Simrishamn Podcasts
-
Vad finns det för positiva effekter av att vara med i en mansgrupp? Att vara sårbar och öppen med sina känslor kan för många män vara oerhört svårt men för mig har det varit det mest kraftfulla i min personliga utveckling. Det kan inte bara fungera som terapi att vara hållen i sina inre processer utan kan också leda till livslånga vänskapsband. Vår bild av mansrollen är ofta påverkad av film, populärkultur eller ännu värre: Instagram-infuencers! Jag vill att du ska finna din inre, naturliga, autentiska maskulinitet. Att du ska vara den du är och inte den du tror andra tycker du ska vara. Sätt igång detta år med bra energi, framgång och motivation, se till att 2023 blir ditt år.
1-2-3 Öppna ögonen är podden för dig som intresserar dig för terapi, personlig utveckling, magiska transformationer, den mänskliga och andliga upplevelsen.
Dan Ahtola delar med sig av allt han lärt sig genom snart 10 års intensivt arbete som hypnoterapeut. Här träffar du terapeuter, healers, coacher och experter som brinner för hypnos, psykologi, meditation, yoga, breathwork, psykedelisk terapi och energiarbete.
Öppna ögonen, det är dags att ta sig från illusionen, tillbaka till verkligheten.
För mer info och kontakt:
www.danahtola.se
www.instagram.com/danahtola
www.facebook.com/ahtolahypnoterapeut
Boka ett kostnadsfritt konsultationssamtal här: www.danahtola.se/boka
-
I Peenemünde vid Östersjöns kust tillverkade Hitlerregimen ohyggliga raketer. I dag är fabriken museum över ondskan. I maj 2022 gästades platsen av New York Philharmonic med världsartister.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Peenemünde ligger på ön Usedom i norra Tyskland, 16 mil rakt söder om Simrishamn. I maj hölls en unik festival, en manifestation för fred, i öns gamla vapenfabrik, som efter järnridåns fall gjordes om till ett museum.
En av de drivande var världsdirigenten Kurt Masur, som själv spelade en avgörande roll när Tyskland återförenades utan våld. Kurt Masur blev en hjälte, en institution, och många ville se honom som politiker – men han valde musiken. Han ledde sedan en av världens mest ansedda orkestrar, New York Philharmonic i många år, men glömde aldrig Usedom.
Kurt Masurs dröm var att orkestern någon gång skulle spela i Peenemünde. I maj 2022, sju år efter hans död, blev drömmen verklighet. Idel världsartister som Anne Sophie Mutter, Thomas Hampson och Jan Lisiecki spelade en noga vald repertoar tillsammans med den 106 personer starka orkestern.
Platsen bär en förskräcklig historia, men musik har kraft att förändra också en fasornas fabrik – som orkesterns första violinist Yulia Ziskel, själv med judiskt påbrå, uttrycker det: ”We really have to change the energy in this place – and I think we did”.
En dokumentär från 2022 av Eva Sjöstrand.
-
Dags för avsnitt 1 av vår sommarspecial: Rysarsommar, din egen rysliga reseguide! I det här avsnittet kommer vi börja resan i Simrishamn för att sedan röra oss norrut och avsluta i Oskarshamn. Självklart gör vi några stopp på vägen också och var de är får ni höra om ni hänger med på vår resa genom vårt hemsökta Sverige.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Temagudstjänst direkt från S.t Nicolai kyrka i Simrishamn om att hitta glädjens frön i det goda efter år av sorg, vanmakt och ensamhet. Med kyrkoherde Mats Hagelin och musik under ledning av Nadja Eriksson.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Predikan av Mats Hagelin finns att lyssna på eller ladda ner separat.
Så länge kanske frågan om tillit, trygghet och hopp ofta känns långt borta.
Men när något sker som förändrar tillvaron - det är då vi kommer allt djupare in i oss själva och vi blir mer medvetna om vårt inre liv.
Vi kan börja stava orden...Hoppets glädje!Ur predikan
Gudstjänsten bygger på musik av f Nadja Eriksson som är kyrkomusiker i församlingen och med text av Åsa Hagberg - en resa mot ljuset.
I livet under skuggan, tog lusten ofta slut
En rymd, för trängd att växa, gav inga vägar ut
Men innerst djupt där inne, i skuggan stängd och trist
fanns viljan kvar att brista likt knoppen på en kvist
I livet under skuggan, har värden stuvats om
I väntan på den dagen, då ljuset ropar-kom!
Kom ut här i det fria, släpp fram din glädjes hopp
En tid när höljen brister, likt körsbärsträdets knoppText till I livet under skuggan
I centrala Simrishamn ligger S:t Nicolai kyrka som är helgad åt sjöfararnas skyddspatron. Den var omnämnd först gången år 1161 och då var kyrkan troligen bara ett fiskarkapell och bestod av det nuvarande koret.
I kyrkan finns detaljer från alla århundranden sedan dess.Medverkande:
Mats Hagelin, gudstjänstledare och predikan
Gertie Ågren, böneläsareS:t Nicolai lilla sångensemble
Friiskvartetten
Björn Claeson flöjt
Boel Adler, sång
Nadja Eriksson, piano och musikalisk ledare
samt läsning av sångtexter
Texter:
Romarbrevet 8:31-39
Johannesevangeliet 16:23-33Musik:
En källa spelar upp
Psalm 96: Öppna mig för din kärlek
Säg mig du träd
En sårad ängel
I livet under skuggan
Psalm 711 Jag tror på en Gud, en enda
Du som skapat ljuset
Beskyddaren
Psalm 752: Över berg och dal
Fågel grå
Denna underbara värld
All musik utom psalmerna är skrivna av Nadja Eriksson o Åsa HagbergProducent Marianne Greip
Tekniker Magnus Larsson och Magnus Walfridsson
Sveriges Radio Kronoberg
[email protected] -
Också den som är på flykt har fattat ett medvetet beslut. Gustaf Grapengiesser funderar över hur samhället värderar migranter utifrån skälen för deras uppbrott.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
En septemberdag byter jag min vanliga existens med bas utanför Simrishamn, mot en helt annan i Nicosia på Cypern. Väl på plats köper jag en motorcykel, en liten enkel maskin från 90-talet med 400 kubik. I fickan har jag mitt pass som låter mig passera över gränsen till den norra ockuperade delen av ön. En hård, men samtidigt överraskande informell gräns, erkänd av den norra sidan men inte av den södra grek-cypriotiska. Den här informella linjen är också en del av EU:s yttre gräns, men på grund av sin tveksamma status är den fortfarande relativt enkel att passera även för den som inte har sina papper iordning.
Att flytta till en främmande plats, att byta ett kulturellt sammanhang mot ett annat, kan försätta en i ett särskilt tillstånd eller känsloläge. Den amerikanske psykoterapeuten Greg Madison kallar det existentiell migration. På svenska skulle den långa titeln på hans studie av fenomenet från 2010 lyda: Hemmahörandets upphörande – oberättade historier om att lämna hemmet och den globala omlokaliseringens psykologi och han intresserar sig alltså för dem av oss som uttrycker något fundamentalt med vårt val av boställe. I kärnan av den existentiella teoribildningen finns vår förmåga att göra val och jag har onekligen både valt och använt min frihet. Men jag, en privilegierad och tillfällig migrant med nyköpt motorcykel, är inte den enda som rör sig över gränsen mellan öns norra och södra sida. Varje dag anländer asylsökande från olika delar av världen. Man ser dem vid ringmuren runt den gamla delen av staden. I gryningen trängs de på vid Oxi-square i hopp om att få något av de daglönejobb som erbjuds av stadiga män i slitna pick-ups.
Jag möter dem också på det center för asylsökande där jag arbetar under min tid på Cypern. Men trots att vi rör oss på samma platser så ingår de inte i Madisons definition av existentiell migration. Anledningen kan tyckas självklar. Den som är flykting ska inte, heter det, ha gjort något aktivt val; för att räknas som flykting måste man ha tvingats till sin förflyttning. Den här synen förenar intressant nog både många som är kritiska till flyktinginvandring och personer som vill se en generösare flyktingpolitik. Den ena sidan strävar efter att identifiera så få av de asylsökande som möjligt som verkliga flyktingar, medan den andra, av humanitära skäl, strävar efter att erkänna en så stor grupp som möjligt som flyktingar. Men rätten till asyl bygger ur bägge gruppernas perspektiv på att den sanna flyktingsituationen inte rymmer några valmöjligheter.
Vår förmåga att göra val och reflektera över våra mått och steg är som sagt grundläggande i det existentiella perspektivet. Det är rent av vad som definierar oss som människor. Valen gör oss till subjekt inför oss själva. Men det är också så att när vi känner igen och erkänner den andres val förstår vi också henne som ett mänskligt subjekt. I situationer när vi inte erkänner, eller ser den andres val, underkänner vi alltså i viss mån dennes mänsklighet. Den här människan omformas till att endast bli en siluett i ett kollektiv, utan historia eller identitet. Någon som liksom bara uppstår vid gränsen som ”nyanländ”.
Den italienske filosofen Giorgio Agamben använder begreppet la nuda vita, det nakna livet för att beskriva hur livet värderas i den här situationen. Det är ett liv som ifall det avslutas saknar tillräckligt värde för att något ska anses ha gått förlorat, likt hur vi vant oss vid att unga kroppar namnlöst sjunker ner i Medelhavets djup. Istället blir flyktingen en abstraktion, ställd utanför rätten till rättigheter. Nakenmänniskorna beskrivs med siffror som en ansiktslös flodvåg med toppar och dalar, de representerar antingen olika former av hot eller räknas till de fördrivna, borttappade och röstlösa.
Personerna jag träffar på Cypern kommer främst från olika länder i Afrika. Unga män från exempelvis Nigeria, Kamerun, Liberia, Guinea och Demokratiska republiken Kongo. Ibland kommer det familjer med småbarn. En del bär med sig akademiska eller medicinska studier i ryggsäcken, andra vet inte att fem är ett lägre tal än tio. En dag kom det in en ung poet till centret och la fram tre av sina böcker framför mig. En av titlarna var Au Banquet de la Modernité, och det stämmer ju, han och jag möts här på denna modernitetens sena bankett. Han har sökt sig till Europa av existentiella och politiska skäl, det finns som han ser det ingen framtid för honom i Kamerun annat än att just finnas till. Han har gjort sitt val, och begett sig hit på en osäker strapats, han har tagit en kalkylerad risk, han har beslutat om sina insatser.
Människorna jag möter här längtar alla efter något, till något, och inte enbart bort från något, de letar efter sin existentiella plats i den här världen. Vi skiljer oss förstås i våra privilegier, men vi befinner oss bägge här som produkter av olika former av beslut. Det kan vara privilegierade val, men det kan också vara val som görs av nödvändighet, inte minst eftersom också drömmar är allvarliga saker.
Det finns ett mer radikalt sätt att se på saken: att det är just hos personer som upplever krig eller politisk förföljelse som frihetspotentialen blir som mest akut. I den akuta situationen tvingas du att välja din väg, ska du stanna eller ska du gå? I ett sådant, akut skede, görs en mängd olika existentiella val som matas av föreställningen om självförverkligande och närs av drömmen att hitta en plats där man kan nå sin fulla potential.
För den som inte ställs inför sådana situationer är det istället lätt att hamna i ett tillstånd av riktningslöshet och tänka att man väl ska bo ”nånstans” eller jobba med ”nånting”. Just personer i mer privilegierade situationer ställs kanske allt för sällan inför de radikala val som existensen egentligen erbjuder. Kanske behöver vi förstå och se att den andre har gjort val för att inse att också vi kan göra det. Madisons begrepp existentiell migration passar in bra här, för det identifierar och hjälper oss att problematisera hur våra självbilder förändras när vi förflyttar oss, när vi migrerar. Men det gäller ju förstås all sådan förflyttning.
Moderniteten har gett oss bilder som gör det möjligt för oss att föreställa oss andra världar och att drömma stort. Även om man saknar dem man lämnat och platserna som går förlorade, vet vi att det är de avgörande valen som gör oss till dem vi är på den nya platsen där vi befinner oss. Flykten är inte längre en fråga om att i ett akut läge byta plats utan också om att i viss mån byta identitet och föreställning om vem man kan bli.
Det är just det här som är poängen, att valet är som mest existentiellt när det är livsavgörande. Att flykten är både ett val och en nödvändighet. Och att migration för individen alltid är en existentiell erfarenhet.
Gustaf Grapengiesser
-
Att popartister blir skådespelare är vanligare än det omvända. Alba August hör till undantagen. Det akut gåshudsframkallande albumet "I still hide" placerar henne i samma dramatiska Kate Bush-tradition som Florence +The Machine och Susanne Sundfør. Hemma hos Strage pratar hon om att växa upp som kulturbarn, om att dyrka Spice Girls och åka till Simrishamn för att köpa stringtrosor, om att rymma hemifrån och kröka med killar i Gnesta, om att spela Astrid Lindgren och Knutby-barnflickan, om att bli strypt på film och om att i det gotländska decembermörkret plöja ner all sin glädje, sorg och frustration i en skiva.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Tror du att historien sitter i väggarna? Eller är kulturen på arbetsplatsen ett resultat av våra attityder och handlingar? Sofi Jonasson är verksamhetschef på Friskis o Svettis i Simrishamn och arbetar också som biträdande rektor. Hon har tidigare haft uppdraget som barnombudsman. Vi pratar om värdet av ett tryggt och kärleksfullt privatliv och hur det påverkar ledarskapet. ”Om jag faller så landar jag mjukt” säger Sofi.
-
Jeanette Ovesson är kommunstyrelsens ordförande i Simrishamn. Vad innebär det att leva och verka på en liten ort där alla känner alla? Hon har upptäckt att alla frågor förr eller senare blir intressanta när man fördjupar sig i dem och att en bra ledaregenskap är att behålla lugnet när det stormar.
