ofta svårt att hitta. Den alfabetiska ordningen upptäcktes visserligen redan under antiken, men det krävdes en helt annan innovation för att man skulle få snurr på verksamheten och vi talar nu om den litterära världens motsvarighet till uppfinningen av hjulet, nämligen sidnumreringen.Detta tekniska alexanderhugg inträffade år 1470, två år efter Gutenbergs död. Böcker tryckta på papper hade således funnits en tid, men ingen hade förut kommit på det där med paginering. Nuförtiden är sidnumren så självklara att vi inte tänker på vilken revolution de innebar.Fast det är klart, undantag finns. Det vore tjänstefel att här inte nämna Lars Norén, vars dagböcker väckte sådan uppståndelse, inte bara på grund av att författaren ansågs vara både fåfäng och självupptagen, utan också för att hans med god marginal tusensidiga böcker saknar sidnummer. Detta retade framför allt kulturjournalister. De skribenter Norén beskrev som idioter, och de var många, kunde nu inte tipsa varandra om vilken sida angreppet fanns på.Kanske, slår det mig, sitter nu den gode Norén i sin himmel och ler ikapp med Erasmus av Rotterdam under överinseende av Sankte Per, vars blick för människornas brott rimligen leder till slutsatsen att förtal av journalister ändå inte är så farligt. Förresten går väl skärselden på sparlåga av energipolitiska skäl, och i det läget får man prioritera, naturligtvis med utgångspunkt från syndaregistret som säkerligen, tråkigt nog, är längst av alla.Fredrik Sjöberg, författare och biolog LitteraturDennis Duncan: Index, A History of the Bookish Adventure from Medieval Manuscripts to the Digital Age. W. W. Norton Company, 2022.