Svenska Akademien Podcasts
-
Det handlar både om gåtan Alfred Nobel, dynamitkungen som genom sitt testamente plötsligt förvandlades till mänsklighetens välgörare, och om Svenska Akademiens försök att tolka hans tankar.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Kulturredaktionens Mattias Berg gör en personlig resa genom Nobelhistorien och radioarkivet.
TESTAMENTETOm Alfred Nobels sensationella testamente som förvandlade Dynamitkungen till vår store välgörare.
Om förklaringen som brukar ges till hur han kunde få ihop de där ytterligheterna. Kriget och freden, massförstörelseindustrin och mänsklighetens framåtskridande.
Om Bertha von Suttner, kvinnan bakom Alfred Nobels förvandling.
Om den kvarstående dubbelheten. Namnet som än i dag är ett varumärke för både fredpris - och försvarsindustri.
Ulla Billquist sjunger "Jag bygger ett luftslott" och kanonerna mullrar vid Bofors år 1946.
Det är Ingvar Kjellson och Margaretha Byström som spelar Alfred Nobel respektive Bertha von Suttner i radioteaterföreställningen "Dynamitkungen" från 1982, varifrån även uppläsningen av hans militära patent är hämtade. Uppläsningen ur boken "Ned med vapnen" är från programmet Boktornet 1996.
Nyheten om förundersökning om mutbrott i den så kallade Boforsaffären kommer från en Eko-sändning 1987.
STRIDERNAOm hur krig och fred fortsatte att spöka i litteraturprisets historia. Hur Hermann Hesse plötsligt prisades som den store humanisten 1946, första fredsåret, efter att under många år ha avfärdats som alltför svartsynt.
Om den bokstavliga striden kring just "Krig och fred". Brevet från ett antal svenska kulturpersonligheter direkt till Leo Tolstoj, efter att han 1901 inte fått det första priset.
Om alla andra strider kring litteraturpriset. Sartre, som lugnt tände en cigarett i väntan på ostbrickan och sade att han inte ville ha det. Harry Martinson som begick självmord efter priset. Rushdie-affären, förstås.
Och om vad spåkvinnans aria i Maskeradbalen kan ha med saken att göra.
Irene Minghini-Cattaneo sjunger Ulricas aria i en inspelning av "Maskeradbalen" från La Scala-operan i Milano 1930.
Peter Sandberg läser upp brevet från de svenska kulturpersonligheterna till Leo Tolstoj 1901. Och Magnus Faxén rapporterar från Paris om Sartres vägran att motta Nobelpriset 1964.
Karl Ragnar Gierow heter den ständige sekreterare i Akademien som tillkännager att Harry Martinson och Eyvind Johnson får Nobelpriset 1974. Tidningskrönikan om Olof Lagercrantz svar till Lars Gyllensten kommer ur Ekot 1978.
Intervjun med Kerstin Ekman kring Rushdie-affären är hämtad från Kulturnytt 1989 - och enkäten från programmet Efter tre samma år.
KVINNORNAOm den sorgliga historien. Hur få kvinnor som fått priset. Hur många män.
Om den första kvinnliga litteraturpristagaren, Selma Lagerlöf, som talar om "dödsskuggans dal" trots att hon hyllades som få andra kvinnor i sin tid.
Om hur en ung Artur Lundkvist hånade den andra kvinnliga pristagaren, italienska Grazia Deledda.
Om att det inte blev mer än en handfull kvinnliga mottagare under Nobelprisets första 45 år. Och att det sedan blev ännu värre: bara en enda under de nästa 45.
Och om att Nobelpristagaren Sigrid Undset därför hade fel när hon talade vid Verner von Heidenstams begravning - bara några månader efter Selma Lagerlöfs död.
Vi hör Sven Jerring rapportera från Selma Lagerlöfs jordfästning 1940.
Ingemar Sjödin är uppläsare av det Artur Lundkvist skrev om Nobelpristagaren Grazia Deledda - liksom Märta Ekström och Inge Waern läser Gabriela Mistrals respektive Nelly Sachs dikter i svensk översättning.
Citatet av Pearl Buck kommer från hennes Nobelföredrag 1938. Inslaget om Nadine Gordimers litteraturpris är hämtat från Kulturnytt 1991 och telefonintervjun med Doris Lessing från Kulturradion 2007.
VALETOm hur vi alla runt omkring Akademien, det hemliga sällskapet, varje år vid den här tiden försöker att tolka tecknen.
Om hur vi nästan alltid misslyckas. Ryktet om sockervattnet var inte sant. Kanske inte ens ärtsoppan.
Om Nobelkodens dubbla kryptering.
Om hur den inte bara exkluderat kvinnorna, utan till exempel också Latinamerika i 45 år och Afrika i 86 år.
Om Nobels eget ödesdrama, Nemesis. Hans egen inre gåta.
Om vad Wole Soyinka kallade för en grym ödets ironi. Och Giuseppe Verdi för Ödets makt, eller kanske kraft.
Om själva valet. Kort sagt.
Det är Gun Arvidsson som läser citatet från Virginia Woolf i programmet "Vem är rädd om Virginia Woolf" från 1983.
Frågan till Karl Ragnar Gierow om sockervattnet och ärtsoppan. - och hans svar - kommer ur programmet "Vad gör man på Svenska Akademien?" 1967. Kjell Espmarks fundering om kvinnorna och kriterierna är hämtad från programmet Bokfönstret 2001.
Det är Ekot som rapporterar från Wole Soyinkas Nobelföreläsning 1986. Och regissören Richard Turpin intervjuas om urpremiären av Nobels eget ödesdrama "Nemesis" i Kulturnytt 2005.
Professor Arne Westgren talar om att "mänskligheten må besinna det ansvar som följer av gåvan av hans upptäckt". Detta apropå Otto Hahns Nobelpris i kemi vid Nobelhögtiden i december 1945.
Dramatiseringen av Alfred Nobels egna grubblerier är hämtad ur programmet "Förmögen, högt bildad herre…" från 1995. Producent för det var Rolf Hersson.
Ouvertyren till Giuseppe Verdis opera "Ödets makt" spelas av Wien-filharmonikerna 2013.
Slutligen hör vi ett klipp ur programmet "Bofors. Där de svenska kanonerna smidas" från 1943.
Mattias Berg
[email protected]Fotnot: Vid Nobelhögtiden i december 1945 utdelades två kemipris. Det som gick till Otto Hahn - i sin frånvaro, eftersom han och ett antal andra tyska vetenskapsmän då fortfarande internerades i brittiska Farm Hall efter krigsslutet - var 1944 års Nobelpris i efterskott. Först vid Nobelhögtiden 1946 fick Otto Hahn motta medalj och diplom.
-
Dagens avsnitt handlar om drottning Kristinas maximer – 1500 korta tänkespråk. Trots att de skrevs för nästan 350 år sedan talar de till samtidsmänniskan om tidlösa ämnen som fåfänga, kärlek och gudstro. Gäst är på nytt Horace Engdahl, litteraturvetare och ledamot i Svenska akademien. Engdahl har översatt Kristinas maximer från franska till svenska och har själv skrivit flertalet böcker med egna maximer. När drottning Kristina avsade sig den svenska tronen år 1654 kom det som en oerhörd chock för hennes samtid. Och när hon året därpå konverterade till katolicismen - fiendens religion i det då djupt protestantiska Sverige - var sveket mot hemlandet fullkomligt. Vi samtalar om maximernas tillkomst och centrala teman och hur de på grund av Kristinas tro aldrig fick ett erkännande i den svenska litteraturen.
Bli medlem på Patreon: https://www.patreon.com/bildningskomplexet och få exklusiva avsnitt och övriga avsnitt reklamfritt före alla andra, eller stötta podden på SWISH på 0709262541
Facebook: Bildningskomplexet
Instagram: Bildningskomplexet
Twitter: @BenjaminElfors
E-post: [email protected]
Musikproduktion: Ivar Edding
Omslag: Emma Westin/Matthew Sundin
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Veckans avsnitt är ett samtal mellan Ludvig och Åsa Wikforss, professor i filosofi och ledamot av Svenska Akademien. Det blir ett avsnitt om språket, om det magiska i att vi faktiskt förstår varandra, om kunskap, bildning och hoten mot demokratin.
-
Ivar Arosenius (1878-1909) är konstnären som gjorde sina allra bästa verk som småbarnsförälder. Hör den sorgkantade historien bakom en älskad barnbok.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
1909 utkom den allra första upplagan av Kattresan - postumt. På nyårsdagen samma år föll dess upphovsman offer för sin medfödda blödarsjuka. Ivar Arosenius var då 30 år och hade just slagit igenom som konstnär. Efter en bohemisk tillvaro i förra sekelskiftets Göteborg, Stockholm och Paris slog han sig de sista åren till ro och fick ett nytt favoritmotiv: dottern Eva, även kallad Lillan. I Kattresan skickar han ut henne på ett farofyllt äventyr med lyckligt slut.
Med hjälp av radioarkivet och Mats Malm, litteraturhistoriker och ständig sekreterare i Svenska Akademien, placerar kulturredaktionens Mårten Arndtzén Kattresan i sitt konstnärliga och historiska sammanhang.
-
På senare år har författaren och historikern Peter Englund dagligen läst i Virginia Woolfs dagböcker:Jag förtrollades av denna utomordentligt intelligenta, känsliga, begåvade, komplicerade kvinna!
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
PETER ENGLUND OM VIRGINIA WOOLF!I Kulturlivet med Gunnar Bolin är det gästen som bestämmer vem vi ska tala om! I veckans avsnitt har historikern och författaren Peter Englund valt att han vill prata om Virginia Woolf, en författare han tycker har en sällsynt vacker hjärna och som han blir en smula spak inför.
Peter Englund debuterade 1988 med "Poltava" som blev en kritiker- och läsarsuccé. Hans hyllade författarskap har skildrat 1600-talets svenska stormaktstid, första världskriget i en svit böcker, egna minnesfragment i "Jag kommer ihåg" och ett mord på en ung kvinna i "Söndagsvägen". 2022 kom "Onda nätters drömmar: november 1942 och andra världskrigets vändpunkt i 360 korta kapitel". Peter Englund är ledamot av Svenska akademien sedan 2002.
Virginia Woolf (1882-1941) är en av 1900-talets främsta engelska författare. Hon räknas till de stor modernisterna och idag är romanerna "Mrs Dalloway" och "Mot fyren" klassiker, så även de feministiska "Ett eget rum" och "Orlando". Virginia Woolfs dagböcker som hon skrev från 1915 fram till sin död, gavs ut i sin helhet under åren 1977-1984. På svenska finns ett urval samlat i utgåvan Ögonblick av frihet: dagboksblad 1915-1941, som gavs ut i översättning av Rebecca Alsberg 2008.
KULTURLIVETS GUNNAR BOLINProgramledare Gunnar Bolin är mångårig medarbetare på Sveriges Radio och har arbetat på kulturredaktionen sedan 1989. Förutom otaliga radioinslag har han också skrivit två böcker: "Hovjuvelerarens barn" och "Bibliotekarien i Magdeburg".
Producent: Maria Götselius
-
I valet mellan att bli författare eller läkare var Lars Gyllensten den självklara förebilden för den unge PC Jersild: Han var både medicinare och författare, så jag satsade på det.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
LARS GYLLENSTEN – LÄKARE OCH STRIDBAR FÖRFATTARELars Gyllensten (1921-2006) föddes i Stockholm. Han utbildade sig till läkare och blev på 50-talet professor i vävnadslära, men ägnade sig redan tidigt åt att skriva. 1946 gav han och en studiekamrat under pseudonym ut diktsamlingen Camera Obscura som var en parodi på 40-talisternas lyrik. Gyllensten blev känd för att vara frispråkig och inte rädd för att ta strid om sådant han ogillade. "Moderna myter" 1949 var hans första bok under eget namn och den skulle följas över nästan 40 böcker, mest romaner. Han skrev också essäer och debattartiklar, engagerad bland annat i kärnvapenmotstånd och miljöfrågor. Gyllenstens författande rör sig kring de existentiella frågorna, ett sökande och prövande av olika livshållningar inför dödens ofrånkomlighet. 1966 valdes han in i Svenska Akademien och var under en period dess ständige sekreterare, men lämnade den1989, kritisk till att Akademien inte stöttade den dödshotade Salman Rushdie. Lars Gyllensten dog 2006, 84 år gammal.
PC JERSILD LÄSTE GYLLENSTEN FÖR FÖRSTA GÅNGEN 1952Författaren och läkaren PC Jersild debuterade med novellsamlingen "Räknelära" 1960. Samma år publicerade han tillsammans med bland annat Sonja Åkesson ett litterärt manifest i Dagens Nyheter med rubriken "Front mot formens tyranni". Jersild har gett ut ett fyrtiotal romaner, flera har blivit läsarsuccéer, som t ex "Grisjakten", "Barnens ö", "Babels hus", "En levande själ" och "Efter floden". 1989 kom hans självbiografiska "Fem hjärtan i en tändsticksask". Flera av romanerna har filmatiserats som till exempel är "Barnens ö" som hade premiär 1980 i regi av Kay Pollak, en film som överlag fick fin kritik och belönades med Guldbaggar för bästa film, bästa regi och bästa manliga huvudroll. PC Jersilds författarskap har prisats många gånger om med bland annat De Nios stora pris och Övralidspriset. Han är ledamot av Kungliga vetenskapsakademien och hedersdoktor vid Uppsala universitet och Kungliga Tekniska högskolan.
I avsnittet medverkar och författaren och kulturskribenten Ulrika Knutson.
GUNNAR BOLIN – KULTURJOURNALIST PÅ SVERIGES RADIOProgramledare Gunnar Bolin är mångårig medarbetare på Sveriges Radio och har arbetat på kulturredaktionen sedan 1989. Förutom otaliga radioinslag har han också skrivit två böcker: "Hovjuvelerarens barn" och "Bibliotekarien i Magdeburg".
Producent: Maria Götselius
-
Skådespelaren Leif Andrée hörde David Bowie för första gången 1972 och det blev avgörande för honom: "Jag blev skådespelare av två skäl David Bowie och Sex Pistols."
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
DAVID BOWIE VAR STÄNDIGT I RÖRELSEDavid Bowie (1947-2016), som egentligen hette David Jones, växte upp , London. Han började spela saxofon som 13-åring och startade sitt första band när han var 15, men satsade efter några år på en solokarriär och LP-debuterade 1967. Det gick lite trögt i början och han utbildade sig bland annat till skådespelare och mimartist. Han gav ut singeln "Space oddity" 1969 – som med åren skulle bli världens mest sålda singel – men det var först 1972 som Bowie blev en riktig superstjärna, då skivan "The rise and fall of Ziggy Stardust and the spiders from Mars" gavs ut. Han var en trendsättare som gång på gång ändrade uttryck och musikstil. Under sitt artistliv samarbetade han med en mängd olika musiker, var skådespelare, konstnär - och beräknas ha sålt 140 miljoner skivor. David Bowies 25e album"Blackstar" gavs ut på hans födelsedag 8 januari 2016, två dagar innan han avled i levercancer 69 år gammal.
SKÅDESPELAREN LEIF ANDRÉE TÄNKER PÅ BOWIE VARJE DAGLeif Andrée inledde sin skådespelarkarriär på Teater Galeasen i Stockholm 1983 och tillhör idag den fasta ensemblen på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm, där han medverkat i många hyllade uppsättningar som till exempel "De tre musketörerna", "Erik XIV" och "En folkefiende". 2016 var det premiär för monologen "Leif", en uppsättning som fick mycket fin kritik och stor publik. I tonåren tillhörde Leif Andrée den svenska simeliten och när han blev värvad till Sundsvalls Simsällskap, var han med också med i stadens legendariska punkband Pizzoar. Han har medverkat i ett stort antal tv- och spelfilmer, några av alla är "Kaninmannen", "Himlen är oskyldigt blå" och "Tomten är far till alla barnen". Han spelar också Daidalos" i det populära barnprogrammet "Labyrint". 2022 hade han rollen som Banquo i "Lady Macbeth" på Dramaten och Mr Braddock i "Mandomsprovet" på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. 2008 tilldelades han Carl Åkermans stipendium av Svenska Akademien.
GUNNAR BOLIN – KULTURJOURNALIST PÅ SVERIGES RADIOProgramledare Gunnar Bolin är mångårig medarbetare på Sveriges Radio och har arbetat på kulturredaktionen sedan 1989. Förutom otaliga radioinslag har han också skrivit två böcker: "Hovjuvelerarens barn" och "Bibliotekarien i Magdeburg".
Producent: Maria Götselius
-
Sveriges första folkhögskoleutbildning i humor syftar till att lära studenterna att försörja sig på humor. Men går att träna sig att vara rolig?
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Republiken Jämtland grundades i början av 1960-talet som en protest mot avfolkning och bristfällig regionalpolitik. I somras utsågs skådespelaren Eva Röse till Republikens nya president efter att Evert Ljusberg gått bort. Hur ser hon på sitt uppdrag och vad hoppas hon ska bli annorlunda när det gäller livsvillkoren i republiken Jämtlands geografiska område under hennes presidentskap?
Och så handlar det om en folkhögskoleutbildning i humor. Syftet är att studenterna ska kunna försörja sig på humor. Går det att träna upp sin förmåga att vara rolig och hur gör man då? Med oss är utbildningens grundare Janne Westerlund samt Elin Almén från SVT:s Svenska nyheter som lärare.
Är Svenska akademien och Horace Engdahl redo att ingå i den expertkommitté som ska utse verken i vår kulturkanon? Och så A-traktorer, kommer EU-kommissionens tveksamhet att väcka liv i det slumrande svenska EU-motståndet?
Programledare: Louise Epstein
Bisittare: Thomas Nordegren
Producent: Ulrika Lindqvist -
Dagens gäst är historikern Peter Englund och temat är hur man skriver historia. Peter Englund är ledamot i Svenska Akademien och var dess ständiga sekreterare mellan 2009 och 2015. Han är en mästerlig berättare och har skildrat allt från världskrigen till slaget vid Poltava, drottning Kristinas liv och en mordhistoria från Hökarängen. Vi samtalar om vad som kännetecknar en välskriven historieskildring, riskerna med att skriva historia som är färgad av samtidens normer, och varför det är viktigt för historikern att kunna erkänna dygder i det han eller hon föraktar.
Peter Englunds bok "Onda nätters drömmar": https://www.adlibris.com/se/bok/onda-natters-drommar-november-1942-och-andra-varldskrigets-vandpunkt-i-360-korta-kapitel-9789127160088
Bli medlem på Patreon: https://www.patreon.com/bildningskomplexet och få exklusiva avsnitt och övriga avsnitt reklamfritt före alla andra, eller stötta podden på SWISH på 0709262541
Facebook: Bildningskomplexet
Instagram: Bildningskomplexet
Twitter: @BenjaminElfors
E-post: [email protected]
Musikproduktion: Ivar Edding
Omslag: Emma Westin/Matthew Sundin
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Konstnären Björn Lövins sätt att skapa fiktiva verkligheter har fascinerat Klas Östergren ända sedan första gången han såg "In memoriam" 1973: "Jag har insett, att det är så har jag skrivit många av mina böcker!"
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
BJÖRN LÖVIN – PIONJÄR INOM INSTALLATIONSKONSTEN I SVERIGEBjörn Lövin (1937-2009) föddes i Falun och som ung var han intresserad av både psykologi och konst. Lövins första separatutställning på Moderna Museet 1971 hette "Konsument i oändligheten och Herr P:s penningar". Tio år senare ställde han, som den första svenska konstnären någonsin, ut på Centre Pompidou i Paris. Han skapade stora rumsinstallationer, men ägnade sig också åt måleri, skulptur, text och video, som ofta handlade om hur människor påverkas av samhällsförändringar, livsomständigheter och tidsandan. Han ifrågasatte även själva konstnärsrollen och signerade därför sällan sina verk, utan lät avsändaren vara påhittade museer, företag eller personer och kallade föremålen arkeologiska fynd. Björn Lövin avled 2009, men flera av hans installationer har rekonstruerats på senare år, bland annat på Moderna Museet 2022.
BJÖRN LÖVIN ÄR EN VIKTIG INSPIRATIONSKÄLLA FÖR KLAS ÖSTERGRENKlas Östergren debuterade med romanen "Attila" 1975 och hör till de främsta i den svenska författarkåren. Han har skrivit ett 20-tal romaner, genombrottet kom 1980 med "Gentlemen" – där bröderna Morgan och en stor lägenhet på Hornsgatan i Stockholm är i centrum – en roman som blivit en modern klassiker. 2005 kom uppföljaren "Gangsters" och 2020 avslutades trilogin med "Renegater". Klas Östergren har hyllats av kritiker och nått en stor läsekrets med bland annat romaner som "Fantomerna", "Stora svenskar och fattiga riddare", "Plåster" "Twist" och "Två pistoler". 2022 ger han ut "Större trygghet aldrig fanns" som spinner vidare på konstnären Björn Lövins konstverk "ILAC". Klas Östergren har dessutom skrivit film- och tv-manus och arbetat som översättare, bland annat av Henrik Ibsens dramatik. 2014 valdes han in i Svenska akademien, men begärde utträde 2018.
I avsnittet medverkar också konstnären Måns Wrange, som också varit professor på Konstfack och tidigare rektor på Konsthögskolan i Stockholm och på Kunsthøgskolen i Oslo.
GUNNAR BOLIN – KULTURJOURNALIST PÅ SVERIGES RADIOProgramledare Gunnar Bolin är mångårig medarbetare på Sveriges Radio och har arbetat på kulturredaktionen sedan 1989. Förutom otaliga radioinslag har han också skrivit två böcker: "Hovjuvelerarens barn" och "Bibliotekarien i Magdeburg".
Producent: Maria Götselius
-
”Ett dåligt skämt”. ”Skandal”. ”En förolämpning mot litteraturen”. Kulturredaktionen på Sydsvenskan brukar vara syrlig när Svenska Akademien delar ut Nobelpriset i litteratur. Nu utser Rakel Chukri och Per Svensson de absolut sämsta litteraturpristagarna någonsin.
-
För skådespelaren Staffan Westerberg var samarbetet med författaren Kristina Lugn unikt inspirerande med både skratt och allvar: Jag saknar henne förfärligt, hon är jämt närvarande i mina tankar.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
KRISTINA LUGN – FOLKKÄR POET OCH DRAMATIKERKristina Lugn (1948-2020) föddes i Tierp, men flyttade en del under uppväxten då pappan var militär. Hon läste och skrev tidigt och var sex år när hon fick sin första dikt publicerad i Kalle Anka. Hon bokdebuterade 1972, men det dröjde drygt tio år till det stora genombrottet, som kom med diktboken "Bekantskap önskas med äldre bildad herre". Med sina ofta drastiska och humoristiska dikter om ensamhet, kärlekslängtan och döden fick hon en stor publik och hon deltog under åren i mängder av TV- och radioprogram. Hon samarbetade också med flera tonsättare och musiker. Under 90-talet skrev Kristina Lugn mest dramatik och arbetade bland annat för Dramaten och Allan Edwall på teater Brunnsgatan 4. Efter Edwalls död tog Kristina Lugn över teatern. 2003 kom hennes sista diktsamling "Hej då och ha det så bra", tre år senare valdes hon in i Svenska Akademien. Kristina Lugn dog 2020, 71 år gammal.
STAFFAN WESTERBERG VAR LYCKLIG PÅ SCENEN MED KRISTINA LUGNStaffan Westerberg är skådespelare, författare och regissör. Han intresserade sig för teater redan som liten och utbildade sig till skådespelare de sista åren på 50-talet. Han har arbetat på flera teatrar, bland annat Norrköping-Linköping stadsteater, Riksteatern, Norrbottensteatern, Dramaten och Teater Brunnsgatan 4. På 70- och 80-talen blev han mycket känd för sina tv-produktioner för barn, till exempel "Herr ingentings funderingar", "Vilse i pannkakan", julkalendern "Lille Luj och Änglaljus i strumpornas hus" och "Lillstrumpa och Syster Yster på irrvägar" 1984. På Teater Brunnsgatan 4 arbetade han tillsammans med Kristina Lugn, som skrev publiksuccén "Titta en älg" 1999, där Staffan Westerber, Jane Friedman och Anna Pettersson medverkade. Han har gett ut flera böcker, bland annat "Elvaåringen: en självbiografisk resa", "Onyttingen", "Girafferna" och "Hoppla". Staffan Westerberg har prisats för sitt konstnärskap, han är hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet och 2006 tilldelades han medaljen Litteris et Artibus
GUNNAR BOLIN – KULTURJOURNALIST PÅ SVERIGES RADIOProgramledare Gunnar Bolin är mångårig medarbetare på Sveriges Radio och har arbetat på kulturredaktionen sedan 1989. Förutom otaliga radioinslag har han också skrivit två böcker: "Hovjuvelerarens barn" och "Bibliotekarien i Magdeburg".
Producent: Maria Götselius
-
Oavsett om populism ska ses som en metod eller en ideologi så delar den flera drag med det tankegods man hitta ute på både den extrema höger- och vänsterkanten. Och närvaron av populism växer i hela världen. Men hur ska man förhålla sig till det här sättet att agera och tänka? Vad spelar kunskap och ny teknik för roll för populismens tillväxt? Och hur påverkar den egentligen demokratin?
Det här är ett avsnitt i vår serie Inblick där vi tittar närmare på de begrepp och idéer som utgör byggstenarna i internationell politik och internationella relationer.
Medverkande:
Ludvig Norman, biträdande lektor vid Statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms Universitet
Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet och ledamot av Svenska akademien
Rouzbeh Parsi, programchef vid Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet på UI
Redaktör och programledare: Jonas Löfvenberg
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
-
Författaren Malin Persson Giolito gästar Lundströms Bokradio talar om sin nya roman "I dina händer." Poeten Jila Mossaed intervjuas om sin nya diktsamling "Orden är försenade".
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
Malin Persson Giolito hos Lundströms BokradioI veckans Lundströms Bokradio samtalar Malin Persson Giolito med Marie Lundström om sin nya roman "I dina händer". Det tog sex år efter succén med "Störst av allt" innan hon fick den nya boken klar. Det blir ett samtal om prestationskrav men också om det samhälle som hennes roman porträtterar, där unga människor tillåts att hamna snett.
Möt poeten Jila MossaedJila Mossaed är poet och ledamot i Svenska Akademien. Hon föddes i Teheran där hon också debuterade. Idag skriver hon mest på svenska och hon berättar om erfarenheten av att byta språk som vuxen och om ett skrivande som ofta börjar med en "hjärnattack", där de första raderna i en dikt kommer nästan av sig själva.
"Det är oerhört svårt att översätta poesi. Det var därför jag tänkte att jag måste börja skriva direkt på svenska. Om jag är en poet måste jag kunna skriva även om jag så bara har tio ord på kinesiska", säger Jila Mossaed i Lundströms Bokradio.
Skriv till oss! [email protected]
Programledare: Marie Lundström
Redaktion: Maria Askerfjord Sundeby och Daniel Sjölin (producent)
-
Vad händer med med litteraturen om vi tillåter oss att se bortom kategorier som sant och falskt och istället låter oss fångas i fiktionen och dess logik? Det frågar sig Lars Hermansson.
Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.
ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
"Det vi betraktar med vämjelse när det uppträder i verkligheten gläder vi oss åt att betrakta på bild", skriver Aristoteles i sin Poetik. Något jag tror de flesta skriver under på. Vem vill läsa om rimliga och allmänt trevliga personer i en skönlitterär text, när man kan få läsa om orimliga och allmänt jobbiga. Men ibland tycks det som Aristoteles devis inte gäller. Efter att poeten Katarina Frostenson 2019 tvingats bort från Svenska Akademien i samband med att hennes make dömts för våldtäkt, skrev hon de skönlitterära böckerna K och F som har sin utgångspunkt i händelserna. Det är två rasande och samtidigt hudlösa skildringar av Frostensons tid efter det stora fallet. Hon har förlorat varje gnutta av den prestige hon en gång hade i en sådant överflöd. Hon gestaltar detta trauma litterärt, och allt en så gott som samstämd svensk kritikerkår ropar, är : det är inte sant. Det vill säga att hennes make, Jean Claude Arnault, skulle vara oskyldig och allting en konspiration orkestrerad av feministerna på Dagens Nyheter – ett av de viktigaste forumen för debatten om vad som inträffat i Svenska Akademien. Nej, det är förstås inte sant. Men hur känns det att uppleva det som sant? Hur hanterar en människa ett tronfall som det Frostenson råkade ut för.
När jag läste hennes böcker kände jag, mer än något annat tror jag, genans. Eftersom jag identifierade mig med berättaren som med vilken romanfigur som helst kände jag mig illa berörd, snarare än arg, när hon vägrar inse att maken nog måste ha begått åtminstone några av de övergrepp och våldtäkter som så många kvinnor vittnat om. Och när hon liknar sitt och makens öde med paret Dreyfus och andra hjältar i kulturhistorien känner jag skammens rodnad spridas över kinderna. Samtidigt blir jag rörd över det grandiosa i berättarens kärlek till den numera brutne maken som i F hasar omkring i fångkläder på en anstalt i västsverige. Hennes okuvlighet i förhållande till den offentlighet som dömt henne är imponerande. Hon är storslagen och pinsam på samma gång, en tragisk hjältinna. Boken skulle inte ha varit hälften så intressant om Frostenson pudlat och bett om att få komma tillbaka in i värmen.
En annan författare som råkat ut för förminskande läsningar med sanningen som tillhygge är J T LeRoy. Fast i fallet LeRoy var det inte verklighetsbeskrivningen som befanns falsk, utan författarens identitet. LeRoy hyllades internationellt av såväl kritiker som läsare, för romanen Sarah och berättelsesamlingen Hjärtat är bedrägligast av allt i början 2000-talet. Bägge böckerna kan kallas autofiktiva, de bygger enligt författaren och marknadsföringsapparaten på självbiografiskt stoff, bearbetat till fiktion. Det handlar om sexuella övergrepp i barndomen, prostitution, droger, fosterhem, misshandel, en helvetisk uppväxt helt enkelt, som LeRoy lyckas göra angelägen litteratur av.
Frågan är om vi skulle ha läst böckerna med samma inlevelse och empati om de varudeklarerats som ren fiktion, och författaren beskrivits som vit medelålders medelklass och hetero. Antagligen inte, för när det kommer fram att den förtjusande och fortfarande tonårige J T LeRoy som frotterar sig med kändisar som Madonna, Tom Waits och Courtney Love, inte har skrivit böckerna, utan att det är hans manager och allt i allo, Laura Albert, som är den verkliga författaren, ja då blir det förstås skandal. Det hjälper inte att Laura Albert bedyrar, och även lyckas bevisa, att det är hon, som alltså har skrivit böckerna, som har haft den där hemska barndomen. Varudeklarationen var falsk och såväl läsare som kritiker vänder sig bort från det gryende författarskapet som aldrig tog fart igen efter avslöjandet.
Litteraturvetaren Kenneth Lindegren menar i sin bok "Litterära fabrikationer" att den sortens reaktioner är rimliga och ofrånkomliga, det går inte att bortse från den så kallade paratexten, och med den avser han inte bara förlagsformalia som baksidestext, genrebeteckning, kolofon etcetera, utan även författarintervjuer, pressutskick, marknadsföring, allt det där som ramar in boken och föreslår möjliga, oftast mer eller mindre biografiska, läsningar.
Ju mer paratext desto mindre litteratur, skulle man kunna säga; ju mer boken som säljbar produkt lyfts fram, vid boksigneringar och i tevesoffor där pikanta detaljer från författarens liv ska skänka autenticitet åt texten, desto mindre utrymme för läsarens egna tolkningar och erfarenheter. Men om man mixtrar med den omkringliggande paratexten i annat syfte än att sälja fler böcker, ja då kan det ruckas lite på den där hierarkin mellan verklighet och text som är så förhärskande i vår tids litterära offentlighet.
En som ägnat sig åt det är den danske författaren och performancekonstnären Claus Beck Nielsen, eller Madame Nielsen som hon numera kallar sig, som ofta uppträtt under olika alias och utmanat det faktiskas gränser genom att iscensätta händelseförlopp ute i verkligheten som hon sedan dokumenterat och återgestaltat på olika sätt, bland annat i romanform. Här är det återgestaltningen – romanen, pjäsen, scenframträdandet – som i bästa fall framstår som sann, i kraft av sin form, sin inre trovärdighet, inte den bakomliggande verkligheten, för den har ju upphovspersonen varit inne och mixtrat med.
Fast mixtrar vi inte hela tiden? Förställer oss, ljuger, iscensätter, sopar undan spår. Föreställningen om en solid verklighet och en sann eller falsk återgivning av den, bygger på en idé om verkligheten som i grunden vetbar och oberoende av våra föreställningar om och mixtranden med den. Men så är det ju inte. Det råder en ständig trafik mellan våra föreställningar om och beskrivningar av verkligheten, och verkligheten själv. Det som har hänt har hänt, visst, men vad var det som hände? När började det hända, när slutade det? Vad är en händelse? Det är nog få som vid närmare eftertanke tror att något sådant som en korrekt verklighetsbeskrivning existerar, annat än när det gäller triviala fakta av typen "Det regnade i Malmö igår" eller "Björn Borg var en svensk tennisspelare som vann Wimbledon fem gånger".
Konst och litteratur måste få befinna sig i det stora ovetbara fältet mellan mät– och vägbara fakta och medvetna lögner i syfte att föra människor bakom ljuset. Det är i den potentialiteten, snarare än fakticiteten, vi kan experimentera med ideologier, identiteter, guds– och verklighetsuppfattningar. Det är i det svävande tillståndet mellan förhastade slutsatser om gott och ont, sant och falskt, vackert och fult, som vi är fria att vara, inte bara de vill vara, utan också de vi inte vill vara, för att prova hur det känns. Ett samhälle utan en sådan frizon kommer i längden bara att bestå av antingen-eller människor, åsiktsmaskiner och normlydig valboskap.
Lars Hermansson, författare
- Mehr anzeigen
