Ulla Strängberg Podcasts
-
Evert Taubes föddes i en fyrmästarfamilj på Vinga, som nummer fyra av tretton syskon. Men Jag kommer av ett brusand´hav är ingen vanlig självbiografi, menar David Anthin, litteraturvetare.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Här beskriver Taube hur han vill dikta, utifrån sin barndom på Vinga.
Författaren Taube klagade ofta över att han inte blev betraktad som en seriös författare.
- Jag är poet! skanderade han från scenen.
Jag gycklar ej med orden, fast jag är mera känd för glada visor om lustig älskog.
Uppläsare Peder Losten
Producent Ulla Strängberg
-
Där finns den kända scenen med madeleinekakan doppad i lindblomste som aktiverar barndomen och bortglömda minnen - en metafor lika känd som boken.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
"På spaning efter den tid som flytt" av Marcel Proust är ett av litteraturhistoriens mest kända verk. Få har tagit sig igenom alla delarna men kanske har man läst den första - "Swanns värld".
Ulla Strängberg har också tittat på Prousts säng av koppar på Musée Carnavalet i Paris. Det var i den sängen han skrev den berömda romansviten under sina sömnlösa nätter.
Uppläsare är Staffan Göthe.
Denna Klassiker sändes första gången 2013.
-
Sydamerikas litterära fixstjärna heter César Aira. Han kallades länge för Sydamerikas mest välbevarade hemlighet, men numera är den 66-årige författaren internationellt spridd och översatt.
Nyligen kom Fri flykt framåt, tre kortromaner i översättning av Manni Kössler.César Aira ser på skrivandet som en allvarlig lek och improviserar fram sina romaner. Att behärska improvisationens konst är nyckeln till lyckan, menar han, som skriver i ett rasande tempo; i genomsnitt tre romaner om året, men ingen på mer än 100 sidor. Det korta formatet och stilen som liknar en korsning mellan surrealism och barock, påminner om Jorge Luis Borges labyrinter eller Julio Cortázars sätt att hoppa hage. Språket är enkelt men intrigen desto mer halsbrytande.Jag behöver två saker när jag skriver. En tankelek och en känsla som berör mig på djupet.Ulla Strängberg träffade honom i hans hem i Buenos Aires, belamrat med böcker från golv till tak. Det blev också en promenad i stadsdelen Flores med sina blommande villaträdgårdar där flera av hans berättelser utspelas, kryddade med en stillsam ironi. Ironi är en hövlighet mot läsaren. Man får inte ta sig själv på alltför stort allvar.César Aira.Producent Ulla Strängberg [email protected] Sveriges Radio JönköpingKulturreportaget Vi är flugan på väggen. Vi går in i skapandets innersta rum och synar kulturlivets skuggsidor. Här hör du Sveriges Radios långa reportage om kultur. -
Álvaro Enrigue (Mexico) och Juan Gabriel Vásques, (Colombia) porträtteras i Kulturreportaget. Två stjärnförfattare, flerfaldigt prisbelönta och internationellt hyllade. Båda introduceras nu på svenska, Enrigue med Tiebreak och Vásques med Ljudet av sådant som faller.
De kommer båda från latinamerika, men arvet efter Gabriel Garcia Márquez magiska realism är långt borta när Álvaro Enrigue och Juan Gabriel Vásques tar sig an sina hemländers mörka historia. Álvaro Enrigues ”Tiebreak” utgår från en tennismatch på Piazza Navona i Rom år 1599- en duell mellan målaren Caravaggio och poeten Quevedo som skildrar brytningen mellan den gamla och nya världen, när conquistadorerna erövrade Mexico och världen för första gången blev global.Juan Gabriel Vásques berättar på ett illusionsbefriat och nattsvart sätt om narkotikatrafiken i Colombia, en roman om historien och det kollektiva minnet, men också om rädslan som format en hel generation.Två nya röster, två hyllade romaner som flyter samman till en väv- och en fråga: Varför är det alltid de onda som vinner?Ett program av Ulla Strängberg Producent: Lisa Bergström -
Vad sker med kulturen i krisens Europa? Spanien skakas av en ekonomisk kris. Mer än varannan ungdom under 25 år är arbetslös. Hur påverkar det den unga litteraturen?
Bibliotekets Ulla Strängberg reste till Madrid för att undersöka hur den samtida spanska prosan låter. Hon träffade tre författare, som alla hyllade individualismen och vars tema snarare är urbanitet, sexualitet och gränsöverskridande än det som står på den politiska agendan.Alla är födda under de sista skälvande åren av Franco-diktaturen: Andrés Barba, Mercedes Cebrián och Elvira Navarro (översatta av Anna-Karin Thorburn).– Vår generation av individualister är frukten av det tvångsmässiga kollektiva tänkande som våra föräldrars generation levde med under Franco, säger Andrés Barba. Till skillnad från dem har vi ingen gemensam fiende att slåss emot, och vi har tränats i ett självständigt tänkande sen barnsben. Jag skulle vilja påstå att vi inte har ett särskilt utvecklat politiskt medvetande.Men Mercedes Cebrián tycker sig se tecken på ett växande intresse för att inkludera världen i fiktionen. Och Elvira Navarro driver en blogg på temat ”Staden”, som skildrar Madrids förorter ur ett globalt och miljömässigt perspektiv. -
Maryse Condé, den karibiska litteraturens grande dame med ett tjugotal romaner bakom sig, har inget specifikt hem. -Jag är hemma överallt och ingenstans, säger hon. Hon delar sin tid mellan Paris och New York men växte upp i Guadeloupe och har bott många år i Afrika. Hon skriver om människor som flyttar från en värld till en annan. Migration, flerspråkighet, sexualitet och etnicitet är hennes stora teman. Hon ser sig själv som en transkolonial författare som hämtar kreativiteten ur rörelse och mångfald. Ulla Strängberg träffade henne i bostaden i Paris äldsta kvarter, dagen före presidentvalet. Är det viktigt varifrån man kommer, och vad betyder kulturskillnaderna? Hur ser hon på främlingsfientligheten idag? Dessutom: Biblioteket återvänder till sin debut med Ann Jäderlund. Den som aldrig har läst ens en diktrad av Ann Jäderlund kunde börja med att kasta ett uppmärksamt öga på titlarna till några av hennes diktsamlingar: som en gång varit äng. Mörka mörkret mörkt kristaller. Eller: Kalender röd levande av is. Blomman och människobenet. Eller någon av hennes diktade och klistrade barnböcker: Ivans bok, Iris bok. Och den senaste boken: Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar. Lika svårt som det är hitta någon omedelbar likhet, lika lätt är att det att finna något sammanhållande. Det är kanske den centrala paradoxen i hennes poesi. Världens oöverblickbara helhet. I det här programmet ska Ann Jäderlund återvända till sina debut från 1985: Vimpelstaden. Tillsammans med Göran Sommardal.
-
I Biblioteket möter vi två svenska debutanter som båda skriver om miljöer man inte så ofta träffar på i svenska romaner idag. Dels Tomas Bannerhed som skrivit sin roman Korparna om en småländsk lantbrukarfamilj på 70-talet, dels Sara Beischer som skrivit en arbetsplatsroman som utspelar sig inom äldrevården, Jag ska egentligen inte jobba här. Bibliotekets debutantspår tar oss även till New York där Marie Lundström träffat Hannah Tinti och Claire Vaye Watkins.
-Jag känner det som om jag genomgått en förvandling och blivit den jag innerst inne alltid har varit, säger Tomas Bannerhed som debuterade som författare för ett år sedan med romanen Korparna. Den boken har under det gångna året fått både Augustpriset och det prestigefyllda Borås Tidnings Debutantpris . Själv trodde han inte att en berättelse om lantbrukare i Småland på 70-talet skulle bli någon hit, men kritiker och läsare har tyckt annorlunda. I Biblioteket för vi höra Tomas Bannerheds väg till skrivandet och hur han faktiskt höll på i tio år för att få sin roman färdig.Han är själv uppfödd på en bondgård i Småland men längtade alltid bort och ut. Det strävsamma jordbrukarlivet såg han som en belastning och varken han själv eller någon i hans omgivning förväntade sig att han skulle leva samma sorts liv som sina föräldrar. Nu har han under många år genom sitt skrivande återskapat minnen och stämningar från en epok som redan känns avlägsen samtidigt som den är så nära.Uppläsare: Anna PerssonDessutom träffar vi Sara Beischer som romandebuterat med en bok om livet på ett äldreboende. ”Jag ska egentligen inte jobba här” handlar om nittonåriga Moa som i väntan på att skådespelarkarriären ska ta fart ställs inför död, kroppsvätskor och omänskliga arbetsvillkor. Boken var vältajmad – den kom i januari i år, samtidigt som Sverige skakades av vårdskandaler. ”Jag ska egentligen inte jobba här” handlar om nittonåriga Moa som i väntan på att skådespelarkarriären ska ta fart arbetar på ett äldreboende. Där ställs hon inför död, kroppsvätskor och omänskliga arbetsvillkor. Sara Beischer har själv jobbat av och till som timvikarie i äldrevården.Boken bygger delvis på hennes egna erfarenheter, och har blivit en succé. Tredje upplagan är redan tryckt. Boken används som undervisningsmateriel för blivande vårdpersonal, och själv är Sara Beischer flitigt anlitad som föreläsare. –Lustigt, säger hon. Jag får inte ens jobba i min egen kommun eftersom jag inte är utbildad undersköterska, och ändå har jag blivit ett slags äldreambassadör.Nästa bok ska inte handla om vården. –Men det kommer att handla om människor från arbetarklassen, säger hon. Jag är en arbetarklassunge!Ulla Strängberg träffade Sara Beischer i hennes hem i Halmstad.Uppläsare: Sarah Maya Jackson.I Biblioteket träffar vi också två amerikanska författare, Hannah Tinti och Claire Vaye Watkins, som pratar om hur det är att debutera. Hannah Tinti debuterade 2004 och båda hennes böcker är översatta till svenska: Djurverkerier och Den gode tjuven. Claire Vaye Watkins första bok Battleborn ges ut i USA i augusti.Marie Lundström träffade dem ihop en torsdag kväll i New York och undrade vilka tips har den erfarna Hannah att ge nykomlingen Claire?Programledare är Mia Gerdin -
När hen kysser hen - vem är hen och vem är hen? Åsa Maria Krafts Självpornografi Akt 1 är en kärlekshistoria med könsneutrala pronomen, alla huvudepersoner är helt enkelt hen. Vad händer med vår läsning om man inte vet om det är en man eller en kvinna som älskar, sviker och blir övergiven? Rubbas litteraturens bygge, eller är det bara våra fördomar som fladdrar några ögonblick till innan de stillnar inför en ny köns- och maktordning? Biblioteket diskuterar. Och så fördjupar vi oss i den norske poeten Olav H Hauge - en av de stora i nordisk 1900-talslyrik. Äppelodlaren, autodidakten och nationalpoeten som bodde hela sitt liv i norska Vestlandet i byn Ulvik på en hylla ovanför Hardangerfjorden. Förebild för generationer av norska poeter som själv bara lämnade gården när hans sköra psyke tvingade honom till vistelser på mentalsjukhus. Hans dagböcker beskriver en ensling som levde på äpplen och böcker men också fann den stora kärleken till sist. Biografin Det stora självporträttet är Carl-Göran Ekerwalds bild av poeten, Ulla Strängberg har läst den. Vi börjar utforska slutet på romanen i en ny serie och så minns vi den nyligen avlidne norske författaren Stig Saeterbakken. Programledare Jenny Aschenbrenner och Jenny Teleman
-
Poeten Rut Hillarp (1914-2003) uppmärksammas i två böcker: Birgitta Holms monografi poet och erotiskt geni och Rut Hillarps dagböcker i urval av Holm. Hillarp hade många ansikten. Hon var kvinnorörelsens grand old lady samtidigt som hennes dikter föddes ur en passion med sado-masochistiska inslag. Hon var den självständiga yrkeskvinnan (gymnasielärare) jämsides med den trånande älskarinnan som upphöjde mannen till Gud. En sammansatt personlighet som gör det svårt att ringa in henne. Vem var den riktiga Rut? Ulla Strängberg har träffat Birgitta Holm, som hade Rut Hillarp som lärare på gymnasiet, blev senare hennes vän, och anförtroddes dagböckerna efter hennes död. Dubbelutgivningen av biografi och dagböcker ger en djupare förklaring till den lidelsens estetik som Hillarp utövar i den puritanska frikyrkliga uppväxtmiljön, och väcker liv i en författare, egenartad och djupt fascinerande. Birgitta Holms biografi om Rut Hillarp är bara en i höstens strida ström av biografier, självbiografier och autofiktion. Det verkar som om törsten efter verklighet aldrig varit större - fakta slår fiktion flera gånger om hos läsarna. Varför är intresset för det autentiska så stort nu? Lisbeth Larsson är professor i litteratur vid Göteborgs universitet och har forskat kring biografier i 40 års tid. Hon intervjuas av Mia Gerdin och konstaterar bl a att bekännelselitteratur är en term som försvunnit helt. Varför?
-
I höst har den romantiske Carl Jonas Love Almqvist varit på tapeten och åstadkommit ett märkligt sammanträffande. Inte mindre än två svenska prosaister har valt att följa hans fotspår i sina nya romaner: Eva-Marie Liffner i Lacrimosa och Anna-Karin Palm i Snöängel.
Hos Anna-Karin Palm hämtas inspirationen såväl från Amorina som Drottningens juvelsmycke. Det är den bistra vintern 1985-1986 som kulminerar i mordet på Olof Palme. Vid sidan om konspirationerna mot statsministern, får vi följa Hedvig, en androgyn Tintomara-gestalt och alla de människor som kommer i hennes väg.Snöängel är en Stockholmsskildring från en näraliggande tid som väver in frågor om minne och saknad . Hela berättelsen är återskapad av en svensk författare i självvald fransk exil. Precis som Anna-Karin Palm, som flyttade hem igen till Stockholm och Danvikens gamla dårhus, efter sex år i Normandie. Hon debuterade 1991 med Faunen. Snöängel är hennes första roman på sex år.Ulla Strängberg tog en promenad med Anna-Karin Palm i Hedvigs kvarter kring Allhelgonakyrkan i Stockholm. Uppläsare är Anna Persson.Eva-Marie Liffners roman Lacrimosa dyker rätt ner i Almqvists 1800-tal, med lukter och smaker från myllrande gator och fina salonger. Även denna roman har Tintomara som huvudperson, fast här heter hon ömsom Ros ömsom Mr Ross och Almqvist är en person som hon både älskar och hatar.Eva-Marie Liffner som nominerats till årets Augustpris, har alltid fascinerats av historia och upphör aldrig undra över vad som funnits tidigare, hur spåren av detta tidigare liv ser ut och flätas samman i en ofta fantastisk väv. I Lacrimosa lanserar hon t ex en ny teori om mordet på Gustav III och menar att Anckarström tog på sig skulden för kärleks skull. Lacrimosa är fjärde romanen sedan debuten med Camera 2001 och hon har nyligen av Svenska Akademin tilldelats Ole och Ann-Marie Söderströms pris på 80.000 kronor.Mia Gerdin intervjuar Eva-Marie Liffner i historisk miljö: Stadsmuseet i Göteborg. Uppläsare är Johan Gry.Musiken i programmet är till stor del skriven av Carl Jonas Love Almqvist, till exempel ”Du går icke ensam” (som börjar ”Om bland tusen stjärnor…”) som framförs av Solveig Faringer, och Karin Jonsson-Hazell spelar hammarklaver i några av Almqvists pianostycken. -
Biblioteket tar sig en titt på romaner som utspelas i kurortsmiljö: Anneli Jordahls nyutkomna Augustenbad en sommar och Ulrika Wallenströms nyöversättning av Thomas Manns Bergtagen. Varför utövar kurorten en sådan lockelse för författarna? Anneli Jordahl låter i sitt sörmländska Augustenbad i 1890-talets Sverige romantiken krocka med den spirande moderniteten. Och Thomas Manns klassiker öppnar en spricka mellan den slutna sanatoriemiljön och mullret av första världskrigets kanoner nere i låglandet.
Ulla Strängberg dricker brunn med Anneli Jordahl och funderar över var vår tids ”kurortsromaner” kan tänkas utspela sig. Kanske på återvinningscentralen?Böcker i Biblioteket: Augustenbad en sommar av Anneli Jordahl.Bergtagen av Thomas Mann. Översättning Ulrika WallenströmNaturen, kuren & samhället. Red Motzi Eklöf. -
Syskonparet Eva och Einar växer upp i Midsommarkransen, inne i en familj som idag skulle kallats för dysfunktionell. Dessa två återkommer sedan i olika faser av sina liv i Kjell Johanssons hyllade trilogi som han kallar De utsatta. Den består av böckerna Sjön utan namn, Huset vid Flon och Rummet under golvet och delar av den har dramatiserats till en pjäs som just nu spelas på Stockholms Stadsteater, dessutom är han aktuell med en helt ny roman. Det var inte jag. Kjell Johansson trodde han var klar med romanerna om familjen i Midsommarkransen, men en gammal akt från socialtjänsten förändrade alltsammans, berättar han för Mia Gerdin. Anna Persson läser utdragen ur Kjell Johanssons nya bok.
I Biblioteket pratar också med den annars så medieskygga Muriel Barbery. Hon är filosofiläraren som blev en megastjärna med romanen Igelkottens elegans. Idag en modern klassiker, som sålt i miljonupplagor världen över.Ulla Strängberg träffade henne i Paris, inte långt från Rue de Grenelle, där allt utspelas och den numera berömda portvakten Renée huserade.Själv är Madame Barbery överraskad över uppståndelsen kring romanen, som hon tycker är ”medelmåttig.” -
Kärlekens historia av den amerikanska författaren Nicole Krauss erövrade världen. I den nya romanen, Det stora huset, återvänder hon till sina teman om kärlek och förlust. Ett gigantiskt skrivbord står i centrum. En av bokens fem berättare, en antikhandlare osm vigt sitt liv åt att leta upp möbler som stulits från judiska familjer under andra världskriget för att återbörda dem till deras rättmätiga ägare, har återskapat sin fars arbetsrum så som det såg ut den dag Gestapo kom. Men en viktig detalj saknas: skrivbordet. Skrivbordet knyter samman de fem berättelserna genom decennierna och via Budapest. London, Chile och New York. Alla har formats av det de förlorat, och försöker komma underfund med sina liv. - Det finns ett starkt hopp i mina böcker, säger Nicole Krauss Litteraturen hjälper oss att hitta oss själva, att övervinna våra begränsningar. Ulla Strängberg träffade författaren på hennes Stockholmsbesök nyligen.
Klassikerrummet ägnas Norrtullsligan, Elin Wägners debutroman från 1908. Boken handlar om fyra lågavlönade kontorister som delar hyresrum och hjälps åt att försöka överleva som självständiga yrkeskvinnor i ett Stockholm där patriarkatet är obönhörligt. Sexuella trakasserier hör till vardagen, halvsvält likaså. Trots att de fyras liv är hårt och utan hopp är det en förvånansvärt rolig berättelse. Elin Wägner visar sig vara en barsk humorist och dialogen är modern och medryckande. Så var också förlagan en kåseriserie hon skrev i Dagens Nyheter. Maarja Talgres gäster den här gången är kollegan Maria Edström från kulturredaktionen och författaren Anna Karin Palm. Norrtullsligan har av en jury valts till 2011 års Vi-läser bok som är ett projekt i samarbete mellan Författarcentrum och Läsrörelsen. -
För dig som är intresserad av författande, författarskap och läsande. Här diskuteras ny som klassisk litteratur, lyrik, analyser, litteraturens historia och bortglömda böcker.
Biblioteket gör tre nedslag i Frankrike och träffar Nina Bouraoui, Philippe Claudel och Virginie Mouzat. Om män som krigar och vackra, olyckliga kvinnor som grubblar över kärleken.Philippe Claudel skriver sig in i mänsklighetens mörkaste skrymslen. Med Brodecks rapport (2009) avslutade han en romantrilogi om 1900-talets historiska trauman. Grå själar (2006) som hade karaktären av en thriller, blev hans stora genombrott. På svenska är han aktuell med andra delen i trilogin, Monsieur Linh och den lilla flickan, om exilens utanförskap.Om Philippe Claudel skriver om krig och förlust, vänder sig Nina Bouraoui inåt och lyssnar till medvetandets ström, som Virginia Woolf uttryckte det. Hon har åtta böcker på svenska, varav den senaste Kärlekens geografi (2010) berättar om åtrå och gränsöverskridanden som så ofta i hennes romaner. Hon är en särpräglad språkkonstnär som skriver fram sina berättelser i monologform, så intensivt att man nästan tappar andan när man läser.Virginie Mouzat romandebuterade med Ingen riktig kvinna (2011). Som moderedaktör på tidingen Le Figaro möttes hon först av skepsis. Hennes roman, med självbiografiska inslag, är en aggressiv undersökning av kvinnlig identitet. Huvudpersonen föds utan äggstockar och hon har ätit hormoner sen tonåren. Hon vägrar att spela med i spelet mellan könen. Vem är hon bakom voyeurens blick?Redaktör: Ulla Strängberg -
Emedan i en framtid allt längesedan är glömdt. Vem minns Harriet Löwenhjelm? Den unga poeten som dog i lungtuberkulos 31 år gammal. Den aristokratiska familjeflickan som inte lyckades få sina illustrerade dikter utgivna under sin levnad.
Men trots det har hennes poesi ständigt utkommit i nya upplagor, och hennes liv har romantiserats, mytologiserats och nästan drömts ihjäl. Men vem var hon egentligen?Boel Hackman har skrivit ”Att skjuta en dront”, en biografi om Harriet Löwenhjelm.– Harriet Löwenhjelm var alltför avvikande för att kunna göra sig gällande, konstaterar hon.En bildkonstnär och poet som egentligen var mycket mer modern än någon förstod.I programmet medverkar Mattias Käck, en av initiativtagarna till det nybildade Harriet Löwenhjelm-sällskapet, och skådespelaren Mirja Burlin.Redaktör är Ulla Strängberg. - Vis mere
