Stalin Podcasts

  • Den 6 juni 1944 i gryningen stormade fem divisioner allierade soldater i land på fem landstigningsstränder i Normandie. Under natten hade tre luftlandsättningsdivisioner släppts för att hindra tyskarna från att få fram förstärkningar.


    D-dagen och de kommande dagarna då brohuvudet konsoliderade var en anmärkningsvärd prestation – det erkände till och med Stalin. Trots att de allierade hade fullständigt luftherravälde och ett massivt understöd av tunga bestyckade örlogsfartyg kunde det ha slutat illa.


    På Omaha-beach drabbades amerikanska styrkor av ett blodbad när de stridsvagnar som skulle understödja infanteriet inte kom iland. Dessutom mötte de en erfaren tysk infanteridivision som gjorde starkt motstånd. Ändå blev landstigningen en stor framgång och markerade början till slutet på tyskarnas ockupation av Västeuropa. Atlantvallen var bruten.


    I detta avsnitt av Militärhistoriepodden berättar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om landstigningen i Normandie. Operation Overlord som hela operationen kallades omgavs av stort hemlighetsmakeri. En sofistikerad mörkläggnings- och förvillelseoperation inleddes från allierad sida som omfattade allt från påhittade staber för armékårer som inte existerade till ryktesspridning och bombräder mot mål långt från Normandie.


    Det totala övertaget i luften var avgörande. Tyskarna hade små möjligheter att spana från luften. Dessutom kunde de allierade avkoda och läsa den tyska radiotrafiken. Tyskarna visste att en landstigningsoperation var på gång men inte var det skulle ske.


    På tysk sida var man inte överens om hur man skulle hantera hotet om en landstigning. Överbefälhavaren i väst Rundstedt förordade i enlighet med tysk doktrin att man skulle ha rörliga förstärkningar, företrädelsevis sex motoriserade pansardivisioner, ett stycke bakom Atlantvallen. När man visst var landstigningen skedde skulle dessa krossa det allierade brohuvudet. Rommel som var underställd arméchef hade en annan uppfattning. Han ansåg att det aldrig skulle gå att få fram förstärkningar eftersom de allierade hade luftherravälde. För honom var det avgörande att besegra de allierade på stränderna.


    Det allierade bombflyget slog i stor utsträckning ut både landsvägsnätet och järnvägsnätet i Frankrike. Det som Rommel hade fruktat skedde. In i det sista trodde tyskarna att landstigningen skulle komma vid Calais, men när de förstod att det var Normandie som gällde var det för sent. Rommel var till råga på allt på permission och trots det tillfälliga amerikanska bakslaget på Omaha-beach tog de amerikanska, brittiska och kanadensiska trupperna i huvudsak sina anfallsmål och etablerade ett brohuvud. Men landstigningen var en sak. Att återerövra Frankrike en annan. Det gällde nu att snabbt bryta ut ur brohuvudet. De kommande veckorna avgjordes striden med början vid Caen där den 21:a tyska pansardivisionen stod beredd att möta de allierade. Det handlar nästa avsnitt om av Militärhistoriepoddens andra världskrigs-serie.


    Bild: Amerikanska anfallstrupper i en LCVP-landningsfarkost närmar sig Omaha Beach, 6 juni 1944, Wikipeida, Public Domain.


    Lyssna också på Operation Torch som förövning till landstigningen i Normandie.


    Klippare: Emanuel Lehtonen


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Den 19 augusti 1942 landsteg drygt 6 000 mestadels kanadensiska soldater vid den franska kuststaden Dieppe för att skaffa underrättelser och testa det tyska försvaret i Atlantvallen.


    Räden blev en katastrof. Förlusten uppgick till mer än halva styrkan som sattes in. Inte mindre än 900 allierade soldater stupade. Vissa erfarenheter kunde de allierade ta med sig från räden – men var det värt förlusterna?


    I detta avsnitt av Militärhistoriepodden berättar Martin Hårdstedt och Peter Bennesved om Diepperäden i augusti 1942. Räden genomfördes av många skäl som i efterhand har diskuterats mycket. Våren och sommaren 1942 stod kriget och vägde. Tyskland var ännu framgångsrikt och de allierade, inte minst britterna, behövde en framgång. Stalin pressade sina västallierade hårt för att öppna en ny andra front i Västeuropa.


    I detta läge beslutade britterna att med i huvudsak kanadensiska trupper göra en landstigning i Frankrike och tillfälligt ta den lilla hamnstaden Dieppe. Räden skulle testa det tyska försvaret och de brittiska metoderna för landstigning med understöd av en ny stridsvagnsmodell. Med i planerna fanns även att ta en radarstation och inhämta underrättelser om tysk radarteknik.


    Räden igångsattes på allvar strax före klockan 5 på morgonen den 19 augusti. Huvudlandstigningen genomfördes mitt för hamnen i Dieppe. I öster och väster och i staden landsteg kommandotrupper för att tysta tyska artilleribatterier. Ingenting fungerade egentligen för de allierade. Understödet av flottan och flyget var för dåligt planerat och samordnat. Tyskarna var larmade och kunde från väl skyddade ställningar möta de kanadensiska soldaterna med mördande eldgivning. Stridsvagnarna kom knappt i land och de som kom upp på stranden blev kvar där oförmögna att nå staden. En radarstation togs, ett tyskt batteri tystades och en mindre del av den kanadensiska styrkan nådde nätt och jämnt sina anfallsmål. I det stora hela körde landstigningen fast på stranden.


    Tyskarna kunde konstatera att de med relativ lätthet hade slagit tillbaka landstigningen. De allierade menade i efterhand att de dragit viktiga slutsatser som kom till användning vid den framgångsrika landstigningen i Normandie två år senare. Men detta har ifrågasatts av historikerna i efterhand. Hur som helst var priset fasansfullt högt. På de kanadensiska krigskyrkogårdarna vid Dieppe ligger ännu de som stupade.


    Bild: Kanadensiska fångar leds bort genom Dieppe efter räden. Kredit: Library and Archives Canada / C-014171. Wikipedia, CC-BY-SA 3.0


    Lyssna också på Operation Torch som förövning till landstigningen i Normandie.


    Klippare: Emanuel Lehtonen


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Mina föräldrar föddes 1927 i Tyskland. De fick uppleva både den bruna diktaturen med Hitler och den röda ockupationen med Stalin. 1957 flydde de från DDR till Västtyskland och kom året efter till Sverige.


    Jag har spelat in deras livshistoria berättad av dem själva. Ett unikt material som har många historiska kopplingar till det som händer i Europa idag och till utvecklingen i vårt egna samhälle. 


    Det här avsnittet är ett smakprov på allt detta.


    Hur kändes det då att komma till ett nytt land? Hur såg Sverige ut på 50-talet sett genom deras glasögon? Vänstertrafik, kölappar, självdeklaration och lucia. För att inte tala om utedass och surströmming. Och hur skilde sig svensk midsommar från den midsommar Hitler hade uppfunnit?


    Tanken är att detta skall bli en poddserie. För att det skall bli verklighet krävs ett omfattande arbete men också finansiering. Så om du har kontakter eller idéer på företag eller organisationer som kan tänka sig att bli en del av projektet, hör av dig till mig via Linkedin, på mail [email protected] eller poddens webbsida spannandemoten.se. Ljudproduktion och marknadsföring är i princip klara.


    Musiken då? Dagny skrevs av Ove Törnqvist och blev en stor hit just 1958. Enligt två artiklar i DN ska Dagny egentligen heta Aina Lindberg. Hon var under tre år servitris på Gunnars Konditori i Uppsala. Så det så!


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Historiens hjältar och skurkar är populära gestalter på filmduken, från Robin Hood till Stalin. Men i takt med att vi lär oss mer om det förflutna utmanas stereotyperna.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    I den nya biofilmen ”The Lost King” får vi följa en amatörhistoriker som försöker ge upprättelse åt en av Shakespeares värsta nidingar: medeltidskungen Rikard III.

    Frilansjournalisten Karin Svensson har träffat Steve Coogan, manusförfattare och skådespelare, regissören Stephen Frears och huvudpersonen Philippa Langley, samt historikerna Helen Carr och Hannah Craig.

    Producent: Eskil Krogh Larsson

  • Det ryska mobiliseringsbeskedet har utlöst både protester och en flyktvåg ur landet. Blir trycket för stort för Kreml, eller kan det här vara draget som vänder Putins krigslycka i Ukraina?

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Tre gånger har Ryssland kallat in sin befolkning för att gå ut i krig: 1914, 1941 och så nu 2022.  I Konflikt undersöker vi reaktionerna på Vladimir Putins beslut att mobilisera. Ett beslut som lett till både protester och att hundratusentals har flytt Ryssland. 

    Anja Sahlberg pratar med 24-årige Mikhail från St. Petersburg som inte ser Putin som sin president. Genom att låtsas vara turist lyckades  han fly in i Finland för att sedan ta sig vidare till Georgien. Där bor numera också 34-årige Oleg, som även han flydde mobiliseringen. Han fick hjälp av ett ukrainskt par att ta sig över gränsen.

    Men mobiliseringsbeskedet har inte bara lett till flykt utan också till protester, inte minst i delrepubliken Dagestan i södra Ryssland. Lotten Collin  ringer upp 24-årige Rustam som greps under dramatiska former i samband med en demonstration och som därefter omedelbart kallades in till armén. Med hjälp av förklädnader håller han sig nu undan myndigheterna.

    Just  protesterna i Dagestan och i angränsande Tjetjenien har en särskild politisk sprängkraft. I de här delarna av Ryssland har man sedan tidigare en konfliktfylld relation till Moskva, med en historia av separatistiska uppror och krav på självstyre. Grigorij Sjvedov, chefredaktör på tidningen Caucasian Knot intervjuas av Johanna Melén.

    Men trots missnöjet och de uppenbara politiska riskerna så valde Putin alltså trots allt att mobilisera. David Rasmusson pratar med  den Kremltrogne politiske analytikern Alexsej Muchin, som jublar över mobiliseringsbeslutet. Protesterna ser han som mer eller mindre oproblematiska, den enda oron han har är att mobiliseringen kan ha kommit för sent.

    Oscar Jonsson, doktor i rysk krigsvetenskap på försvarshögskolan i Stockholm tror att det kan ta tid innan mobiliseringen ger effekt på slagfältet. Men han varnar samtidigt för att skratta för mycket åt videoklipp på berusade ryska rekryter med ålderdomlig utrustning.  I Ryssland har man sedan Stalins dagar sagt att kvantitet också är en kvalitet.

    I Ukraina är det många som ser mobiliseringen som ett tecken på desperation från Putins sida. Men i byn Lukasjivka när gränsen till Belarus träffar Maria Persson Löfgren ukrainare som är rädda för att den ryska armén ska försöka ockupera området på nytt.

    Så hur ska vi i Europa då hantera frågan kring ryska män som flyr för att slippa ta till vapen? Det är något som EU just nu diskuterar. Samtidigt är det redan flera som har tagit sig hit. Robin Olin träffar 18-årige Andrej på ett kafé i Stockholm, som hoppas få stanna här i Sverige.

    Programledare: Robin Olin
    [email protected]

    Reportrar: Anja Sahlberg, Lotten Collin, Johanna Melén, Maria Persson Löfgren

    Tekniker: Stina Fagerberg

    Producent: David Rasmusson
    [email protected]

  • Slaget om Monte Cassino är ett av de blodigaste under andra världskriget och var det största som de västallierade utkämpade mot Nazityskland på någon front. Det ägde rum mellan den 17 januari och den 19 maj 1944 runt berget och klostret Monte Cassino i Italien, från Apenninernas centralmassiv via Lirisdalen till kusten vid Tyrrenska havet.


    I slutet av 1943 hade de tyska trupperna under ledning av generalfältmarskalk Albert Kesselring lyckats etablera en ny huvudförsvarslinje kallad Gustavlinjen söder om Rom. För de allierade formulerade sig nu ett nytt strategiskt mål med invasionen. Ta Rom, för att sedan kunna landstiga i Frankrike söderifrån.


    I detta avsnitt pratar idéhistorikern Peter Bennesved och professorn i historia Martin Hårdstedt om invasionen av Italien och vägen fram till Monte Cassino.


    Efter Casablancakonferensen sommaren 1943 bestämde de allierade slutligen att invasionen av Italien skulle genomföras. Målet var att slå ut Italien ur storkriget och samtidigt dra tyska trupper och resurser från östfronten för att underlätta för Stalin. Churchill, som vid det här laget sett sin armé bli utkastad ur Europa vid ett flertal tillfällen, drevs också av en idé om att allierade soldater skulle behövas på europeisk mark för att mota den annalkande röda armén.


    Olika åsikter om invasionens nytta skapade också konflikter mellan Eisenhower och Churchill, vilket antydde att det var bra om invasionen kom igång så snart som möjligt så att Eisenhower inte skulle ångra sig. Centralt för företaget var den amerikanska landstigningskapaciteten i form av skepp.


    Föreställningen att det skulle bli en lätt operation fick dock snart omprövas. Det första steget lett av Montgomery, Sicilien, avklarades relativt enkelt, men den tyska armén på plats slogs aldrig utan kunde retirera över Messina-sundet och bemanna försvarsställningar längs med den italienska kusten. De allierades överfart över Messinasundet möttes nu av ett hårt motstånd och likaså vid landstigningen av Salerno, strax söder om Neapel, möttes man av en mycket kapabel fiende med förmåga att genomföra effektiva motanfall.


    Efter ett tag blev det dock klart att tyngden av den sammanlagda massan skulle fälla avgörandet. De allierades tillgång till luftstridskrafter från Sicilien och de amerikanska slagskeppen utanför Salerno möjliggjorde ett eldunderstöd som i slutändan kunde knäcka tyskt motstånd. De allierade var också överlägsna i både manfolk och pansar. Den tyska armén drog sig undan från Neapel för att krypa upp i bergen och bemanna sina försvarslinjer. Kvar lämnade de ett ruinlandskap och en landsbygd i förfall.


    Italien hade vid det här laget utträtt ur kriget och slutit fred med de allierade, Mussolini hade blivit avsatt. Den tyska armén hade dock inte dragit sig tillbaka norr om Rom som förutspått, utan snarare byggt upp en enorm försvarslinje strax söder om Rom i stället, Gustavlinjen. För de allierade formulerade sig nu ett nytt strategiskt mål med invasionen. Ta Rom, för att sedan kunna landstiga i Frankrike söderifrån. Men för att ta Rom behövde man ta sig igenom Gustavlinjen, och framförallt gå igenom Liridalen. Där på en höjd vakade Monte Cassino och bjöd in till en utmaning som skulle bli de allierades kanske svåraste strid i Europa under hela kriget.


    Bild: En polsk soldat inne i klostret Monte Cassino i den 18 maj 1944. Wikipedia, Public Domain.


    Lyssna på första delen Det våldsamma kriget i Italien 1943-45 (del I)


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • I dagens podd pratar jag med Fredrik Malm, som är riksdagsledamot för Liberalerna. I valet på söndag kommer ett antal liberala väljare stå och väga mellan Centerpartiet och Liberalerna. Centerpartiet hävdar att de är de sanna liberalerna. Jag frågar Fredrik Malm hur han ser på det och varför liberaler i stället bör rösta på hans parti:

    Det finns liberaler som hävdar att det högsta värdet i den liberala samhällsmodellen är att ha en i stort sett oreglerad invandring, att man inte ställer så hårda krav på språk och jobb, men jag delar inte den synen.

    Om vi inte har en ordnad, reglerad migrationspolitik som fokuserar på dem som verkligen behöver skydd, om vi inte klarar integrationen, då hotas de liberala och progressiva värden som jag vill att samhället ska präglas av.

    Man kan inte säga att man är feminist, men att vi inte behöver bry oss om jämställdhet ute i Angered, för där styr Ali Khan-klanen. Det är en orimlig hållning. Klarar vi inte integrationen kommer liberala värden sättas på undantag i stora delar av Sverige, och det är vad vi ser just nu.

    Fredrik Malm har en lång historia inom partiet och kallar sig själv socialliberal. För en liten tid sedan snubblade jag över en gammal SVT-debatt mellan Fredrik Malm och Jimmie Åkesson från 2009, som handlade om den där ökända debattartikeln som då precis hade publicerats där Aftonbladet satte rubriken: “Muslimerna är vårt största utländska hot”.

    Det artikeln handlade om var främst hur det svenska samhället anpassar sig till islamisters krav och vad detta får för konsekvenser. Ser man debatten såhär 13 år senare är det slående hur mycket som har ändrats. Då satt inte SD i riksdagen ännu, och Liberalerna var faktiskt det större av de två partierna. En annan sak är att Fredrik Malm till viss del resonerar på ett liknande sätt i dag. I en artikel från maj i år skriver han om hur “staten förhandlar bort vårt sekulära samhälle”:

    Genom ständiga hänvisningar till dialog, kompromiss och tolerans ringas vi som värnar Sveriges sekulära och socialt progressiva karaktär in i ett hörn där vi ska känna skuld gentemot djupt reaktionära krafter.

    Vi pratar om hur hans resa sett ut sedan 2009 till i dag, varför han ändrat sig i vissa frågor och om han har gett upp liberala principer på vägen.

    Dessutom diskuterar vi Vänsterpartiets blodiga historia, hur de fortfarande lever gott av blodspengarna de fick från Stalin och om boken han skrivit om detta (fast som kanske är mer av en släktkrönika): Naftasyndikat: berättelsen om direktör Kruse och Stalins oljebolag i Sverige (Carlssons förlag 2020). En bok jag rekommenderar varmt.

    Jag mottar inga statliga bidrag eller annan finansiering, utan förlitar mig helt på er läsare och lyssnare. Genom att bli betalande prenumerant gör man det möjligt för mig att fortsätta vara en självständig röst.

    Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)



    This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe
  • Hanna Hellquist är inne i en bok om Stalins dotter. Christopher Garplind har blivit snodd på en stor skådespelarroll. Extra mycket politik denna onsdag i form av sammanfattning av Liberalernas partiledare Johan Pehrsons partiledarintervju med P3:s inrikespolitiska reporter Annizeth Åberg och valspecial av Vardagsfilosofiska rummet, denna gång med Matilda Ekeblad från Moderata ungdomsförbundet och Ung Vänsters Ava Rudberg.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Programledare: Christopher Garplind och Hanna Hellquist.

  • Björn Ende lär sig vad en synth är. Öyvind (Tony Johansson) lär oss vad alla fågelarter är rädda för. Ritchart T (Elias Bjärgvide) läser dikter och lär oss att inte vara dömande.

    Varning för dumheter och brist på verklighetsförankring.

    Kickstarter till Stalin The Musical:
    https://www.kickstarter.com/projects/671743721/stalin-the-musical

    Biljetter till De 39 stegen:
    https://vasterbottensteatern.se/forestallning/de-39-stegen/

    Instagram:
    @lustgascomedy
    @bjornende
    @johnnytonfisksson

  • I vårt längsta och svartaste avsnitt hittills så går vi igenom HELA andra världskrigets östfront i ett avsnitt och i en sittning. Eftersom detta oundvikligen kommer att ses som en uppföljare till vårt avsnitt om hela första världskriget så får du själv avgöra om det här är motsvarigheten till Gudfadern 2 (dvs. ungefär lika bra som ettan), Terminator 2 (dvs. avsevärt bättre än ettan) eller Matrix: Reloaded (dvs. ett fullkomligt clusterfuck).


    Mattis vadar ner i ett svart kärr av folkmord, krig och obscent våld som han aldrig riktigt lyckas ta sig upp ur medan en peppig Per försöker muntra upp stämningen en smula. Vi går igenom hela kriget år för år, slag för slag; men nöjer oss naturligtvis inte med det. Är det HELA östfronten som gäller så är det, varför vi även tar upp sexualitet, stridsvagnsutveckling, officersutbildning, sovjetiska kvinnliga soldater, uppdragstaktik och det mesta som vi kan komma på.


    Dessutom: enorma mängder siffror, in/kompetenta tyskar, trattiga ryssar, jättehöga dödstal, groteska mängder mörker, funderingar om förskräckligheter, tyska trollolololol-jinglen, Stalin spelad av Tim Curry, död och elände, Pers geografifrågor, Mattis käpphästar och mycket mer!


    Det här avsnittet kom till tack vare våra Patreons. Gillar du det vi gör och vill ha fler liknande avsnitt? Bli Patreon! 


    OBS! Eftersom det här avsnittet är över åtta timmar långt så får du här lite timestamps om du vill lyssna på en särskild del av kriget:

    0:05:30  Avsnittet börjar

    0:43:27. 1941

    2:47:47. 1942

    4:06:25. 1943

    6:04:45. 1944

    7:24:48. 1945

    Get bonus content on Patreon

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Finlandisering blev under det kalla kriget en nedsättande beteckning på mindre staters följsamhet mot större grannländer. Men Finland lyckades trots allt upprätthålla ett nationellt oberoende till skillnad mot Baltikum och Östeuropa som hamnade under Stalins stövel.


    Efter fortsättningskriget 1940-44 tvingades Finland till stora eftergifter och betala ett högt krigsskadestånd till Sovjetunionen. Det var osäkert om Finland ens skulle överleva som självständig stat. Spelreglerna för relationerna till Sovjetunionen kom att kodifierades i Vänskaps-, samarbets- och biståndspakten som undertecknades i april 1948.


    I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet och författare till böckerna Finlands historia samt Finland 1944 – Mellan Hitler och Stalin.


    Efter rikssprängningen 1809 blev Sveriges östra rikshalva storfurstendömet Finland inom det ryska imperiet. Men Finland fick behålla Gustav III:s lagstiftning och från 1863 tillät tsaren Alexander att den finska lantdagen kunde sammanträda regelbundet. Finland kom att utvecklas till en autonom del inom kejsardömet ända fram till att Finland utropade sin självständighet den 6 december 1917 i kaoset efter den Oktoberrevolutionen i Ryssland.


    Under vinterkriget 1939-40 och fortsättningskriget 1940-44 slogs Finland tappert mot Röda armén för sitt oberoende. Efter stilleståndet ställdes Finland under de allierades kontrollkommission som helt kontrollerades av Sovjet. När fredsfördraget undertecknades 1947i Paris tvingades Finland tillbaka till 1940 års gränser, förlorade Petsamo i norr och tvingades betala ett krigsskadestånd på 300 miljoner dollar. 


    Finland tvingades upplösa 400 föreningar och lagföra de som Sovjetunionen uppfattade som skyldiga till kriget. I detta läge stod Finland risken att sovjetiseras som Baltikum och Östeuropa. Stalin yrkade att Finland skulle sluta ett avtal med Sovjetunionen om ”samarbete och vänskap” för att förhindra att Finland blev en del av Nato. Finland tvingades också tacka nej till Marshallhjälpen.


    I Vänskaps-, samarbets- och biståndspakten som undertecknades 1948 förband sig finska staten att avvärja varje angrepp som riktades mot Finland eller Sovjetunionen via finskt territorium. Resultatet blev en stor följsamhet från Finlands sida mot Sovjetunionens intressen under perioden 1948 till 1991 när Sovjetunionen kollapsade. Till den följd att parlamentarismens principer kom att frångås då Moskva gärna såg att president Urho Kekkonen, som hade kontakter med Sovjetisk underrättelsetjänst sedan 1944, skulle sitta kvar.


    Efter att krigsskadeståndet var betalt kom också Finland att tjäna ekonomiskt på handelsutbytet med Sovjet. Samtidigt som man kunde ha ekonomiska relationer till Västeuropa.


    Bild: Undertecknande av VSB-pakten mellan Finland och Sovjetunionen i Moskva den 6 april 1948. Undertecknad av den sovjetiske utrikesministern Vyacheslav Molotov, följt av den sovjetiske statschefen Josef Stalin. Till vänster om Stalin står Finlands statsminister Mauno Pekkala, till höger om Stalin utrikesministrarna Carl Enckell och Reinhold Svento, inrikesminister Yrjö Leino och riksdagsledamöterna Urho Kekkonen, Onni Peltonen och JO Söderhjelm. Wikipedia. Public Domain.


    Musik: Pisces av Humans Win (formerly Lance Conrad), Soundblock Audio.

    Vill du stödja podden och samtidigt höra ännu mer av Historia Nu? Gå med i vårt gille genom att klicka här: https://plus.acast.com/s/historianu-med-urban-lindstedt.


    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

  • Hur kommer det sig att Ryssland har en exklav vid Östersjön som saknar landförbindelse med resten av staten? Och vad har gutefåren fått på halsen egentligen?

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Budgetdramatiken

    Regeringen fick efter många turer igenom sin budget idag, och vann kanske även pensionärernas gunst. Lova Olsson, politikreporter på Ekot, rapporterar direkt från riksdagen om stämningen på Helgeandsholmen efter den turbulenta budgetomröstningen.

    Krutdurken Kaliningrad

    Tidigare hette Kaliningrad Königsberg och var Ostpreussens intellektuella centrum. Här utspelar sig operan Hoffmans äventyr, och här föddes den tyske filosofen Immanuel Kant. Men staden har med sitt strategiska läge också varit mål för såväl Karl X Gustavs, Hitlers och Stalins stormaktsambitioner. Vi frågar Fredrik Wadström, tidigare Sveriges Radios Rysslandskorrespondent, om vad som hände efter Sovjetunionens fall.

    Idag är det här området fortfarande en krutdurk. Konflikten med Ryssland trappas upp, sedan Litauen stoppar transporter på landsförbindelsen till Kaliningrads närmare en miljon invånare. Den ryska enklaven ligger bara 30 mil från Sverige, så det är dags att vi lär oss mer om staden. Thomas Lundén, professor emeritus och forskare vid Centrum för Östersjö- och Östeuropaforskning, Södertörns högskola, berättar.

    Dessutom:

    Italienska Stones-fanatiker, Morgonpasset för boomers, och gutefårens nya virtuella gärdesgårdar.

    Programledare: Thomas Nordegren
    Bisittare: Louise Epstein
    Producent: Amanda Rydman

  • Ronie Berggren skildrar Stalins mord på- och deporationer av tyska civila under Andra världskrigets slutskede och de paralleller som kan dras till Putins förbrytelser i Ukraina.

    -------
    STÖD AMERIKANSKA NYHETSANALYSER: http://usapol.blogspot.com/p/stod-oss-support-us.html

  • I 1930-talets Sovjet råder hotfull stämning. Konstnärer som inte skapar kultur som passar Stalin försvinner och efter att ha upprört ledaren med sin opera Lady Macbeth från Mzensk-distriktet måste Sjostakovitj nu skriva en riktig Sovjetsymfoni.

    Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

    Vill du lyssna vidare på symfonin? Johans rekommenderade inspelning är Kurt Sanderling och Berlins symfoniorkester utgiven på Berlin Classics.

  • I Ryssland pekas nu de svenska ikonerna Astrid Lindgren och Ingmar Bergman ut som nazister i en omfattande propagandakampanj. "Vi är emot nazister, men det är inte de".

    På sociala medier sprids det nu en bild som bland annat målar upp de svenska ikonerna Astrid Lindgren och Ingmar Bergman som nazister. En annan berömda svensk som pekas ut är Ingmar Kamprad.

    Propagandakampanjerna pryder även ryska busskurer i bland annat Moskva, där bilder på de tre personerna syns med tillhörande texter samt rubriken "Vi är emot nazister, men det är inte de".

    I reklamkampanjen lyfts olika citat fram från de världsberömda kändisarna. Exempelvis finns det ett citat från Astrid Lindgrens dagbok i vilken hon under andra världskriget skrev att hon var mer rädd för den Sovjetiske ledaren Stalin än Hitler:

    "Jag tror hellre jag säger Heil Hitler i hela mitt liv än får ryssarna över oss".

    Enligt Aftonbladet skriver kampanjmakarna också att Ingmar Bergman älskade Hitler så mycket att han hade en bild på den tyske diktatorn över sängen. Likaså att IKEA-grundaren Ingmar Kamprad ska ha sagt i sina memoarer att han var nazist och beundrade Hitler.

    Ryssarna gissar ju givetvis, eller kan det vara så att man försöker förmedla något till den svenska befolkningen...

    #CarlNorberg #DeFria

    De Fria är en folkrörelse som jobbar för demokrati genom en upplyst och medveten befolkning!

    Stöd oss:
    SWISH: 070 - 621 19 92 (mottagare Sofia S)
    PATREON: https://patreon.com/defria_se

    HEMSIDA: https://defria.se
    FACEBOOK: https://facebook.com/defria.se